Rengöra dina smycken

En nackdel med att hålla på med äldre smycken är att de relativt ofta är ganska smutsiga. Ibland bara av ålder men även för att de har bara kastats ihop i en hög eftersom man inte ansett att de har haft något värde. När man ägnar sig åt ”sakletande” blir man ibland rätt smutsig!

Är det så att du har ett äldre smycke i ädel metall och äkta stenar kanske du ska lämna in det för rengöring men för äldre bijouterier kommer du rätt långt med sådant du antagligen redan har hemma, hårschampo, tandkräm och bakpulver. Dessutom aluminiumfolie, en mjuk tandborste och några mjuka trasor.

Det du alltid ska tänka på är att vatten är stenars och pärlors fiende, dvs använd aldrig någon ”blötläggning” om det finns stenar i smycket, stå heller aldrig över vasken eller handfatet utan stå tex över diskbänken, detta för att du ska hitta om det, hemska tanke, ramlar bort något när du rengör.

Enkla först, är smycket bara ofräscht och allmänt smutsigt, ta en klick hårschampo och en droppe vatten i handflatan, gnugga upp lödder och ta smycket i handen och gnugga försiktigt in schampot. Gör som om du själv tvättade händerna och skölj sedan. Håll smycket i handflatan även när du sköljer så du inte tappar något. Torka de delar du kommer åt, släta delar, med en mjuk trasa och lägg sedan smycket att självtorka.

Variant två, om det är mer nersmutsat med beläggningar då kan den mjuka tandborsten och tandkrämen göra underverk. Gör precis som när du ska borsta tänderna, fukta borsten, på med tandkräm och putsa försiktigt. Skölj och torka. Är smycket väldigt smutsigt med beläggningar kan du få hålla på ett tag och göra det i flera omgångar men jag lovar att det är värt det, fram träder så småningom det gamla smycket i all sin glans!

Och så till sist, folie och bakpulvertricket. Observera att detta använder du på ädla metaller som silver och guld, annars riskerar du att ta bort även det som ska vara där. Helst ska du också undvika smycken med stenar/pärlor eftersom smycket ska ligga i vattnet en stund och du riskerar att göra att stenarna lossnar eller att stenarnas folierade baksida (som det ofta är på gamla stenar) helt enkelt försvinner. Folie och bakpulver tar du till när du tex har en silverring eller att armband som blivit alldeles svart och kanske med skrymslen du inte kommer åt att rengöra. Men – kom ihåg att det kan ta bort även sånt som ska vara där, viss silver har ju tex svärtade detaljer, de riskerar du att också ta bort. Så detta är sista utvägen om inget annat hjälper (fungerar utmärkt för gamla silverbestick som blivit svarta!). Du täcker en skåls insida med vanlig aluminiumfolie, lägg smycket eller smyckena i botten, täck dem med bakpulver och häll över kokande vatten så smycket blir ordentligt täckt. Låt ligga en liten stund, ta upp, skölj och torka med mjuk trasa. Lägg sedan att självtorka på trasan. Är det väldigt belagt kan du behöva återupprepa proceduren eller åtminstone putsa rätt mycket. Men till slut har du ett smycke som är som nytt!

Tidig plast/plastens föregångare

Jag har två stora ”hang-ups” (saker jag stör mig på) när det gäller äldre plast generellt och plastsmycken i synnerhet. Det ena är det jag ofta skriver om, äldre plast är INTE självklart bakelit utan det är snarare mer troligt att det INTE är det. Det finns en tro att det inte fanns någon plast innan bakelit och sen var allting bakelit nästan fram till idag, inget kunde vara mer fel!

Det andra är att eftersom ett smycke är i plast måste det vara typ 50/60-tal för innan dess fanns inte plast, samma sak här, kan inte vara mer fel, plast (kanske inte alltid i den form vi ser idag) fanns långt tidigare men däremot kom den totala användningen av plast till ALLT slog igenom just på 50/60-talet.

Redan i mitten på 1800-talet började man leta efter sätt att göra ”kopior” på dyra material som elfenben, sköldpaddsskal och korall. Det som drev den här utvecklingen handlade om biljardbollar, som var gjorda i elfenben som man ville hitta ett billigare material med samma egenskaper.

Innan plasten, som den ser ut idag, provade man sig fram med en hel rad olika material. Den första egentliga plasten var celluloid som uppfanns redan i andra halvan av 1800-talet.

20190220_101557

Andra material som kom fram vid denna tid (och som många gånger försvann lika fort igen) var bl.a. vulkanit, ebonit, guttaperka, svartek och annat som alla hade sitt ursprung i naturen, gummiträdet, trä som hade blivit ”förvandlat” av att ligga i jorden, vulkanisk massa osv. Det testades även med några olika sorters nötter (mest i knappar) och malt, pressat horn.

553817f8fd813cfa3da699845d0e36be
Armband vulkanit, sent 1800 alt tidigt 1900

Äldre sorgesmycken som inte är i glas eller stenkol/jet ( eller ”finare” svarta stenar) är ofta i någon av dessa material, de är nämligen alla svartbruna i olika toner (precis som den tidiga bakeliten). Man hittar en och annan i bakelit också men de är betydligt ovanligare.

Sedan blandar en del ihop pressglas, som är ett rätt vanligt material i sorgesmycken, men det är en annan femma!

Tillskott till biblioteket

Har just nu snöat in på Art Deco-smycken och tänkte försöka lära mig lite mer. Jag har min favorit Bengel men det finns fler och rent generellt är dessa smycken så otroligt snygga – och märkligt moderna trots att de har närmare 90 år på nacken…

Fick tips om att den här boken var bra när det gäller Bengel och hans likar. Dyr som skam ny men hittade en begagnad i fint skick på Amazon.

Sen föll jag gör en bok som egentligen är mer om mode än smycken, tänkte jag kunde ha hjälp av den ändå för att se vilka smycken de bar på bilderna. Tyvärr var det inte mycket smycken och den rör sig åldersmässigt lite utanför min ”tids-zon” men otroligt rolig ändå. Här handlar det om vardagsmode, inte det tjusiga modet, och det gör ju igenkänningsfaktorn skyhög! För mig speciellt, det här är mina årtionden, uppväxt och ungdom – urkul.

Även denna köpt begagnad, finns inte kvar i utgivning längre.

Värme och datorstrul…

Efter några veckor med datorstrul och dessutom mycket sol och värme har det inte blivit bloggat på länge, nu hoppas jag att i alla fall datorstrulet lugnar ner sig, fint väder får det gärna fortsätta att vara men nej, nu blåser det KALLT.

Min engelska kontakt säljer allt hon har i gömmorna nu innan hon ska ha en bebis så det blir mycket därifrån just nu… Just hämtat den senaste laddningen, julafton som vanligt.

Lite tema djur, allt i celluloid utom den genomskinliga hunden med utstående öra, den är i lucite. Roligast, tycker jag, är ”fågelburs-örhängen”. Mest 30-40-tal.

Två riktigt, riktigt fina set, även dessa 30/40-tal. Rosorna är ett långt halsband med matchande örhängen i celluloid. Det andra, i gul bakelit och krom, är klassisk art deco.

Så lite mer art deco, bakelit och celluloid. Den större är en modell på brosch jag är lite extra förtjust i, bakelit med ”utsmyckning”. Armbandet i celluloid har en rätt ovanlig design, aldrig sett liknande.

Det är nog tur för min plånbok att Naomi nedkommer med bebis snart!