Gott Nytt Vintage-år!

Året har varit tufft på det personliga planet men desto roligare i ”vintage-världen”… Lärt mig massor med nytt, utökat min samling ytterligare och är förhoppningsvis en något klokare människa.

Jag brukar inte ha några nyårslöften men i år ska det bli ett;

Skriva klart de allmänna sidorna om plastsmycken/smycken här på bloggen som jag inte skrivit klart under året och låta det bli embryot till den bok jag hoppas att så småningom skriva om plastsmycken allmänt och min samling specifikt.

Tyvärr har min förebild, mentor och absoluta favoritkvinna hastigt gått ur tiden detta år, Magdalena Ribbing – saknar dig! Om jag någonsin får ihop en bok ska den tillägnas henne har jag redan bestämt mig för. Denna underbara kvinna har varit min inspirationskälla, min hjälp till att börja skrapa på ytan i smyckevärlden, kommit med glada tillrop och goda råd. Dessutom en helt igenom vettig människa. Världen har blivit en fattigare plats utan denna kloka kvinna.

Lite tillskott

Så här i mellandagarna kände jag behov av att ut och röra på mig och eftersom vädret inte är så juligt precis så tog jag en cykeltur. Då hamnade jag så klart på Erikshjälpen… inte varit där på ett tag, har varit lite för mycket annat innan jul. Det har varit lite tunnsått med roliga smycken på senare tid, jag hittar visserligen alltid lite nytt via auktioner och FB-sidor men det är alltid roligare att fynda på loppis! Tillfredsställer ”sakletaren” i mig…

Den här gången hittade jag i alla fall lite, två halsband, ett par örhängen och ett stelt armband (som jag ju inte skulle köpa fler…).

Det här halsbandet blev jag rätt nyfiken på, vet inte alls vad detta är. Så här får jag fram med förstoringsglas, luktsinne, böcker och allt annat som krävs för att försöka klura ut om detta är något för samlingen eller om det får glädja någon annan.

Armbandet köpte jag även om jag tänkt jag skulle ligga lite lågt med stela armband. Skälet är enkelt, de är väldigt svåra att bedöma ålder på – har sett mer eller mindre likadana ut i massor av år. Men just det här fick jag 50/60-tals vibbar från men det kan vara helt fel. Det gjordes en hel del glittriga armband i lucite på 50-talet så det är det som är teorin men jag får se vad jag tror när jag synat det bättre.

2017-12-29 10.38.18

Ett par röda örhängen, hyfsat säker på 60-talet av clipsets utseende att döma.

Och till sist, ett jättefint rött ”swirl-halsband”, mönstret i pärlorna brukar kallas så på engelska. Hade någon förhoppning om bakelit och 30/40-tal men det är det inte, mer troligt lucite och 50/60-tal.

 

God Jul

Vill på detta sätt tacka er alla som läser om mina funderingar och snubbelsteg bland vintage-smycken och plast och önska er alla

EN RIKTIGT GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR!

Och vad passar väl bättre än att göra det i form av en julbrosch i plast?!

Lite nytt, kanske bakelit?

Har ropat in ett halsband och en brosch som säljaren har gissat på bakelit. De är fina ändå, även om det inte skulle vara bakelit, jag samlar ju inte material på det sättet, men de ska testas.

 

Så fram med simichrome och tops (bomullspinnar ska det kanske heta?) för en koll.

2017-12-21 13.35.34

Halsbandet testar positivt, simichronen ändrar färg så fint, men broschen får jag nog fundera vidare på, blir inte riktigt klok vad det är. Det är alltid svårare med smycken där plasten är ”infattad”. När hela smycket är i plast är det lättare att klämma och känna, mycket handlar om hur plasten känns.

 

Förutom halsbandet och broschen har det smugit med några örhängen också, 50/60-tal.

 

Och så till sist ett coolt armband som jag är väldigt osäker på ålder men som jag gissar att det är lucite och, precis som örhängena, från 50/60-tal. Skulle eventuellt kunna vara 70-tal med tanke på att det är orange men även på 60-talet användes ”brandgult” som det ofta kallades på den tiden.

2017-12-21 13.32.40

Två restaurerings-objekt

Jag har två halsband, båda i äldre celluloid, som behöver omvårdnad/lagning.

Detta halsband från 20-talet var i fint skick när jag ropade in det, när det kom fram var det liksom inte i riktigt lika fint skick… helt mosat. Trist när ett halsband i skör plast som överlevt nästan 100 år blir förstört i posthanteringen, suck. Men eftersom jag, naturligtvis, fick alla pengarna tillbaka så tänkte jag att det var synd att inte försöka mig på att laga det så gott det nu går. Jag är med i en facebook-grupp som handlar om att laga, vårda och göra om äldre smycken/vintagesmycken och har ställt frågan där vad som är klokast att göra. Tyvärr har jag fått svaret att missfärgningen tyvärr inte går att göra något åt men tipset är att ta till vara de hela delarna, sätta i nya ringar och sätta en kedja längst bak. Det tycker jag låter klokt så det ska jag ge mig på en dag.

