Så blev de som nya…

Med diskmedel och Svinto blev de som nya. Efter att ha legat i en burk med tättslutande lock (delvis för luktens skull, har du möjlighet att vara utomhus så var det) med färgborttagningsmedlet plockade jag fram dem, la dem i varmt vatten med diskmedel. Tillsammans med en svamp och Svinto fick jag bort de sista färgresterna.

Nu är det bara att använda dem, det är väl inte regelrätt återbruk men jag har i alla fall räddat något som annars hade kastats eftersom det verkligen inte såg ut som man skulle kunna använda dem igen…

Har man inget annat för sig…

… kan man alltid ägna sig åt att få bort några hängare från en bräda. Brädan med hängarna skruvades ner i samband med renoveringen av källaren och jag har hela tiden tänkt att spara de äldre hängarna som sitter på. Men när jag skulle börja skruva insåg jag att skruvarna var övermålade med flera lager tjock (plast-) färg så jag kom inte ner i spåret med skruvmejseln. Dessutom en massa kladdig färg på själva hängarna. Rotade i ”bra att ha-skåpet” och hittade en burk med färgborttagning.

Färgborttagning är en underbar produkt förutom att det är svindyrt och luktar fruktansvärt starkt. Men oftast tycker jag ändå att det är värt det. Men jag rekommenderar att du håller på med det utomhus eller i ett garage eller så, tar evigheter att vädra ut – säger jag som höll på i källaren och konstaterade att det inte var en särskilt bra idé.

I alla fall så var det på med färgborttagning, lät det verka ett tag – och ta da! skruvarnas spår blev rena och kunde skruvas av. På köpet fick jag dessutom bort nästan all färg även på hängarna.

Nu återstår att få bort färgen från alla hängarna, ner med dem i en burk med lock (för luktens skull) och låter dem ligga där ett tag och verka och hoppas jag får bort det mesta. Det lilla som sen ev blir kvar är enkelt att skrapa bort.

Senaste nytt

Hela den här situationen med alla problem med mitt hem har alldeles fått mig att tappa styrfart, all energi har gått åt. På grund av mina fysiska förutsättningar har jag inte den ork och stresstålighet jag brukade ha utan tar helt slut av sånt här. Det innebär också att det inte finns någon ork kvar till det jag egentligen vill lägga tid på, mina hobbies. Så jag har bestämt mig för att flytta och ha tid och ork till det jag tycker är roligt istället för att sköta ett krånglande hus.

Letar lägenhet för fullt, utmaningen är att hitta en lägenhet med äldre charm där alla mina äldre prylar och möbler passar in och mitt hobbyrum och min samling får plats – och inte minst mitt bibliotek! Eftersom jag dessutom har mina ryggproblem så får det max vara en trappa upp eller måste det finnas hiss… Den finns därute, det vet jag, men kan nog ta lite tid att hitta.

Under tiden ägnar jag mig åt att förbereda huset för försäljning, rensar och plockar undan. Ur mäklar/stylist-synpunkt får man inte ha ett sånt hem som mitt, fullt med gamla prylar, skyltdockor, vintagekläder och smycken överallt, så jag måste plocka undan och packa ner så mycket jag kan och ”tona ner” hela hemmet inför fotografering och visning. Rätt speciellt att få sitt hem utdömt som ”fel” – jag gillar det och det är faktiskt mitt hem! Men jag tittar på Vem bor här och tröstar mig med att sååå mycket prylar har jag inte…

En enorm utmaning inför flytten är hur jag ska packa min samling så den inte blir förstörd. Går och funderar och ska testa mig fram, mindre lådor i en stor? Och så mååånga såna?

Jag får nog tyvärr offra mitt gigantiska skåp där större delen av samlingen finns idag när jag flyttar, det är för skrymmande och tungt som bly, och skaffa mig något mer lätthanterligt men den stora frågan är vad? Vore roligt med något där mer visades upp men kan inte bara ha det, då får samlingen inte plats…

I väntan på inspiration

Pandemin lägger fortfarande sin tunga våta filt över inspiration och lust, när dessutom Svenska Kraftnät vill få igång diskussionen kring att expropiera mitt älskade sommarhus så tappar man styrfarten fullständigt…

Så vad göra? Jo, jag har en liten tjej i min omgivning som gillar att leka affär, bjuda på fika och sånt så jag gav mig på något som jag i ärlighetens namn alltid tyckt var lite fånigt – jag har virkat kakor, glass och lite mat!

