Snart julmarknad

Nu börjar det dra ihop sig till den årliga julmarknaden på Växjö Museum. Det är det enda tillfälle på året jag säljer mina smycken, det är så roligt och tacksamt. Av fysiska orsaker klarar jag inte att vara ute på den här typen av aktiviteter men tack vare snälla och hjälpsamma goda vänner fungerar det med julmarknaden – vad skulle man göra utan goda vänner?! Bilden ovan är från förra året när Kristine tog hand om ruljangsen. Hon kommer att vara med i år också, förutom att hjälpa mig kommer hon att sälja sina böcker. Susanne kommer även i år att hjälpas oss med ”avbytar-tjänst”.

Så nu är det dags att bära ner ”display-grejer” från vinden, gå igenom allt så det fungerar i år också. Räkna hur mycket påsar, papper och annat jag har så jag inte behöver iväg och införskaffa mer. Gå igen alla andra praktiska prylar som måste med, tejp, sax, pennor, block….

20171111_134017

Det är också dags att plocka fram de smycken som ska med och ställas ut/säljas och gå igenom dem. Brukar alltid göra en extra genomgång, sitter allt som det ska, finns det något som sticker ut eller kan tänkas skava? Vill ju att de som köper mina smycken ska bli nöjda!

Man tycker att det vore enkelt att bara åka dit och ställa sig men det är massor av prylar som ska med (och hem igen, åtminstone delar av det) om det ska se inbjudande ut. Visst skulle jag kunna bara lägga upp mina smycken rätt upp och ner på ett bord men det skulle ju se otroligt trist ut…

Nästa helg, 1-2 december, smäller det. Ni som finns i Växjö-området, kom förbi och prata med mig, Kristine och Susanne och passa på att köpa julklappar till dig själv eller andra. Förutom våra fina saker finns det mycket annat bra och roligt på marknaden.

Några ”dyrgripar” och andra inte

Idag har jag fått lite dyrgripar med posten, och några som nog är ”yngre” än jag trodde.

20181113_152101

Fyra stycken av typen sorgebroscher, sålda som bakelit men i verkligheten är det bara en som är i bakelit. De andra tre är i någon annan typ av material, kan vara ebonit, guttaperka, svartek eller liknande, kan också vara pressad horn. Många tror att de är i bakelit men oftast är de inte det. De flesta är tidigare/äldre (sent 1800-tal och tidigt 1900-tal) än när bakeliten slog igenom som smycke-material (20/30-tal). Men det är rätt på så sätt att dessa material på många sätt är föregångare till plasten i smycken.

20181113_152039

Om man tittar på baksidan så ser man att de ser lite ”trä-aktiga” ut, de har liksom ränder. Bakelit, egentligen alla plastmaterial, är mycket tätare och har en slät och, oftast, rätt blank yta.

Säljaren av sorgebroscherna var gullig nog att skicka med en liten gåva. Spontant känns den som plast och testar till och med positivt med Simichrome men jag var ändå lite fundersam eftersom jag aldrig sett något liknande plastsmycke förut. Så jag har tagit lite hjälp av mina engelska ”kollegor” och kommit fram till att denna brosch troligen är ett lack-arbete, antagligen rysk (eller åtminstone östeuropeisk, målningen tyder på det) och är antingen av trä eller av papier mache. Detta är en del av det roliga – och det svåra – med plastsmycken, det dyker ständigt upp smycken och material man inte kan! Precis när man tycker man har koll på läget inser man att det här kan man inte alls…

Den andra, eller femte, dyrgripen är en helt underbar hund-brosch i lucite från 40-talet eller möjligtvis tidigt 50-tal. Och i nyskick!

Förutom sorgebroscher och lucite-brosch så var det också ett armband i posten. Tyvärr troligen mycket ”nyare” än vad jag trodde det skulle vara. Gångjärnet ser väldigt nytt ut och armbandet har liksom en kant på insidan som jag aldrig sett på ett äldre armband. Har dock inte gett upp helt, det ska undersökas lite grundligare. Man vet ju aldrig?!

 

Idag är det bling som gäller

Ursäkta bildkvaliteten, inte enkelt att fotografera nu när novemberdiset sänkt sig över oss…

Julmarknaden närmar sig och jag försöker skapa lite nytt. Armband med bling är det som gäller i verkstan idag. Provar mig fram med klockarmband, måttband och ett ”gäng” äldre små spännen med bling.

Spänne som ska knäppas, dvs jag har båda, många gånger finns bara halva kvar, testar jag med elastiska klockarmband. Det kluriga med den modellen är att hitta ett bra och snyggt sätt att fästa klockarmbandet i spännet. Sedan öppnar och stänger man armbandet med spännet är ju tanken – om det nu fungerar…

En annan idé är att använda ”vanliga” klockarmband och spännen med pinne i mitten. Där kan jag ju trä igenom klockarmbandet och hitta ett enklare sätt att fästa det. Då får man ju så att säga låset till armbandet på köpet. Och armbandet blogg inte svårare att knäppa än vilken klocka som helst.

20181105_134957

Den tredje modellen är mina måttband. Är själv lite förtjust i måttbanden men har haft svårt att hitta ett enkelt/bra sätt att knäppa det på. Men när jag plockade bland klockarmbanden insåg jag att jag kan använda samma lås, dvs sätta på klockarmbandets lås på en bit måttband.

Än så länge är de alla under arbete, får se vad som kommer ut i slutänden…