Symaskin fram

Nu när jag fått mitt hobbyrum och det dessutom har dykt upp en ny bebis i familjen har jag blivit lite sugen på att börja sy igen. Det är otroligt längesedan jag sydde något, har mest blivit lagningar och sånt. Det senaste jag sydde var nog gardinerna till Almelund som jag gjorde av gamla fina lakan med spets. Och det är ju faktiskt flera år sedan.

Dessutom ska min engelska kontakt Naomi få en bebis i sommar, vore roligt att kunna skicka något till henne.

Gått och tänkt på detta ett tag, köpt på mig lite söta klänningar och byxor som jag ska använda som mall tänkte jag. Är lite svag för förklädesklänningar och så tänkte jag att behovet av haklappar närmar sig.

Har en fundering på att använda en del av mina gamla lakan (köpt ett helt parti) och/eller handdukar men sen var jag på Erikshjälpen och gick och tittade om de hade några roliga tyger och gick igång alldeles… Så nu MÅSTE jag ju sy, kan ju inte låta de här fina ligga och ”skräpa”!

20190529_094834

Kanske ett effektivt sätt att äntligen komma igång?!

”Reversed carved”

En typ av smycken som då och då dyker upp (men ganska sällan i Sverige) är de som på engelska kallas ”reversed carved”, alltså utskurna från baksidan och sedan målade vilket ger en slags 3D-effekt som är väldigt fin.

När det gäller plast är de gjorda i lucite och daterar sig främst från 40-talet och en liten bit in på 50-talet. De äldsta är oftast inte täckta på baksidan utan man kan se hur de är gjorda, senare döljer man ofta på ett eller annat sätt och de är oftast inte lika djupt skurna. De kan vara målade i en enda färg eller vara riktigt färggranna med tex blommor i olika kulörer.

Här en brosch som talar emot ovan, den är äldre men har en täckt baksida… Troligen fransk, både låset (trombonlås) och baksida ger mig franska vibbar.

På det här armbandet ser man baksidan tydligast, hur det är utskuret och sedan målat.

Här en enfärgad variant, djupt skuren men allt är ”dolt” genom hur man satt dit låsen på så jag tror ändå att detta är in på 50-talet.

Denna är definitivt 50-tal, dels ser man att den inte är alls lika djupt skuren men också nål och hur nålen är ditsatt.

Har också stött på en och annan i glas som är gjord med samma teknik, de jag har sett i glas har dock alltid, till skillnad från plasten, varit täckta på baksidan. Vet inte om det har med glaset att göra att de måste täcka baksidan men dessa verkar vara minst lika gamla som de i plast, kanske tom något äldre. Jag har en här just nu och tittar man på metall-ramen och den typiska c-kroken så skulle jag gissa på 30/40-tal. Svårt att fånga 3D-effekten på bild på den här btoschen, lättare med plast som är tjockare och ofta utan ram ( se ovan).

Jag ser dessa relativt ofta i England och Frankrike (via FB) så de var nog betydligt vanligare där än här, även om de dyker upp här också någon enstaka gång.

Typ av smycken som inte finns längre

Jag tycker det är lite spännande med smycken som så att säga gått ur tiden, dvs över huvud taget inte existerar längre mer än som äldre/vintagesmycken som de flesta inte har en aning om vad det är.

Jag har skrivit förut om brosch-clips som man fäste i urringningen fram eller bak, ofta i par. Är ju absolut ett smycke att använda idag också men varför försvann det?! Gjorde det illa vid kläderna eller vad var skälet? Det hade varit roligt att veta. Ett par i en urringning skulle ju vara lika fint idag? Man ser aldrig någon bära två likadana broscher men varför inte?!

Eller sko-clipset? Ungefär samma princip som brosch-clipset men med ett betydligt kortare clips. Så klart alltid i par. Idag när vi ska försöka komma bort från slit och släng vore väl det ett utmärkt smycke? Du köper ett par släta pumps och sen varierar du dem beroende på tillfälle. Försvann det för att vi fick det ekonomiskt bättre och det sågs som ett fattigdomsbevis att inte ha råd med fler olika par skor?

Det här ett sk ”fur-clip” dvs päls-clips. Mycket mer sällsynt, i alla fall här i Sverige, men principen är densamma som brosch-clipset, skillnaden (och därav namnet) är att de är gjorda för att bäras på kraftigare plagg/tyger där brosch-clipset helt enkelt inte gick att fästa ordentligt. De här var högsta mode på 20-talet, jag ser framför mig en pälsstola eller pälscape över en slinkig långklänning eller över den typiska 20-talsklänningen. Dessa kan jag däremot mer förstå att de försvann, dels är det i mångt och mycket plagg vi inte bär längre och jag tänker att vi inte heller skulle sticka ner de här häftiga nålarna i tex en skinnjacka idag?

Hatt-broschen är också försvunnen, även här rätt förståeligt- vi bär ju helt enkelt inte hatt längre och dessutom fungerar en helt vanlig brosch utmärkt om man nu skulle få för sig att bära hatt och tycka att den behöver en utsmyckning.

Men just principen att variera ett par skor eller en klänning för olika tillfällen och kunna använda dem längre känns absolut aktuellt idag!

