Bra start på veckan

Var ute ett ärende och tog bara en snabb runda till Kupan. Hittade två halsband, bruna, med lås i samma som pärlorna. Det finns mängder med äldre bruna halsband i plast men låset brukar ändå vara en viss kvalitetsfaktor. Jag köpte dem, tänkte att är de för lika några jag redan har så får jag bara sälja dem igen.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att testa dem med Simichrome, dvs testa om de är i bakelit – och ja, båda två! Det var ett riktigt kap så här på måndagsmorgonen!

Simichrome, som du också kan läsa om på annat ställe i bloggen, är ett putsmedel (av samma typ som Autosol) som reagerar med bakelit. Det är rosa men nlir gult om det är bakelit. Se bara till att det du testar är rent så det inte bara är smuts…

20180924_111009

Det som inte var riktigt lika roligt var att snöret gick av, suck, blir till att trä om. Men så är det ju ibland, det här är halsband som är från 30/40-talet så att snöret är skört är inte direkt konstigt.

Siam-silver

Köpt ett armband som eventuellt skulle kunna vara sk siam-silver så vad är det och hur ska jag kunna veta om det verkligen är det?

Först, Siam är det gamla namnet på Thailand och när man började göra dessa smycken hette landet Siam, när det sedan blev Thailand var namnet Siam-silver redan etablerat så det har hängt kvar. Den faktiska termen för sättet att göra på heter ”niello”, en slags emaljerinsteknik kan man väl enkelt säga. Tror inte dessa smycken är så väldigt vanliga i Sverige, tycker i alla fall inte att jag ser dem så ofta. Det är tack vare Pinterest som jag har hört talas om Siam-silver.

 

 

Efter lite sökande och läsande kom jag fram till följande;

Siam-silver tillverkades från 30-talet och fram till 80-talet. Var väldigt poppis på 50- och 60-talet. Kom enligt vandringssägen till ”väst” genom att det var en populär gåva från amerikanska soldater (Korea-kriget?) till deras käresta.

Oftast är det stämplat Siam och/eller Niello. Figurerna är ofta hämtade ur gudasagor och är dansare, gudar, byggnader eller djur. De väldigt typiska thailändska (och asiatiska) figurerna är silverfärgade mot en svart bakgrund. Oftast är emaljeringen handgjord. Vanligast är att silvret är sterling (925) vilket tyvärr gör att det är relativt mjukt och slits vid användning.

20180922_092312

Så ja, det låter rätt men för att beta av en sak i taget; Märkning? Ja, men tyvärr är låset så slitet på undersidan så jag ser spår av märkning men den är helt oläsbar. Men eftersom det oftast är ett rätt mjukt silver så skulle det kunna tala för att det är ”rätt”.

20180922_092302

Silverfärgade figurer, typiskt thailändska/asiatiska på svart bakgrund? Jadå, det stämmer. Är det silver? Det vet jag inte, dels eftersom stämplarna är oläsbara och dels för att jag inte vet riktigt hur jag ska testa. Men jag tänker att eftersom armbandet de facto ÄR märkt, även om inte jag kan läsa det, och allt annat känns rätt så tänker jag att det nog är silver. Det är i alla fall inte magnetisk, det brukar vara ett gott tecken…

Så efter en del läsande och tittande på bilder så tror jag nog att mitt armband är i sk Siam-silver.

 

Äldre celluloid

Många samlar, och gillar, äldre smycken i bakelit och jag har naturligtvis en antal sådana i samlingen. Ingen samling av äldre plastsmycken är komplett utan ett antal smycken i bakelit men mina absoluta favoriter är ändå smycken av den äldre celluloiden. Det är smycken som inte egentligen inte passar mig på så sätt att det är smycken jag inte skulle bära, där passar färggrann bakelit mig mycket bättre, men de är så vackra.

Många tror att plast i smycken kom mycket, mycket senare men celluloid har funnits sedan sent 1800-tal och kom som ett sätt att hitta ersättning för dyra material som tex elfenben och sköldpaddsskal. Ovanstående smycken spänner över ett spann från tidigt 1900-tal fram till 50-talet, de flesta är från 20/30-tal. När man ser dem är det svårt att tro att många av dem är så gamla, många av dem är antika eller snart antika.

Vintern räddad!

Nu har jag – äntligen – fått hem mitt stora skåp som är tänkt att hysa samlingen. Det är ett gammalt skolskåp men jag vet inte riktigt vad man förvarat i det. Det stora problemet blir nog att få in det, det huserar just nu i garaget, det är tungt även utan lådorna. Trodde inte det skulle vara så tungt, det är i furu, men det var betydligt tyngre än jag trodde.

Men hösten, vintern och kanske våren är nog räddad innan detta blir klart. Min tanke är att, istället för att ”bara” plocka in allt i skåpet, passa på att sortera om samlingen och lägga den i tidsordning istället för, som nu, i ”sak”-ordning. Men, ett stort men, innebär också att jag faktiskt måste katalogisera hela samlingen. En del av den är hyfsat kategoriserad men där är massor kvar.

