Några plastsmycken från tidigt 1900-tal

Jag möter rätt ofta en lätt fnysning när jag berättar om vad jag samlar på. Plastsmycken, för de allra flesta, är nog billigt ”krims-krams” och säger man äldre ser de framför sig billiga Epa-smycken (för er som är gamla nog att minnas Epa…) från 60- och 70-tal.

Att det finns plastsmycken från slutet av 1800-talet och tidigt 1900-tal och framåt är det förvånansvärt få som vet. Och att de både vackra och sköra och inte alls några billiga slit och slängprodukter.

Några riktigt vackra gamla smycken ur min samling är de ovan- och nedanstående, alla i celluloid som var plasten/materialet på modet. Celluloiden kom fram i samband med att man ville hitta ett ersättningsmaterial till det dyra elfenbenet. Inte säker på att man på den tiden funderade så mycket över vad det gjorde med djuren utan det var nog i mångt och mycket en ekonomisk fråga att utveckla material som liknande elfenben. Redan på den tiden var elfenben ett dyrt och exklusivt material.

De här halsbanden kommer alla från 10- och 20-tal, särskilt det gröna till höger är väldigt typiskt ”flapper”-halsband från 1920-talet. ”Flapper” var beteckningen på kvinnorna som vi ser framför oss när vi pratar 20-tal, kort bobbat hår, hårsmycken, knäkorta charleston-klänningar och långa halsband.

Kedjor var inte alltid självklart utan sammetsband, även till längre halsband, var vanligt och de två typerna av ”kedjor” i celluloid är väldigt typiska för denna tid.

2017-12-08 11.47.38

Armband (som behöver nytt elastiskt band) och brosch från samma tid. Jag vet att det kring sekelskiftet var vanligt att man hade två likadana armband, ett på var arm (det här var ju före armbandsuren). Så om det här funnits ett till vet jag inte men fint är det.

Egentligen ofattbart att dessa smycken har överlevt 100 år. Den tidiga celluloiden är väldigt skör.

Har tyvärr ett annat halsband som överlevt 100 år men som inte överlevde eBay’s och postens hantering. Vet inte var i kedjan det gick fel men döm om min besvikelse när halsbandet såg ut så här när jag öppnade det… Förstört och bortom räddning, snyft.

 

Julmarknaden

Har blivit lite dåligt bloggat den senaste veckan, all min tid har gått åt till att förbereda julmarknaden och ta hand om en nyopererad hund.

2017-10-30 12.19.32

Allt var klart och förberett, då blev min hund väldigt sjuk efter sin operation, och där stod jag jag med en julmarknad som jag inte visste vad jag skulle göra med. Jag hade redan hjälp av min vän Susanne eftersom jag inte kan stå mer än stund i taget, sedan måste jag hem och vila men vad skulle vi göra om jag inte kunde/orkade alls? Det är enda gången på året jag visar och säljer mina egengjorda smycken så det kändes rätt visset. Då kom underbara Kristine och bara tar hand om alltihop! Dessutom var hon en hejare på att sälja så nu kan jag med gott samvete göra fler smycken.

Kristine har många talanger men framför allt skriver hon, ni kan läsa mer om henne här Lorentzons.se.

Det är alltid en enorm ”boost” för självförtroendet att sälja sina alster, även när man inte säljer dem själv. Bara det att någon är beredd att betala för något jag gjort stärker mitt självförtroende som skapare (konstnär är ett för stort ord). Så skapar du något, våga att någon gång ge dig ut någonstans, det är verkligen roligt! Du måste ju inte sälja, det kan räcka att du letar upp en grupp på Facebook med samma intressen där du kan visa upp det du gör.

Sedan är skapande en lisa för själen, det är enda gången jag verkligen kan släppa allt, all värk och alla bekymmer. Samtidigt kräver skapande ro så det fungerar ju inte alltid…

Lite nytt…

Även om jag just nu mest har ägnat mig åt att förbereda julmarknaden så har det smugit sig med ett och annat nytt till samlingen. Mycket kommer numera köpt via en facebook-grupp som med liv och lust ägnar sig åt plastsmycken.

En brosch i stil med Jakob Bengel, kan vara bakelit, kan vara galalith men inte undersökt den ordentligt ännu. Det är en av de där broscherna som ser väldigt moderna ut men kan vara från Art Deco-perioden. Den högra är celluloid från samma tid.

