Allt är inte guld som glimmar…

… och allt som är brunt och lite äldre är inte bakelit. Så fort något är lite äldre, smycken men också mindre prylar, och är brunt eller brunsvart så tror de flesta att det är bakelit. Beror nog på en mix av okunskap och att bakelit känner alla till och då blir det oftast lite dyrare.

Idag stötte jag på fenomenet igen när jag slösurfade på Tradera och kom på att jag skulle plocka fram de tidiga smycken, oftast typen av sorgesmycke, som är av andra material.

2018-04-15 10.03.25

Först lite kort bakgrund, många av dessa smycken är tidigare än bakelit. Bakelit togs det patent på 1907 men det tog några år, egentligen till 20/30-tal, innan det slog igenom ordentligt som smyckematerial. Många sorgesmycken eller den stilen av smycken är från sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal. Nålens längd och utseende ger oftast en indikation, nålen är lika lång eller längre än broschen och ”låser” i en c-formad krok. För att göra allting svårare, varför göra det för lätt, så görs det dock sorgesmycken i bakelit och man hittar också sådana från bakelitens barndom, dvs från tidigt 1900-tal. Så inget är självklart och enkelt i äldre smyckens värld!

Det finns det ytterligare en feluppfattning om bakelit som brun och brunsvart (beror det på telefoner och bestick tro?). Bakelit kan ha regnbågens alla färger, dessutom med detaljer i, alltså tex likna bärnsten. När det gäller smycken i bakelit skulle jag säga att svart och brun nästan är de minst förekommande färgerna, i alla fall inte alls dominerande när man kommer till den stora ”massan” (är egentligen inte så stor, andra plastmaterial dominerar) av bakelitsmycken från 30-talet.

20180415_120610

För att visa hur otroligt svårt det kan vara så är här tre sorgesmycken men bara ett av dem är i bakelit, den högra i övre raden. De andra två är i tidiga material som ebonit, guttaperka eller annat i den stilen. En del kan också vara i horn, som kan se förvånansvärt plastigt och/eller träaktigt ut.

Tyvärr, särskilt när man handlar på nätet, så handlar det mycket om en känsla när man tar i den. Men något man titta på är baksidan och hur den ser ut/känns.

Bakelit är ofta, inte alltid men oftast, lite blankare och lite slätare medan många av de andra tidiga materialen som just den här typen av smycken är gjorda i, mer ”trä-aktiga”, har lite tydligare linjer.

Ett exempel till där skillnaderna syns tydligare. Den övre är i bakelit och där ser man att även om den är skuren får man en helt annan struktur på det.

Den här sammanblandningen förstår jag, det kan verkligen vara otroligt svårt att se skillnad. Det jag vänder mig mot är att man regelmässigt beskriver det som bakelit utan att egentligen ha en aning. Kalla det hellre äldre plastmaterial eller äldre plastliknande material – eller ta reda på vad det är för något. Vi kallar ju inte alla vita/ofärgade stenar för diamanter!

Märkligt nog har många också svårt att skilja på bakelit och andra mycket hårdare material som glas, stenkol/jet eller andra svarta stenar. Finns ju även sorgesmycken i dessa material men de är ju hårda, kalla och blanka på ett sätt som man både ser med blotta ögat att det måste vara glas eller sten. Men framför allt känns det när man tar i dem, den enkla tumregeln kallt = glas eller sten, varmt (kroppstemp) = plast eller något annat tidigt plastliknande material.

Lite nytt – igen…

Lite svårt att få ordning på saker, inkl mitt bloggande, efter en tuff händelse i mitt liv men förhoppningsvis blir det bättre.

Har i alla fall samlat ihop mig och fotograferat en del i lådan med införskaffat men inte fotograferat och sorterat, lite auktionsköp, lite fynd på Erikshjälpen och inte minst en del från Naomi.

Fått kontakt, via en FB-sida, med en jättehärlig engelsk tjej som köper & säljer vintage-smycken med tonvikt på plast. Hon har också skrivit några böcker om vintage, böcker.

