Månad: maj 2021

Villhöver…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Idag har jag lärt mig ett nytt ord, villhöver, som jag tycker passar helt perfekt till det man känner när man håller på med allt gammalt! Visst är det just det perfekta ordet för känslan när man hittar den där gamla grejen/smycket/klänningen man blir förälskad i och bara ”måste” ha? Det ska jag absolut börja använda!

Köpt några Jakob Bengel till samlingen, tyvärr – som vanligt – snordyra men samtidigt fördelen när man köper från en auktionsfirma som vet vad det är. Många av de Bengel jag har är inropade från samma tyska auktionsfirma. Denna gången dök det upp ett armband, hade över huvud taget inget armband sedan tidigare, och ett halsband i lite annan modell än de jag har sedan förut. Jag tycker Bengel-smycken är så häftiga men det går ju inte att gå igång riktigt eftersom varje smycke kostar tusentals kronor… Men Bengels smycken tillhör definitivt de smycken jag villhöver.

Ett annat smycke jag tyckte jag villhövde var ett häftigt, dock väldigt kort (”tyvärr” är det skruvlås så det är väldigt svårt att förlänga utan att trä om det), halsband i trä och bakelit. Ja, jag visste ju inte säkert att det var bakelit men jag gissade mig till det. Hade inte varit hela världen om det inte varit det, ni som brukar läsa vet ju att jag inte anser att bakelit är det enda saliggörande, utan det handlar oftast om hur högt jag kan tänka mig gå i pris. Återigen ett sånt där smycke som ser helt modernt ut men som troligen har sisådär 80- 90 år på nacken.

Ytterligare ett sånt där smycke som ser betydligt nyare ut än vad det är. Det här coola armbandet förälskade jag mig i, säljaren skrev 60-tal och jag trodde kanske att det kunde varadet men till min glädje visade det sig att det var betydligt äldre. Det första jag upptäckte var att ”tulpanen” var ditsatt med skruvar, brukar vara ett säkert tecken på art deco/30-tal, och då var jag så klart tvungen att testa för bakelit också och det var det! Det stora problemet är bara att säljaren visserligen slagit in det i bubbelplast och skickat i en bubbelplast-påse men det hade behövt en kartong – blivit en spricka rakt över ett blad… Sitter fast (i alla fall ännu så länge) men ändå synd på ett vackert väldigt gammalt smycke. Jag önskar att folk kunde lära sig stt äldre plast är skör och behöver skyddas från tryck och stötar, suck.

Lite nytt

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

I väntan på att få bilen bärgad (står på min garageuppfart med punktering…) så passade jag på att fotografera ifatt lite nytt som jag samlat på mig de senaste månaderna. Även om jag sorterar/sorterar ut samlingen så betyder det inte alltid att jag kan hålla mig…

Lite hundar hittar alltid hem till mig, som fd hundägare (saknar min lille dvärgschnauzer sååå) och allmänt väldigt förtjust i hundar så är de roliga hundbroscherna från 40- och 50-talet de som jag har svårast att låta bli, tycker de är så otroligt charmiga. Den vänstra är i celluloid, den högra är jag lite fundersam över om det eventuellt är två olika plaster eller om det bara beror på att hundarna är skurna/snidade som gör att det känns så.

Hittat några broscher till samlingen sorgesmycken, alla tre bedömer jag är från sekelskiftet och – som vanligt – är de inte i bakelit som många tror utan i vad som skulle kunna vara ebonit, guttaperka eller liknande material.

Lite bakelit, jag som brukar hävda att jag inte riktigt förstår varför bakelit ska vara det plastmaterial som är så upphaussat måste erkänna att när det gäller det vänstra armbandet förstår jag det. Bland det häftigaste jag sett, otroligt att tänka sig att det är från 30-talet och alltså närmare 90 år gammalt! Armbandet och örhängen till höger är fina men passar mer in på min vanliga synpunkt – varför ska de här egentligen vara fruktansvärt mycket dyrare än något i princip likadant i något annat plastmaterial? Nu ska jag erkänna att jag inte betalat några stora belopp, det var bara en känsla jag hade när jag såg det att det skulle kunna vara bakelit annars hade jag nog inte köpt det.

Den här broschen tillhör också bland de maffigaste i sitt slag, äger rätt många olika ”reversed carved”, alltså utskuren från baksidan, i lucite men ingen så här tjock med det här djupet på mönster. Ofta kan man misstänka att det är nyare om det är tjockt och mycket men i det här fallet är jag rätt säker på att den är från ”tiden”, dvs 40/50-tal. Det häftiga är inte bara att den är så tjock utan att mönstret är skuret på hela djupet.

