Clips-brosch eller vad det nu heter?!

En typ av smycke jag då och då stöter på är det som i England och USA kallas för dress clips – men vad heter de i Sverige?

Det är alltså ett smycke som har en speciell sorts ”clips” som fästanordning men som ser ut som en brosch. Dessa smycken användes som utsmyckning på klänningen, ofta i dekolletaget och nästan alltid i par. Förutom i klänningens urringning kunde de sitta på andra detaljer på klänningen, även bak se ovan, i en djupare urringning.

acb88befd81246114a359c26efc8b92c

Jag har sett någon som kallar det dekolletage-clips, vilket jag tycker är ett bra ord, men när jag googlar på det så får jag inga träffar – på 30/40-talet när detta var stort måste de väl ändå haft någon slags namn?!

Satte mig och letade igenom alla böcker jag har om smycken och mode, tänkte att någonstans måste de väl ändå vara omnämnda? Men jag fick leta länge, svenska smycke-böcker handlar ju nästan uteslutande om ”fina”, äkta smycken och de här var nog mest bijouterier. Men till slut hittade jag det omnämnt och då under namnet clips-brosch. Sökte vidare och insåg att auktionshuset kallar dem just det så det borde vara det ”rätta” namnet.

Lite nytt, trots allt

Detta är otroligt – solen bara fortsätter att gassa! Det är alldeles underbart men gynnar inte inomhusaktiviteter precis…

Har i alla fall hittat lite på nätet, i de här fallen via Tradera och en grupp på FB för äldre smycken.

 

Tre örhängen, alla i vit plast och från 50/60-tal. Bland det roligaste med att samla just plastsmycken är den enorma variationen, både i utformning och färg. En samling med plastsmycken kan helt omöjligt bli komplett. Särskilt gäller detta när smycken i plast ”exploderade” på 50/60-talet och kanske ännu mer just med dessa underbart roliga plast-clips.

 

Den här broschen blev jag lite förvirrad av, den ser väldigt 50-tal ut, väldigt typisk i sitt uttryck, men när jag vänder på den och tittar på nålen blir jag tveksam. Den kan vara äldre, kräver nog lite mer grävande känner jag.

Så till sist, två mycket fina ”broscher” i celluloid. Broscher inom citationstecken eftersom de bara har nål och inget lås och då misstänker jag att de egentligen är gjorda för att sitta på hatten för att göra den lite piffigare. Och det talar om för mig att de dessutom nog är lite äldre, snarare 30/40-tal än 50-tal. Oavsett vilket, vackra och i mycket fint skick.

Loppis-säsong igång

Efter strul med WordPress som vägrade spara det jag skrev, suck, så är jag äntligen på banan igen.

Nu börjar den bästa tiden på året för oss ”retro/vintage-nördar” och det är våren och sommaren med alla loppisar. Visserligen finns det loppisar året runt, allt från Kupan, Erikshjälpen, nätet och alla antik &  kuriosa-ställen men roligast är ändå alla dessa loppisar som poppar upp så här års. Det är också där jag har största chans att göra fynd, där är fortfarande plast ”skräp”.

På gott och ont har mycket jag gillar blivit betydligt dyrare, Kupan, Erikshjälpen och säljare på nätet har många gånger blivit kunnigare. Antik-intresset har generellt blivit större och numera finns det relativt många antikprogram på TV. Antikrundan så klart och Auktionssommar (hette det så?) men mina favoriter är engelska Antique Road trip, Bargain Hunt och liknande, mycket mera högt och lågt i de programmen. Tycker Antikrundan har blivit mycket sämre sedan Pernilla Månsson Colt tog över som producent, dels är det väldigt mycket dyra ”fina” föremål, dels så är det så stor del av den där stackars timmen som används till intervjuer i kön, klipp från allt möjligt, bakom scenen etc, etc så numera är det säkert bara halva tiden som är föremål.

Eller är jag hänvisad till sajter för just plastsmycken och där är det definitivt dyrt, där vet man vad man säljer. Naturligtvis blir risken för felköp betydligt mindre där men själva jakten blir inte riktigt lika rolig.

Sedan är jag själv kanske lite medskyldig? Missionerar allt vad jag kan om det helt förbisedda kulturarv alla dessa äldre plastsmycken är och ju bättre jag lyckas, ju dyrare blir det… men jag tänker att jag har hunnit/hinner bygga upp en ansenlig samling under tiden så det får det vara värt.

