Går inte bra för mig…

Jag hade verkligen sett fram emot att få tid och inspiration till mina smycken, både de jag gör själv och samlingen, nu när hösten så smått gör entré men det är verkligen inte lätt just nu. Håller på med en större renovering av källaren som gör att hela huset ser ut som en bomb slagit ner med saker överallt, dessutom är skåpen med min samling längst in i källaren som innebär att hoppa över stora hål i golvet och kryssa mellan hantverkarnas alla saker. Problemet med renoveringen är att den just nu går framåt med myrsteg så jag inser att de inte alls kommer att vara klara när de sagt och som jag lite glatt räknade med. Dumt jag vet, det hänger alltid upp sig.

Som om en stor renovering som krånglar inte vore nog så satte jag morgonkaffet i vrångstrupen förra veckan när jag öppnade min morgontidning och upptäckte att regeringen godkänt byggandet av en kraftledning som kommer att gå över mitt älskade sommarhus. En kraftledning som under sju års tid fått avslag i alla instanser (och invaggat oss berörda i att det nog inte blir något) klubbar regeringen helt utan förvarning igenom. Kommer med allra största sannolikhet innebära att mitt kära torp från sekelskiftet blir expropierat av staten och rivet. Sorgligt är bara förnamnet.

Som om detta inte vore nog så bet jag sönder en tand och fick punga ut 1700 kr för att laga den och idag när jag skulle sätta på tv:n hade boxen/parabolsladden pajat och det måste komma ut en tekniker för att lösa problemet så nu har jag ingen tv på vem vet hur många dagar. Förutom avsaknad av tv kommer det så klart att kosta en slant det också.

Går verkligen inget bra för mig, tror jag ska dra täcket över huvudet och inte komma fram förrän all skit ordnat sig, suck. Så jag ber om ursäkt så här lite i förväg om det blir lite si och så med bloggen men då vet ni varför…

En mycket kort historia om plastsmycken

Mitten/slutet på 1800-talet var industrins framväxt och uppfinningarnas tid, då växte också embryot fram till att utveckla plast. Celluloid kom i slutet på 1800-talet, bakeliten i början av 1900-talet och längre fram utvecklades alla möjliga olika plastmaterial.

Drottning Victoria av England blev änka 1861 och bla genom henne blev sk sorgesmycken populära och det höll i sig en bit in på 1900-talet. Dessa smycken gjordes i en hel del olika material bla det som var tidig plast, absolut vanligaste plastmaterial i dessa smycken var ebonit (inte bakelit som många tror). Om man ska generalisera lite så är dessa smycken de första egentliga plastsmycken som kom.

Celluloid kom i slutet på 1800-talet men som smyckesmaterial började det inte riktigt användas förrän en liten bit in på 1900-talet, då som ”kopior” på naturmaterial som elfenben, sköldpaddsskal och korall. Hårsmycken av olika slag är vanligare att hitta än ”vanliga” smycken, celluloid vid den här tiden var ett extremt skört material så de har nog helt enkelt inte överlevt tidens tand. Bakelit gjorde sitt inträde i början av 1900-talet men slog inte igenom som smyckematerial förrän på sent 20-tal, tidigt 30-tal.

När vi sedan kommer fram till det glada 20-talet med helt nytt mode och ”the flapper-girl” som skulle ha, med dåtidens mått mätt, kort kjol men däremot lååånga halsband och långa örhängen. Armband för överarmen var också ett vanligt festsmycke vid den här tiden. Alla använde hatt och den skulle också smyckas med särskilda hatt-broscher.

Det var först på sent 20-tal och tidigt 30-talet som plastsmycken fick ett eget uttryck, inte bara ”kopior” på naturmaterial utan nu utforskade man alla färger och former som plasten kunde ge. Art Deco var på modet och passade på många sätt bra till plastsmycken med sina rena geometriska linjer. Vid den här tiden kom en mer organiserad massproduktion igång av alla sorters bijouterier så dessa smycken blev mer tillgängliga för den stora massan.

På 30-talet och in på 40-talet var det mycket blommor och djur. Man kan dra en parallell till tex vad som var populärt mode vid den här tiden och hur porslinet var utsmyckat. Plastsmycken, precis som alla smycken, styrs ju av modet för tiden.

Blommor och djur blir aldrig omodernt och hänger med mer eller mindre hela tiden men när vi kommer fram på 50- och 60-talet så blir det mer geometriskt igen. Detta var en tid av utveckling och drömmen om rymden och atomteknikens möjligheter som hade en stor påverkan på modet. På 60-talet kommer också op-modet och rent allmänt blev modet ”kantigare”, A-linjeformade klänningar och trubbiga skor och till detta skulle man ha smycken i geometriska former – gärna stora och iögonfallande i skarpa färger.

Fram på 70-talet blev vi ”dränkta” i billiga plastsmycken från Asien, många gånger i ganska dålig kvalitet så här avslutar jag tiden för mitt samlande (och kunnande!).