Det andra renoveringsobjektet är ett halsband med en liten solfjäder, också detta 20-tal. Tyvärr har själva bandet som ska hålla ihop solfjädern försvunnit av tidens tand. Jag skulle tro att det ska till ett mycket tunt sidenband men det knepiga är hur man ska fästa det, äldre celluloid är både skört och kan vara brandfarligt (!) så det gäller att vara försiktig. Jag har ställt frågan i samma grupp men just lim är knepigt eftersom alla i gruppen är amerikaner eller från England och vi har ju inte samma typer av lim, eller snarare inte samma namn på limmet. Men jag går väl försöka testa på en liten del av kedjan eller något först…

Några plastsmycken från tidigt 1900-tal

Jag möter rätt ofta en lätt fnysning när jag berättar om vad jag samlar på. Plastsmycken, för de allra flesta, är nog billigt ”krims-krams” och säger man äldre ser de framför sig billiga Epa-smycken (för er som är gamla nog att minnas Epa…) från 60- och 70-tal.

Att det finns plastsmycken från slutet av 1800-talet och tidigt 1900-tal och framåt är det förvånansvärt få som vet. Och att de både vackra och sköra och inte alls några billiga slit och slängprodukter.

Några riktigt vackra gamla smycken ur min samling är de ovan- och nedanstående, alla i celluloid som var plasten/materialet på modet. Celluloiden kom fram i samband med att man ville hitta ett ersättningsmaterial till det dyra elfenbenet. Inte säker på att man på den tiden funderade så mycket över vad det gjorde med djuren utan det var nog i mångt och mycket en ekonomisk fråga att utveckla material som liknande elfenben. Redan på den tiden var elfenben ett dyrt och exklusivt material.

De här halsbanden kommer alla från 10- och 20-tal, särskilt det gröna till höger är väldigt typiskt ”flapper”-halsband från 1920-talet. ”Flapper” var beteckningen på kvinnorna som vi ser framför oss när vi pratar 20-tal, kort bobbat hår, hårsmycken, knäkorta charleston-klänningar och långa halsband.

Kedjor var inte alltid självklart utan sammetsband, även till längre halsband, var vanligt och de två typerna av ”kedjor” i celluloid är väldigt typiska för denna tid.

2017-12-08 11.47.38

Armband (som behöver nytt elastiskt band) och brosch från samma tid. Jag vet att det kring sekelskiftet var vanligt att man hade två likadana armband, ett på var arm (det här var ju före armbandsuren). Så om det här funnits ett till vet jag inte men fint är det.

Egentligen ofattbart att dessa smycken har överlevt 100 år. Den tidiga celluloiden är väldigt skör.

Har tyvärr ett annat halsband som överlevt 100 år men som inte överlevde eBay’s och postens hantering. Vet inte var i kedjan det gick fel men döm om min besvikelse när halsbandet såg ut så här när jag öppnade det… Förstört och bortom räddning, snyft.

 

Julmarknaden

Har blivit lite dåligt bloggat den senaste veckan, all min tid har gått åt till att förbereda julmarknaden och ta hand om en nyopererad hund.

2017-10-30 12.19.32

Allt var klart och förberett, då blev min hund väldigt sjuk efter sin operation, och där stod jag jag med en julmarknad som jag inte visste vad jag skulle göra med. Jag hade redan hjälp av min vän Susanne eftersom jag inte kan stå mer än stund i taget, sedan måste jag hem och vila men vad skulle vi göra om jag inte kunde/orkade alls? Det är enda gången på året jag visar och säljer mina egengjorda smycken så det kändes rätt visset. Då kom underbara Kristine och bara tar hand om alltihop! Dessutom var hon en hejare på att sälja så nu kan jag med gott samvete göra fler smycken.

Kristine har många talanger men framför allt skriver hon, ni kan läsa mer om henne här Lorentzons.se.

Det är alltid en enorm ”boost” för självförtroendet att sälja sina alster, även när man inte säljer dem själv. Bara det att någon är beredd att betala för något jag gjort stärker mitt självförtroende som skapare (konstnär är ett för stort ord). Så skapar du något, våga att någon gång ge dig ut någonstans, det är verkligen roligt! Du måste ju inte sälja, det kan räcka att du letar upp en grupp på Facebook med samma intressen där du kan visa upp det du gör.

Sedan är skapande en lisa för själen, det är enda gången jag verkligen kan släppa allt, all värk och alla bekymmer. Samtidigt kräver skapande ro så det fungerar ju inte alltid…