Jag har inte riktigt kommit igång med loppis-springet än, mest blivit handel på nätet. Några riktiga fynd är det kanske inte ur pengasynpunkt men flera av dem är fynd på så sätt att jag letar/letar efter just sådant.

 

Allt som glimmar är inte guld och all plast är inte bakelit…

Blir så trött över att många tror att bara för att något är av lite äldre plast så är det bakelit… vare sig det är köksattiraljer, glasunderlägg, smycken eller vad det nu kan vara.

Jag tänker att det är nog en blandning av att bakelit är den enda äldre plast man känner till eller så vill man att det ska vara bakelit för det ska vara lite finare och inte minst – dyrare.

Har skrivit mer utförligt om plast i smycken här. När det gäller prylar i plast generellt hänvisar jag till Thomas Lindblads utmärkta bok ”Bruksföremål av plast”. Tyvärr tror jag inte att det finns att köpa längre mer än via antikvariat. Men väl värd att skaffa om du hittar den!

Plast-bok

 

Men kortversionen om smycken i plast;

För att göra det enkelt håller jag mig till tre huvudspår som var de stora plastmaterialen (finns en rad varianter på de här tre men jag håller mig till de här namnen) i smycken;

Embryot till plast kom i mitten/slutet på 1800-talet och den första egentliga plast som utvecklades var celluloid. Biljardbollar var först ut men ganska snart ersattes många dyra material i smycken som elfenben, sköldpaddsskal och liknande med plast. Materialet celluloid utvecklades under årens lopp och har använts i smycken fram till åtminstone under 50-talet.

Bakeliten kom 1907 men började inte användas i smycken förrän slutet på 20-talet/början av 30-talet och hade sin storhetstid under 30- och 40-tal. Parallellt fanns hela tiden celluloid och lucite så bakelit var aldrig så väldigt stort på smyckemarknaden ens under sin storhetstid.

Den tredje varianten av äldre plast i smycken heter lucite och kom fram på 30-talet. Användes fram till 50-talet.

När vi är framme vid 50/60-tal så kommer den stora explosionen av plastsorter och från slutet av 50-talet och framåt görs mängder av smycken i plast och då är det så många olika plastmaterial ute på marknaden att materialet eg inte längre spelar någon roll.

Så visst hittar man smycken i bakelit men både celluloid och lucite var mycket större som material i smycken. Så chansen är faktiskt rätt liten att just det plastsmycken du har skulle vara gjort i bakelit…

 

Äntligen!

Efter flera år av samlande har jag – äntligen – tagit itu med att märka det jag köper med år/period och material, om jag vet det. Och om det är något mer som är betydelsefullt som är viktigt att minnas. Eventuellt lägga till skick, mer i form av om det saknas något eller gått en flisa eller liknande.

2018-04-27 10.37.21

Beslutat mig för att från och med nu får inget nyinköpt plockas ner i lådorna utan lapp. Problemet är, förutom att det ibland är näst intill omöjligt att tidsbestämma och/eller klura ut material, även på dem jag faktiskt vet när jag köper dem hinner jag många gånger glömma det, och det är ju synd!

2018-04-27 11.24.23

På sikt måste jag också fundera på om jag inte ska sortera om samlingen i tidsperioder istället för, som nu, i vad det är. Jag vet inte riktigt men jag fick ett tips av en god vän att kontakta människor som jobbar med att leta saker till film och tv och ”hyra” ut smycken till dem. Jag tyckte det lät som en otroligt kul idé, särskilt eftersom jag ju faktiskt har några kontakter i den världen redan. Det kräver definitivt sortering på tidsperiod. Även drömprojektet ”min bok” kräver ett annat upplägg.

2018-04-27 10.41.45

Jag tänker mig att försöka få till embryot till min bok under året och den vill jag ska vara upplagd efter tidsperioder, man ska kunna följa plastsmyckens utveckling över tid tänker jag. Och även det kräver att jag sorterar om på ålder/tidsperioder snarare än halsband, armband etc. Så arbetslös blir jag nog inte…

Allt är inte guld som glimmar…

… och allt som är brunt och lite äldre är inte bakelit. Så fort något är lite äldre, smycken men också mindre prylar, och är brunt eller brunsvart så tror de flesta att det är bakelit. Beror nog på en mix av okunskap och att bakelit känner alla till och då blir det oftast lite dyrare.

Idag stötte jag på fenomenet igen när jag slösurfade på Tradera och kom på att jag skulle plocka fram de tidiga smycken, oftast typen av sorgesmycke, som är av andra material.

