Undersöker ett armband

Köpte ett armband som både säljaren och jag tror är plast, det ser ut som trä men har en väldig tydlig ”plastkänsla” när man tar i det. Jag får också känslan av att det är äldre.

Men nu till 10.000 kr frågan – vad är det? Och är det gammalt? Det första jag gjorde när jag fick hem det var att testa det med Simichrome, ser väldigt mycket ut som bakelit, men det var negativt. Så det är det inte, så det kan genast räknas bort.

Så nästa steg blev att googla alla upptänkliga varianter på armband, plast, skuren dekor osv, osv men hittar absolut ingenting som har minsta likhet med detta armband eller material.

La ut bild i en ”plast-grupp” på Facebook och där fick jag ett förslag på ”pressat” horn. Spännande, det vet jag inte riktigt vad det är så det får bli steg två.

Fortsättning följer…

 

Ibland är det bra att gå tillbaka…

Jag är väldigt förtjust i ”blommiga” celluloid-armband från 30-40-talet (även broscherna). Har hittat några i färger och mönster jag inte hade innan (finns hur många varianter som helst, bara det är ett eget samlarområde).

2018-01-21 13.33.07

Så jag tänkte, jag tar fram de jag hade innan också så kan jag läsa på lite mer om dem och skriva om det. När jag gjorde det insåg jag att jag hade en katt bland hermelinerna.

När man ser armbandet för sig kanske man inte reagerar men tillsammans med de andra syns (och känns!) det tydligt att det är något annorlunda med det. Armbandet har också en annan typ av blommor än de andra. Jag tror att detta är en senare kopia, försöker ta reda på hur sen en senare kopia är, är den från typ nu eller är kopiorna gjorda på tex 70-talet? Den passar i alla fall med största sannolikhet inte in i min samling. Men den är ju fin för det!

Den här typen av armband (och broscher) började göras i Japan tack vare att en stor ingrediens i den här typen av äldre celluloid är kamfer (man ska kunna få fram en doft av malkulor om man gnuggar det entusiastiskt). Man utvinner kamfer ur ett träd, som passande nog på svenska heter Japankamfer, som det fanns stora bestånd av på Formosa (Taiwan) som vid sekelskiftet tillhörde kejsardömet Japan. Så när celluloiden slog igenom, det var ju inte bara i smycken utan i princip allt som gjorts i elfenben, så blev Japan en stor leverantör och byggde upp egna fabriker för tillverkning. Förutom Japan tillverkades celluloid främst i USA och Tyskland. Men det var främst i Japan som ”blommiga” smycken gjordes.

De här armbanden kan vara skurna eller gjutna. Ofta kallas alla av den här typen för skurna men det är en sanning med modifikation, de flesta är gjutna – men – oftast skurna för hand för den sista finishen när den kommit från gjutformen.

Jag har en som jag faktiskt tror är helt skuren, insidan på denna är mycket ojämnare än på de andra… men även de gjutna får en viss känsla av skuret eftersom de är ”finskurna” på slutet, det gör att även två som gjutits i samma form inte nödvändigtvis måste vara exakt lika.

Många gånger är de inte märkta, de kan ha haft en lapp, varit märkt på asken osv. Men där det finns är den oftast inpressad, ibland med Japan, ibland Made Japan och ibland bara FOREIGN.

De kan dessutom vara enfärgade i olika färger eller målade. De målade är handmålade vilket, precis som vid gjutningen, gör att de aldrig blir exakt lika. Det här var ju ingen superindustri där allt blev exakt, det är en av sakerna som gör dem så otroligt charmiga.

60-talets op-mode

Alla som känner mig lite bättre vet att jag är en svart-vit person, svart-vit på det sättet att 80-90 % av min garderob är svart, vit, grå eller kombinationer. Vad är då naturligare att en del av min samling består av svartvita smycken?

Många av de svartvita smycken som jag har i samlingen kommer från mitten av 60-talet och det som kallades op-mode eller op-art.

Op står för optical art, alltså optisk konst eller optiskt mode. Op-modet innebar starka färger och svartvita mönster i grafiska former. Mycket A-formade klänningar, kortkorta kjolar, täta strumpor och stövlar eller skor med avskuren tå. Till detta bar man svartvita örhängen, ofta stora, och/eller svartvita halsband och armband. Detta var ungdomens, Swingin London och Mary Qwants storhetstid, innan Flower Power tog över modet.

Det knepiga för en samlare som mig, som vill ha smycken från 60-talet och tidigare, inte senare, är att svartvitt har återkommit i modet i flera omgångar så det är ibland rätt svårt att veta om smycket ”är från tiden” som det så fint heter. Men man får ta till det vanliga, känslan (lär dig av att titta på och hantera då mycket smycken du kan) av om det är äldre, lås, clips etc (tänk bara på att de kan vara bytta). På 60-talet hade många olika plaster kommit så själva materialet har man inte så mycket dateringshjälp av som man har på äldre smycken. Bläddra i böcker, leta på nätet osv, osv.

Har naturligtvis en del i samlingen som är tveksamma, omöjligt att alltid ha rätt, men de flesta är jag ändå rätt säker på är från 60-talet.

