Smycken, ålder och stilar

Det är inte alltid bara material som kan vara knepigt i smycken, ålder likaså. Många typer av smycken har sett mer eller mindre likadana ut länge, många stilar kommer igen och hur ska man veta? 

Har skrivit om detta förut men några saker man kan tänka på finns det. Ingen av dem bombsäker, man kan ju aldrig veta till 100 %, men sammantaget kan de ge en indikation i alla fall. Till det kommer känslan, ju fler smycken du hanterar desto mer sitter det i händerna – du känner oftast att detta är ett äldre smycke när du håller i det.

1. Stilen på smycket. Smycken är som med vilket mode som helst, olika smycken har varit populära vid olika tider. Vissa smycken har sett mer eller mindre likadana ut (stela armband), vissa har varit mycket poppis för att sedan helt försvinna (clipsbroscher) och en del är moderna en period, helt ute en period för att sedan dyka upp igen. Lär dig, i alla fall hjälpligt, hur modet sett ut över tid. Även hur klädmodet sett ut kan vara till hjälp.

 

2. Material. Om man lär sig att känna igen ett antal material kan det säga rätt mycket, material är väl det som ändrat sig mest under årens gång, inte bara plast utan gäller även metaller, hur stenar är slipade osv.

 

3. Smyckedetaljer som lås, clips etc kan också säga en del om ålder även om en del av dem sett likadana ut väldigt länge. Typen av metall i detaljerna kan ibland ge en indikation på ålder även om själva delen sett likadan ut över tid. När det gäller lås ska man ha i åtanke att om smycket är gammalt kan det vara utbytt, halsbandslås tillhör nog det mest utbytta.

4. Hantera och läs på! Man ska inte underskatta ögat och handens känsla. Det är ju ingen exakt vetenskap vi sysslar med, vi som gillar äldre smycken, mycket handlar om att man känner att smycket är äldre när man hanterar det. Ju fler smycken man håller i sin hand och försöker klura ut ålder på, desto duktigare blir man.

Fotar i värmen

Nu ska snart min engelska kontakt Naomi få barn, hon säljer så mycket hon kan nu innan eftersom hon ska göra uppehåll i flera månader. Tur är det säger jag, då har min ekonomi chans att återhämta sig efter den köporgie som blivit nu när hon lägger ut sådana mängder…

Igår hämtade jag ut den senaste lådan och den innehåller både stort och smått, många godbitar.

Först ett helt gäng armband, armbandet med ringar och det med ”bitar” är i bakelit från 30/40-tal, resten i celluloid 20/30/40-tal, ev något 50-tal.  Alla i förvånansvärt bra skick.

Så några tillskott till min samling med silhuett-smycken i celluloid, alla ovanliga och från 20/30-tal.

Massor med broscher, den gula med rosetten på är i bakelit 30-tal, och de målade rosorna i lucite från 40-tal, resten är i celluloid från 20-talet fram till 50-talet (hunden).

Nu när Naomi föder barn så är det sommar så då får det bli loppisar för hela slanten. Naturligtvis Erikshjälpen och Kupan men där hittar man numrra mycket annat men inte särskilt ofta smycken, vet inte riktigt vad det beror på men det är rent allmänt svårt att hitta riktiga fynd. Men sommar är loppisarnas förlovade tid – då kan man hitta lite vad som helst! Jag samlar visserligen äldre plastsmycken men jag älskar gamla prylar allmänt, och köper dessutom numera aldrig nya kläder eller skor, så visst hittar jag oftast något!

Symaskin fram

Nu när jag fått mitt hobbyrum och det dessutom har dykt upp en ny bebis i familjen har jag blivit lite sugen på att börja sy igen. Det är otroligt längesedan jag sydde något, har mest blivit lagningar och sånt. Det senaste jag sydde var nog gardinerna till Almelund som jag gjorde av gamla fina lakan med spets. Och det är ju faktiskt flera år sedan.

