Favorit i repris – hur få silver fint igen

Silver har ju en tråkig tendens att svartna och är det dessutom ett mindre smycke kan det vara i stort sett omöjligt att putsa. Dessutom kan det vara svårt att läsa eventuella stämplar.

Det finns två väldigt enkla sätt att få dem fina igen men tänk på att om det finns stenar och annat kan de lossna om du håller på för mycket i vatten, särskilt mindre strass-stenar och liknande. Äldre silversmycken med mindre stenar – där gäller försiktighet! Tänk också på att du inte tvättar bort patina som ska vara där…

Variant 1. Tvätta smycket med helt vanligt hårschampo. Ta en klick schampo i din kupade hand, ta en droppe vatten och lägg smycket i handen. Gnugga upp ett lödder, som om du tvättade händerna, skölj och torka av. Har du ett smycke med mindre stenar kan du, istället för att lägga det i handen, ta en tandborste med schampo på och försiktigt gno och snabbt skölja, alltså inte ligga i vatten!

Förutom att göra silver fint igen är det över huvud taget ett bra sätt att tvätta använda smycken på, har du köpt ett begagnat smycke kan det kännas rätt skönt att tvätta innan man använder det, särskilt örhängen.

 

2016-09-17-10-51-32

Variant 2. Täck en skål eller liknande (måste tåla kokhett vatten) med folie. Lägg smycket/smyckena i botten, lägg över bakpulver. Koka upp vatten och häll det kokande vattnet över smycken och bakpulver (ska fräsa/bubbla upp). Låt stå en stund, plocka upp, skölj av och torka. Som nytt! Är det väldigt missfärgat kan du få göra det två gånger eller få gnugga det lite när du torkar det.

Den här tekniken fungerar alldeles utmärkt att även använda på svartnade silverbestick, små dosor eller annat som inte är så stort eller har mycket mönster på sig kan vara svårt att få fint med putsmedel. Men obs – även här gäller naturligtvis försiktighet om det tex finns limmade ytor eller annat som inte gillar att vara i vatten.

 

Kunskap är kul!

Jag lovordar ofta människor som kan saker – jag tycker det är otroligt roligt med människor som snöar in på ett ämne och kan förvånansvärt mycket. Det finns många inom området ”antikt & kuriosa” som kan mycket men vad gäller äldre smycken får man leta lite mer – men de finns där ute, de också.

Den här gången har jag en helt ljuvlig gammal brosch som har en märkning jag inte kunde tyda. Dessutom ser det ut som guld men har inga sådana stämplar. Broschen är med största sannolikhet från sekelskiftet eller något årtionde in på 1900-talet. Det är väldigt mycket jugend över den och dessutom är nålen nästan längre än broschen, båda ett tecken på perioden.

Efter att ha googlat utan att hitta något jag tyckte stämde så slängde ut frågan i en smyckegrupp jag är med i, och vips, så hade jag svaret. Tack snälla, tappade bort ditt namn eftersom tråden försvann men om du läser detta vet du ju vem du är!

Märkningen står för George L. Paine från Massachusetts, företaget fanns 1909-1922 så jag var ju inte så fel på perioden. De flesta smycken var i guld (10 karat plus) så troligen har jag rätt även i materialet. Länk till en kort info hittar du här.

Det är iofs roligt att ha rätt (vem vill inte ha det?) men roligast är ju att ha gissat ungefär rätt och sedan hitta uppgifter som bekräftar det!

Örhängen som inte vill sitta fast

Fick en fråga för ett tag sedan vad man gör åt clips-örhängen som inte har ordentlig ”kläm” och inte vill sitta kvar ordentligt. Eller för den delen, som klämmer och sitter åt för hårt.

 

 

Själva ”klämmet” styrs av hur hårt eller löst clipset sitter där tungan roterar mot det som sitter fast mot själva örhänget. Tungan sitter som små piggar i hål och det är i den mekanismen man kan styra hur hårt eller löst de klämmer.

