Här lagas det…

Tack vare omflyttning och upptäckten av hur mycket det låg i ”att laga-lådorna” har jag äntligen fått tummen ur och laga. Ännu så länge betar jag av smycken som saknar en eller flera stenar, behöver nytt lås och liknande, alltså sådana dom är hyfsat lättlagade om man har de rätta grejerna och massor med skrot att plocka från.

20190321_094508

Ibland är det enkelt, jag hittar en lämplig sten och lyckas få dit den utan större missöden – och det syns inte ens att den är lagad. Ibland får en del smycken ligga i väntan på att ”rätt” del ska dyka upp och ibland får man helt enkelt ha lite fantasi.

20190321_094512

Ovanstående örhängen är ett typexempel på när man får tänka om lite, jag insåg rätt snabbt att chansen att hitta flera likadana små gröna stenar inte var så himla stor och jag tyckte att de var så snygga så det var synd att inte göra något med dem. Så vad då göra? Kom på att jag kunde flytta om de gröna stenarna så att det fattades på samma ställe på båda och ersätta dem med något annat men vad? Provade mig fram men landade i att ersätta dem med pärlor, det blev mest neutralt och ser inte konstigt ut, tycker i alla fall inte jag!

 

Har dessutom en proppfull låda med plastsmycken som behöver lagas men de har jag inte kommit till än.

Ursäkta bildkvaliteten men det är ju så mörkt hela tiden…

Och så lite nytt…

Som vanligt så ”levererar” min engelska vän Naomi mycket fint, det är av henne jag köper de flesta av de riktigt gamla smycken jag har i samlingen. Men jag tänker att jag får glädja mig så länge det varar, vem vet hur det blir med Brexit. Igår röstade de ner förslaget till avtal – igen – och risken finns att det blir utträde utan avtal och då vet man ju ingenting om hur det blir. Ett tag gick det även att handla från USA men det är sådana avgifter/skatter nu plus att de höjt portot/frakten något enormt så det blir alldeles för dyrt.

Här lite celluloid-smycken, alla från 20-30-talet även om man inte kan tro det! Siloutte-broschen är jag lite osäker på om metall-ramen är original men det spelar egentligen inte så stor roll, den är fin som den är.

Och som jag skrivit om förut, det blir svårare och svårare att hitta fina/bra plastsmycken här hemma, vad det nu beror på. Men eftersom samlingen numera är rätt gigantisk kanske jag inte ska klaga, det är kanske lika bra!

Här är lite blandade material, övre raden är en lucite-uggla med blommor på ”magen”, en kame i celluloid på en lucite-platta, båda 40-tal. Nedre raden med början från vänster, en brosch i bakelit med metallutsmyckning, ett halsband med bakelit med en kedja av celluloid (är nog förlängd och/eller lagad eftersom det har kommit dit några små glaspärlor), en av mina älskade hundbroscher, troligen celluloid, och till sist en liten fågel som jag varken vet ålder eller material på – den köpte jag bara för att den var söt!

Äntligen lite arbete i verkstan

Nu, äntligen, har allt kommit på plats efter omgörning av hemmet och hobbyrummet så nu kan det bli lite arbete i verkstan igen.

20190308_103654

Idag ägnar jag mig åt lagning. Fördelen med omflyttning är att man faktiskt tittar på det man har och jag insåg att jag hade VÄLDIGT mycket i, inte bara en men flera, ”laga-lådor”. Så jag måste ta det lite mellan skapa-varven, inte bara skapa nytt.

I ”laga-lådorna” ligger både äldre plastsmycken och andra äldre smycken som alla är i behov av omvårdnad, en del enkla, en del betydligt knepigare. Ibland saknas någon/några stenar, ibland är det sönder. Eftersom jag bara så att säga lagar för hand (och tex inte löder) så får jag ibland ha rätt mycket fantasi och dessutom inse att jag inte klarar att laga allting, att vissa smycken faktiskt är bortom lagning… Då blir de nya smycken eller, hemska tanke, hamnar de till slut i soporna om det inte finns någonting mer att göra med dem.

20190308_102548

 

Favorit i repris, vanligaste plastmaterialen i äldre smycken

Som vanligt försöker jag slå en lans för att det tidigt fanns smycken i plast och att – inte minst viktigt – äldre plast är INTE samma sak som bakelit…

Den tidigaste plasten, som liknar det vi idag tycker är plast, är celluloid som utvecklades i slutet på 1800-talet. I första hand letade man efter ett material som kunde ersätta framför allt elfenben men även material som sköldpaddsskal. Det var inte smycken i första hand man tänkte på utan tex biljardbollar.

Eftersom den första plasten gjordes för att ersätta dyra material som var svåra att få tag på så är det just så de första plastsmycken såg ut, dvs de såg ut som elfenben, sköldpaddsskal, korall, bärnsten och liknande. Och så såg det ut till 20-talet ungefär, då började det utvecklas plastsmycken i alla möjliga färger och utseende. Celluloid var ett vanligt material i smycken fram på 50-talet.