Dessutom ska min engelska kontakt Naomi få en bebis i sommar, vore roligt att kunna skicka något till henne.

Gått och tänkt på detta ett tag, köpt på mig lite söta klänningar och byxor som jag ska använda som mall tänkte jag. Är lite svag för förklädesklänningar och så tänkte jag att behovet av haklappar närmar sig.

Har en fundering på att använda en del av mina gamla lakan (köpt ett helt parti) och/eller handdukar men sen var jag på Erikshjälpen och gick och tittade om de hade några roliga tyger och gick igång alldeles… Så nu MÅSTE jag ju sy, kan ju inte låta de här fina ligga och ”skräpa”!

20190529_094834

Kanske ett effektivt sätt att äntligen komma igång?!

”Reversed carved”

En typ av smycken som då och då dyker upp (men ganska sällan i Sverige) är de som på engelska kallas ”reversed carved”, alltså utskurna från baksidan och sedan målade vilket ger en slags 3D-effekt som är väldigt fin.

När det gäller plast är de gjorda i lucite och daterar sig främst från 40-talet och en liten bit in på 50-talet. De äldsta är oftast inte täckta på baksidan utan man kan se hur de är gjorda, senare döljer man ofta på ett eller annat sätt och de är oftast inte lika djupt skurna. De kan vara målade i en enda färg eller vara riktigt färggranna med tex blommor i olika kulörer.

Här en brosch som talar emot ovan, den är äldre men har en täckt baksida… Troligen fransk, både låset (trombonlås) och baksida ger mig franska vibbar.

På det här armbandet ser man baksidan tydligast, hur det är utskuret och sedan målat.

Här en enfärgad variant, djupt skuren men allt är ”dolt” genom hur man satt dit låsen på så jag tror ändå att detta är in på 50-talet.

Denna är definitivt 50-tal, dels ser man att den inte är alls lika djupt skuren men också nål och hur nålen är ditsatt.

Har också stött på en och annan i glas som är gjord med samma teknik, de jag har sett i glas har dock alltid, till skillnad från plasten, varit täckta på baksidan. Vet inte om det har med glaset att göra att de måste täcka baksidan men dessa verkar vara minst lika gamla som de i plast, kanske tom något äldre. Jag har en här just nu och tittar man på metall-ramen och den typiska c-kroken så skulle jag gissa på 30/40-tal. Svårt att fånga 3D-effekten på bild på den här btoschen, lättare med plast som är tjockare och ofta utan ram ( se ovan).

Jag ser dessa relativt ofta i England och Frankrike (via FB) så de var nog betydligt vanligare där än här, även om de dyker upp här också någon enstaka gång.

Typ av smycken som inte finns längre

Jag tycker det är lite spännande med smycken som så att säga gått ur tiden, dvs över huvud taget inte existerar längre mer än som äldre/vintagesmycken som de flesta inte har en aning om vad det är.

Jag har skrivit förut om brosch-clips som man fäste i urringningen fram eller bak, ofta i par. Är ju absolut ett smycke att använda idag också men varför försvann det?! Gjorde det illa vid kläderna eller vad var skälet? Det hade varit roligt att veta. Ett par i en urringning skulle ju vara lika fint idag? Man ser aldrig någon bära två likadana broscher men varför inte?!

Eller sko-clipset? Ungefär samma princip som brosch-clipset men med ett betydligt kortare clips. Så klart alltid i par. Idag när vi ska försöka komma bort från slit och släng vore väl det ett utmärkt smycke? Du köper ett par släta pumps och sen varierar du dem beroende på tillfälle. Försvann det för att vi fick det ekonomiskt bättre och det sågs som ett fattigdomsbevis att inte ha råd med fler olika par skor?

