Mer rengöring

Har en brosch som tidigare var så väldigt missfärgad, troligen silver med blomknoppar i äkta korall. På grund av korall-knopparna vågade jag inte använda någon av de två metoder jag kunde för rengöring, hårschampo och bakpulver, eftersom båda metoderna kräver att smycket blir helt igenom blött och jag var rädd att knopparna skulle släppa eller att jag gjorde illa vid korallerna.

FB_IMG_1511069451972

Jag är med i en grupp på Facebook som handlar och ”Repurposed, repair and restore” så jag ställde frågan där om hur jag skulle få den fin igen. Fick tipset om att använda tandborste och tandkräm så det gjorde jag – och se så fin den blev!

Broschen har inga stämplar men nu när den är upputsad och fin är jag ännu säkrare på att det är silver och äkta korall (vilket alla höll med mig om i gruppen).

Så till något helt annat…

Finns en hel del avarter på nätet men det finns massor med fördelar också, särskilt för nördar! Själv är jag med i diverse olika grupper på Facebook om vintagesmycken, plastsmycken,  återbrukssmycken och hur man restaurerar/lagar gamla smycken bland flera andra. Dessutom några med äldre saker generellt. För att inte tala om Pinterest och andra ställen där man kan ägna sig åt ögongodis och/eller att söka kunskap inom vintagesmyckens underbara värld. Eller bara googla…

 

Jag har en ”brosch” som jag sparat för att ha den i något halsband eftersom den i mitt tycke inte såg komplett ut. Men samtidigt såg den väldigt gammal ut, jag har haft den framme flera gånger men aldrig riktigt haft hjärta att börja göra något med den. Men när jag hade tag i den igen tänkte jag, måste försöka se om någon vet vad det är och om den är hel eller inte. Sagt och gjort, tog några fotografier och la ut den i en av grupperna med den ”enkla” frågan – vad är det och är den hel eller saknas något?

 

Förutom att den sitter på en platta, har kedjor som sitter lite lustigt och är märkligt tjock så har den en öppning på en sida medan de resterande tre är täckta.

 

Det är som är så underbart med de här grupperna med nördar är det alltid finns några stycken som med liv och lust ägnar sig åt att hjälpa till med detta mysterium, en som dessutom går ut frågan på några andra forum för att få fler människors synpunkter – det är så otroligt häftigt med människor som besitter en massa kunskap inom ett smalt, egentligen rätt oviktigt, område.

I alla fall så blev slutsatsen följande från de samlade synpunkterna (från bilder ska ju sägas);

De allra flesta tror att detta är en form vinaigrette/doftdosa från ”Victoria-tiden”, dvs från mitten till slutet på 1800-talet. Rådet var, spara den som den är och ta den till en juvelerare och/eller någon som kan äldre smycken och stenar och gör en bedömning – det kan löna sig. Kan vara ädel metall, kan vara ”äkta” stenar men oavsett är det ett vackert antikt smycke som det inte finns så många kvar av.

Så broschen/doftdosan blir tills vidare istoppad i min lilla låda ”smycken jag tror är Något extra” i väntan på någon möjlighet att visa dem i verkligheten för någon kunnig, någon expert från Antikrundan eller något sånt vore kul.

Julafton i september

Nu har helt plötsligt julafton flyttat till september… varit och hämtat en hel låda med spännande saker. Har köpt ett helt parti, 77 st, plastsmycken som det ska bli både spännande och roligt att packa upp.

Inte minst är det roligt när man får något så välpackat, någon som också värdesätter dessa smycken. Det är många gånger synd med plastsmycken, många tycker bara det är skräp och kastar ihop dem lite hur som helst. Men problemet med det är att många äldre plastsmycken (som jag är ute efter) är sköra och blir skadade. De kan dessutom ibland vara ganska värdefulla.

Jag har flera gånger tex kontaktat auktionsfirmorna som säljer osorterade smyckeskrin. När jag ropat in ett sådant parti och man bara har öst ner alltihop i en plastpåse när jag får hem det blir jag ledsen. Så skulle man ju aldrig behandla ädlare metaller! Och faktiskt så kan ett ovanligt, äldre plastsmycke vara värt minst lika mycket som ett smycke av ”ädlare” material.

2017-09-01 17.04.20

Än så länge har jag bara packat upp de stela armbanden men jag känner mig redan nöjd. Många härliga timmar framför mig!

 

Allt är inte guld som glimmar, Tombak

Ägnar mig åt att försöka ta reda på mer om det som kallas Tombak/tombac, en metall-legering som är förvillande lik guld och som användes till ”nipper” förr just för att det skulle se ut som guld, har ibland också kallats för ”fattigmansguld”. Det är mässing och koppar som tillsammans ger den här ”metallen”. Används också bla för att skapa ”falskt” bladguld.

De flesta källor jag använt skriver ungefär likadant, var vanligt förr i smycken, men ingen hänvisning till vare sig tillverkare eller exempel på smycken mer än att många av dessa broscher kommer från Tyskland, Österrike och Tjeckien. Det jag hittar är legeringen främst användes för infattningar av stenar, baksidor och liknande. I äldre granatsmycken verkar den vara väldigt vanlig.