2017-07-16 16.38.11

Man får prova sig fram men antingen behöver man trycka ihop eller utvidga den fasta delen som hålen sitter i eller den delen med piggarna. Det bästa är att lära sig tekniken med ett par man inte är så rädd om för att komma på hur det fungerar. Men kommer man bara på tekniken är det inte så svårt. Sedan kan det vara väldigt lite förändring som gör att de sitter för hårt eller löst, man får helt enkelt pröva sig fram.

 

Om man gillar äldre smycken, även om man inte lagar dem mer än just ändrar clipsens tryck så är en liten tång med den här typen av grepp väldigt bra att ha, de kostar ingen förmögenhet. De går att köpa i de flesta pysselbutiker, men även Clas Ohlsons (tror jag köpte min där).

 

 

 

Lite mer egentillverkat

Jag gnetar på med mina egna ”återbrukade” smycken för att försöka återfå den riktiga inspirationen igen. Jag tycker ju egentligen att det är väldigt roligt, vilsamt och smärtlindrande men det har bara blivit lite för mycket av allting och då räcker helt plötsligt inte orken till att vara kreativ. Min kreativitet kräver ro har jag kommit underfund med.

De senaste dagarna har det trots allt blivit ett armband av äldre, udda örhängen/clips och ett halsband där jag i all enkelhet gjort ett hänge av ett udda örhänge som jag sedan hittade en äldre kedja som passade väldigt bra till.

Nu återstår bara det jag brukar göra, använda dem några dagar så att jag känner mig säker på att de håller. Det gör jag alltid numera efter att jag insåg att de första smyckena jag gjorde gick sönder…

Skapa inspiration

Efter en ganska lång, tuff period så tappade jag alldeles inspirationen. Har visserligen ägnat mig rätt helhjärtat åt min samling men saknar verkligen skapandet, det där ”flowet” man kan få när man glömmer tid och rum.

Så – jag har helt sonika bestämt mig gör att skapa inspiration genom att börja göra igen. Jag har lärt mig av bekanta som verkar som formgivare och författare att inspiration sällar bara kommer utan man skapar förutsättningar för det. Så sagt och gjort, de senaste dagarna har jag börjat ”göra” igen. Ett halsband, ett par ringar och ett par lagade örhängen har det blivit. Kanske inte det bästa jag gjort men känns ändå bra att vara igång igen.

Sedan, icke att förglömma, har jag gjort en tavla med en brosch. Det kändes också roligt så fram med fler ramar och djupdykning ner i förråden så ska det nog bli lite mer av den varan också!

Hittade en SÅ smart idé

Ni vet de där smyckena man har liggande hemma som har varit farmors/mormors/mammas eller vem det nu kan vara men som man inte vill använda? Som man kanske inte gillar, för sköra, för omoderna eller för värdefulla? Men som man ändå inte vill göra sig av med eftersom de ändå är ett minne från personen ifråga?

Hittade en så väldigt snygg och smart lösning på Pinterest, Framing Art Centre, tänk vad fint man skulle kunna göra detta. Då sparar man ändå smycket som ett minne men man behöver inte ha dåligt samvete för att det bara ligger i en låda…

Jag tänker att man kan göra det som tavla enligt bilden eller kanske som ett tittskåp om smycket är lite större.

Sedan tänker jag att man kan använda samma ide till massor av olika minnessmycken, det där halsbandet man fick när man tog studenten tillsammans med en studentbild eller vad det nu kan vara. Idén är på inget sätt ny men jag tyckte att just detta var väldigt snyggt gjort.

Lite stenar…

Underbart med människor som kan en massa och som dessutom vill dela med sig! Så nu har jag lärt mig lite om några sorters stenar tack vare det.

Har några smycken ute till försäljning med olika stenar men jag kan absolut ingenting om stenar och jag skriver det också, alltså det får vara upp till köparen. Då får jag ett mejl – tack snälla Lena som så generöst bjuder på din kunskap – som berättar vad det är för stenar i de olika smycken jag har.

Detta fina halsband är i en sten som heter jaspis, vacker tycker jag!

Denna turkosblå sten är inte alls någon turkos utan en sten som heter howlit och färgad i turkos.

Och till sist, detta vackra armband är gjort av agater.