Bakelit utvecklades från tidigt 1900-tal (med början 1907) och samma sak här, det var inte något smyckematerial från början utan utvecklades för helt andra användningsområden, det som de flesta känner till är väl telefoner och belysningsdetaljer av olika slag. Något större/vanligare smyckematerial blev inte bakeliten förrän på 30-talet. Bakelit hade sin storhetstid på 30-talet, ovanligt att hitta äldre men nästan lika ovanligt att hitta yngre.

Lucite utvecklades på 40-talet och tog på många sätt över från bakeliten. Det var ett material som både var billigare och enklare att arbeta med än bakelit. De smycken vi förknippar med 50-tal och tidigt 60-tal, ”pärlhalsband” i plast, de typiska halsbanden/armbanden på metall osv är ofta i lucite.

På 50/60-talet formligen exploderade plastens utveckling och det kom mängder av olika plastmaterial så därefter är det knappast intressant vilket plastmaterial smycket är gjort av.

Naturligtvis finns det andra tidiga plastmaterial men få som fick sånt genomslag som celluloid, bakelit och lucite. Det kom en del andra ”bakelitliknande” material, i Sverige utvecklade Perstorp Isolit (som finns men är otroligt ovanligt i smycken), i mellaneuropa (Frankrike, Tyskland etc) var galalith är ganska vanligt material i smycken.

I sorgesmycken hittar man en del andra material men det har jag skrivit om förut men det kommer också ett nytt inlägg om det…

 

 

 

En av mina finaste

Hittade detta helt underbara, och typiska, art deco-halsband i silver med röda plastdetaljer. Kvalar klart in bland mia allra finaste i samlingen. Ser nästan nytt ut men är med största sannolikhet från tiden, dvs 20/30-tal. Det gjordes en del smycken med art deco-stil på 80-talet men baksidan, plastens slitage (tittar man i lupp ser man slitaget) och hur plastdelarna är fästa pekar på den ”äkta” varan.

Det är stämplat silver och några markasiter, plasten är jag osäker på, inte bakelit, kan ev vara galalith men kräver lite mer tester/undersökningar. Hade önskat att jag kunde säga att detta var av Jakob Bengel men tyvärr tror jag inte det… Silverstämplarna säger i alla fall att det är importerat till Sverige, så av stilen och döma tror jag ändå ursprunget finns någonstans Tyskland/Österrike någonstans. Oavsett vilket – ett otroligt vackert halsband är det!

20190301_082732

20190301_082741

Lite nya fynd…

Även om jag varit rätt upptagen av ommöblering i hemmet så har det ändå blivit lite nytt (som tur är har jag människor som håller koll åt mig!). Har ägnat dagen åt att fotografera ikapp lite.

 

Ett riktigt fynd var detta underbara armband (det högra). Såldes som afrikanskt och troligen ben men jag misstänkte att det var celluloid och mycket äldre, 20/30-tal, eftersom det påminde väldigt mycket om ett annat armband jag redan har (det vänstra). Ropade in det till det facila priset av 24 kr plus porto, det jag hade sedan tidigare betalade jag knappt 150 kr för! Och när det kom hade jag rätt, så himla nöjd.

20190220_101933

Ett annat ”fynd” är samlingen ovan. Fynd inom situationstecken eftersom de inte var speciellt billiga, däremot har jag aldrig sett just den här varianten av siloutte-smycken. Tyvärr är ett par av dem skadade, ramarna har blivit av med lite delar. Jag är rätt säker på att, i alla fall de med ljus ram, är i celluloid och har hyfsad ålder. Men dessa kräver lite extra djupdykning eftersom jag aldrig sett såna här förut.

 

Några sorgesmycken blev det också, är egentligen en sidosamling eftersom de här gjordes i alla möjliga material. Men jag håller mig till de material som antingen är tidig plast eller de material som var en del av de som var en del av plastens barndom.

 

Och så den vanliga blandningen av lite allt möjligt, från 20-tal till 60-tal och i lite olika plastmaterial…

”Bygget” går framåt

Nu börjar det likna något – mitt hobbyrum är klart! Allt är inte sorterat och lagt där det ska vara men själva rummet är klart och jag är riktigt, riktigt nöjd!

Jag funderade på hur jag skulle få till bra arbetsytor där jag, förutom min verkstad, också får plats med att ha symaskinen framme och lösningen blev tre bordsskivor utan ben från Ikea. Arkivskåpen hade jag sedan tidigare, min samling har varit i dem innan jag köpte det gigantiska skåpet, och de fick agera ”ben”. På kortväggen är skrivbordet underlaget för skivan. Superenkelt och dessutom VÄLDIGT billigt.

 

Det enda jag skaffat, förutom bordsskivorna, är hyllorna, också dessa från Ikea (Kallax). Till hyllorna hittade jag perfekta förvaringshyllor/korgar, eller vad man nu vill kalla dem, på Clas Ohlson. Resten hade jag sedan tidigare undangömt nere i källaren.

 

Såå, för en billig peng och mycket arbete fick jag till mitt drömrum – känns otroligt lyxigt!