Evighetsarbete…

Håller på med ett evighetsarbete som jag får sitta med lite då och då. Det är väldigt pilligt, tidsödande och något jag rent fysiskt inte kan hålla på med så länge i taget. De kanske inte återfår helt sin forna glans men de kommer ändå att bli superfina när de är klara!

Det jag gör är att försöka ”restaurera” en brosch och ett armband, båda Art Deco och väldigt, väldigt fina (annars hade jag inte gett mig på det här evighetsarbetet – såå roligt är det inte) men som saknar många stenar. Särskilt armbandet, där saknas nog minst hälften av stenarna. Normalt sett får det gå i ”skroten” när det saknas så många men det här tyckte jag var så otroligt fint så jag bestämde mig för att försöka rädda det.

0_20190831_095720

Jag har under tiden jag hållt på med smycken samlat på mig  det jag kallar smyckeskrot. Smycken med stenar och pärlor av olika slag som är bortom räddning och som det heller inte går att göra något annat med. Från detta plockar jag sedan stenar, pärlor och delar när ett smycke ska lagas. Inte alltid jag hittar just exakt rätt sten eller rätt del men väldigt ofta finns någon bra ersättning. Kan vara väldigt knepigt, de ska inte bara ha rätt storlek, de måste ha rätt färg också. Pärlor kan ha väldigt många olika färger men även ofärgade stenar kan ha förvånansvärt många olika nyanser. För att inte tala om färgade stenar.

I det här fallet behöver jag många yttepyttesmå ofärgade stenar. Jag har ett särskilt en brosch som en gång haft massor med stenar och där alla större stenar/pärlor för längesedan är borta men jag hoppas alla små stenar som finns ska räcka eller i alla fall hjälpa mig en rejäl bit på väg.

Först måste jag få ut de små stenarna från sin nuvarande brosch vilket i sig kan vara pilligt och tidsödande. Dessutom finns alltid risk att jag ”skjuter iväg dem” om jag inte aktar mig. Har de åkt iväg är så här små stenar omöjliga att hitta igen… Jag jobbar med en liten skalkniv, vass i änden och tunt blad. Stenar kan sitta väldigt hårt om det vill sig illa och jag vill varken skada dem eller skjuta iväg dem, så bara det här momentet är oerhört pilligt.

Sedan ska stenarna limmas i armbandet/broschen och eftersom det här är så smått är det inte bara kladda dit lim utan limmet måste ”petas” dit med en tandsticka för att inte få lim överallt. Så till sist, ta de små rackarna med en pincett och få dem i hålet och dessutom på rätt håll – så jag antar att ni förstår varför jag bara gör detta lite då och då!

Markasiter

Smycken med markasiter är väldigt vackra tycker jag, bland annat har jag ett halsband ute till försäljning just nu som nog är det vackraste jag sett i den vägen. Från tidigt 1900-tal, 1910/20/30-någonting.

Jag är heller ingen ”guld-person”, ska jag ha ett smycke i ädel metall vill jag hellre det ska vara i silver så det är ytterligare ett skäl att gilla markasiter.

Men –  jag kan alldeles för lite inser jag, finns det oäkta? Jag vet att det finns sk fattigmans-markasiter, det är enkelt att se, då är metallen präglad för att skapa en illusion av markasiter men om det ÄR stenar, kan jag då vara säker på att det är markasiter?

20190704_171228

De här fina elefanterna är i sk fattigmans-markasiter, det är ju rätt enkelt att skilja från originalet med blotta ögat om du jämför med den äkta varan här nedan.

Tydligen finns det två väldigt lika mineral, markasit och pyrit,och det egentligen den mer hållbara pyriten som oftast används till smycken, men vi pratar fortfarande om äkta vara. Färgerna kan variera från mer tennfärgad till mer gulaktig men de ska se ut som glittrande metall när man tittar på dem i lupp, alltid ogenomskinliga. Markasiter har varit populära i smycken till och från ändå från 1700-talet.

