Det tredje, och vanligaste, materialet i äldre plastsmycken är lucite. Lucite ”uppfanns” på 30-talet. Under 30-talet samexisterade celluloid, bakelit och lucite men när vi går in i 40-tal tar luciten över mer och mer, och när vi är framme vid 50/60-tal så är det i stort sett bara lucite. Lucite var både ett billigare och stabilare plastmaterial än celluloid och bakelit så därför slog det i princip ut allt annat.
På 60-talet och framåt kommer mängder med nya plastmaterial i smycken men inom äldre plastsmycken brukar man hålla sig till de här tre. Det är som jag brukar skriva, det är smycken, inte kemi jag sysslar med…
Lucite är i mångt och mycket föregångaren till det som vi idag kallar plexiglas även om det på den tiden fanns i alla upptänkliga färger och former, mjukhet och hårdhet.
Lucite är ett lätt plastmaterial och bakelit och lucite kan tex se väldigt lika ut men det är stor skillnad på vikten (och känslan i plasten). Svårare kan det ibland vara att skilja på celluloid, som också är lätt, och lucite, de kan se väldigt lika ut.
Det är svårt att säga ”så här gör du” för att veta om det är lucite. Lucite luktar inte och har inga andra tydliga kännetecken. Lucite är den enda av dessa tre plaster som kan vara genomskinlig, så är smycket äldre och genomskinligt då är det lucite, det är också den enda plasten som är riktigt vit, bakelit fanns i vitt från början men de har idag blivit beige/benfärgade av ålder och celluloid finns över huvud taget inte i kritvitt. Sedan är det helt enkelt uteslutningsmetoden, är det inte bakelit och inte celluloid och 60-tal och äldre – då är det lucite.