Naomi

Hon och en kollega till henne är superbra att kunna fråga när jag kör fast men hon hittar också otroligt mycket fint. Nackdelen är pengarna, när man hittar riktigt gamla fina plastsmycken från säljare som kan sin sak så kostar det ju också. Men det är svårt att låta bli…

I alla fall, här kommer lite nytt;

Ytterligare ett celluloid-armband från 30/40-talet, tycker de här är så fina. Armbsndet nere till höger är ett lucite-armband från 50-talet men tyvärr i rätt risigt skick. De andra två kräver lite grävande, kan ev vara för ”nya”.

Några roliga 50/60-talare…

Lite blandade broscher, en ny siloutte-brosch med elefanter, ljuvlig, en rad med blommor i celluloid från 30/40-tal. Två olika ”randiga” broscher som åtminstone den blågrå nog är lucite och så en svart blomma i lite ”nyare” celluloid, 50/60-tal.

Och till sist några svåra, den helt underbara katten och kvinnan kommer att kräva en hel del detektivarbete. Hjorten vacklar jag mellan plast och ben, känns plast i handen…

Lite nytt

Var ett tag sedan jag fotograferade så det har blivit en hög i lådan… Nu har jag i alla fall kommit ikapp.

Några armband, ett nytt i celluloid från 30/40-tal med det ovanliga att det har en märkning i med två bokstäver – är det någon som varit inblandad i skapandet eller är det en tidigare ägare tro? Två stela armband som jag är lite tveksam till om de är tillräckligt gamla för mig och slutligen ett brunmelerat med guldfärgade detaljer som enligt uppgift är från 60-talet.

Broscher, först de som jag har ett hyfsat hum om. Den blå är en 60-talare, tuppen och hundarna 40/50-tal och blomman 50-tal.

Sedan kommer ett gäng svårare att åldersbestämma, kräver lite detektivarbete. De två översta plus den rödvita är jag hyfsat säker på är gamla nog, både utseende och nålar tyder på det. De andra tre är svårare, de kan vara gamla men också 70/80-tal.

Och till sist bland broscherna, tre som jag behöver grubbla lite mer över både material och ålder. De två högra är jag osäker på om det är plast eller ben, ibland kan det verkligen vara otroligt svårt att bedöma vilket, och den vänstra funderar jag både på vad det faktiskt är för något och ålder.

Så ett helt gäng örhängen, alla 50/60-tal utom de söta med små blommor längst upp till vänster som är i celluloid och med största sannolikhet från 30-talet.

Och så fyra som är lite mer frågetecken kring, två är jag osäker på material (vänster och högst upp till höger, ev trä och glas) och två funderar jag på om de verkligen sett ut sådana från början? Ser ut som någon varit och målat på dem…

Så till sist ett gäng halsband, de två vänstra är jag osäker på material (den ”vanliga” frågan, ben eller celluloid?) och det nedre till höger kan jag inte bestämma mig för om det är 60-tal eller nyare, det svarta är mer frågan om det är riktigt gammalt eller 50/60-tal medan de andra två är 50/60-talare.

 

 

 

 

Alla dessa hundar…

Som hundägare har jag så klart en större mängd hundar i min samling av äldre plastsmycken. Hundar som broscher är rätt vanliga och har gjorts nästan lika länge som det gjorts smycken i plast, dvs från tidigt 1900-tal.

De äldsta, tror jag, i samlingen är de här sötnosarna. Alla från tidigt 1900-tal, troligen 20/30-tal.

Bara hundar skulle kunna vara ett eget samlingsområde, finns hur många varianter som helst på det temat. Allt från ”fina” till roliga.

 

Min favorit på ”söthetsskalan” är nog, förutom hunden på översta bilden, denna. Den är väldigt liten men väl så charmig. 40/50-tal.

2018-03-20 10.34.41

Igår anlände dessutom två nya hundar till samlingen. Den högra är snarlik några jag har innan, trol 60-tal, men den vänstra är med rörligt huvud, det hade jag inte innan… den är lite äldre, 40/50-tal.

