Den som spar hon har…

Efter att ha tillbringat morgonen med tandläkarbesök och avlämning av bil på verkstad för att den krånglar var jag sur och trött. Kände mig tvungen att göra något som avledde tankarna lite så det fick bli ”lagningsverkstad” idag.

Det bästa man kan göra när man vill laga äldre smycken är att spara gamla söndriga smycken, man vet aldrig när delar kan komma till användning. Visserligen finns det nya att köpa men om det är ett äldre smycke så känns det bättre men blir också oftast bättre om man kan använda gamla lås, gamla stenar osv. Det man också kan ha glädje av är en pincett och tandpetare i trä. Mycket lagningar, särskilt att limma stenar, är smått och pilligt så jag trycker alltid ut lim på ett papper eller något och så tar jag lite i taget med en tandpetare för att få ner lim i hålet. Pincett eller något annat att plocka stenar med är ett måste, omöjligt att få dessa små, små stenar på plats med händerna.

Jag hade ett par örhängen i lucite, den där typen med skuret mönster från baksidan, fina men problemet var att den ena hade tappat sin skruvdel. Visst hade jag kunnat byta båda till något modernare men visst är det bättre med en likadan?! Efter lite rotande i ”skroten” hittade jag faktiskt just det, en exakt likadan – kan du se vilken det var som satt där och vilken jag satt dit?

När det gäller stenar är det alltid knepigt, även ofärgade stenar kan ha väldigt olika färg. Oftast går det att hitta stenar med åtminstone liknande färg men inte alltid. Beror också hur mycket tålamod du har att låta det ligga olagat… Men med de här två tycker jag att jag lyckades, inte syns det på den vackra art deco-broschen eller på örhängen i celluloid att där finns ersatta stenar?

Med broscher och deras nålar är det ungefär likadant, finns en uppsjö med varianter och längder, ibland får man hitta på en lösning. På den här celluloid-broschen med frukter hade hela nålen och låset ramlat bort. Problemet var, förutom att hitta en lagom lång, var att den gamla suttit på en extra platta med en slags piggar på som den var fäst på. Att hitta en nål som passade just till de piggarna gick ju inte så då får man vara lite kreativ. Jag plockade bort plattan men då blev det en konstig fördjupning där den suttit så då tog jag fram lite konstläder/galon, klippte ut en bit som var exakt lika stor som plattan, limmade på den och därefter låset. Då sitter nålen bra men det blir kanske inte den vackraste av lagningar men det är ju inget man ser på framsidan, ibland får man leva med det.

Just det där med att vara lite kreativ fick jag vara med den här superfina art deco-broschen i bakelit. Den ena läderremmen hade gått av och jag tänkte glatt att det bara är att korta av den så de är jämlånga och sätta fast dem igen eller i värsta fall byta ut remmen helt. Men när jag tog fram och synade den ordentligt insåg jag att det inte skulle bli så enkelt. Den lilla remmen sitter under nålen och nålen sitter som berget, jag vågar inte vara särskilt våldsam med ett smycke i äldre plast som är 80-90 år gammalt. Vad göra? Vände och vred och insåg att det enda möjliga var att på något sätt laga remmen som gått av. Sy var en idé jag hade men jag tänkte att jag börjar med att limma och se om jag kan förstärka den på baksidan. Så fram med håltagaren och göra en liten, liten lagningslapp (det här är smått) och lim – och se, nu sitter den där igen och inget som syns på framsidan.

Min filosofi rent generellt är att har jag möjlighet att återställa smycket så det inte syns att det är lagat så gör jag naturligtvis det. Kan jag inte det så gör det inget att lagningen syns, bara det inte syns på framsidan. De saker som lever länge får skavanker och är något ersatt så kan ju bäraren få veta det, tänker jag. De jag lagat idag tillhör dock samlingen så de är till mig själv.

Lite 60/70-tals nostalgi

Mitt intresseområde sträcker sig fram till skiftet 60/70-tal sedan blir det lite för mycket av min egen tid. Visserligen var jag barn på 60-talet men på 70-talet var jag tonåring och jag har väldigt svårt att gå igång på vare sig smycken eller kläder som jag minns att jag själv hade.

Jag samlar på mig referensböcker men jag köper också äldre tidningar när jag kommer över dem. Jag letar modebilder och annonser för att både se kläder men framför allt smycken. Ska försöka göra ett litet ”referensbibliotek” med gamla annonser, modereportage och liknande. Bra sätt att skaffa sig en blick för hur smycken och mode sett ut över tid. Sen är det ju med tidningar som med smycken, ju äldre ju färre finns att hitta…

Har bläddrat igenom ett par Damernas Värld och Femina från 1970, visserligen övre gränsen för mitt intresse men modet förändras trots allt inte från en dag till en annan…

20200126_143906

Var bara tvungen att ta med en platsannons från Tempo också, så otroligt typiskt för sin tid!