Jag har letat och letat men inte hittat en enda referens till oäkta markasiter så jag får nog dra slutsatsen att ser de ut som markasiter ska göra ÄR det markasiter!

Den första kärleken

När man samlar, vad det än är, har man en tendens att bli mer och mer kräsen i sitt samlande. När jag började samla hade jag tex aldrig hört talas om Jakob Bengel (vilket de flesta trots allt inte har) och visste väldigt lite om hur gammal plast i smycken var och vilka fina riktigt gamla plastsmycken det fanns. Och som det blir så här jag en tendens att numera leta efter och köpa den sortens smycken.

Men nu ropade jag in lite plastsmycken från en annan samlare (tack Susanne), typiska 50/60-talare och kände att jag nästan glömt bort min första kärlek, nämligen plastsmycken från 50/60-talet. Minns att min fina mamma hade halsband i fina färger och clips-örhängen i form av blommor – allt i plast. Jag tyckte det var så mysigt att sitta framför min mammas sminkbord (ja, man hade såna på 60-talet!) lukta på parfymer och krämer och prova hennes clips-örhängen som hon också förvarade där. Då var jag 6-7 år och den kärleken finns kvar, tycker fortfarande att en viss typ av klänning som kallades Jackie Kennedy-klänning (som man ofta sydde själv, gärna i Crimplene) och matchande halsband och clips är väldigt fint!

 

Dåligt samvete…

Har dåligt samvete för att jag det senaste 1,5 året inte underhållt bloggen som jag borde. Tyvärr har det hänt saker i mitt liv som gjort att jag inte kunnat/orkat men nu har jag bestämt mig för att få lite ordning och lite tydligare rubriker. Jag vet att det är lite svårt att orientera sig och det var en av  anledningarna jag började blogga, att spara det jag successivt lär mig så jag kan gå tillbaka men så är det tyvärr inte just nu… Hittar knappt själv och då hittar absolut ingen annan! Så under hösten blir det lite ”omsnickrande” av bloggen.

Skriver just nu en text om min uppväxt under 60-talet (till en hembygdsbok) och fått lite blodad tand med skrivandet. Så nu har jag har börjat gå och fundera på hur jag ska lägga upp den bok jag bestämt mig för att skriva om plastsmycken generellt och min samling specifikt. Inte för att jag vet om det har intresse för någon annan men jag själv skulle tycka det vore roligt!

Tanken är att hitta en struktur för boken som jag också kan använda som struktur för bloggen. Jag skriver om lite annat också på bloggen så de delarna får naturligtvis sina egna rubriker som tidigare, mina egna smycken, annat jag gör själv men också sådant som handlar om vintagesmycken generellt.

Tänker att det är bättre att börja med en enklare, mer tydlig struktur och sedan börja spara om och länka osv, annars får jag liksom göra jobbet två gånger.

Jag tänker mig något sådant här (för bloggen, delvis för ev bok);

Bakgrund/om mig/om Helensjoyeria

Plastens historia och tidsaxel

Olika typer av plaster och hur man kan bli materialdetektiv

Åldersbestämning av äldre plastsmycken (och vintagesmycken generellt)

Plastsmycken, tidiga åren (1800-tal fram tom 20-tal)

Plastsmycken 30/40-tal

Plastsmycken 50/60-tal

Vintagesmycken, ej plast

Mina återbrukade smycken

Annat gjort av mig

Referensbibliotek vintagesmycken

Övrigt

Sådär någonting tänker jag mig, ska börja skriva lite under rubrikerna för att känna mig fram innan jag börjar ändra på allting. Detta får bli höstens/vinterns STORA projekt, då får jag samtidigt bättre ordning på samlingen eftersom jag tänker mig att min samling ska ligga under respektive rubrik. Tror inte jag kommer att bli arbetslös!

 

 

 

Lite nytt till samlingen

En ny laddning har anlänt från England, alltid lika roligt att dyka ner i lådan!

Blev ovanligt mycket bakelit den här gången. 

Tre broscher, alla 30-tal. Särskilt den nedre till höger är en typisk art deco, i ”Jacob Bengel-stil”.