Lite investeringar…

Haft lite julafton som det alltid blir när lådan från England dyker upp. Den här gången har jag gjort lite investeringar (=dyra) i smycken av bok-karaktär ,dvs de eller liknande är omnämnda i smycke-/plastböcker.

20190511_164001

Den riktigt stora rariteten är ett halsband jag drömt om länge, ett halsband i svart och krom från Jakob Bengel – det är sååå himla snyggt. Ingen skulle reagera över att detta är ett halsband från 30-talet, klassisk art deco, utan det ser hur modernt ut som helst. Kromen behöver dock putsas…

20190511_164053

Nästa ”investering” som tillhör bok-smycken är detta set med armband och halsband, det gula är i bakelit, det ljusa i celluloid. Också detta klassiskt 30-tal/art deco. Även detta set kan man ju bära idag utan att någon skulle reagera, skulle lika gärna kunna vara nyinköpt.

20190511_162121

Mer art deco, ett armband i krom och bakelit. Jag har en särskild förkärlek för art deco-smycken i krom tillsammans med någon form av plast, oftast bakelit eller galalith. Dels helt enkelt för att de är snygga och fortfarande helt moderna, dels för att det är en typ av smycken jag själv skulle bära.

Blev ovanligt mycket bakelit den här gången, armbandet har en ”kedja” i celluloid och diskarna i bakelit, broschen i bakelit. Även de här är från 30/40-tal men som nya!

Blev några smycken i galalith också, Naomi hade varit i Frankrike och hittat en del – då dyker det genast upp en del galalith, det var ju Frankrikes variant på bakelit-liknande plast. Särskilt den högra är väldigt speciell och ovanlig, aldrig sett något liknande. Den vänstra är skuren, inte gjuten, vilket också göra den lite mer ovanlig.

Så blev det så klart lite av min andra förkärlek – äldre celluloid. Dessa smycken är också väldigt fina men däremot inte smycken jag normalt sett skulle välja att bära. Halsbandet till vänster är inte väldigt ovanligt, dyker upp då och då, men detta var ett ovanligt fint exemplar från 40/50-talet. De två broscherna är från 30-talet och ser helt nya ut! Och till sist armbandet, som jag har en större samling av, i en färg jag inte hade och heller aldrig sett förut.

Väldigt nöjd!

En riktig raritet

Nu har jag köpt en, i mina ögon i alla fall, riktig raritet. Jag samlar ju smycken i plast i första hand men ibland faller jag för något annat – och detta var ett sånt tillfälle. Jag hittade en puderdosa i plast med Notre Dame på locket. Den hade varit fin även tidigare men efter branden känns den som en riktig raritet – vem vet hur Notre Dame kommer att se ut när det byggs upp igen?

20190508_174633 (1)

Det här var något du köpte som souvenir när du varit i Paris och du ville visa upp att du varit där. Ta upp, pudra näsan och genast få frågor om detta romantiska resmål.

Jag själv gissade 50-tal men Naomi (min engelska ”expert”) tror att den skulle kunna vara 30-tal. Oavsett så känns dosan som en riktig pärla!

Och det var ju inte för åldern jag köpte den men är den riktigt gammal är det ju en bonus.

Vad ska man göra med Postnord?!

Jag blir helt galen på Postnord, hur får ett företag som är satt att sköta posten i Sverige missköta sig så? Och hur kan PTS (Post och Telestyrelsen, Postnords tillsynsmyndighet) tillåta att alla avtal/uppdrag som berör oss privatpersoner är envägs, dvs, de gynnar bara Postnord?

Postnord har alltså inget ansvar över huvud taget för att ett brev kommer fram, eller om det nu kommer fram, är i helt skick. I min värld köper jag en tjänst av Postnord när jag köper frimärken och sätter på ett brev, då köper jag tjänsten transport av detta brev från A till B – och förutsätter dessutom att det kommer fram helt. Men nej, det friskriver sig Postnord ifrån. Jag har ingen som helst möjlighet att få någon ersättning för detta även om jag har bildbevis.

Däremot, hemska tanke, om jag sätter på ett frimärke för lite (9 kr!), säg tex att brevet väger 51 g på deras våg, och jag satt på ett frimärke istället för två – då kan de skicka mig en faktura på ett extra frimärke plus en avgift på 50 kr utan underlag. Jag har kontaktat dem och bett att få se underlag pen sån debitering men det kan de inte ge pga integritet påstår de, integritet för en person som jag redan har en relation till, jag har ju skickat ett brev dit! Så jag kan alltså aldrig kolla om de har rätt att skicka mig denna faktura.

Jag funderar på om man kunde få någon konsumentorganisation att driva denna fråga juridiskt, borde ju inte vara möjligt att friskriva sig så totalt utan att jag som kund godkänt det. Och att det finns juridiskt utrymme i konsumentköplagen till att kunna fakturera mig för något som de inte kan bevisa?!

Dessutom har nu PTS godkänt att de inte behöver tömma postlådor på helgerna vilket får till följd att jag alltså inte kommer att kunna få iväg ett brev från fredag kväll till måndag kväll, dvs tre av veckans sju dagar.

Om det bara fanns ett enda vettigt alternativ skulle jag välja det och be Postnord dra dit pepparn växer… Jag ska i alla fall börja rekommendera de som köper av mig på Tradera att välja Schenker istället, det är spårbart och kommer alltid fram!