Suck, vilken röra…

Mitt uppe i omsorteringen av samlingen innebär att jag just nu varken vet vad jag har eller var jag har det, suck…

Försöker hålla nere nyinköpen men lite smyger ju alltid med. Nu har det mest blivit lite örhängen och några broscher.

Två par lite roliga örhängen, mest största sannolikhet 60-tal. Vid ett snabbt ögonkast ser de ut som de är i metall men nej, de är helt i plast!

20181214_124432

De här är en aning äldre, rör sig nog i gränslandet mellan 40- och 50-tal. De är lite luriga, har gjorts en del kopior senare, men jag tror att de här har åldern inne. De är gjorda i celluloid.

Och så de här coola ”60-talarna”, stort och plastigt ska det vara! Kan riktigt se swingin London framför mig, kortkorta Mary Quant-klänningar och vita lackstövlar.

De här två skönheterna blev jag kär i. Den charmiga lilla vovven är riktigt gammal, troligen i celluloid från 30/40-talet. Den fina apan med ”päls” föddes mest största sannolikhet på 50-talet, var en period på 50- och tidigt 60-tal när dessa djur-broscher med ludd på var på modet.

20181214_154853

Så till sist den här skönheten som jag inte studerat närmare än, vid en första anblick skulle jag gissa 50-tal. Just den här typen av metallbaser fanns då. Men den kräver lite mer studerande – som får bli när broschen kommit på plats där jag tror den ska vara.

Några ”dyrgripar” och andra inte

Idag har jag fått lite dyrgripar med posten, och några som nog är ”yngre” än jag trodde.

20181113_152101

Fyra stycken av typen sorgebroscher, sålda som bakelit men i verkligheten är det bara en som är i bakelit. De andra tre är i någon annan typ av material, kan vara ebonit, guttaperka, svartek eller liknande, kan också vara pressad horn. Många tror att de är i bakelit men oftast är de inte det. De flesta är tidigare/äldre (sent 1800-tal och tidigt 1900-tal) än när bakeliten slog igenom som smycke-material (20/30-tal). Men det är rätt på så sätt att dessa material på många sätt är föregångare till plasten i smycken.

20181113_152039

Om man tittar på baksidan så ser man att de ser lite ”trä-aktiga” ut, de har liksom ränder. Bakelit, egentligen alla plastmaterial, är mycket tätare och har en slät och, oftast, rätt blank yta.

Säljaren av sorgebroscherna var gullig nog att skicka med en liten gåva. Spontant känns den som plast och testar till och med positivt med Simichrome men jag var ändå lite fundersam eftersom jag aldrig sett något liknande plastsmycke förut. Så jag har tagit lite hjälp av mina engelska ”kollegor” och kommit fram till att denna brosch troligen är ett lack-arbete, antagligen rysk (eller åtminstone östeuropeisk, målningen tyder på det) och är antingen av trä eller av papier mache. Detta är en del av det roliga – och det svåra – med plastsmycken, det dyker ständigt upp smycken och material man inte kan! Precis när man tycker man har koll på läget inser man att det här kan man inte alls…

Den andra, eller femte, dyrgripen är en helt underbar hund-brosch i lucite från 40-talet eller möjligtvis tidigt 50-tal. Och i nyskick!

Förutom sorgebroscher och lucite-brosch så var det också ett armband i posten. Tyvärr troligen mycket ”nyare” än vad jag trodde det skulle vara. Gångjärnet ser väldigt nytt ut och armbandet har liksom en kant på insidan som jag aldrig sett på ett äldre armband. Har dock inte gett upp helt, det ska undersökas lite grundligare. Man vet ju aldrig?!

 

Den tidiga plasten…

Förutom att jag kan bli tokig på att många tycker att all plast som är något äldre är bakelit så finns det också en del roliga missuppfattningar. Den första plasten som kom var i slutet på 1800-talet men ibland när jag frågar efter material på något smycke jag sett på tex Tradera så får jag svaret, vet inte vad det är för material men smycket är så gammalt att plast kan det inte vara – och då är det kanske från 40-talet.

En favorit i repris/kortis om plastens framväxt som smyckematerial (generaliserat);

 

Senare delen/slutet av 1800-talet: första celluloiden kom och ”härmade” andra dyra material som sköldpadda, elfenben, korall och liknande.

