Julmarknaden över för den här gången

Julmarknaden över, pust. Med mina fysiska förutsättningar är julmarknaden en enorm ansträngning, även om jag har mycket hjälp av vänner. En gång per år är fullt tillräckligt…

20181201_104257

I år stod jag tillsammans med Kristine Lorentszon som är skribent och författare. Vi hade var sitt bord men hjälpte varandra så gott vi kunde.

Försäljningen gick väl så där men det berodde mest på vädret, det var betydligt mindre besökare än det var förra året och det kan man ju knappast lasta någon för.

Det som alltid är roligt, oavsett mängd sålda smycken, är att få visa upp det man gör och få positiva kommentarer av vilt främmande människor. Det är värt otroligt mycket!

Insåg just att jag tyvärr missat att dokumentera mina senaste alster och nu är många av dem sålda, kul men samtidigt synd att jag glömde att fotografera. Tycker det är lite roligt att spara bilder på det jag gör.

Blir alltid lite så med slutspurten inför julmarknaden att det inte hinns/orkas med så mycket annat. Så när jag bara vilat mig i form igen, tar någon vecka, så får jag gå igenom och se vad det är som jag missat mer.

Har ett tufft år bakom mig så jag har skött bloggen lite dåligt, behöver ”städa”, har varit slarvig med att lägga upp hänvisningar, inte skrivit klart sidor osv, osv. Men det kommer väl nya tider hoppas jag.

Siam-silver

Köpt ett armband som eventuellt skulle kunna vara sk siam-silver så vad är det och hur ska jag kunna veta om det verkligen är det?

Först, Siam är det gamla namnet på Thailand och när man började göra dessa smycken hette landet Siam, när det sedan blev Thailand var namnet Siam-silver redan etablerat så det har hängt kvar. Den faktiska termen för sättet att göra på heter ”niello”, en slags emaljerinsteknik kan man väl enkelt säga. Tror inte dessa smycken är så väldigt vanliga i Sverige, tycker i alla fall inte att jag ser dem så ofta. Det är tack vare Pinterest som jag har hört talas om Siam-silver.

 

 

Efter lite sökande och läsande kom jag fram till följande;

Siam-silver tillverkades från 30-talet och fram till 80-talet. Var väldigt poppis på 50- och 60-talet. Kom enligt vandringssägen till ”väst” genom att det var en populär gåva från amerikanska soldater (Korea-kriget?) till deras käresta.

Oftast är det stämplat Siam och/eller Niello. Figurerna är ofta hämtade ur gudasagor och är dansare, gudar, byggnader eller djur. De väldigt typiska thailändska (och asiatiska) figurerna är silverfärgade mot en svart bakgrund. Oftast är emaljeringen handgjord. Vanligast är att silvret är sterling (925) vilket tyvärr gör att det är relativt mjukt och slits vid användning.

20180922_092312

Så ja, det låter rätt men för att beta av en sak i taget; Märkning? Ja, men tyvärr är låset så slitet på undersidan så jag ser spår av märkning men den är helt oläsbar. Men eftersom det oftast är ett rätt mjukt silver så skulle det kunna tala för att det är ”rätt”.

20180922_092302

Silverfärgade figurer, typiskt thailändska/asiatiska på svart bakgrund? Jadå, det stämmer. Är det silver? Det vet jag inte, dels eftersom stämplarna är oläsbara och dels för att jag inte vet riktigt hur jag ska testa. Men jag tänker att eftersom armbandet de facto ÄR märkt, även om inte jag kan läsa det, och allt annat känns rätt så tänker jag att det nog är silver. Det är i alla fall inte magnetisk, det brukar vara ett gott tecken…

Så efter en del läsande och tittande på bilder så tror jag nog att mitt armband är i sk Siam-silver.

 

Beslutsångest

Tillbringat en stund i verkstan och gjort klart lite halsband men fått beslutsångest över två av dem…

 

Först det här otroligt vackra spännet, det är en del av ett spänne, som jag tänker försöka göra till ett hänge. Men – jag fastnade på vilket håll jag ska göra den, breda eller smala sidan upp?! Rent praktiskt går det att göra vilket som. Men jag vet helt enkelt inte, får nog ligga till sig lite… Tar gärna emot era synpunkter!

 

Sedan har jag det här underbara hänget i silver med bergskristall (tror jag det är i alla fall) som jag inte hittar någon riktigt bra kedja till. Ska jag sälja hänget som det är eller ska jag ta en kedja i silver men som inte riktigt har samma silverfärg?!

 

Den här vackra broschen vars nål/lås hade gått sönder har fått ett nytt liv som hänge istället.

 

Den här lilla damen har blivit ett renodlat hänge, var tidigare en kombination av hänge och brosch men låset/nålen var sönder. Tagit bort alla delar som tillhörde låset och kompletterat med en kedja.

 

Så till sist, detta gamla hänge med mycket patina har fått en ny ögla och en ny kedja. Kedjan är också gammal och för att få den bra i längd har jag gjort den i två delar, en bit från låset sitter en extra ring så man kan ha det i två olika längder. Detta gjorde jag av flera skäl, ett rent praktiskt, kan vara bra att själv kunna bestämma hur långt man vill ha det, men det andra skälet var att ”förvilla” blicken från att jag faktiskt har förlängt kedjan eftersom jag var tvungen att använda två olika kedjedelar.