2018-04-15 10.03.25

Först lite kort bakgrund, många av dessa smycken är tidigare än bakelit. Bakelit togs det patent på 1907 men det tog några år, egentligen till 20/30-tal, innan det slog igenom ordentligt som smyckematerial. Många sorgesmycken eller den stilen av smycken är från sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal. Nålens längd och utseende ger oftast en indikation, nålen är lika lång eller längre än broschen och ”låser” i en c-formad krok. För att göra allting svårare, varför göra det för lätt, så görs det dock sorgesmycken i bakelit och man hittar också sådana från bakelitens barndom, dvs från tidigt 1900-tal. Så inget är självklart och enkelt i äldre smyckens värld!

Det finns det ytterligare en feluppfattning om bakelit som brun och brunsvart (beror det på telefoner och bestick tro?). Bakelit kan ha regnbågens alla färger, dessutom med detaljer i, alltså tex likna bärnsten. När det gäller smycken i bakelit skulle jag säga att svart och brun nästan är de minst förekommande färgerna, i alla fall inte alls dominerande när man kommer till den stora ”massan” (är egentligen inte så stor, andra plastmaterial dominerar) av bakelitsmycken från 30-talet.

20180415_120610

För att visa hur otroligt svårt det kan vara så är här tre sorgesmycken men bara ett av dem är i bakelit, den högra i övre raden. De andra två är i tidiga material som ebonit, guttaperka eller annat i den stilen. En del kan också vara i horn, som kan se förvånansvärt plastigt och/eller träaktigt ut.

Tyvärr, särskilt när man handlar på nätet, så handlar det mycket om en känsla när man tar i den. Men något man titta på är baksidan och hur den ser ut/känns.

Bakelit är ofta, inte alltid men oftast, lite blankare och lite slätare medan många av de andra tidiga materialen som just den här typen av smycken är gjorda i, mer ”trä-aktiga”, har lite tydligare linjer.

Ett exempel till där skillnaderna syns tydligare. Den övre är i bakelit och där ser man att även om den är skuren får man en helt annan struktur på det.

Den här sammanblandningen förstår jag, det kan verkligen vara otroligt svårt att se skillnad. Det jag vänder mig mot är att man regelmässigt beskriver det som bakelit utan att egentligen ha en aning. Kalla det hellre äldre plastmaterial eller äldre plastliknande material – eller ta reda på vad det är för något. Vi kallar ju inte alla vita/ofärgade stenar för diamanter!

Märkligt nog har många också svårt att skilja på bakelit och andra mycket hårdare material som glas, stenkol/jet eller andra svarta stenar. Finns ju även sorgesmycken i dessa material men de är ju hårda, kalla och blanka på ett sätt som man både ser med blotta ögat att det måste vara glas eller sten. Men framför allt känns det när man tar i dem, den enkla tumregeln kallt = glas eller sten, varmt (kroppstemp) = plast eller något annat tidigt plastliknande material.

Lite nytt – igen…

Lite svårt att få ordning på saker, inkl mitt bloggande, efter en tuff händelse i mitt liv men förhoppningsvis blir det bättre.

Har i alla fall samlat ihop mig och fotograferat en del i lådan med införskaffat men inte fotograferat och sorterat, lite auktionsköp, lite fynd på Erikshjälpen och inte minst en del från Naomi.

Fått kontakt, via en FB-sida, med en jättehärlig engelsk tjej som köper & säljer vintage-smycken med tonvikt på plast. Hon har också skrivit några böcker om vintage, böcker.

Naomi

Hon och en kollega till henne är superbra att kunna fråga när jag kör fast men hon hittar också otroligt mycket fint. Nackdelen är pengarna, när man hittar riktigt gamla fina plastsmycken från säljare som kan sin sak så kostar det ju också. Men det är svårt att låta bli…

I alla fall, här kommer lite nytt;

Ytterligare ett celluloid-armband från 30/40-talet, tycker de här är så fina. Armbsndet nere till höger är ett lucite-armband från 50-talet men tyvärr i rätt risigt skick. De andra två kräver lite grävande, kan ev vara för ”nya”.

Några roliga 50/60-talare…

Lite blandade broscher, en ny siloutte-brosch med elefanter, ljuvlig, en rad med blommor i celluloid från 30/40-tal. Två olika ”randiga” broscher som åtminstone den blågrå nog är lucite och så en svart blomma i lite ”nyare” celluloid, 50/60-tal.

Och till sist några svåra, den helt underbara katten och kvinnan kommer att kräva en hel del detektivarbete. Hjorten vacklar jag mellan plast och ben, känns plast i handen…