Plötsligt händer det…

Jag är allmän ”sakletare”, jag letar alltid efter äldre plastsmycken, men jag köper i stort sett inget nytt längre, bara second hand. Och eftersom jag är road även av äldre kläder, hemfaller emellanåt åt en och annan 60-talsklänning, så letar jag också äldre klänningar när jag är ute på mina loppisrundor.

Och igår hände det, på avdelningen retro/maskerad hängde en Katja of Sweden! För er som inte kan er modehistoria så var Katja of Sweden en av de stora modeikonerna under 60/70-talet. Hittar man en sådan måste den ju liksom bara köpas, och det var först när jag kom hem som jag provade den – och den passade perfekt!

Sedan gjorde jag lite efterforskningar på åldern och hittade ”min” klänning på två olika ställen, båda uppgav den som 60-tal – så himla roligt, gjorde hela min dag.

Men inte nog med det, igår såg jag en efterlysning på FB från Nordiska museet efter kläder och minnen från NK’s Franska damskrädderi eftersom de ska skriva en bok. Tänkte inte så mycket på det då men idag på morgonen började jag fundera, har inte jag en sådan i garderoben bland mina ”retro/vintage-klänningar”? Jag dök in i garderoben och tog ut min lilla svarta (som jag tyvärr inte går i just nu sorgligt nog) och visst var den från Franska damskrädderiet!

De ska ha insamling och fotografering i Stockholm och Göteborg men eftersom jag inte bor på någondera stället och dessutom inte rent fysiskt klarar att åka dit så mejlade jag lite bilder till dem. Då lärde jag mig att vända på etiketten, där står vem den är sydd åt och när, så himla roligt. Det visade sig att min fina klänning var sydd åt en fru A Wicander (släkt till skådisen kanske?!) 1956. Och det visade sig att de var intresserade av att titta på min klänning. Så nu får jag skicka iväg en god vän att visa upp den.

20191004_105928

Känner mig som värsta specialisten på retro/vintage-mode, som naturligtvis inte är sant, men lite kul att få känna sig som det en dag eller två!

 

 

Varmaste dagen hittills

Vad gör man den varmaste dagen hittills, denna sommar utan slut? Jo, man tar hunden och sätter sig i bilen, kör ner AC:n på 16 grader och kör på en liten loppis-runda! Och konstaterar att den enda svalka som går att få är just i bilen…

Blev tyvärr inte så mycket köpt, så är det ibland på loppisar, men det var kul ändå. Jag besökte ett ställe jag aldrig varit på tidigare, Stuff & Mind i Fagereke utanför Kosta. En riktig klassisk antik och loppis med allt mellan himmel och jord, tyvärr bara inte just det jag letade efter. Jag letar efter plastsmycken så klart, det gör jag alltid, men just nu är jag också på jakt efter ett rött bestickställ (plastklädd metall) och en vattenkanna i rött och vitt.

 

Eftersom det kommer att komma en ny liten bebis till i familjen föll jag istället för ett par ursöta små vita barnskor som bara var tvungna att följa med hem. Hittade dessutom en kombinerad brosch och hänge som nog inte är så väldigt gammalt men som jag tänker att jag kan göra ett fint halsband av.

På vägen tillbaka körde jag till Loppis i Skruv, en loppis jag brukar besöka några gånger varje sommar. Det är också en typisk antik & loppis med en salig blandning av prylar. De har dessutom mycket glas, passande nog eftersom de ligger granne med Skrufs glasbruk. Men tyvärr hittade jag varken det jag letade efter eller något annat som pockade på att få följa med hem så jag körde därifrån tomhänt.

Älskar partier!

Ropade in några roliga broscher, troligen från 50-talet. När jag talade om för säljaren att jag samlade så berättade han att han hade hittat dessa när han tömt en lägenhet i Malmö på 80-talet. I lägenheten hade det bott en tant som hade haft tobacsaffär från 1920-talet och fram till tidigt 80-tal.

2017-04-22 12.14.22

Och så säger han att han har ett mindre parti kvar och undrar om jag är intreserad av att köpa hela partiet? Och så klart jag var! Jag älskar partier, känner mig som ett litet barn på julafton när jag får sortera och plocka… har nog gått i barndom igen.

2017-04-22 12.14.27

Har inte fördjupat mig i partiet ännu men min bedömning är att det mesta härrör sig från 50-talet fram till 70-talet.

Tavlor med äldre smycken

Idag har jag – äntligen – börjat testa en idé jag har haft länge. Ja, idén är inte min, jag har sett den någonstans, men jag tyckte den var bra. Många äldre smycken, särskilt broscher, kan ju vara väldigt vackra och då tänker jag att de skulle vara fina i sin egen rätt så att säga.