Och till sist är jag också stolt ägare till ett hundarmband, det är nog också 50-tal.

2018-03-20 10.32.39

 

 

Tavlor och halsband

Jag ska ge ”tack för hjälpen”-presenter till ett par personer som jag inte känner så väl och inte riktigt kan bedöma deras privata klädstil och då är det svårt med smycken – vet inte ens om de använder smycken… Så lite tavlor tänkte jag kunde fungera istället så just nu har jag snöat in på småtavlor med broscher.

Grundprincipen är – söndriga broscher, broscher som förlorat sin nål eller på annat sätt inte fungerar som brosch längre. Sedan kan jag ibland göra ett avsteg, broscher är omodernt och det finns massor därute!

Jag köper äldre ramar, letar på loppisar och ropar in ett och annat parti. De måste vara relativt små, de flesta broscher är ju inte så stora. Det enda svåra med småramar är att många av dem är gjorda för att stå och inte hänga. Men sedan måste det också stämma mellan ram och smycke, därför letar jag främst små ovala ramar i plast/trä (andra fördelen är att de i princip alltid är gjorda för att hänga). De är enklast, fungerar egentligen till alla typer av äldre broscher. Men en och annan gång får jag till det även med en ram i metall som tavlan högst upp…

2018-03-13 07.56.13

Bland tavlorna smög det in ett halsband också. Den här broschen hade tappat kroken som nålen ska fästa i men när jag synade den insåg jag att det fanns en annan krok som kunde användas för att sätta en kedja i. Så sagt och gjort, kedja kompletterad med ett par pärlor och vips så hade det blivit ett halsband.

 

Ibland måste man offra något…

Hittade ett så fint set i celluloid och metall med halsband, örhängen och matchande brosch. Troligen 40/50-tal. Tyvärr upptäcker jag, när jag synar det noga, att det fattas ett blomblad på halsbandet och broschen saknar ett blad.

Först blev jag förstås besviken men när jag funderat efter lite, rådgjort med lite andra nördar på en sida på Facebook som jag är med på om att restaurera och återbruka smycken, så har jag bestämt mig för att offra broschen eftersom den redan saknar ett löv (som jag dessutom inte alls vet hur det har sett ut) och använda den som ”reservdelslager” och prioritera att få ihop ett helt set med halsband och örhängen.

Kanske jag så småningom kan hitta på något kul med broschen – kanske ge den ett helt nytt utseende? Har fått kontakt med en tjej som gjuter plastdetaljer, kanske hon skulle tycka att det vore roligt att sätta dit helt andra färger? Vi får se, först ska jag se till att laga halsbandet.

Bröderna Neiger

Om man gillar art deco-smycken, smycken från tidigt 1900-tal eller äldre smycken i egyptisk stil stöter man förr eller senare på namnet Neiger.

Äldre brodern Norbert utbildade sig inom smycken och startade en firma i källaren på deras föräldrars hem i Böhmen (som nu för tiden ligger i Tjeckien) i början på seklet. Det gick rätt bra så även yngre brodern Max anslöt sig. Från början designade båda bröderna smycken men efter första världskriget delade bröderna upp sig så Norbert drev firman och Max designade. Det gick bra, i mitten på 20-talet hade de 25 anställda och sålde över hela Europa och till USA.

3a091ad56f9c5f5873b0bc0af2b7d8c8

Typiskt för Neiger är vackra tjeckiska glasdetaljer och fint utsmyckade metalldelar, alltid i bra kvalitet. Deras smycken är tyvärr i stort sett aldrig märkta. Så helt säker kan man tyvärr aldrig vara…

Deras största succé kom när man öppnade Tutankamons grav 1922 och inspirerad av det gjorde Max smycken i ”egyptisk” stil, det som oftast kallas ”egyptian revival”. De gjorde även smycken med kinesiska mönster som också har blivit eftertraktade.

Tyvärr fick bröderna ett sorgligt slut… de var judar så de flyttade sin firma i början av andra världskriget i tron att det skulle vara säkrare men det var det tyvärr inte, de dog båda två i Auschwitz.