En lång lista…

När jag är på loppis (och letar på nätet) har jag en lista med saker jag letar efter, ibland hittar jag det rätt snabbt, ibland får man leta i evigheter…

Det märkliga fenomenet och ”10 000 kronors frågan” är bara – varför kommer jag varje gång hem med en massa annat?!

2018-03-28 14.03.14

Jag letar naturligtvis alltid efter plastsmycken till min samling men även andra fina vintagesmycken.

 

Nästa sak jag letar efter är ett bestickställ i metall med plastöverdrag och en vattenkanna i plåt som ska matcha både mitt diskställ och min fina brödburk.

 

Letar också efter två olika assietter. I torpet har jag fina kaffe/tekoppar från Rörstrand (ovan) från 50-talet som jag i evigheter letat assietter till… Har sökt överallt men det verkar som de är rätt ovanliga.

Sedan har jag kaffe/tekoppar hemma från Karlskrona, Skawonius har gjort dem och servisen heter Stella. Den finns i ett antal olika mönster så jag har bestämt mig för att försöka hitta helvita assietter för då spelar mönstret på kopparna ingen roll. Men – eftersom jag vill ha helvita utan guldkant blev det genast svårare. Har lyckats få tag i två men skulle vilja hitta fyra till.

Jag har kommit på att om man vill ha gamla/äldre koppar hemma till sitt kaffe då är det mycket bättre att köpa tekoppar, de passar mer i storlek nu för tiden än de små kaffekopparna.

 

Och så till sist letar jag helt röda eller rödvita gardinomtag till min köksgardiner. Jag har kommit på att lite bredare hyllbårder eller brickband kan bli fina omtag. Här är den svåra delen att hitta enfärgade eller möjligtvis rödvita i ”rätt” röd färg… Och långa nog dessutom.

Men som jag började, trots att det är ovanstående jag letar efter lyckas jag alltid komma hem med en massa annat…

Lite hopsamlade fynd över sommaren

Även om denna lååånga varma sommar inte inbjudit till några större loppisrundor så har det ändå blivit lite av varje, mycket köpt från nätet.

Ser fram emot att få mitt stora ”samlarskåp” på plats så jag så småningom kan börja kategorisera och sortera om samlingen bättre. Dels har jag lite oordning i allmänhet men framför allt tänker jag att försöka sortera om efter ålder istället för vad det är, med lite undergrupper. Just nu är samlingen sorterad efter vad det är, dvs armband, halsband etc. Ett gigantiskt arbete men värt att göra bedömer jag.

Roligare att kunna följa tidstrender och utveckling tänker jag. Ska jag dessutom skriva min bok, ställa ut eller ta kontakt med sådana som letar efter smycken och kläder till en film eller tv-serie (som jag funderar på ibland) är tiden en bättre faktor. Det kommer ju en lång höst och vinter, då ska det nog bli tid till sådana aktiviteter.

Två armband som jag när väldigt nöjd med. Det bärnstensfärgade är i lucite och 50/60-tal, nöjd för att jag VET att det är lucite och kan använda som referens för att jämföra med andra. Det svarta är ett bakelit-armband från 30/40-talet och det fyndade jag ihop med tre andra svarta stela plastarmband i ett litet parti för väldigt lite pengar.

2018-08-08 12.11.51

Ett roligt plast-skärp från 60-talet.

Blandade örhängen, inte ordentligt genomgångna men jag skulle säga att i stort sett alla är 50/60-tal.

Halsband som alla kräver en analys, väldigt osäker på ålder på ett antal av dem. Det är naturligtvis ytterligare ett skäl att kategorisera ordentligt, plocka bort och sälja vidare allt som faktiskt är för nytt innan jag drunknar…

Så till sist, ett gäng broscher. Den gula blomman i mitten är i celluloid och från 20/30-tal (kan man ju inte tro!), samma gäller fåglarna fast de nog är snarare 30/40-tal. Paraplyet kan vara helt i plast men kan också vara en blandning av plast och bärnsten, den häftiga kvinnan med cigarettmunstycket kan vara gammalt men också en repris från 70-talet. Den lilla rosa hunden är nog tyvärr det, dvs senare ”kopia” på hundarna i celluloid från 40/50-talet men juryn sammanträder fortfarande…

 

Liten julafton

Jag har en kontakt i England som jag emellanåt köper ifrån, Naomi som hon heter, brukar samla en period så vi får ihop en kartong. Det är alltid ”liten julafton” när jag hämtar ut den där lådan!

Det är inte alltid billigt, särskilt när pundet är dyrt, men däremot vet man alltid vad man köper. Naomi är otroligt kunnig när det gäller äldre plastsmycken så oftast är det också hon som får hjälpa mig när jag kör fast.

Hon är dessutom duktig på hela ”vintage-grejen”, hon driver flera FB-sajter men har också skrivit ett antal böcker, bla den här Style me vintage.

Tre armband, alla i celluloid. Det bruna armbandet är tidigt, 20/30-tal. Armbandet med stenarna och det blommiga är båda 30/40-tal. Särskilt det med stenarna är jag extra nöjd med, hade inget sånt innan och det saknas inte en enda sten – efter så många år… häftigt!

Mer celluloid, är rätt förtjust i det måste erkännas… Armband i blått och vitt, brosch i blått och natur och brosch med matchande hattbrosch, alla 30/40-tal. Örhängen något senare, 40/50-tal.