Lite resultat

Lite hann jag göra klart innan sommaren kom tillbaka. Det är underbart med sensommardagar men inte blir det mycket gjort…

En brosch i keramik har fått en ny nål, den tidigare hade helt enkelt ramlat bort. Svårbedömd ålder, 70-tal?

20180831_103835

Ett par ljuvliga örhängen med markasiter, 30/40-tal, har fått nya pärlor. Det ena örhänget hade tappat sin pärla men jag bytte båda så de skulle bli mer lika, örhängen är annars bra på det sättet att man ju inte bär dem intill varandra så en nyansskillnad kan man leva med. Riktigt gamla fina örhängen som har många fester kvar!

Två broscher som fått ett liv till genom att de fått nya stenar. Den vänstra troligen 40-tal, den högra 50/60-tal. Det saknades en sten på varje som har blivit ersatt. Alltid svårt att hitta exakt likadana stenar så om man synar ordentligt så kan man se att det finns en sten som inte är riktigt lik de andra men vem synar en brosch så när man bär den?!

20180831_103932

Och så till sist, ett strasshalsband som har fått nytt lås. Det här är nog inte så gsmmalt, 90-tal kanske. Halsbandet var intakt med alla stenar på plats men låset var borta. Istället för att hamna i soporna har det fått ett liv till genom att ha fått ett fint hjärtformat lås.

Är inte detta återbruk och sparande av resurser samtidigt som man får ett vackert smycke så säg?!

Några tavlor?

Vädret i maj har varit helt ljuvligt men har inte på något sätt inbjudit till att vistas inomhus… Både för att det varit så varmt och fint men också för att det då blir olidligt varmt inomhus, i alla fall hos mig.

Eftersom alla inneaktiviteter går bort så blir det inte mycket skapat men heller inte mycket gjort åt samlingen, tyvärr blir det därför inte mycket bloggat heller. Men idag regnar det och är betydligt svalare så jag gav mig ut på en liten loppis-runda. Jag var på en loppis i Skruv som jag besöker några gånger per sommar, de har ofta något jag vill ha, dock inte idag. Sedan körde jag till en loppis och 60-tals butik i Strömbergshyttan som jag inte har varit på sedan de flyttade. Där hittade jag de här gamla fina små ramarna, se ovan, och blev lite sugen på att göra fler tavlor. Har en hel del ovala plast/bakelit-ramar men just väldigt små äldre vackra ramar är inte alltid helt enkla att hitta.

Gillar du 60-talets teak-möbler och den stilen och är i Småland i sommar ska du absolut göra ett besök där. Över huvud taget finns det gott om bra loppisar i området sommartid.

 

Bröderna Neiger

Om man gillar art deco-smycken, smycken från tidigt 1900-tal eller äldre smycken i egyptisk stil stöter man förr eller senare på namnet Neiger.

Äldre brodern Norbert utbildade sig inom smycken och startade en firma i källaren på deras föräldrars hem i Böhmen (som nu för tiden ligger i Tjeckien) i början på seklet. Det gick rätt bra så även yngre brodern Max anslöt sig. Från början designade båda bröderna smycken men efter första världskriget delade bröderna upp sig så Norbert drev firman och Max designade. Det gick bra, i mitten på 20-talet hade de 25 anställda och sålde över hela Europa och till USA.

3a091ad56f9c5f5873b0bc0af2b7d8c8

Typiskt för Neiger är vackra tjeckiska glasdetaljer och fint utsmyckade metalldelar, alltid i bra kvalitet. Deras smycken är tyvärr i stort sett aldrig märkta. Så helt säker kan man tyvärr aldrig vara…

Deras största succé kom när man öppnade Tutankamons grav 1922 och inspirerad av det gjorde Max smycken i ”egyptisk” stil, det som oftast kallas ”egyptian revival”. De gjorde även smycken med kinesiska mönster som också har blivit eftertraktade.

Tyvärr fick bröderna ett sorgligt slut… de var judar så de flyttade sin firma i början av andra världskriget i tron att det skulle vara säkrare men det var det tyvärr inte, de dog båda två i Auschwitz.

Mer rengöring

Har en brosch som tidigare var så väldigt missfärgad, troligen silver med blomknoppar i äkta korall. På grund av korall-knopparna vågade jag inte använda någon av de två metoder jag kunde för rengöring, hårschampo och bakpulver, eftersom båda metoderna kräver att smycket blir helt igenom blött och jag var rädd att knopparna skulle släppa eller att jag gjorde illa vid korallerna.

FB_IMG_1511069451972

Jag är med i en grupp på Facebook som handlar och ”Repurposed, repair and restore” så jag ställde frågan där om hur jag skulle få den fin igen. Fick tipset om att använda tandborste och tandkräm så det gjorde jag – och se så fin den blev!

Broschen har inga stämplar men nu när den är upputsad och fin är jag ännu säkrare på att det är silver och äkta korall (vilket alla höll med mig om i gruppen).