Testa plast i smycken del 3, lucite

Det tredje, och vanligaste, materialet i äldre plastsmycken är lucite. Lucite ”uppfanns” på 30-talet. Under 30-talet samexisterade celluloid, bakelit och lucite men när vi går in i 40-tal tar luciten över mer och mer, och när vi är framme vid 50/60-tal så är det i stort sett bara lucite. Lucite var både ett billigare och stabilare plastmaterial än celluloid och bakelit så därför slog det i princip ut allt annat.

På 60-talet och framåt kommer mängder med nya plastmaterial i smycken men inom äldre plastsmycken brukar man hålla sig till de här tre. Det är som jag brukar skriva, det är smycken, inte kemi jag sysslar med…

Lucite är i mångt och mycket föregångaren till det som vi idag kallar plexiglas även om det på den tiden fanns i alla upptänkliga färger och former, mjukhet och hårdhet.

Lucite är ett lätt plastmaterial och bakelit och lucite kan tex se väldigt lika ut men det är stor skillnad på vikten (och känslan i plasten). Svårare kan det ibland vara att skilja på celluloid, som också är lätt, och lucite, de kan se väldigt lika ut.

Det är svårt att säga ”så här gör du” för att veta om det är lucite. Lucite luktar inte och har inga andra tydliga kännetecken. Lucite är den enda av dessa tre plaster som kan vara genomskinlig, så är smycket äldre och genomskinligt då är det lucite, det är också den enda plasten som är riktigt vit, bakelit fanns i vitt från början men de har idag blivit beige/benfärgade av ålder och celluloid finns över huvud taget inte i kritvitt. Sedan är det helt enkelt uteslutningsmetoden, är det inte bakelit och inte celluloid och 60-tal och äldre – då är det lucite.

Testar en ny idé

Idag testar jag ytterligare en idé jag gått och funderat på, att göra tavlor av knappar. Jag har testat med smycken och nu blir det knappar. Naturligtvis kan jag kombinera båda men just i denna tavla passar det inte riktigt…

Vågar inte riktigt lita på att det blir bra än men vi får se, fortsättning följer…

Köpt roliga örhängen

Och så lite annat också förstås… Hittade så roliga örhängen på Tradera, aldrig sett dessa förut med pelikanerna på. Tror att de hör hemma någonstans 50/60-tal.

 

Sedan hittade jag ett vackert set i lucite/thermoplastic (som det ofta kallas i USA och England) med halsband, armband och örhängen. I stort sett allt i den här stilen, finns ett antal olika varianter, är 50/60-tal, mestadels 50-tal.

2017-04-27 10.44.29

Lite broscher har det också blivit, de har jag inte synat närmare ännu. Mest spänd är jag på pudeln, den känns som att den skulle kunna vara rätt gammal. Även den ursöta hunden längst ner till höger skulle ev kunna vara gammal. Övriga tror jag ligger på 50/60-tal och är både lucite och celluloid.

Till sist, ett par stela armband som skulle kunna vara allt från 40-tal till igår… Den här typen, stela plastarmband, är de absolut svåraste att åldersbestämma. Stela armband är ju stela armband… här går jag ofta gå på känslan, tyngden, känslan i plasten och helt enkelt magkänslan. Ju fler jag hanterar, ju mer får jag en magkänsla för om det är gammalt eller inte.

Jag börjar mer och mer förstå antikvitets-specialister som man ibland tänker – hur kan de veta? Men det finns något där som sitter i händerna och känslan.

Älskar partier!

Ropade in några roliga broscher, troligen från 50-talet. När jag talade om för säljaren att jag samlade så berättade han att han hade hittat dessa när han tömt en lägenhet i Malmö på 80-talet. I lägenheten hade det bott en tant som hade haft tobacsaffär från 1920-talet och fram till tidigt 80-tal.

2017-04-22 12.14.22

Och så säger han att han har ett mindre parti kvar och undrar om jag är intreserad av att köpa hela partiet? Och så klart jag var! Jag älskar partier, känner mig som ett litet barn på julafton när jag får sortera och plocka… har nog gått i barndom igen.

2017-04-22 12.14.27

Har inte fördjupat mig i partiet ännu men min bedömning är att det mesta härrör sig från 50-talet fram till 70-talet.

Lite mer egentillverkat

Jag gnetar på med mina egna ”återbrukade” smycken för att försöka återfå den riktiga inspirationen igen. Jag tycker ju egentligen att det är väldigt roligt, vilsamt och smärtlindrande men det har bara blivit lite för mycket av allting och då räcker helt plötsligt inte orken till att vara kreativ. Min kreativitet kräver ro har jag kommit underfund med.

De senaste dagarna har det trots allt blivit ett armband av äldre, udda örhängen/clips och ett halsband där jag i all enkelhet gjort ett hänge av ett udda örhänge som jag sedan hittade en äldre kedja som passade väldigt bra till.

Nu återstår bara det jag brukar göra, använda dem några dagar så att jag känner mig säker på att de håller. Det gör jag alltid numera efter att jag insåg att de första smyckena jag gjorde gick sönder…

Buch & Deichmann

Idag läser jag på om en dansk tillverkare av plastsmycken som heter det tysk-klingande namnet Buch & Deichmann. Jag fick i min ägo deras mest kända och spridda brosch, måsen, och vid det tillfället visste jag bara att den var dansk.

Har inte hunnit så långt i katalogisering av samlingen ännu att jag kommit till broscher men en av mina huvudleverantörer Annette har ute ett par örhängen till salu av samma tillverkare som jag är lite sugen på och då kände jag att jag nog får läsa på lite.

Buch & Deichmann startade upp i början av 1970-talet där en formgivare vid namn Ketty Dalsgaard ritade smycken i plast. Smycken som sedan utökades med hårprydnader, spännen, kammar etc. Under 80-talet valde företaget att helt koncentrera sig på hårprydnader som såldes över hela världen. Företaget finns fortfarande och ägnar sig idag främst åt läsglasögon.

Deras smycken tillverkades alltså bara under 70-talet och är oftast märkta B&D Denmark.

Så vad gäller min egen samling är alltså deras plastsmycken en aning för ”nya” – men fina ändå!

Skapa inspiration

Efter en ganska lång, tuff period så tappade jag alldeles inspirationen. Har visserligen ägnat mig rätt helhjärtat åt min samling men saknar verkligen skapandet, det där ”flowet” man kan få när man glömmer tid och rum.

Så – jag har helt sonika bestämt mig gör att skapa inspiration genom att börja göra igen. Jag har lärt mig av bekanta som verkar som formgivare och författare att inspiration sällar bara kommer utan man skapar förutsättningar för det. Så sagt och gjort, de senaste dagarna har jag börjat ”göra” igen. Ett halsband, ett par ringar och ett par lagade örhängen har det blivit. Kanske inte det bästa jag gjort men känns ändå bra att vara igång igen.

Sedan, icke att förglömma, har jag gjort en tavla med en brosch. Det kändes också roligt så fram med fler ramar och djupdykning ner i förråden så ska det nog bli lite mer av den varan också!