Fortsättning på klänningen från NK

Nordiska museet efterlyste klänningar och minnen från Franska damskrädderiet på NK och jag ”hade” en klänning som de tyckte jag skulle visa upp. Denna efterlysning gällde en bok Nordiska museet ska göra.

De hade några tillfällen i Göteborg och Stockholm men eftersom jag inte bor i varken det ena eller det andra skickade jag iväg den med bästa kompisen till Stockholm. Jag hade förstått det så att klänningen skulle visas upp, fotograferas och noteras ner det man ev visste om klänningen. Men när kompisen kom dit ville de behålla klänningen till utställningen som uppenbarligen också ska ske.

Blev lite paff måste jag erkänna, det är klart att om jag tänkt efter lite så ska så klart Nordiska museet ha en utställning samtidigt som de släpper en bok, det var bara helt oväntat att de tänkte behålla den.

Det är naturligtvis otroligt kul och häftigt att jag äger något som de vill ställa ut på museet men jag hade kanske velat vara lite mer förberedd på den frågan. Hur gör man? Vad kan man förvänta när de lägger beslag på klänningen? Hur lång tid? Har fått en hel del tips från de otroligt kunniga människorna på en av vintage-sajterna på FB så jag får väl se vad som händer…

Men det ska komma ett slags kvitto på posten, väntar med spänning att läsa vad de skriver. Jag kommer tyvärr inte i den just nu så jag får väl sätta upp målet att jag ska komma i den när jag får tillbaka den!

En otroligt kul idé

Goda idéer är till för att stjälas har alltid varit mitt mantra, ”stjäla” på det sättet att varför ska man tvunget envisas med en egen idé om någon annan redan tänkt ut något smart man kan använda?

I senaste numret av Retro, nr 5 2019 (absolut bästa tidningen!), var ett inredningsreportage från en 70-talsvilla och på en av bilderna ser jag att de satt upp ett gammalt dockhus som en tavla på väggen. Såå himla kul idé, blev helt sugen på att leta fram mitt gamla dockhus från 60-talet och börja inreda igen, tyvärr finns det knappt några möbler kvar, och sätta upp det som ett extra djupt ”tittskåp”.

20191019_105227

Jag bor i ett 60-talshus, växte upp under 60-talet och det goda med att det inte finns något innehåll kvar i dockhuset är att jag nu kan göra även dockhuset till ett 60-talshus i miniatyr. Den idén måste jag verkligen fundera på, vet inte riktigt just nu var jag i så fall ska hänga det men det löser sig om det blir aktuellt.

Jag ska i alla fall börja med att leta fram det och se i vilket skick det är. Och när jag ändå är på jakt efter mina gamla leksaker ska även den gamla dockvagnen få komma fram i dagens ljus, har tänkt länge att jag skulle fixa till den (suffletten är trasig minns jag), och nu när jag kommit igång igen med symaskinen, sy lite nya fina täcken/lakan och låta dockvagnen med min älskade docka Carina bli en inredningsdetalj. Även detta är ju 60-tal.

Märkligt vad en enda bild, en enda idé kan sätta igång en massa nya idéer/tankar (och gamla minnen!) – verkligen älskar att jag har fått tillbaka en del av min kreativitet igen. Hjälper mig otroligt mycket när livet är tungt.

Plötsligt händer det…

Jag är allmän ”sakletare”, jag letar alltid efter äldre plastsmycken, men jag köper i stort sett inget nytt längre, bara second hand. Och eftersom jag är road även av äldre kläder, hemfaller emellanåt åt en och annan 60-talsklänning, så letar jag också äldre klänningar när jag är ute på mina loppisrundor.

Och igår hände det, på avdelningen retro/maskerad hängde en Katja of Sweden! För er som inte kan er modehistoria så var Katja of Sweden en av de stora modeikonerna under 60/70-talet. Hittar man en sådan måste den ju liksom bara köpas, och det var först när jag kom hem som jag provade den – och den passade perfekt!

Sedan gjorde jag lite efterforskningar på åldern och hittade ”min” klänning på två olika ställen, båda uppgav den som 60-tal – så himla roligt, gjorde hela min dag.

Men inte nog med det, igår såg jag en efterlysning på FB från Nordiska museet efter kläder och minnen från NK’s Franska damskrädderi eftersom de ska skriva en bok. Tänkte inte så mycket på det då men idag på morgonen började jag fundera, har inte jag en sådan i garderoben bland mina ”retro/vintage-klänningar”? Jag dök in i garderoben och tog ut min lilla svarta (som jag tyvärr inte går i just nu sorgligt nog) och visst var den från Franska damskrädderiet!

De ska ha insamling och fotografering i Stockholm och Göteborg men eftersom jag inte bor på någondera stället och dessutom inte rent fysiskt klarar att åka dit så mejlade jag lite bilder till dem. Då lärde jag mig att vända på etiketten, där står vem den är sydd åt och när, så himla roligt. Det visade sig att min fina klänning var sydd åt en fru A Wicander (släkt till skådisen kanske?!) 1956. Och det visade sig att de var intresserade av att titta på min klänning. Så nu får jag skicka iväg en god vän att visa upp den.