 

Vid samma tid exprementerades det med mängder av andra material som bara fanns en kort period, bla ebonit, eborit, vulkanit, guttaperka, svartek. Många sorgesmycken från den här tiden är i dessa material, inte i bakelit som många tror. Det finns sorgesmycken i bakelit men det är inte det vanligaste materialet.

 

Under 1910-talet kom bakelit men slog inte igenom riktigt som material i smycken förrän på 30-talet. 30-talet var den riktiga storhetstiden för bakelitsmycken, plus en bit in på 40-talet men sedan slog nyare och mer lätthanterliga plastmaterial, som utvecklad celluloid och lucite, i stort sett helt ut bakelit.

 

1940-tal kom lucite och celluloiden fortsatte att utvecklas för att bli stabilare, de flesta plastsmycken på 40-talet är av dessa två material.

 

1950/60-tal, som ju rent allmänt är plastens stora genombrott som material i alla möjliga produkter, då utvecklas mängder av olika plastsorter så sedan är det svårt, och i mitt tycke inte intressant, vilken den exakta plastblandningen som ett smycke har.

Svårbedömda material

Har en låda med varierande smycken som jag är osäker på material. Principen är att aldrig sälja ett smycke jag är osäker på förrän jag klurat ut typen av material (om jag misstänker plast). Just nu ligger bland annat följande i ”ska bedömas”.

Skälet till de här ”i lådan” är oftast att jag köpt dem på nätet och säljaren sagt att det var plast men när jag får hem dem blir jag väldigt osäker på material, kan handla om varmt/kallt, tyngd eller helt enkelt en känsla när jag tar i dem. Ibland vet inte säljaren, ibland handlar de om att säljaren uppgett ett annat material men att jag tycker det ser ut som plast.

Den andra varianten kan handla om att jag köpt det men varit tveksam, alltså hållt det i min hand men ändå köpt för att det varit fint, billigt eller helt enkelt ”skulle kunna vara”.

De här två ovan är köpta för plast men är med största sannolikhet glas. De är framför allt kalla men det är också något med känslan när jag tar i dem.

Här är en ganska vanlig sammanblandning, åt båda hållen. De är båda köpta som plast men är i verkligheten troligen bärnsten. Men det kan lika gärna vara tvärtom, dvs det sägs bärnsten men är plast. Det kan ibland vara väldigt svårt att avgöra men om man kan få ut någon lukt så luktar bärnsten precis vad det är – kåda/skog. Den vänstra är jag säker på är bärnsten, den högra överlägger fortfarande juryn…

Så till sist, två verkligt svåra. Damen med paraply köptes som ben men jag tyckte det såg ut som plast. När jag fick hem henne insåg jag att plast var det nog inte, broschen är kall, men det ser heller inte riktigt ut som ben – väldigt knepig. Halsbandet är också svårt, köpte det som plast men jag är väldigt tveksam, kan inte riktigt sätta fingret på det men det känns bara inte som plast. Men vad det är? Ingen aning…

Lite till samlingen

Fotograferat ikapp lite av de senaste tillskotten till samlingen.

20181015_084515

Ett helt ljuvligt handskuret armband i celluloid. Detta är ett tidigt armband, troligen 20/30-tal men kan vara äldre. Vackert, nästan som ett litet konstverk.

Fyra broscher, alla i celluloid, av varierande ålder men äldre än man kan tro. Äldst är fåglarna på en gren och den lilla handen med nyckel, de är båda 20/30-tal. Handen och den mittersta, vad man nu ska säga att det är, ser nästan nya ut men är troligen 40-tal.

Så några svårbedömda, dels i material men framför allt ålder.  Elefant-ringen har jag aldrig sett förut, den kan vara ny, den kan vara gammal, får jag nog fördjupa mig i. Armbandet är samma sak, kan vara nästan nytt men kan också vara gammalt. Gitarrerna och blomman i mitten vet jag är gamla, den svarta tillhör kategorin sorgesmycken och är tillverkad i någon av alternativen till plast, guttaperka, ebonit eller liknande. Gitarrerna är lite svåra, skulle ev kunna vara 50-tal men också både yngre och äldre…

Så till sist, några halsband. Det undre bruna är i bakelit och 40-tal, båda de övre är 60-tal. Det vita drar mot 70-tal och det gröna mot 50-tal. Trots att jag är väldigt fascinerad av tidiga plastsmycken så måste jag erkänna att jag är rätt kär i de stora plastiga smycken som fanns på 50/60-talet. Men jag skyller på mamma, jag växte upp på 60-talet och kunde sitta och titta på hennes smycken hur länge som helst. Tyvärr har de lekts sönder så det finns inga kvar. Har ett armband i samlingen som varit mammas, det är det enda.