Boktips på bra översikt av modehistoria

Det finns så klart massor av bra info på nätet om modehistoria (till skillnad på smyckehistoria!) men ibland, tycker i alla fall jag, kan det vara lättare att få en översikt i en bok. Att jag älskar böcker gör mig kanske lite jävig men det bjuder jag på!

Hittade en bokserie på Tradera om Mode från 1920 fram till  1990-talet. Kortfattad, enkel med bra översikt och bilder. Gavs ut på 90-talet av Bokfabriken Fakta.

En annan bra och överskådlig bok om Mode är Hundra år av mode 1890-2000. Utgiven av Historiska Media 2001.

20200119_102653

Den tredje boken jag också läser och letar i som jag tycker är hyfsad, är Mode, Designernas århundrade utgiven av Könemann 2001. Lite mycket fokus på designer för det jag vill veta men ändå bra översikter.

20200119_102704

Den fjärde boken jag slår i för det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet är Modet genom tiderna utgiven 1965 av Svensk Litteratur/SLT. Fokus i denna bok är mycket tidigare, beskrivningarna av 1900-talet är ganska summariska.

20200119_102842

Har många fler titlar om mode men dessa är de jag har som jag tycker är enkla och har bra översikt. Finns säkert fler men de här är de jag hittat.

Tyvärr är alla dessa böcker slut sen länge på förlagen så det är Tradera, antikvariat (antikvariat.net), Bokbörsen (bokborsen.se) och liknande ställen du får leta.

Jag tycker rent generellt att det är svårt att hitta lätta, överskådliga böcker om mode och smycken. Antingen är de väldigt inriktade på det ”fina” dyrbara, eller är det någon slags ”vetenskaplig” översikt. Något lättare att hitta engelska/amerikanska böcker.  Det är, som med så mycket annat, liksom inte fint nog med det som vi ”vanliga” har haft på oss, tyvärr. Men det öppnar ju för boken jag håller på att skriva!

 

Mode och smycken kring sekelskiftet

Smycken följer så klart modet och vilka smycken som varit populära när har väldigt mycket att göra med hur kläderna sett ut. Snitt, typ av tillbehör och inte minst frisyrer skapar olika förutsättningar för att bära smycken. Men även vilka material som stod till buds. Ni som brukar läsa min blogg vet att jag inte är särskilt intresserad av fina, dyrbara smycken som bars av de rika utan av de smycken som de vanliga kvinnorna bär, de smycken du och jag hade burit om vi levt på den tiden.

In på 1900-talet var detta jugend-tid som gör att utformningen av smycken, särskilt då en bit in på 1900-talet, har mycket natur i olika former som förebild, blommor och blad.

Om man vill se hur modet såg ut kring sekelskiftet och det tidiga 1900-talet så kan jag rekommendera att titta på Fröken Friman, i den serien bär de både väldigt tidstypiska kläder, smycken och inte minst dessa ständiga, oftast enorma, hattar som var poppis då.

Det var knäppt högt upp i halsen och det gjorde att du bar smycken i halsen, det kunde vara band av olika slag och knutna på olika vis, det kunde vara ett bredare band du knöt bak som hade ett smycke mitt fram, en brosch oftast, eller var halsbanden relativt långa. Och du kunde bära båda samtidigt, alltså både det korta och det långa halsbandet. Även till ”galaklädsel” med urringning så bars det halsnära halsband, gärna pärlor i många, många rader.

Armband fanns men var kanske inte det allra vanligaste smycket. Hade man armband var det vanligt med två armband, ett på var arm. Ibland var det två likadana, ibland olika. Tyvärr hittar man i stort sett aldrig äldre/antika armband i par som fortfarande är tillsammans…

Eftersom alla hade långt hår som alltid var uppsatt så kunde du bära både långa och korta örhängen. Det var tiden på dagen, frisyren och hatten som bestämde det. De stora håruppsättningarna gjorde att olika former av hårsmycken/hårkammar var populära. Sen skulle du sätta på en hatt ovanpå vilket gjorde att hårnålar krävdes för att hatten skulle sitta på plats.

aa4046f49211fb0e5d35eaa7aa9df034

Vid den här tiden hade en del kvinnor hål i öronen men lite längre in på 1900-talet ansågs det att det bara var ”lätta” damer som hade hål i öronen och försvann nästan helt ur modet för ”oss vanliga” för att inte komma tillbaka förrän 60/70-tal. Örhängen för dig som inte hade hål hade skruv eller andra ”knäpp-lösningar”, clipset var inte uppfunnet än.

 

Sorgesmycken var populära vid den här tiden, precis som de rådande idealen sa, man skulle bära svart när man hade sorg och även smycken skulle vara svarta och dessutom gärna med en bild eller en hårlock från den avlidne.