Två 50-talare jag inte kunde låta bli… Troligen celluloid även i dessa men de är dessutom täckta med en slags sammetsyta. Särskilt hunden är ju helt underbar!

Så till sist, två bakelitbroscher 30/40-tal. Båda fina, var och en på sitt sätt, den svarta typisk art deco och den med de blå stenarna är en riktigt fin sak, troligen gjord i Österrike som på den här tiden gjorde otroligt tjusiga saker med glas-stenar.

Börjar bli gammal?!

Jag är ju road av äldre smycken och därigenom också av äldre mode. På FB finns det grupper om det mesta, så även med vintagekläder och det är där jag inser allt tydligare varför jag samlar smycken fram till 60-talet men inte längre.

En gång när jag var tonåring på 70-talet och jag var sur på min mamma för hon inte hade sparat något klädesplagg som var modernt då och hon hade haft på sin tid (som om jag kunde ha haft det, vi har aldrig någonsin haft samma storlek och det skiljer mer än 10 cm i längd…) så sa hon ”vänta du bara tills det du redan haft en gång kommer igen så får du se att det inte är så kul”. Och vad rätt hon hade!

Klänningen ovan hittade jag till försäljning på en vintagesida på FB och inser att jag hade exakt en sådan, dock röd och lång, på min studentfest. Och det är faktiskt inte särskilt kul när man inser att det som man själv äger/har ägt numera har blivit vintage/retro!

Fram till 60-talet känns helt ok, det minns jag men det var mamma och hennes generation som hade kläder och smycken, inte jag själv. Tror att det är därför jag är väldigt svag för plastclips från 50/60-tal, tyckte som barn att mammas örhängen var så himla fina.

Men jag har väldigt svårt att gå igång på det jag själv och mina vänner haft. Det får det ju mig dessutom att känna mig vintage-gammal…

Puh, vilken värme…

Jag hade sett fram emot en sommar med massor med loppis-besök men det går ju bara inte när det är så varmt! Jag gillar värme men just auktioner, loppisar och liknande är ju faktiskt inte ett dugg trevligt när det är för varmt. Dessutom har jag en hund som jag måste ha med mig och det går definitivt bort när det är så här varmt.

Ett besök på Kvarnen Antik & loppis i Lindås har det i alla fall blivit en dag när det var mulet och åtminstone lite svalare. Det var första gången jag var där men det kommer inte att bli den sista – det var en riktigt trevlig bekantskap! Stort, tre våningar, och med allt från billiga loppis-saker till finare antikviteter. Dessutom en trevlig kvinna som har det, inte minst viktigt!

Förutom dessa otroligt coola 60-talsörhängen i blå plast blev det också några dukar, ett litet fat och två små gräddkannor i pressat glas (som jag tyvärr glömde fota!). Allt till den facila summan av 100 kr!

 

Smycken som INTE är i plast

Det finns några material som väldigt många tror är plast, det ena är ben, det andra är glas, ett slags pressat glas.

Det kan ibland vara otroligt svårt att avgöra om ett smycke är i plast, glas eller ben, särskilt på bild, men har du det i din hand är det enklare, både ben och glas är kallt när man håller i det, plast varmt (kroppstemp).

Det här otroligt vackra armbandet är väldigt typiskt, skulle precis lika gärna vara celluloid som ben. Plasten celluloid gjordes ju från början bland annat för att efterlikna elfenben och äldre smycken kan ibland, precis som smycken i ben, vara skurna. Men ben har ofta färgskiftningar, dvs de är inte helt enfärgade, och man ser det även på strukturen. Men det absolut enklaste, om smycket är stort nog, håll i det och känn på det eller be säljaren göra det åt dig. I det här fallet kände jag det så fort jag tog i det fast säljaren sålt det som plast.

Det andra typ-exemplet är detta. Smycken, broscher och clips-broscher oftast, som det här säljs väldigt ofta som bakelit – det är det inte… Det är pressat glas. Det enklaste även här är att känna om det är kallt eller varmt. Har man hanterat lite bakelit så ser man med blotta ögat att det inte ser ut så här men egentligen kan man jämföra med vilken äldre plast som helst, glaset har en annan typ av blank yta än plast.

Som alltid – plocka med dina smycken så du får en känsla som sätter sig i händerna!

Och vad är en hattbrosch?

Ser då och då en typ av smycken som säljs som broscher – och de är de ju – men som en gång i tiden var avsedda att sitta som utsmyckning på hatten.

99af5d55f41ea827ee96fe5437294cc1

Det är utseendemässigt broscher, oftast från art deco-tid, men de har inget lås för nålen, dvs det är ”bara” nål. Ofta med stenar och ofta i plasten celluloid (eller är det bara de jag ser!). Det är alltså inte hattnålar, som var en kombination mellan att hålla hatten på plats och vara utsmyckning, de här har ingen funktion – de är bara till ”lyst”.

 

Jag har tidigare funderat lite på varför vissa broscher bara har en nål och funderat på om det varit någon form av kvinnlig motsvarighet till kravattnål. Det var när jag fick kontakt med Naomi och den engelska FB-sidan med plastsmycken som jag upptäckte att de där kallades för ”hat flash”.  Då började jag leta efter en svensk beteckning, dessa har ju funnits även här och det var långt före den ”svengelska” tid vi lever i nu så de borde ha ett svenskt namn. Det jag hittar efter idogt letande är att det heter vad det är, dvs hattbrosch, enkelt och koncist.