Här kommer ett typiskt samlarköp… Den vänstra hade jag i min ägo (som nu ska säljas) visade sig vara en ”efter branden-brosch”, den hade förlorat sina torn. Så nu har jag fått tag i en komplett med torn istället!

Så till sist ett gäng örhängen, det är fascinerande i sig hur många varianter på örhängen i plast det finns! Inte bara i material men framför allt i utformning över tid. Undrar hur många varianter man skulle behöva äga för att vara i närheten av alla varianter?

Plastringar, ett svårt kapitel…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Precis som med släta stela armband i plast så är ringar otroligt svåra att datera och därför en del som jag ligger lågt med i samlingen. Många typer av ringar har sett ungefär likadana ut under olika tider och ibland mer eller mindre omöjliga att skilja åt. Jag har inte gått igenom ringarna ordentligt sedan jag började samla och trots att jag nu försöker rensa rätt tufft sitter jag ändå med ett antal som jag tror eventuellt skulle kunna vara rätt ålder, ja ni hör ju!

Jag har sedan ganska länge undvikit ringar om jag inte vet formgivare så ringen kan dateras den vägen, köper från en säljare som vet ålder (inte bara gissar!) eller om jag på något annat sätt kan veta ålder via material, utformning eller via liknande ledtråd. Storlek kan även här, precis som med armband, vara en ledtråd bland flera – de var mindre förr.

Jag är i alla fall numera stolt ägare till två ringar av Siv Lagerström, båda signerade. Den ena, den med blommor, är från 60-tal eftersom den är signerad och det vet jag att hon gjorde på hennes tidigaste alster, den andra kan vara antingen 60-tal eller tidigt 70-tal eftersom det har den ”stämplade” märkningen. Hon ska ha gjort även armband som jag aldrig sett, ringar dyker ju ändå upp ibland (även om de ofta kostar mer än vad jag vill betala) men ett armband har jag aldrig ens sett – det vore en dröm att hitta!

Tre ringar från 30/40-talet, art deco, alla i celluloid möjligtvis med undantag för den högra som skulle kunna vara galalith.

Två ringar med metallstomme, även dessa tror jag är art deco 30/40-tal. Den svarta med det strama uttrycket är silver med en ”sten” av äldre plast. Först tänkte jag att det kunde vara isolit men eftersom det är ett svenskt material och ringen ”bara” är stämplad 925 vilket oftast betyder att ringen inte har sitt ursprung i Sverige så är det nog inte det, testar inte för bakelit och jag kan inte riktigt få fram lukten av galalith så får jag bara konstatera någon typ av ”bakelit-liknande” plast. Samma gäller den gröna ”stenen” som är infattade i bronsliknande metall.

Här tre ringar som är den där typen av ”skulle kunna vara när som helst ifrån”, just dessa tre är jag hyfsat säker på är från 60-talet men den här typen finns på 70-, 80- och 90-talet. Här gäller att fråga säljaren och klämma och känna. De äldre är oftast lite smalare/tunnare i själva ring-delen.

Samma här, den här typen fanns på 50/60-tal men även på 80-talet. I det här fallet är den vänstra från 50/60-talet medan den högra är från 80-talet. Den senare är tjockare, inte heller riktigt lika välgjord i detaljerna. Mycket när det gäller äldre smycken generellt, inte bara plastsmycken, är att skaffa sig en känsla för vad som är äldre – ibland kan man inte motivera varför utan man är bara rätt säker ändå…

Fler knepigheter, när kan dessa vara ifrån tro? I detta fall vet jag att de är från 60-talet eftersom jag köpt dem från ägaren som själv köpt dem i ”swingin London” på 60-talet. Men det är samma sak här som med många av de andra, de kan egentligen vara gjorda när som helst från 60-talet och framåt, även nya från idag…

Några lite äldre ringar, den högra är i bakelit och från 30-talet och den vänstra lite senare, 40/50-tal i för mig okänt plastmaterial. Om ringen, eller vilket plastsmycke som helst, är målat eller på annat sätt överfärgat kan det vara väldigt svårt att bedöma material, en bakelitring reagerar tex inte nödvändigtvis på Simichrome om den är överfärgad.

Så till slut, plockar jag fram lite ringar från min egen favoritperiod, svartvitt OP-mönstrat från 60-talet. Precis som med nästan alla ringar här kan de egentligen vara gjorda när som helst från 60-talet och framåt, just de här är också såna som är köpta från säljare som själva köpt dem när det begav sig och då får man helt enkelt tro dem på deras ord (även om minnet inte alltid att lite på, i alla fall inte mitt…).