Clips-brosch eller vad det nu heter?!

En typ av smycke jag då och då stöter på är det som i England och USA kallas för dress clips – men vad heter de i Sverige?

Det är alltså ett smycke som har en speciell sorts ”clips” som fästanordning men som ser ut som en brosch. Dessa smycken användes som utsmyckning på klänningen, ofta i dekolletaget och nästan alltid i par. Förutom i klänningens urringning kunde de sitta på andra detaljer på klänningen, även bak se ovan, i en djupare urringning.

acb88befd81246114a359c26efc8b92c

Jag har sett någon som kallar det dekolletage-clips, vilket jag tycker är ett bra ord, men när jag googlar på det så får jag inga träffar – på 30/40-talet när detta var stort måste de väl ändå haft någon slags namn?!

Satte mig och letade igenom alla böcker jag har om smycken och mode, tänkte att någonstans måste de väl ändå vara omnämnda? Men jag fick leta länge, svenska smycke-böcker handlar ju nästan uteslutande om ”fina”, äkta smycken och de här var nog mest bijouterier. Men till slut hittade jag det omnämnt och då under namnet clips-brosch. Sökte vidare och insåg att auktionshuset kallar dem just det så det borde vara det ”rätta” namnet.

Nu är det jul igen…

Känns onekligen lite märkligt, särskilt mitt i värmeböljan, att anmäla och få bekräftelse på julmarknaden på Smålands museum/Kulrutparken Småland i Växjö. Det blir nog 5:e gången jag är med, i år blir det lite nytt eftersom jag och Kristine ska stå tillsammans – ska bli väldigt roligt!

IMG_70491

Kristine skriver böcker (och en del annat) och vi tänker att vi ska kunna hjälpa och stötta varandra med säljandet. Hon är väldigt duktig på att sälja mina smycken, vi får se om jag kan ”bjuda tillbaka” lite i år. Kristine ryckte in när jag inte klarade av att stå på marknaden förra året och sålde mer än jag någonsin gjort!

Det är roligt att en gång om året få sälja mina smycken, se och höra vad människor säger om det jag gör. Men det är också kul att ha ett mål att göra smycken till, även om det inte är det som är det viktiga. Men det är väldigt bekräftande när jag träffar människor som tycker att mina smycken är fina och är villiga att betala för dem.

Nu ska jag bara försöka få i ordning i hobbyrummet också så jag kan börja på igen när vädret och tiden gör det möjligt.

 

 

Denna försommar…

Denna konstiga men härliga försommar gynnar inte inomhus-aktiviteter… Dessutom är det ännu så tidigt på sommaren att få säsongsloppisar har öppnat. Sedan är det många dagar så varmt att inte ens en loppis lockar utan det blir mest hängande i en solstol med en bok.

Så tänker jag – det väntar en lååång höst och vinter när jag verkligen har all tid i världen att helhjärtat ägna mig åt mina smycken, både min samling och de jag gör själv så nu njuter jag av att vara ute och glädjer mig åt de små sakerna i livet, en tidig morgonpromenad, säga godmorgon till tranorna, en skål med jordgubbar och en kopp kaffe på verandatrappan. Det livet är rätt gott.

Lite nytt, trots allt

Detta är otroligt – solen bara fortsätter att gassa! Det är alldeles underbart men gynnar inte inomhusaktiviteter precis…

Har i alla fall hittat lite på nätet, i de här fallen via Tradera och en grupp på FB för äldre smycken.

 

Tre örhängen, alla i vit plast och från 50/60-tal. Bland det roligaste med att samla just plastsmycken är den enorma variationen, både i utformning och färg. En samling med plastsmycken kan helt omöjligt bli komplett. Särskilt gäller detta när smycken i plast ”exploderade” på 50/60-talet och kanske ännu mer just med dessa underbart roliga plast-clips.

 

Den här broschen blev jag lite förvirrad av, den ser väldigt 50-tal ut, väldigt typisk i sitt uttryck, men när jag vänder på den och tittar på nålen blir jag tveksam. Den kan vara äldre, kräver nog lite mer grävande känner jag.

Så till sist, två mycket fina ”broscher” i celluloid. Broscher inom citationstecken eftersom de bara har nål och inget lås och då misstänker jag att de egentligen är gjorda för att sitta på hatten för att göra den lite piffigare. Och det talar om för mig att de dessutom nog är lite äldre, snarare 30/40-tal än 50-tal. Oavsett vilket, vackra och i mycket fint skick.

Några tavlor?

Vädret i maj har varit helt ljuvligt men har inte på något sätt inbjudit till att vistas inomhus… Både för att det varit så varmt och fint men också för att det då blir olidligt varmt inomhus, i alla fall hos mig.