20191004_105928

Känner mig som värsta specialisten på retro/vintage-mode, som naturligtvis inte är sant, men lite kul att få känna sig som det en dag eller två!

 

 

Varmaste dagen hittills

Vad gör man den varmaste dagen hittills, denna sommar utan slut? Jo, man tar hunden och sätter sig i bilen, kör ner AC:n på 16 grader och kör på en liten loppis-runda! Och konstaterar att den enda svalka som går att få är just i bilen…

Blev tyvärr inte så mycket köpt, så är det ibland på loppisar, men det var kul ändå. Jag besökte ett ställe jag aldrig varit på tidigare, Stuff & Mind i Fagereke utanför Kosta. En riktig klassisk antik och loppis med allt mellan himmel och jord, tyvärr bara inte just det jag letade efter. Jag letar efter plastsmycken så klart, det gör jag alltid, men just nu är jag också på jakt efter ett rött bestickställ (plastklädd metall) och en vattenkanna i rött och vitt.

 

Eftersom det kommer att komma en ny liten bebis till i familjen föll jag istället för ett par ursöta små vita barnskor som bara var tvungna att följa med hem. Hittade dessutom en kombinerad brosch och hänge som nog inte är så väldigt gammalt men som jag tänker att jag kan göra ett fint halsband av.

På vägen tillbaka körde jag till Loppis i Skruv, en loppis jag brukar besöka några gånger varje sommar. Det är också en typisk antik & loppis med en salig blandning av prylar. De har dessutom mycket glas, passande nog eftersom de ligger granne med Skrufs glasbruk. Men tyvärr hittade jag varken det jag letade efter eller något annat som pockade på att få följa med hem så jag körde därifrån tomhänt.

Älskar partier!

Ropade in några roliga broscher, troligen från 50-talet. När jag talade om för säljaren att jag samlade så berättade han att han hade hittat dessa när han tömt en lägenhet i Malmö på 80-talet. I lägenheten hade det bott en tant som hade haft tobacsaffär från 1920-talet och fram till tidigt 80-tal.

2017-04-22 12.14.22

Och så säger han att han har ett mindre parti kvar och undrar om jag är intreserad av att köpa hela partiet? Och så klart jag var! Jag älskar partier, känner mig som ett litet barn på julafton när jag får sortera och plocka… har nog gått i barndom igen.

2017-04-22 12.14.27

Har inte fördjupat mig i partiet ännu men min bedömning är att det mesta härrör sig från 50-talet fram till 70-talet.

Tavlor med äldre smycken

Idag har jag – äntligen – börjat testa en idé jag har haft länge. Ja, idén är inte min, jag har sett den någonstans, men jag tyckte den var bra. Många äldre smycken, särskilt broscher, kan ju vara väldigt vackra och då tänker jag att de skulle vara fina i sin egen rätt så att säga.

Jag ropade in ett litet parti äldre ramar i olika modeller med tanken att göra något sådant här men jag kom av mig med mycket av det kreativa förra året när jag inte mådde bra och så har det bara blivit liggande. Samma sak med den här lilla buketten, det är en brosch som gått sönder som har legat på mitt arbetsbord i evigheter.

Men idag fick jag äntligen lite lust igen! Hade några vackra kartongbitar från Panduro liggande som jag använt till prislappar som blev en fin bakgrund. Sedan har jag limmat och sytt fast den från baksidan. Jag duttade lite lim på knutarna på baksidan, jag använde en vanlig snål och sytråd, så att det säkert håller. I all sin enkelhet blev det en fin liten tavla, tycker jag i alla fall själv…

Plastsmycken referensbibliotek

Nu har jag kommenterat åtminstone den delen av referensbiblioteket som rör plastsmycken, resten får komma en annan dag… Du hittar allt under rubriken Referensbibliotek.

Det man generellt ska tänka på när man letar efter böcker/läser om äldre plastsmycken är att samlandet av plastsmycken är mycket, mycket större i USA (även Storbritannien) än i Sverige så alla böcker som specifikt handlar om plastsmycken är på engelska. Finns över huvud taget ingenting på svenska. Jag hoppas/drömmer om att jag kanske kan bli så bra att jag kan skriva den boken en dag!

Många av böckerna har några år på nacken, och marknaden är väldigt annorlunda, så prisindikationer bör man bortser från – om man inte tänker sig köpa eller sälja via Ebay. Plastsmycken generellt, och bakelit specifikt, är väldigt mycket dyrare i USA än vad det är här, naturligtvis beroende på mängden samlare.

Jag använder bilder generellt, både från böcker och nätet, till att skapa en ”bank” i huvudet hur dessa smycken ser ut och ge mig en känsla för materialet. Det gör det lättare när jag är ute och letar eftersom väldigt få kan något om detta och därför finns det också väldigt få att fråga. Samtidigt är det ju också det som är det roliga!