Tur att nätet finns, eller?!

Det har inte blivit så mycket loppisar som önskat denna varma sommar utan det har istället blivit att lusläsa Tradera, FB och andra ställen på nätet (när solen gått ner). Det är naturligtvis superbra att nätet finns, om inte annat är det ett ställe för oss nördar att ha kontakt, men kanske inte alltid lika bra för plånboken. Det är på loppisar jag fyndar, på FB-sidor för smycken har plastsmycken blivit allt dyrare och även på Tradera har det blivit svårare och svårare att hitta plastsmycken till vettiga priser.

Jag har väl delvis mig själv att skylla (?!) eftersom jag missionerar ganska idogt om dessa smycken och den kulturskatt jag anser att de är. Sedan har också vintage/retro blivit allt större och särskilt 40/50/60-talssmycken blivit mer eftertraktade för att ytterligare förstärka ”outfiten”. Det känns lite dubbelt eftersom jag samtidigt tycker hela den här retro/vintage-världen är rätt kul!

 

 

Har i alla fall blivit några nya smycken till samlingen. Armbandet är en riktig raritet (och dyrt!), det är fransk art deco och i galalith. Galalith är en plast gjord på mjölkråvara (!) – alla som pratar om den ”hemska” plasten som miljöbov, varför tar ingen upp den här plasten igen, vore väl bra för mjölkbönderna också?!

Röda, vita och blå örhängen är 60-tal och borde ha kommit från USA, typiska patriotiska amerikanska färger. Halsbandet, till sist, känner jag mig osäker på men skulle gissa 50/60-tal men det behöver jag studera närmare.

Puh, vilken värme…

Jag hade sett fram emot en sommar med massor med loppis-besök men det går ju bara inte när det är så varmt! Jag gillar värme men just auktioner, loppisar och liknande är ju faktiskt inte ett dugg trevligt när det är för varmt. Dessutom har jag en hund som jag måste ha med mig och det går definitivt bort när det är så här varmt.

Ett besök på Kvarnen Antik & loppis i Lindås har det i alla fall blivit en dag när det var mulet och åtminstone lite svalare. Det var första gången jag var där men det kommer inte att bli den sista – det var en riktigt trevlig bekantskap! Stort, tre våningar, och med allt från billiga loppis-saker till finare antikviteter. Dessutom en trevlig kvinna som har det, inte minst viktigt!

Förutom dessa otroligt coola 60-talsörhängen i blå plast blev det också några dukar, ett litet fat och två små gräddkannor i pressat glas (som jag tyvärr glömde fota!). Allt till den facila summan av 100 kr!

 

Smycken som INTE är i plast

Det finns några material som väldigt många tror är plast, det ena är ben, det andra är glas, ett slags pressat glas.

Det kan ibland vara otroligt svårt att avgöra om ett smycke är i plast, glas eller ben, särskilt på bild, men har du det i din hand är det enklare, både ben och glas är kallt när man håller i det, plast varmt (kroppstemp).

Det här otroligt vackra armbandet är väldigt typiskt, skulle precis lika gärna vara celluloid som ben. Plasten celluloid gjordes ju från början bland annat för att efterlikna elfenben och äldre smycken kan ibland, precis som smycken i ben, vara skurna. Men ben har ofta färgskiftningar, dvs de är inte helt enfärgade, och man ser det även på strukturen. Men det absolut enklaste, om smycket är stort nog, håll i det och känn på det eller be säljaren göra det åt dig. I det här fallet kände jag det så fort jag tog i det fast säljaren sålt det som plast.

Det andra typ-exemplet är detta. Smycken, broscher och clips-broscher oftast, som det här säljs väldigt ofta som bakelit – det är det inte… Det är pressat glas. Det enklaste även här är att känna om det är kallt eller varmt. Har man hanterat lite bakelit så ser man med blotta ögat att det inte ser ut så här men egentligen kan man jämföra med vilken äldre plast som helst, glaset har en annan typ av blank yta än plast.

Som alltid – plocka med dina smycken så du får en känsla som sätter sig i händerna!

Och vad är en hattbrosch?

Ser då och då en typ av smycken som säljs som broscher – och de är de ju – men som en gång i tiden var avsedda att sitta som utsmyckning på hatten.

99af5d55f41ea827ee96fe5437294cc1

Det är utseendemässigt broscher, oftast från art deco-tid, men de har inget lås för nålen, dvs det är ”bara” nål. Ofta med stenar och ofta i plasten celluloid (eller är det bara de jag ser!). Det är alltså inte hattnålar, som var en kombination mellan att hålla hatten på plats och vara utsmyckning, de här har ingen funktion – de är bara till ”lyst”.