Det här ett sk ”fur-clip” dvs päls-clips. Mycket mer sällsynt, i alla fall här i Sverige, men principen är densamma som brosch-clipset, skillnaden (och därav namnet) är att de är gjorda för att bäras på kraftigare plagg/tyger där brosch-clipset helt enkelt inte gick att fästa ordentligt. De här var högsta mode på 20-talet, jag ser framför mig en pälsstola eller pälscape över en slinkig långklänning eller över den typiska 20-talsklänningen. Dessa kan jag däremot mer förstå att de försvann, dels är det i mångt och mycket plagg vi inte bär längre och jag tänker att vi inte heller skulle sticka ner de här häftiga nålarna i tex en skinnjacka idag?

Hatt-broschen är också försvunnen, även här rätt förståeligt- vi bär ju helt enkelt inte hatt längre och dessutom fungerar en helt vanlig brosch utmärkt om man nu skulle få för sig att bära hatt och tycka att den behöver en utsmyckning.

Men just principen att variera ett par skor eller en klänning för olika tillfällen och kunna använda dem längre känns absolut aktuellt idag!

Lite investeringar…

Haft lite julafton som det alltid blir när lådan från England dyker upp. Den här gången har jag gjort lite investeringar (=dyra) i smycken av bok-karaktär ,dvs de eller liknande är omnämnda i smycke-/plastböcker.

20190511_164001

Den riktigt stora rariteten är ett halsband jag drömt om länge, ett halsband i svart och krom från Jakob Bengel – det är sååå himla snyggt. Ingen skulle reagera över att detta är ett halsband från 30-talet, klassisk art deco, utan det ser hur modernt ut som helst. Kromen behöver dock putsas…

20190511_164053

Nästa ”investering” som tillhör bok-smycken är detta set med armband och halsband, det gula är i bakelit, det ljusa i celluloid. Också detta klassiskt 30-tal/art deco. Även detta set kan man ju bära idag utan att någon skulle reagera, skulle lika gärna kunna vara nyinköpt.

20190511_162121

Mer art deco, ett armband i krom och bakelit. Jag har en särskild förkärlek för art deco-smycken i krom tillsammans med någon form av plast, oftast bakelit eller galalith. Dels helt enkelt för att de är snygga och fortfarande helt moderna, dels för att det är en typ av smycken jag själv skulle bära.

Blev ovanligt mycket bakelit den här gången, armbandet har en ”kedja” i celluloid och diskarna i bakelit, broschen i bakelit. Även de här är från 30/40-tal men som nya!

Blev några smycken i galalith också, Naomi hade varit i Frankrike och hittat en del – då dyker det genast upp en del galalith, det var ju Frankrikes variant på bakelit-liknande plast. Särskilt den högra är väldigt speciell och ovanlig, aldrig sett något liknande. Den vänstra är skuren, inte gjuten, vilket också göra den lite mer ovanlig.

Så blev det så klart lite av min andra förkärlek – äldre celluloid. Dessa smycken är också väldigt fina men däremot inte smycken jag normalt sett skulle välja att bära. Halsbandet till vänster är inte väldigt ovanligt, dyker upp då och då, men detta var ett ovanligt fint exemplar från 40/50-talet. De två broscherna är från 30-talet och ser helt nya ut! Och till sist armbandet, som jag har en större samling av, i en färg jag inte hade och heller aldrig sett förut.

Väldigt nöjd!

En riktig raritet

Nu har jag köpt en, i mina ögon i alla fall, riktig raritet. Jag samlar ju smycken i plast i första hand men ibland faller jag för något annat – och detta var ett sånt tillfälle. Jag hittade en puderdosa i plast med Notre Dame på locket. Den hade varit fin även tidigare men efter branden känns den som en riktig raritet – vem vet hur Notre Dame kommer att se ut när det byggs upp igen?

20190508_174633 (1)

Det här var något du köpte som souvenir när du varit i Paris och du ville visa upp att du varit där. Ta upp, pudra näsan och genast få frågor om detta romantiska resmål.

Jag själv gissade 50-tal men Naomi (min engelska ”expert”) tror att den skulle kunna vara 30-tal. Oavsett så känns dosan som en riktig pärla!

Och det var ju inte för åldern jag köpte den men är den riktigt gammal är det ju en bonus.