De ser ju maffiga och tunga ut men de är i verkligheten väldigt lätta, de är ihåliga… De här broscherna var som populärast från mitten av 1800- talet och en kort bit in på 1900, stilen kallas ibland biedermeier eller senempir. På vissa ställen skriver man att dessa är gjorda i Tombak. Det är också en allmän inställning inom antikhandeln att just dessa är i tombak – och människor med erfarenhet och kunskap ska man ju tro på!

 

Favorit i repris – hur få silver fint igen

Silver har ju en tråkig tendens att svartna och är det dessutom ett mindre smycke kan det vara i stort sett omöjligt att putsa. Dessutom kan det vara svårt att läsa eventuella stämplar.

Det finns två väldigt enkla sätt att få dem fina igen men tänk på att om det finns stenar och annat kan de lossna om du håller på för mycket i vatten, särskilt mindre strass-stenar och liknande. Äldre silversmycken med mindre stenar – där gäller försiktighet! Tänk också på att du inte tvättar bort patina som ska vara där…

Variant 1. Tvätta smycket med helt vanligt hårschampo. Ta en klick schampo i din kupade hand, ta en droppe vatten och lägg smycket i handen. Gnugga upp ett lödder, som om du tvättade händerna, skölj och torka av. Har du ett smycke med mindre stenar kan du, istället för att lägga det i handen, ta en tandborste med schampo på och försiktigt gno och snabbt skölja, alltså inte ligga i vatten!

Förutom att göra silver fint igen är det över huvud taget ett bra sätt att tvätta använda smycken på, har du köpt ett begagnat smycke kan det kännas rätt skönt att tvätta innan man använder det, särskilt örhängen.

 

2016-09-17-10-51-32

Variant 2. Täck en skål eller liknande (måste tåla kokhett vatten) med folie. Lägg smycket/smyckena i botten, lägg över bakpulver. Koka upp vatten och häll det kokande vattnet över smycken och bakpulver (ska fräsa/bubbla upp). Låt stå en stund, plocka upp, skölj av och torka. Som nytt! Är det väldigt missfärgat kan du få göra det två gånger eller få gnugga det lite när du torkar det.

Den här tekniken fungerar alldeles utmärkt att även använda på svartnade silverbestick, små dosor eller annat som inte är så stort eller har mycket mönster på sig kan vara svårt att få fint med putsmedel. Men obs – även här gäller naturligtvis försiktighet om det tex finns limmade ytor eller annat som inte gillar att vara i vatten.

 

Kunskap är kul!

Jag lovordar ofta människor som kan saker – jag tycker det är otroligt roligt med människor som snöar in på ett ämne och kan förvånansvärt mycket. Det finns många inom området ”antikt & kuriosa” som kan mycket men vad gäller äldre smycken får man leta lite mer – men de finns där ute, de också.

Den här gången har jag en helt ljuvlig gammal brosch som har en märkning jag inte kunde tyda. Dessutom ser det ut som guld men har inga sådana stämplar. Broschen är med största sannolikhet från sekelskiftet eller något årtionde in på 1900-talet. Det är väldigt mycket jugend över den och dessutom är nålen nästan längre än broschen, båda ett tecken på perioden.

Efter att ha googlat utan att hitta något jag tyckte stämde så slängde ut frågan i en smyckegrupp jag är med i, och vips, så hade jag svaret. Tack snälla, tappade bort ditt namn eftersom tråden försvann men om du läser detta vet du ju vem du är!

Märkningen står för George L. Paine från Massachusetts, företaget fanns 1909-1922 så jag var ju inte så fel på perioden. De flesta smycken var i guld (10 karat plus) så troligen har jag rätt även i materialet. Länk till en kort info hittar du här.

Det är iofs roligt att ha rätt (vem vill inte ha det?) men roligast är ju att ha gissat ungefär rätt och sedan hitta uppgifter som bekräftar det!

Örhängen som inte vill sitta fast

Fick en fråga för ett tag sedan vad man gör åt clips-örhängen som inte har ordentlig ”kläm” och inte vill sitta kvar ordentligt. Eller för den delen, som klämmer och sitter åt för hårt.

 

 

Själva ”klämmet” styrs av hur hårt eller löst clipset sitter där tungan roterar mot det som sitter fast mot själva örhänget. Tungan sitter som små piggar i hål och det är i den mekanismen man kan styra hur hårt eller löst de klämmer.

2017-07-16 16.38.11

Man får prova sig fram men antingen behöver man trycka ihop eller utvidga den fasta delen som hålen sitter i eller den delen med piggarna. Det bästa är att lära sig tekniken med ett par man inte är så rädd om för att komma på hur det fungerar. Men kommer man bara på tekniken är det inte så svårt. Sedan kan det vara väldigt lite förändring som gör att de sitter för hårt eller löst, man får helt enkelt pröva sig fram.

 

Om man gillar äldre smycken, även om man inte lagar dem mer än just ändrar clipsens tryck så är en liten tång med den här typen av grepp väldigt bra att ha, de kostar ingen förmögenhet. De går att köpa i de flesta pysselbutiker, men även Clas Ohlsons (tror jag köpte min där).