Mary Quant hade en blomma som slog igenom stort, vilket naturligtvis gjorde att det gjordes mängder med kopior… Kvinnan jag köpte detta halsband och ring från hävdar att det är Mary Quant men det är helt omöjligt att veta. Kedjan ser tveksamt ny ut på halsbandet men ringen är definitivt från rätt tid.

Tre olika halsband med matchande örhängen, de vänstra är likadana men med vita resp svarta större pärlor, de översta till höger är i samma stil och båda paren örhängen kan fungera till vilket som av dessa tre halsband. Det nedre setet till höger är lite mer ”blommigt” och kan vara lite mer på väg över till Flower Power.

Olika par med örhängen, alla typiska från tiden. De övre brukar också räknas in i det som kallas ”Space Age”, dvs en aning längre fram på 60-talet när allt skulle vara rymdinspirerat.

Armband hittar man en del men de man ser på modebilder från den här tiden är de stela till vänster, de tillhörde väldigt tydligt ”looken”.

2018-01-16 12.14.28

Broscher var helt ute för den som gillade op-modet, hela 60-talets mode var ju en ungdomsrevolt där man absolut inte skulle se ut som sina föräldrar och då tillhör nog broscherna det som man ansåg tillhör föräldragenerationen. Jag äger två men är osäker på ålder på båda…

Gjort klart

Nu har jag gjort klart det som legat halvgjort så jag kan städa ”lekrummet” inför ett nytt år/ny säsong. Går ju liksom inte att städa bland alla ”småpryttlar” utan allt måste plockas tillbaka där det hör hemma. Tänkte gjort det innan jul men det hanns liksom inte med. Just nu ligger jag på soffan och håller på att hosta upp lungorna så jag får väl vänta till det här gått över.

Blev några ringar och några halsband som nu får ligga till sig lite. Ringarna är alla gjorda av udda eller söndriga clips. Halsbanden/hängen har båda varit sönder på något sätt.

 

2018-01-12 14.03.31

Ska också ägna mig åt att städa bloggen, börjar alltid året med stora ambitioner att jag ska sköta upplägg, hänvisningar, länkar etc löpande men det slutar alltid med att jag redan efter några månader har tappat kontrollen… suck. Så då får det bli en ordentlig insats en eller ett par gånger om året istället. Det är hög tid känns det som…

 

 

Renodla samlingen

Bestämt mig för att renodla samlingen lite och sälja av en del som inte är smycken,  är ägare till en hel del skärpspännen, hårspännen och liknande. De ligger visserligen i gränslandet men ska inte samlingen alldeles svämma över och dessutom kunna katalogiseras så småningom måste den bli mer hanterlig.

Men det bär emot, det måste jag erkänna… Har svårt att göra mig av med dem, även om jag inser att jag nog måste. Är man biten av samlarbacillen så är man.

Så nu plockar jag fram och tittar och ser vad jag kan leva med att sälja. Ser du något i samlingen, som tillhör kategorin ”inte smycken” som du skulle vilja köpa – hör bara av dig! Du hittar länkar till bildgalleriet under ”Min samling”. Och några saker är redan utlagda på Tradera, länk dit hittar du under ”Försäljningsställen”.

En ny idé…

Börjar det nya året med att testa en ny idé. Kom över ett parti klockarmband och tänkte jag kunde göra något roligt med dem. Tanken var/är att göra ”vanliga” armband av dem med broscher eller örhängen istället för klocka.

2018-01-02 13.59.39

Sagt och gjort, hade ett hänge med en lama på som jag egentligen hade tänkt göra till hänge men testade med att istället sätta det på ett armband, blev hyfsat tycker jag nog. Nu ska jag skicka detta till en av mina bästa vänner som jag varit i Peru och Chile tillsammans med så får hon ”testgå” det så det håller. Tycker laman passar henne!

Har lärt mig att innan jag sätter igång i för stor skala måste jag testa ordentligt att sättet jag gör dem på håller, hade lite problem i början att en del smycken inte höll. Det är ju supertråkigt om man säljer dem!

 

 

Gott Nytt Vintage-år!

Året har varit tufft på det personliga planet men desto roligare i ”vintage-världen”… Lärt mig massor med nytt, utökat min samling ytterligare och är förhoppningsvis en något klokare människa.

Jag brukar inte ha några nyårslöften men i år ska det bli ett;

Skriva klart de allmänna sidorna om plastsmycken/smycken här på bloggen som jag inte skrivit klart under året och låta det bli embryot till den bok jag hoppas att så småningom skriva om plastsmycken allmänt och min samling specifikt.

Tyvärr har min förebild, mentor och absoluta favoritkvinna hastigt gått ur tiden detta år, Magdalena Ribbing – saknar dig! Om jag någonsin får ihop en bok ska den tillägnas henne har jag redan bestämt mig för. Denna underbara kvinna har varit min inspirationskälla, min hjälp till att börja skrapa på ytan i smyckevärlden, kommit med glada tillrop och goda råd. Dessutom en helt igenom vettig människa. Världen har blivit en fattigare plats utan denna kloka kvinna.