Det finns mängder med beskrivningar om man googlar men för att nämna några har jag hämtat min inspiration från bla Fridas virk- och stickblogg, litenvirktant.se och Drops Design, garnstudio.com. Nu är jag ju som jag är, jag gör det mesta på fri hand, kanske använder jag mig av hur många maskor man ska börja med eller hur man ska öka för att få till formen men sen tröttnar jag på att följa mönstret och hittar på själv. Eller tar jag en bild och försöker helt enkelt göra en liknande. Den positiva sidan är att jag får använda min kreativitet, den negativa att jag aldrig riktigt kan göra två likadana eftersom jag skapar under tiden jag håller på och är väldigt dålig på att skriva ner vad och hur jag gör. Allt blir ju heller inte perfekt…

Blev i alla fall tre munkar, tre dammsugare, tre väldigt olika stora chokladbollar, två glass-strutar, en korv med bröd och en flaska Mer. Inte kanske de snyggaste som gjorts men de ska ju lekas med så då duger de nog. Och, sch, säg inget till någon men det var roligare än jag trodde…

Äntligen!

Nu är – äntligen – min renovering klar och jag kan börja ägna mig åt mina intressen istället för att jaga hantverkare… Nu ska huset ”bara” städas också, har inte blivit så mycket av den varan under renoveringen eftersom det har varit grejer överallt. Trots den rätt skumpiga vägen fram blev det väldigt bra till slut, värre kunde det knappast bli 🤣

Min kultiga 70-talstapet var tyvärr för skadad för att rädda men jag sparade en bit och ramade in för att den ska finnas kvar som en del av husets historia. Lite smycken ska naturligtvis visas upp i skåpet vad det lider.

Men om en vecka eller två när huset är städat så blir det fokus på smycken, fortsätter att katalogisera samlingen och hoppas på lite inspiration till mina egna smycken (pandemin la en stor våt filt över kreativiteten) och inte minst ska boken fortsätta skrivas – ser fram emot en härlig vinter fyllt med smycken (smyger kanske in lite sy-projekt också…).

Så kul det var!

Hoppas ni tittade på Gokväll i tisdags, jag hade i alla fall en otroligt trevlig/kul dag. Sedan önskar man ju alltid att man fått mer tid – jag hade enkelt kunnat fylla hela programtiden själv 😁 Jag är visserligen helt slut och har ont precis överallt men det var det verkligen värt!

Just att få breda ut sig och prata om det man brinner för, vad kan bli bättre än det? Jag tror och hoppas att jag fick fram det som var viktigast för mig att trycka på, att plastsmycken verkligen inte behöver vara/är skräp.

Nu har jag pratat om den där boken lite mer offentligt också… Ska bara se till att min stooora källarrenovering blir klar, den är inne på slutspurten, nu ska det ”bara” storstädas och inredas också. Men det är ju den roliga delen, ja inte städningen då men att inreda. Sen SKA jag sätta mig att skriva, har ju gjort ett upplägg så det handlar mer om disciplin och så klart om min fysiska status, hur mycket/lite jag kan sitta. Men jag känner mig rätt uppfylld med positiv energi, det här gav en riktig boost för självförtroendet, så det ger mig säkert den rätta ”puffen” för att verkligen komma igång.

Går inte bra för mig…

Jag hade verkligen sett fram emot att få tid och inspiration till mina smycken, både de jag gör själv och samlingen, nu när hösten så smått gör entré men det är verkligen inte lätt just nu. Håller på med en större renovering av källaren som gör att hela huset ser ut som en bomb slagit ner med saker överallt, dessutom är skåpen med min samling längst in i källaren som innebär att hoppa över stora hål i golvet och kryssa mellan hantverkarnas alla saker. Problemet med renoveringen är att den just nu går framåt med myrsteg så jag inser att de inte alls kommer att vara klara när de sagt och som jag lite glatt räknade med. Dumt jag vet, det hänger alltid upp sig.

Som om en stor renovering som krånglar inte vore nog så satte jag morgonkaffet i vrångstrupen förra veckan när jag öppnade min morgontidning och upptäckte att regeringen godkänt byggandet av en kraftledning som kommer att gå över mitt älskade sommarhus. En kraftledning som under sju års tid fått avslag i alla instanser (och invaggat oss berörda i att det nog inte blir något) klubbar regeringen helt utan förvarning igenom. Kommer med allra största sannolikhet innebära att mitt kära torp från sekelskiftet blir expropierat av staten och rivet. Sorgligt är bara förnamnet.

Som om detta inte vore nog så bet jag sönder en tand och fick punga ut 1700 kr för att laga den och idag när jag skulle sätta på tv:n hade boxen/parabolsladden pajat och det måste komma ut en tekniker för att lösa problemet så nu har jag ingen tv på vem vet hur många dagar. Förutom avsaknad av tv kommer det så klart att kosta en slant det också.