Vådan av att ropa in något på distans (som jag gjorde med detta) är att man måste kunna lita på beskrivningen. Tyvärr kunde man inte riktigt det, det skulle vara 40 lådor men flera av dem är fusk, ser ut som två men när man drar ut den är den bara en. Som tur är var det inte så många, fortfarande många lådor ändå. Men nu står skåpet här och jag får hantera det. Att det sedan var mycket djupare än jag trodde är ju bara mitt eget fel, koncentrerade mig på mängden lådor, bredd och höjd. I värsta fall får jag väl sälja det igen om det inte funkar…

Jag behöver i alla fall inte vara arbetslös i vinter! Även om fokus just nu behöver vara på att göra lite nytt till julmarknaden som närmar sig fortare än man tror, det är ju bara 2,5 månad dit.

 

Beslutsångest

Tillbringat en stund i verkstan och gjort klart lite halsband men fått beslutsångest över två av dem…

 

Först det här otroligt vackra spännet, det är en del av ett spänne, som jag tänker försöka göra till ett hänge. Men – jag fastnade på vilket håll jag ska göra den, breda eller smala sidan upp?! Rent praktiskt går det att göra vilket som. Men jag vet helt enkelt inte, får nog ligga till sig lite… Tar gärna emot era synpunkter!

 

Sedan har jag det här underbara hänget i silver med bergskristall (tror jag det är i alla fall) som jag inte hittar någon riktigt bra kedja till. Ska jag sälja hänget som det är eller ska jag ta en kedja i silver men som inte riktigt har samma silverfärg?!

 

Den här vackra broschen vars nål/lås hade gått sönder har fått ett nytt liv som hänge istället.

 

Den här lilla damen har blivit ett renodlat hänge, var tidigare en kombination av hänge och brosch men låset/nålen var sönder. Tagit bort alla delar som tillhörde låset och kompletterat med en kedja.

 

Så till sist, detta gamla hänge med mycket patina har fått en ny ögla och en ny kedja. Kedjan är också gammal och för att få den bra i längd har jag gjort den i två delar, en bit från låset sitter en extra ring så man kan ha det i två olika längder. Detta gjorde jag av flera skäl, ett rent praktiskt, kan vara bra att själv kunna bestämma hur långt man vill ha det, men det andra skälet var att ”förvilla” blicken från att jag faktiskt har förlängt kedjan eftersom jag var tvungen att använda två olika kedjedelar.

Lite resultat

Lite hann jag göra klart innan sommaren kom tillbaka. Det är underbart med sensommardagar men inte blir det mycket gjort…

En brosch i keramik har fått en ny nål, den tidigare hade helt enkelt ramlat bort. Svårbedömd ålder, 70-tal?

20180831_103835

Ett par ljuvliga örhängen med markasiter, 30/40-tal, har fått nya pärlor. Det ena örhänget hade tappat sin pärla men jag bytte båda så de skulle bli mer lika, örhängen är annars bra på det sättet att man ju inte bär dem intill varandra så en nyansskillnad kan man leva med. Riktigt gamla fina örhängen som har många fester kvar!

Två broscher som fått ett liv till genom att de fått nya stenar. Den vänstra troligen 40-tal, den högra 50/60-tal. Det saknades en sten på varje som har blivit ersatt. Alltid svårt att hitta exakt likadana stenar så om man synar ordentligt så kan man se att det finns en sten som inte är riktigt lik de andra men vem synar en brosch så när man bär den?!

20180831_103932

Och så till sist, ett strasshalsband som har fått nytt lås. Det här är nog inte så gsmmalt, 90-tal kanske. Halsbandet var intakt med alla stenar på plats men låset var borta. Istället för att hamna i soporna har det fått ett liv till genom att ha fått ett fint hjärtformat lås.

Är inte detta återbruk och sparande av resurser samtidigt som man får ett vackert smycke så säg?!

En lång lista…

När jag är på loppis (och letar på nätet) har jag en lista med saker jag letar efter, ibland hittar jag det rätt snabbt, ibland får man leta i evigheter…

Det märkliga fenomenet och ”10 000 kronors frågan” är bara – varför kommer jag varje gång hem med en massa annat?!

2018-03-28 14.03.14

Jag letar naturligtvis alltid efter plastsmycken till min samling men även andra fina vintagesmycken.

 

Nästa sak jag letar efter är ett bestickställ i metall med plastöverdrag och en vattenkanna i plåt som ska matcha både mitt diskställ och min fina brödburk.

 

Letar också efter två olika assietter. I torpet har jag fina kaffe/tekoppar från Rörstrand (ovan) från 50-talet som jag i evigheter letat assietter till… Har sökt överallt men det verkar som de är rätt ovanliga.

Sedan har jag kaffe/tekoppar hemma från Karlskrona, Skawonius har gjort dem och servisen heter Stella. Den finns i ett antal olika mönster så jag har bestämt mig för att försöka hitta helvita assietter för då spelar mönstret på kopparna ingen roll. Men – eftersom jag vill ha helvita utan guldkant blev det genast svårare. Har lyckats få tag i två men skulle vilja hitta fyra till.

Jag har kommit på att om man vill ha gamla/äldre koppar hemma till sitt kaffe då är det mycket bättre att köpa tekoppar, de passar mer i storlek nu för tiden än de små kaffekopparna.

 

Och så till sist letar jag helt röda eller rödvita gardinomtag till min köksgardiner. Jag har kommit på att lite bredare hyllbårder eller brickband kan bli fina omtag. Här är den svåra delen att hitta enfärgade eller möjligtvis rödvita i ”rätt” röd färg… Och långa nog dessutom.

Men som jag började, trots att det är ovanstående jag letar efter lyckas jag alltid komma hem med en massa annat…