Jag ropade in ett litet parti äldre ramar i olika modeller med tanken att göra något sådant här men jag kom av mig med mycket av det kreativa förra året när jag inte mådde bra och så har det bara blivit liggande. Samma sak med den här lilla buketten, det är en brosch som gått sönder som har legat på mitt arbetsbord i evigheter.

Men idag fick jag äntligen lite lust igen! Hade några vackra kartongbitar från Panduro liggande som jag använt till prislappar som blev en fin bakgrund. Sedan har jag limmat och sytt fast den från baksidan. Jag duttade lite lim på knutarna på baksidan, jag använde en vanlig snål och sytråd, så att det säkert håller. I all sin enkelhet blev det en fin liten tavla, tycker jag i alla fall själv…

Plastsmycken referensbibliotek

Nu har jag kommenterat åtminstone den delen av referensbiblioteket som rör plastsmycken, resten får komma en annan dag… Du hittar allt under rubriken Referensbibliotek.

Det man generellt ska tänka på när man letar efter böcker/läser om äldre plastsmycken är att samlandet av plastsmycken är mycket, mycket större i USA (även Storbritannien) än i Sverige så alla böcker som specifikt handlar om plastsmycken är på engelska. Finns över huvud taget ingenting på svenska. Jag hoppas/drömmer om att jag kanske kan bli så bra att jag kan skriva den boken en dag!

Många av böckerna har några år på nacken, och marknaden är väldigt annorlunda, så prisindikationer bör man bortser från – om man inte tänker sig köpa eller sälja via Ebay. Plastsmycken generellt, och bakelit specifikt, är väldigt mycket dyrare i USA än vad det är här, naturligtvis beroende på mängden samlare.

Jag använder bilder generellt, både från böcker och nätet, till att skapa en ”bank” i huvudet hur dessa smycken ser ut och ge mig en känsla för materialet. Det gör det lättare när jag är ute och letar eftersom väldigt få kan något om detta och därför finns det också väldigt få att fråga. Samtidigt är det ju också det som är det roliga!

En annan tid

Vissa dagar önskar jag att jag levt i en annan tid och ett annat liv… Tänk att ha användning för denna ljuvliga aftonväska från NK. Ser mig själv i slinkig lång klänning, päls om axlarna och denna svarta lilla sak i handen på väg till någon tjusig tillställning – drömma kan man ju!

Väskan är troligen från 40-talet och ser inte ens använd ut. Har ingen aning om det är värt något idag men fin är den!2016-11-25-12-20-52

Idag är jag detektiv igen

Idag leker jag smycke-detektiv igen, försöker klura ut ålder och material på några av mina senaste inköp/tillägg till samlingen.

 

Den här broschen, eller egentligen är det en ”klämma”, vet jag är i celluloid. På engelska kallas dessa typer av broscher/klämmor för dress-clip. Har inte hittat något bra svenskt ord för det, men jag tror att man satte dem i ringningen på klänningen eller blusen. Men ålder? De flesta liknande jag hittar bilder på är ”art deco”, alltså 30-tal.

Den ser ju modern ut men synar jag sånt som klämman och material så är jag rätt övertygad, det här är celluloid från 30-talet.

Det här fina vita halsbandet med matchande örhängen är ett annat fynd jag är extremt nöjd med.

Det här är lite knepigare men det är ju längre fram än 30-tal… snarare 50-tal eller möjligtvis 60-tal. Material är troligen även här celluloid men gjuten. Skulle kunna vara någon annan typ av plast också. Ser väldigt nytt ut men plast kan verkligen se helt nytt ut även om det är riktigt gammalt. Synar jag detaljer som lås, clips och annat så tror jag fortfarande på 50/60-tal. Snarare 60-tal eftersom det mesta jag sett från 50-talet oftast haft plastlöv en fastsatta på metall och de från 60-talet är oftare enbart plast som här. Skulle också kunna vara senare, 70-tal, men jag bestämmer mig för att det är 60-tal – så länge jag inte hittar något riktigt liknande.

Jag är lite fundersam över den här typen av smycken, har fler i lite samma stil, som i stort sett är omöjliga att hitta bilder på. Jag tänker att de kanske är svensktillverkade, eller åtminstone från norra Europa? Detta eftersom väldigt mycket av bildmaterial jag hittar på nätet och i böcker kommer från USA eftersom där är plastsmycken ett samlarområde på ett annat sätt än här. Men, för att härma Triss-reklamen, plötsligt händer det! Man ramlar på en bild eller någon annan information när man letar efter något helt annat…