Eftersom alla inneaktiviteter går bort så blir det inte mycket skapat men heller inte mycket gjort åt samlingen, tyvärr blir det därför inte mycket bloggat heller. Men idag regnar det och är betydligt svalare så jag gav mig ut på en liten loppis-runda. Jag var på en loppis i Skruv som jag besöker några gånger per sommar, de har ofta något jag vill ha, dock inte idag. Sedan körde jag till en loppis och 60-tals butik i Strömbergshyttan som jag inte har varit på sedan de flyttade. Där hittade jag de här gamla fina små ramarna, se ovan, och blev lite sugen på att göra fler tavlor. Har en hel del ovala plast/bakelit-ramar men just väldigt små äldre vackra ramar är inte alltid helt enkla att hitta.

Gillar du 60-talets teak-möbler och den stilen och är i Småland i sommar ska du absolut göra ett besök där. Över huvud taget finns det gott om bra loppisar i området sommartid.

 

Loppis-säsong igång

Efter strul med WordPress som vägrade spara det jag skrev, suck, så är jag äntligen på banan igen.

Nu börjar den bästa tiden på året för oss ”retro/vintage-nördar” och det är våren och sommaren med alla loppisar. Visserligen finns det loppisar året runt, allt från Kupan, Erikshjälpen, nätet och alla antik &  kuriosa-ställen men roligast är ändå alla dessa loppisar som poppar upp så här års. Det är också där jag har största chans att göra fynd, där är fortfarande plast ”skräp”.

På gott och ont har mycket jag gillar blivit betydligt dyrare, Kupan, Erikshjälpen och säljare på nätet har många gånger blivit kunnigare. Antik-intresset har generellt blivit större och numera finns det relativt många antikprogram på TV. Antikrundan så klart och Auktionssommar (hette det så?) men mina favoriter är engelska Antique Road trip, Bargain Hunt och liknande, mycket mera högt och lågt i de programmen. Tycker Antikrundan har blivit mycket sämre sedan Pernilla Månsson Colt tog över som producent, dels är det väldigt mycket dyra ”fina” föremål, dels så är det så stor del av den där stackars timmen som används till intervjuer i kön, klipp från allt möjligt, bakom scenen etc, etc så numera är det säkert bara halva tiden som är föremål.

Eller är jag hänvisad till sajter för just plastsmycken och där är det definitivt dyrt, där vet man vad man säljer. Naturligtvis blir risken för felköp betydligt mindre där men själva jakten blir inte riktigt lika rolig.

Sedan är jag själv kanske lite medskyldig? Missionerar allt vad jag kan om det helt förbisedda kulturarv alla dessa äldre plastsmycken är och ju bättre jag lyckas, ju dyrare blir det… men jag tänker att jag har hunnit/hinner bygga upp en ansenlig samling under tiden så det får det vara värt.

Jag har inte riktigt kommit igång med loppis-springet än, mest blivit handel på nätet. Några riktiga fynd är det kanske inte ur pengasynpunkt men flera av dem är fynd på så sätt att jag letar/letar efter just sådant.

 

Allt som glimmar är inte guld och all plast är inte bakelit…

Blir så trött över att många tror att bara för att något är av lite äldre plast så är det bakelit… vare sig det är köksattiraljer, glasunderlägg, smycken eller vad det nu kan vara.

Jag tänker att det är nog en blandning av att bakelit är den enda äldre plast man känner till eller så vill man att det ska vara bakelit för det ska vara lite finare och inte minst – dyrare.

Har skrivit mer utförligt om plast i smycken här. När det gäller prylar i plast generellt hänvisar jag till Thomas Lindblads utmärkta bok ”Bruksföremål av plast”. Tyvärr tror jag inte att det finns att köpa längre mer än via antikvariat. Men väl värd att skaffa om du hittar den!

Plast-bok

 

Men kortversionen om smycken i plast;

För att göra det enkelt håller jag mig till tre huvudspår som var de stora plastmaterialen (finns en rad varianter på de här tre men jag håller mig till de här namnen) i smycken;

Embryot till plast kom i mitten/slutet på 1800-talet och den första egentliga plast som utvecklades var celluloid. Biljardbollar var först ut men ganska snart ersattes många dyra material i smycken som elfenben, sköldpaddsskal och liknande med plast. Materialet celluloid utvecklades under årens lopp och har använts i smycken fram till åtminstone under 50-talet.

Bakeliten kom 1907 men började inte användas i smycken förrän slutet på 20-talet/början av 30-talet och hade sin storhetstid under 30- och 40-tal. Parallellt fanns hela tiden celluloid och lucite så bakelit var aldrig så väldigt stort på smyckemarknaden ens under sin storhetstid.

Den tredje varianten av äldre plast i smycken heter lucite och kom fram på 30-talet. Användes fram till 50-talet.

När vi är framme vid 50/60-tal så kommer den stora explosionen av plastsorter och från slutet av 50-talet och framåt görs mängder av smycken i plast och då är det så många olika plastmaterial ute på marknaden att materialet eg inte längre spelar någon roll.

Så visst hittar man smycken i bakelit men både celluloid och lucite var mycket större som material i smycken. Så chansen är faktiskt rätt liten att just det plastsmycken du har skulle vara gjort i bakelit…