2017-11-26 11.05.44

Ett par coola örhängen från 60-talet, vid den här tiden börjar alla möjliga plastmaterial att komma så det här kan vara vad som.

Lite hundar blir det alltid och den skrattande kon kunde jag baea inte motstå. Hästhuvudet med hundar är i celluloid och från 40/50-tal, den skrattande kon får jag nog fundera mer på.

Elefanter kan man ju aldrig få för många… alla i celluloid, den högra ”siloutte-broschen” från 20/30-tal, de andra två troligen 40/50-tal.

Så till sist, två ”old stock/dead stock”, kärt barn har många namn, det handlar om att de är gamla men från lager så de har aldrig varit ute på cirkulation och aldrig använts. Den övre, broschen, är troligen i celluloid och från 50-talet och halsbandet med hjärtan och med matchande öronclips är från 60-talet.

Lite fler ringar…

Några ringar till blev det när farten ändå var uppe! Alla ringarna utom rosetten är gjorda av en ringstomme och ett örhänge, clips, som förlorat sin ”partner”. Rosetten vet jag inte riktigt vad det varit, den hade tappat vad det nu var som suttit på baksidan redan när jag hittade den.

Har en förkärlek för gamla clips i alla dess former, både för att göra nya smycken av och samla på. Finns inte riktigt något liknande längre, med alla dess variationer i färg, form och material – eller är det bara ren och skär nostalgi eftersom min mamma alltid hade sådana när hon skulle vara fin under min barndom…

Mer rengöring

Har en brosch som tidigare var så väldigt missfärgad, troligen silver med blomknoppar i äkta korall. På grund av korall-knopparna vågade jag inte använda någon av de två metoder jag kunde för rengöring, hårschampo och bakpulver, eftersom båda metoderna kräver att smycket blir helt igenom blött och jag var rädd att knopparna skulle släppa eller att jag gjorde illa vid korallerna.

FB_IMG_1511069451972

Jag är med i en grupp på Facebook som handlar och ”Repurposed, repair and restore” så jag ställde frågan där om hur jag skulle få den fin igen. Fick tipset om att använda tandborste och tandkräm så det gjorde jag – och se så fin den blev!

Broschen har inga stämplar men nu när den är upputsad och fin är jag ännu säkrare på att det är silver och äkta korall (vilket alla höll med mig om i gruppen).

Blev lite sugen på ringar

Bara sådär, utan någon orsak alls, blev jag plötsligt sugen på att göra lite ringar. Det var rätt längesedan jag gjorde några nya ringar. Julmarknaden har fungerat, precis som jag hoppades, som en katalysator för att sätta igång mig igen.

Så sagt och gjort, fram med en ”hög” som kändes som de skulle kunna bli ringar i någon form. Mycket udda, söndriga örhängen som jag hade i gömmorna. Särskilt de som har varit clips är ofta väldigt bra i storlek till ringar, alternativt med en knapp som ”bottenplatta”. Dessutom har jag hittat en leverantör av riktigt bra ring-stommmar, svårt att hitta med bra kvalitet som sitter bra.

Några är klara och ligger på lim-tork, de har alla haft ett tidigare liv som örhängen med clips.

 

Men fler ska det bli…

20171118_112517

Brevete sdgd

Åh, alla dessa olika beteckningar… idag har jag lärt mig en ny. På Tradera köpte jag ett ”dressclip”, alltså ett smycke du knäppte fast i tex urringningen, med beteckningen Brevete sdgd. Nyfiken som jag är var jag tvungen att ägna mig en stund åt att ta reda på om det var en tillverkare eller vad det står för.

20171116_133349

Det visar sig att detta är ungefär samma sak som Depose, alltså inte ett tillverkarnamn utan mer en juridisk term.  Det är franska och betyder uttytt ”Brevete sans garantie de government” och betyder ungefär patent utanför myndigheten… kan jämställas med varumärkesskydd eller något liknande, alltså ett ”enklare” skydd än patent. Detta användes fram till 1968 (enligt nätet) och borde då betyda att man kan vara hyfsat säker på två saker, smycket är franskt och tillverkat före 1968.

Nu tror ju jag att det är betydligt äldre än så eftersom det är bakelit och mässing (?) och det pekar snarare på 30/40-tal. Dessutom försvann den här typen av smycken i princip helt någon gång under 50-talet, har aldrig sett något som är från 60-talet.