FB_IMG_1565803189167

Ett vackert, klassiskt bakelit-halsband med små genomskinliga pärlor emellan. Också detta väldigt mycket 30-tal.

Så några med renoveringsbehov. Den vänstra fina art deco-broschen saknar en del stenar, hyfsat enkelt att åtgärda med stenar från ”skroten”. De tre armbanden är lite knepigare. Det saknas några ”pluppar”, kan bli knepigt att hitta sådan utan frågan är om jag inte måste hitta på något annat. Det gula är lite slitigt men förutom en rengöring går det väl knappast att göra något. Det mörkt bruna är enklast, det behöver ”bara” en rejäl rengöring och upputsning.

Lite celluloid;

En brosch och ett par örhängen i samma stil, 30-tal.

Två charmiga halsband, på det blå behövs metallen putsas/rengöras och det bruna har en konstig förlängning i metall som jag ska ta bort. Örhängen och brosch är rätt typiska för sitt material och sin tid. Alla 30/40-tal.

Så till sist, renoveringsbehov. Örhängen saknar några stenar och broschen behöver en riktigt rejäl rengöring.

Lagningsdag

Idag när regnvädret kom över oss fick det bli lite lagningsdag. Så här års blir både lagningar och mina egna smycken gärna liggande, blir liksom inte riktigt av att gå och sätta sig i verkstan.

20190807_134705

Ett halsband från 50-talet med bruna stenar (glas) har fått två lösa stenar fastlimmade, som tur var fanns de lösa stenarna kvar…

20190807_134717.jpg

Lite broscher har fått nya stenar, uträtade nålar och ett halsband har fått en pärla ditsatt. Hade sån otrolig tur, när jag tog fram halsbandet för att fotografera det kände jag hur det snärtade till i ansiktet och insåg att det var en pytteliten pärla som gav sig av. Jag letade och letade på golv, bord och stolar men hade precis gett upp när jag kände något i halsringningen och där satt den!

20190807_134739

Så till sist, ett strass-halsband får nya stenar plockade från ett spänne som inte heller var komplett.

Ett ganska bra dagsverke!

Lite blandat

Hemma några dagar från torpet eftersom vädret var minst sagt växlande och då tog jag fram mina lådor ”diverse”, äldre plast som inte är smycken men som jag ändå tycker hör ihop med samlingen för att se om jag fortfarande tycker att jag ska behålla det jag har i de lådorna.

När solen är framme går jag ut, när åsk- och regnmolnen drar ihop sig går jag in… Blir rätt mycket gående ut och in eftersom vädret uppenbarligen inte kan bestämma sig!

Började med att konstatera att mina fina väskor och väskhandtag ska bli kvar. Den lilla svarta är nog det sötaste jag sett! Ser kanske inte så speciell ut vid ett snabbt ögonkast men så otroligt fin inuti.

Även puderdosor och fickspeglar får stanna, däremot tänker jag att många skärpspännen och hårspännen får gå. Ofint nog sparar jag de jag tycker är finast eller äldst. Det som ligger i nedanstående lådor ska jag sälja har jag bestämt mig för, det är hårspännen från 30-talet och fram till 60-talet, ev några som är 70-tal. Målarpaletterna tycker jag är supersöta! I den lådan ligger också något som jag tror är en penna, ska dit en spets bara. Det är ett arbete i ben till minne av första världskriget men kan inte bedöma hur gammal den är, mellankrigstid kanske? Svårt att veta vad som är bästa stället att sälja den, kanske eBay är bättre än Tradera?

När det gäller de spännen som ligger i den vänstra lådan ovan kommer de flesta från ett gammalt lager, dvs de är helt oanvända. De är från 50/60-talet. Alla är i plast förutom tre stycken som jag tror är i horn. De enda som inte kommer från lagret är två ”dubbla” spännen längst ner, de runda svarta och de skära. Ska kolla dem ordentligt, de är äldre är min bedömning (alltså äldre än de övriga).