Håller på med ett evighetsarbete som jag får sitta med lite då och då. Det är väldigt pilligt, tidsödande och något jag rent fysiskt inte kan hålla på med så länge i taget. De kanske inte återfår helt sin forna glans men de kommer ändå att bli superfina när de är klara!

Det jag gör är att försöka ”restaurera” en brosch och ett armband, båda Art Deco och väldigt, väldigt fina (annars hade jag inte gett mig på det här evighetsarbetet – såå roligt är det inte) men som saknar många stenar. Särskilt armbandet, där saknas nog minst hälften av stenarna. Normalt sett får det gå i ”skroten” när det saknas så många men det här tyckte jag var så otroligt fint så jag bestämde mig för att försöka rädda det.

Jag har under tiden jag hållt på med smycken samlat på mig  det jag kallar smyckeskrot. Smycken med stenar och pärlor av olika slag som är bortom räddning och som det heller inte går att göra något annat med. Från detta plockar jag sedan stenar, pärlor och delar när ett smycke ska lagas. Inte alltid jag hittar just exakt rätt sten eller rätt del men väldigt ofta finns någon bra ersättning. Kan vara väldigt knepigt, de ska inte bara ha rätt storlek, de måste ha rätt färg också. Pärlor kan ha väldigt många olika färger men även ofärgade stenar kan ha förvånansvärt många olika nyanser. För att inte tala om färgade stenar.

I det här fallet behöver jag många yttepyttesmå ofärgade stenar. Jag har ett särskilt en brosch som en gång haft massor med stenar och där alla större stenar/pärlor för längesedan är borta men jag hoppas alla små stenar som finns ska räcka eller i alla fall hjälpa mig en rejäl bit på väg.

Först måste jag få ut de små stenarna från sin nuvarande brosch vilket i sig kan vara pilligt och tidsödande. Dessutom finns alltid risk att jag ”skjuter iväg dem” om jag inte aktar mig. Har de åkt iväg är så här små stenar omöjliga att hitta igen… Jag jobbar med en liten skalkniv, vass i änden och tunt blad. Stenar kan sitta väldigt hårt om det vill sig illa och jag vill varken skada dem eller skjuta iväg dem, så bara det här momentet är oerhört pilligt.

Sedan ska stenarna limmas i armbandet/broschen och eftersom det här är så smått är det inte bara kladda dit lim utan limmet måste ”petas” dit med en tandsticka för att inte få lim överallt. Så till sist, ta de små rackarna med en pincett och få dem i hålet och dessutom på rätt håll – så jag antar att ni förstår varför jag bara gör detta lite då och då!