 

En lång lista…

När jag är på loppis (och letar på nätet) har jag en lista med saker jag letar efter, ibland hittar jag det rätt snabbt, ibland får man leta i evigheter…

Det märkliga fenomenet och ”10 000 kronors frågan” är bara – varför kommer jag varje gång hem med en massa annat?!

2018-03-28 14.03.14

Jag letar naturligtvis alltid efter plastsmycken till min samling men även andra fina vintagesmycken.

 

Nästa sak jag letar efter är ett bestickställ i metall med plastöverdrag och en vattenkanna i plåt som ska matcha både mitt diskställ och min fina brödburk.

 

Letar också efter två olika assietter. I torpet har jag fina kaffe/tekoppar från Rörstrand (ovan) från 50-talet som jag i evigheter letat assietter till… Har sökt överallt men det verkar som de är rätt ovanliga.

Sedan har jag kaffe/tekoppar hemma från Karlskrona, Skawonius har gjort dem och servisen heter Stella. Den finns i ett antal olika mönster så jag har bestämt mig för att försöka hitta helvita assietter för då spelar mönstret på kopparna ingen roll. Men – eftersom jag vill ha helvita utan guldkant blev det genast svårare. Har lyckats få tag i två men skulle vilja hitta fyra till.

Jag har kommit på att om man vill ha gamla/äldre koppar hemma till sitt kaffe då är det mycket bättre att köpa tekoppar, de passar mer i storlek nu för tiden än de små kaffekopparna.

 

Och så till sist letar jag helt röda eller rödvita gardinomtag till min köksgardiner. Jag har kommit på att lite bredare hyllbårder eller brickband kan bli fina omtag. Här är den svåra delen att hitta enfärgade eller möjligtvis rödvita i ”rätt” röd färg… Och långa nog dessutom.

Men som jag började, trots att det är ovanstående jag letar efter lyckas jag alltid komma hem med en massa annat…

Lite hopsamlade fynd över sommaren

Även om denna lååånga varma sommar inte inbjudit till några större loppisrundor så har det ändå blivit lite av varje, mycket köpt från nätet.

Ser fram emot att få mitt stora ”samlarskåp” på plats så jag så småningom kan börja kategorisera och sortera om samlingen bättre. Dels har jag lite oordning i allmänhet men framför allt tänker jag att försöka sortera om efter ålder istället för vad det är, med lite undergrupper. Just nu är samlingen sorterad efter vad det är, dvs armband, halsband etc. Ett gigantiskt arbete men värt att göra bedömer jag.

Roligare att kunna följa tidstrender och utveckling tänker jag. Ska jag dessutom skriva min bok, ställa ut eller ta kontakt med sådana som letar efter smycken och kläder till en film eller tv-serie (som jag funderar på ibland) är tiden en bättre faktor. Det kommer ju en lång höst och vinter, då ska det nog bli tid till sådana aktiviteter.

Två armband som jag när väldigt nöjd med. Det bärnstensfärgade är i lucite och 50/60-tal, nöjd för att jag VET att det är lucite och kan använda som referens för att jämföra med andra. Det svarta är ett bakelit-armband från 30/40-talet och det fyndade jag ihop med tre andra svarta stela plastarmband i ett litet parti för väldigt lite pengar.

2018-08-08 12.11.51

Ett roligt plast-skärp från 60-talet.

Blandade örhängen, inte ordentligt genomgångna men jag skulle säga att i stort sett alla är 50/60-tal.

Halsband som alla kräver en analys, väldigt osäker på ålder på ett antal av dem. Det är naturligtvis ytterligare ett skäl att kategorisera ordentligt, plocka bort och sälja vidare allt som faktiskt är för nytt innan jag drunknar…

Så till sist, ett gäng broscher. Den gula blomman i mitten är i celluloid och från 20/30-tal (kan man ju inte tro!), samma gäller fåglarna fast de nog är snarare 30/40-tal. Paraplyet kan vara helt i plast men kan också vara en blandning av plast och bärnsten, den häftiga kvinnan med cigarettmunstycket kan vara gammalt men också en repris från 70-talet. Den lilla rosa hunden är nog tyvärr det, dvs senare ”kopia” på hundarna i celluloid från 40/50-talet men juryn sammanträder fortfarande…