Liten julafton

Idag har jag en liten julafton så här i slutet på februari… Har köpt en hel samling med äldre plastbroscher, de flesta med semester/turist-anknytning.

Man köpte den här typen av broscher som en liten billig souvenir, idag kanske man köper en kylskåpsmagnet eller något sådant. Jag har ett antal svenska i min samling men de allra flesta jag har sett har varit från Tyskland och Österrike så där tror jag att detta varit väldigt stort. Hör främst hemma i den relativt tidiga turismen, 1940/50-tal när ”vanliga” människor började ha semester.

De är alla i celluloid men och med största sannolikhet 1940/1950-tal men jag ska ha så roligt medan jag går igenom dem en och en och säkrar att det också är så som jag tror!

2017-02-27-15-14-502017-02-27-15-14-462017-02-27-15-14-402017-02-27-15-14-362017-02-27-15-14-292017-02-27-15-14-23

Nu har jag nog kommit på det…

Tror jag har klurat ut hur jag ska gripa mig an att sortera och katalogisera min samling. Jag ska sortera upp dem i tre tidsålder,  1870-1920, 1930-1940 och till sist 1950-1960.

Så småningom tänker jag att de rent fysiskt ska ligga sorterade så men nu första tänker jag ägna mig åt att sortera upp dem här på bloggen.

Har lagt upp tre sidor (under arbete) som först har en kort sammanfattning om material och annat som är typiskt för plastsmycken under respektive period och därefter kommer min samling, med kommentarer, finnas under respektive rubrik. Så länge får även min rubrik Min samling… ligga kvar med länk till bildbanken.

Blir naturligtvis långa sjok med texter/bilder under varje rubrik men tror ändå att det kan fungera.

 

Senaste tillskotten

Blivit lite nytt till samlingen  (undrar när jag ska få någon ordning på den…).

2017-02-22-09-15-00

Det här fina halsbandet har silverlås och det gjorde mig lite förvirrad. Spontant hade jag sagt ett halsband i lucite från 40/50-talet men de brukar aldrig ha silverlås… Så en teori skulle kunna vara bärnsten. Det är bundet med textiltråd så Coca-Cola-testet fungerar inte så det är ögon och näsa som får jobba lite. Men jag kan varken se eller lukta bärnsten (luktar kåda) så det är nog trots allt plast. Och eftersom jag inte kan känna någon direkt lukt är det ändå med största sannolikhet lucite.

Tyvärr har inte silverstämpling någon årsstämpel utan ”bara” 830, kattfot och S, så någon hjälp där får jag inte. Min teori är att det är äldre, snarare från 30/40-tal när plast fortfarande var lite dyrare material än vad det är idag så det var värt ett silverlås.

 

Detta fina ”dressclip” som du sätter i ringningen är i celluloid och från 20/30-tal. Det finns en utsmetad stämpel och jag tror att detta är gjort i Japan. Många i den här stilen är gjorda där och såldes till Europa, främst under mellankrigstiden, dvs 20/30-tal. De ska vara skurna och inte gjutna, med vetskap om Japans kultur på det här området stämmer säkert det – fina är de oavsett!

 

Blev en mössa…

Har inte haft ro/lust att sticka eller virka på väldigt länge men när både mamma och svärmor tyckte min mössa var fin (som jag stickade för ett par år sedan) och önskade sig en liknande kom jag igång igen.

Jag stickar på fri hand och hittar på allt eftersom men grunden är resår ca 10 cm för uppvik sedan ett mönster där jag stickar alla varv räta utom var tredje maska som är rätt på rätsida och avig på avigsidan. Sedan tar jag in på fyra ställen någorlunda jämnt fördelat. Jag stickar hela stycket rakt och sedan tar jag in rätt mycket med en gång så får man inte mössan så toppig.

Jag använder alltså inte rundstickor utan syr ihop mössan på slutet men det går ju precis lika bra med rundstickor.

Köper lite stuvar med mjuka tyger som har lite elastisk effekt, kan vara muddtyg men också microfleece som jag sedan fodrar med. Jag tycker att den blir varmare och det blåser inte rakt igenom som det annars gärna gör på en stickad mössa.

Kan vara lite knepigt att få till fodret men jag sätter mössan ut och in på mitt gamla hörlure-huvud och nålar och klipper. Viktigt är att det inte blir för tjockt då riskerar man att mössan blir knölig och dessutom för trång!

Lite stenar…

Underbart med människor som kan en massa och som dessutom vill dela med sig! Så nu har jag lärt mig lite om några sorters stenar tack vare det.

Har några smycken ute till försäljning med olika stenar men jag kan absolut ingenting om stenar och jag skriver det också, alltså det får vara upp till köparen. Då får jag ett mejl – tack snälla Lena som så generöst bjuder på din kunskap – som berättar vad det är för stenar i de olika smycken jag har.

Detta fina halsband är i en sten som heter jaspis, vacker tycker jag!

Denna turkosblå sten är inte alls någon turkos utan en sten som heter howlit och färgad i turkos.

Och till sist, detta vackra armband är gjort av agater.

Lea Stein

Köpte en brosch av Annette, en av dem som hjälper mig att nosa upp roliga plastsmycken, som såg väldigt annorlunda ut. När jag köpte den var jag mest fundersam över åldern, väldigt svårt att säga hur gammal den är.

På en promenad med hunden fick jag helt plötsligt för mig att det skulle kunna vara en Lea Stein, en fransk smyckeartist som är känd för hennes annorlunda, mycket typiska, plastsmycken. Så fort jag kom hem googlade jag på Lea Stein och ”boyshead” och visst hittade jag en likadan fast i lite andra färger.

lea-stein-figural-dark-blue-gavroche-chauffeur-boy-brooch-pin-french-resin-paris-a553279a59ffa7b4d63f65a6d8337b0a

Lea Stein är en fransk smyckeartist som började arbeta i en, för henne, väldigt typisk plastblandning (en slags akryl) på 60-talet. Hennes broscher i plast gjordes under två perioder, dels mellan 1969 och 1981, dels från 1991 och framåt. De görs alltså fortfarande, Lea Stein är still going strong. Hon är väldigt okänd i Sverige men välkänd och samlas framför allt i Frankrike, England och USA. På E’bay ligger tex denna pojke ute för 85 dollar.

Själv hörde jag talas om Lea Stein via min förkärlek för BBC’s olika antikprogram, i detta fall tror jag att det var Bargain hunt.

2017-02-10-08-01-39

Min brosch har fel nål/lås, den ska vara en lite v-formad nål och är nästan alltid signerad. Men jag ser att det är rätt kladdigt av lim runt fästet så jag tror helt enkelt att nålen gått sönder och den blivit bytt.

Så broschen blev ett riktigt fynd! Däremot är jag fortfarande väldigt osäker på åldern, i stort sett alla hennes broscher är gjorda efter 1969 och då är den ju per definition för ”ny” för mig!

 

 

 

Barnsmycken från 50-talet

Den här veckan blev det barnsmycken i celluloid från 50-talet, möjligen början av 60-talet, för hela slanten. Ropade in ett parti med helt oanvända som legat nerpackade, troligen från en butik. Helt ljuvliga!

Fyra broscher med sagotema, har inte riktigt klurat ut vilka alla sagorna är bara. Snövit, prinsessan som kysste grodan men sen?

Lite maritimt…

Några fåglar/djur.

Och så till sist, förutom ett halsband också något som jag egentligen inte samlar på men som var så otroligt söta…