 

Jag har tidigare funderat lite på varför vissa broscher bara har en nål och funderat på om det varit någon form av kvinnlig motsvarighet till kravattnål. Det var när jag fick kontakt med Naomi och den engelska FB-sidan med plastsmycken som jag upptäckte att de där kallades för ”hat flash”.  Då började jag leta efter en svensk beteckning, dessa har ju funnits även här och det var långt före den ”svengelska” tid vi lever i nu så de borde ha ett svenskt namn. Det jag hittar efter idogt letande är att det heter vad det är, dvs hattbrosch, enkelt och koncist.

Clips-brosch eller vad det nu heter?!

En typ av smycke jag då och då stöter på är det som i England och USA kallas för dress clips – men vad heter de i Sverige?

Det är alltså ett smycke som har en speciell sorts ”clips” som fästanordning men som ser ut som en brosch. Dessa smycken användes som utsmyckning på klänningen, ofta i dekolletaget och nästan alltid i par. Förutom i klänningens urringning kunde de sitta på andra detaljer på klänningen, även bak se ovan, i en djupare urringning.

acb88befd81246114a359c26efc8b92c

Jag har sett någon som kallar det dekolletage-clips, vilket jag tycker är ett bra ord, men när jag googlar på det så får jag inga träffar – på 30/40-talet när detta var stort måste de väl ändå haft någon slags namn?!

Satte mig och letade igenom alla böcker jag har om smycken och mode, tänkte att någonstans måste de väl ändå vara omnämnda? Men jag fick leta länge, svenska smycke-böcker handlar ju nästan uteslutande om ”fina”, äkta smycken och de här var nog mest bijouterier. Men till slut hittade jag det omnämnt och då under namnet clips-brosch. Sökte vidare och insåg att auktionshuset kallar dem just det så det borde vara det ”rätta” namnet.

Lite nytt, trots allt

Detta är otroligt – solen bara fortsätter att gassa! Det är alldeles underbart men gynnar inte inomhusaktiviteter precis…

Har i alla fall hittat lite på nätet, i de här fallen via Tradera och en grupp på FB för äldre smycken.

 

Tre örhängen, alla i vit plast och från 50/60-tal. Bland det roligaste med att samla just plastsmycken är den enorma variationen, både i utformning och färg. En samling med plastsmycken kan helt omöjligt bli komplett. Särskilt gäller detta när smycken i plast ”exploderade” på 50/60-talet och kanske ännu mer just med dessa underbart roliga plast-clips.

 

Den här broschen blev jag lite förvirrad av, den ser väldigt 50-tal ut, väldigt typisk i sitt uttryck, men när jag vänder på den och tittar på nålen blir jag tveksam. Den kan vara äldre, kräver nog lite mer grävande känner jag.

Så till sist, två mycket fina ”broscher” i celluloid. Broscher inom citationstecken eftersom de bara har nål och inget lås och då misstänker jag att de egentligen är gjorda för att sitta på hatten för att göra den lite piffigare. Och det talar om för mig att de dessutom nog är lite äldre, snarare 30/40-tal än 50-tal. Oavsett vilket, vackra och i mycket fint skick.

Loppis-säsong igång

Efter strul med WordPress som vägrade spara det jag skrev, suck, så är jag äntligen på banan igen.

Nu börjar den bästa tiden på året för oss ”retro/vintage-nördar” och det är våren och sommaren med alla loppisar. Visserligen finns det loppisar året runt, allt från Kupan, Erikshjälpen, nätet och alla antik &  kuriosa-ställen men roligast är ändå alla dessa loppisar som poppar upp så här års. Det är också där jag har största chans att göra fynd, där är fortfarande plast ”skräp”.

På gott och ont har mycket jag gillar blivit betydligt dyrare, Kupan, Erikshjälpen och säljare på nätet har många gånger blivit kunnigare. Antik-intresset har generellt blivit större och numera finns det relativt många antikprogram på TV. Antikrundan så klart och Auktionssommar (hette det så?) men mina favoriter är engelska Antique Road trip, Bargain Hunt och liknande, mycket mera högt och lågt i de programmen. Tycker Antikrundan har blivit mycket sämre sedan Pernilla Månsson Colt tog över som producent, dels är det väldigt mycket dyra ”fina” föremål, dels så är det så stor del av den där stackars timmen som används till intervjuer i kön, klipp från allt möjligt, bakom scenen etc, etc så numera är det säkert bara halva tiden som är föremål.

Eller är jag hänvisad till sajter för just plastsmycken och där är det definitivt dyrt, där vet man vad man säljer. Naturligtvis blir risken för felköp betydligt mindre där men själva jakten blir inte riktigt lika rolig.

Sedan är jag själv kanske lite medskyldig? Missionerar allt vad jag kan om det helt förbisedda kulturarv alla dessa äldre plastsmycken är och ju bättre jag lyckas, ju dyrare blir det… men jag tänker att jag har hunnit/hinner bygga upp en ansenlig samling under tiden så det får det vara värt.

Jag har inte riktigt kommit igång med loppis-springet än, mest blivit handel på nätet. Några riktiga fynd är det kanske inte ur pengasynpunkt men flera av dem är fynd på så sätt att jag letar/letar efter just sådant.