Går verkligen inget bra för mig, tror jag ska dra täcket över huvudet och inte komma fram förrän all skit ordnat sig, suck. Så jag ber om ursäkt så här lite i förväg om det blir lite si och så med bloggen men då vet ni varför…

Jag en sakletare, samlare och återskapare

Har börjat titta på Återskaparna på tv och även om jag inte gillar programledarna så är jag otroligt imponerad av hantverkarna med specialistkompetens utöver det vanliga – nörderi kan vara alldeles, alldeles underbart! Dessutom gillar jag ordet ”återskapare”, det är ju faktiskt det vi alla ägnar oss åt som lagar och fixar. Vare sig det, som i mitt fall, handlar om smycken och kläder eller om något helt annat.

En del, som inte alls är inne i den här världen, frågar mig ibland varför jag tycker det är så kul med gamla grejer – jag ägnar ju mig åt något som varken är värdefullt eller som jag tjänar pengar på… Många tror att jag gått och blivit ”miljönisse” på gamla dar men det handlar väldigt lite om det, även om jag avskyr slöseri och slit och släng i alla former, i grunden tycker jag grejer ska hålla och att man ska laga de saker som går att laga.

Svaret på frågan ovan är egentligen är egentligen flera, ett svar är att jag helt enkelt tycker om äldre saker, de har en historia, en själ, och dessutom ofta en kvalitet som nya saker saknar. Ett annat svar är att själva jakten är kul, det är roligt att vara saklerare och få bli riktigt nöjd när man hittar något bra. Det handlar inte om att hitta något ekonomiskt värdefullt, det är inte alls min drivkraft, utan om något som är fint eller har en historia jag gillar. Att undersöka och lära sig mer om något man hittat är definitivt en del av nöjet. Om man sen hittar något man behöver som både är billigare och bättre än nytt blir man så klart extra nöjd!

Sedan kan sakletandet och loppisbesökandet ha sina utmaningar, igår var en väldigt typisk dag i en sakletares liv. Jag satte igång med ”persedelvård” som det heter i det militära, jag gick igenom min vinterskor och stövlar, borstade och smörjde in. Vill man att saker ska hålla måste man sköta dem, så enkel är sanningen. I alla fall inser jag att mina favoritstövlar har sett sina bästa dagar och att jag behöver ett par ”nya”. Så jag tar en promenad bort till Erikshjälpen för att se om de har några stövlar kvar. Inga stövlar blev köpta, istället kom jag hem med ett skåp och en gammal resekoffert! Hoppsan, liksom…

Samlandet är väl en del av samma, men jag tror också att samlande är en läggningsfråga – man kan ju njuta av fina saker utan att nödvändigtvis vilja äga dem. Vi samlare har det nog i oss, en gen vi alla har. Pratar jag med andra samlare, oavsett vad de nu samlar, inser jag hur lika vi är, vare sig vi samlar bilar, sportmemoribilia eller vad det nu kan vara vi snöat in på. Vi drivs av att ha sakerna omkring oss och kunna titta på dem men vi drivs också av kunskap, att ständigt lära oss mer inom det området vi nördat in oss på.

Kunskapstörsten, det är den stora skillnaden mellan oss samlare och sk ”hoarders” (vad det nu kan heta på svenska, människor som aldrig kan göra sig av med någonting). Det handlar väldigt lite om att inte kunna göra sig av med saker, som samlare kan man alltid göra sig av med saker om man hittar något bättre, utan just om att äga de ”rätta” sakerna och sedan kunna så mycket man kan om det – det är nörderi i dess finaste form!

Bästa tidningen!

Den, i mitt tycke, allra bästa tidningen för oss som gillar gamla prylar är Retro. Jag gillar den för att den inte är så ”uppnäst” och handlar om vanliga prylar, inte nödvändigtvis de dyraste antikviteterna. Visst, antikviteter kan väl vara roligt men jag gillar smycken, kläder och prylar som vi vanliga människor haft. Tycker det är roligare med vanliga människors historia.

I det kommande numret, nr 1 (i butik 4 feb) har jag haft äran att delta som stolt ”medarbetare” med lite av mina smycken från samlingen. Jag måste erkänna att jag har tjatat på chefredaktör Viveca under en ganska lång tid om att ha något om smycken. Och nu hände det!

Denna gång med fem uppslag om broscher som sträcker sig från 30-talet till 70-talet. Bilder och information om speciella kännetecken för olika årtionden. Blev riktigt bra (förutom att jag ser ut som en tant på mitt foto men det är sånt man får leva med) och intressant.

Förhoppningsvis kommer det mera, jag vet att tanken är att beta av en smyckevariant i taget så håll ögonen öppna. Finns ju ingen som skriver om detta så jag har stora förhoppningar på kommande nummer.