Mycket smycken vid den här tiden var ju sådant som vi idag kallar äkta, guld, silver, äkta stenar av olika slag, helt enkelt för att det inte fanns särskilt mycket konstmaterial. Men den första plasten har dock kommit, celluloid hade utvecklats för att ersätta elfenben, sköldpaddsskal och andra svårtillgängliga material. Rent allmänt experimenteras det rätt friskt med nya material vid den här tiden. När det gäller metaller så är mässing ett väldigt vanligt material för att efterlikna guld, men det fanns en hel del andra typer av guldliknande legeringar, tex tombak. Silver har ju aldrig varit lika dyrbart men nysilver fanns för att göra billigare smycken. Och så klart att gjorde man kopior av slipade stenar i glas.

 

Lycka kan också vara…

… att hämta ett parti tidningar (Husmodern mest) från 50-talet på Auktionskammaren. Håller på att gå igenom några av dem och fotar smycken och sparar för att ha i något slags ”kartotek” för att lära mig mer. Men det är också otroligt roligt bara att bläddra, titta på gamla annonser, läsa husmorstips och mode. Många timmars kul!

20200108_17030020200108_17232720200108_17411920200108_18075420200108_19024420200108_190431

 

Så blev det jul igen…

Varit och hämtat det senaste paketet från min engelska kontakt Naomi, lika roligt varje gång! Känns som en liten julafton att packa upp alla fina smycken som är väl inslagna i massor med bubbelplast. Många äldre plastsmycken är ju väldigt sköra.

Fint armband i celluloid och blå stenar, några stenar ersatta men i väldigt fint skick eftersom det är från 20/30-tal! Två halsband som också är i celluloid men av senare datum, nu är vi framme vid 40/50-tal.

Ett helt parti med örhängen med skruv, alla i celluloid och från 30/40-tal.

20200106_102920

En litet dyrare halsband, hänge i bakelit och kedja i celluloid från 30-talet.

Tre smycken i lucite, broscherna sk ”reversed carved”, dvs skurna och målade från baksidan. Broscherna 40-tal, armbandet är nog mer 50/60-tal.

Och så till sist, charmig elefantbrosch i bakelit, art deco, i behov av viss lagning (ett av läderbanden har släppt). En glittrig, tidig brosch i celluloid från 20/30-tal – tänk en ”flapper-girl”. Så till slut en sk spagetti-brosch, ser ju faktiskt ut som den är gjord av spagetti, i celluloid. Den är också relativt tidig, 20/30-tal.

God fortsättning!

Så, ett år till som lagts till handlingarna och ett nytt som vi ännu inte vet vad det har i beredskap åt oss. Efter att ha drabbats av egna och andras sjukdomar under senare år har jag lärt mig den hårda vägen hur snabbt livet kan förändras. Du kan inte leva som var dag är den sista, det blir helt orimligt, men du kan se till att det du gör är roligt och att du prioriterar bra och klokt!

Själv ska jag detta år prioritera att skriva och sortera… Skriva om ”vardagssmyckens” historia i allmänhet, plastsmyckens historia i synnerhet, både för bloggen och den där boken jag så gärna skulle vilja skriva.

Sortera, och fortsätta sortera min tämligen osorterade samling äldre plastsmycken men jag har också, efter vårens stora ommöblering, både bokhyllor och skivsamling som behöver sorteras om.

För min samling smycken har jag fortfarande inte riktigt hittat modellen för hur jag ska katalogisera men jag är fortfarande inne på att använda Pinterest på något sätt men också att varje smycke ska ha en rent fysisk märkning där det står vad det är och vad jag vet om det. Har påbörjat så många olika varianter men tycker fortfarande inte att jag riktigt fått till det. Men nu när det fortfarande är tre lååånga tråkiga vintermånader kvar så ska jag väl komma en bit på väg i alla fall.

20200101_095502

Bokhyllorna kom jag så långt att böckerna är insorterade under rätt bokstav (författarens efternamn) men de är inte sorterade inom bokstaven. Dessutom passade jag på att rensa ut så jag måste också gå igenom mina sådär 2500 böcker och plocka bort de jag skänkt bort ur ”kartoteket”. Jag använder en tjänst på nätet som heter librarything, den tycker jag fungerar bra. Lärde mig av försäkringsbolaget att om man inte kan visa vilka böcker man har är de värda 50 kr per löpmeter ifall något händer. Kan man däremot uppvisa en sammanställning får man ersättning för att försöka skaffa dem igen. Så tänk på det om du har mycket böcker!

20200101_095519

När det gäller skivor vet jag däremot inte riktigt vad som gäller. Funderar på att se om jag kan hitta någon liknande tjänst på nätet som för böckerna, Vore bra att ha dem noterade någonstans. Nu är inte skivsamlingen inte i närheten av boksamlingen i storlek men mycket är vinyl från 60/70/80-tal som vore svåra att ersätta om något hände. Men, de är i dagsläget helt osorterade, tryckte bara in dem i de hyllor de skulle vara när jag flyttade dem så sortera dem i någon slags bokstavsordning vore en god början. Efter artistnamn/grupp antar jag är det vettigaste sättet.

Så särskilt arbetslös behöver jag nog inte vara, inte det här året heller… särskilt eftersom jag bara kan göra lite i taget pga mina fysiska begränsningar, vilket gör att allting tar väldigt lååång tid.