Har ni ännu inte hittat till Retro och ni som jag som gillar gamla smycken och prylar – köp den, jag lovar att ni inte blir besvikna!

Älskar husmorstips

Min hobby, förutom min samling, är att ta hand om gamla saker, i första hand smycken men även äldre kläder. Jag har alltid varit road av mode, historia och hantverk och dessa intressen fick så småningom smälta samman till att framför allt vårda äldre smycken men också äldre kläder och prylar. Och då måste/får man lära sig alla möjliga knep för rengöring.

För rengöring av smycken, se mitt inlägg Rengöra dina smycken.

Vill du rengöra äldre kläder själv kommer du rätt långt med Yes diskmedel, potatismjöl, ättika och galltvål. Viktigt att tänka på, precis som med smycken, är att det är ett äldre plagg du hanterar, skörare tyg, skörare sömmar etc så alltid med varsamhet! Alla material kan inte heller tvättas i vatten så det absolut första är att försöka klura ut material eller i alla fall typ av material. Ibland är kanske plagget i så dåligt skick att du inte har något att förlora men försiktighet gäller. En del material kan också krympa väldigt mycket och kräver att ångas. Jag är inte på något sätt fullärd, jag trevar mig fortfarande fram…

Yes diskmedel fungerar bra på tex fettfläckar. Fukta fläcken och/eller en svamp, på med yes diskmedel och gno försiktigt så du får upp ett lödder. Låt sedan klädesplagget ligga en rejäl stund så diskmedlet får en chans att bearbeta fläcken, tvätta eller skölj sedan. Är det en fläck som suttit länge kan du få göra om det några gånger.

Ättika tar bort lukt. Många äldre plagg kan ju lukta gammal vind, eller allmänt ofräscht. Häll lite ättika i sköljfacket när du tvättar så får du bukt med, i alla fall vissa typer, av dålig lukt. Fungerar också att ställa i en kopp med ättika och hänga in plagget i tex en garderob som är någorlunda tät. Annars gör vind och solsken underverk – men vi har ju inte alltid så mycket av den varan!

Potatismjöl är bra när det gäller att ta bort gamla svettfläckar. Förr tvättade man ju inte allting hela tiden så som vi gör idag (vi tvättar sönder våra kläder snarare än att slita upp dem) utan man hängde ut och vädrade och har man otur får man tag i en jättefin klänning men med svettfläckar som förstör utseendet. Rör ut potatismjöl i vatten så du får en kladdig massa, stryk ut det över fläcken/fläckarna och låt torka ordentligt. När det har torkat kan du plocka bort det stelnade potatismjölet men det kräver en sköljning eller tvätt för att få bort det sista.

Galltvål fungerar på alla möjliga sorters fläckar. Om man väljer flytande eller i fast form är en smaksak, själv tycker jag det beror på hur mycket jag vågar mekaniskt bearbeta fläcken. Du gör som med yes, fukta fläcken och bearbeta galltvålen så du får ett lödder, för hand eller med en mjuk svamp. Låt sedan plagget ligga en rejäl stund så tvålen går bearbeta fläcken, sen tvättar/sköljer du som vanligt.

För alla ”gamla” fläckar gäller det ofta att vara lite ihärdig, du kanske kan behöva göra om proceduren ett par gånger men ge inte tappt, de flesta fläckar går faktiskt att få bort.

Fördelen med alla ovanstående jämfört med de fläckborttagningsmedel du kan köpa är att du inte behöver vara rädd att medlen själva sätter fläckar. Sen finns det andra fallgropar med äldre tyger men jag har aldrig råkat ut för att jag förstört något med ovanstående metoder.

Ropade hem en fin Katja of Sweden (har en lite samling såna…) men den hade tyvärr flera fläckar fram som såg ut som fettfläckar, tyvärr lite svåra att fånga på bild. När jag ville ha ersättning för att den var i sämre skick än beskrivet (Sellpy, du kan göra fynd men är ofta alldeles för dåligt kollade) så ville de ha klänningen i retur men jag ville ju hellre behålla den och försöka få bort fläckarna! Så jag bestämde mig för att prova att ta bort fläckarna, gick inte det skulle jag skicka den i retur. Så vad göra? Eftersom jag misstänkte fettfläckar av något slag gav jag mig på den med Yes diskmedel, jag har kört två omgångar, diskmedel, sköljning, diskmedel och sköljning. Och fläckarna försvann i princip helt!

Jag kan varmt rekommendera bästa gruppen ”Vintage info/tvättråd/märkning & inspiration” på FB, i princip allt jag kan om äldre plagg har jag lärt mig där. Kunniga, trevlig ton och massor med glada tillrop.