Lite klurigt…

Håller på med min senaste idé, använda äldre elastiska klockarmband och istället för en klocka göra dem till armband.

Kan nog bli bra – bara jag kan klura ut hur jag rent ”tekniskt” ska göra för att sätta fast broschen, knappen eller vad det nu är jag vill sätta där. Inte helt enkelt upptäckte jag. De är ju gjorda för att uret har en ”pinne” som ska fästa armbandet, och hur gör man när man inte har det?!

Idén jag har just nu är att använda metalltråd. Funkar nog men nu gäller det att lösa hur jag ska fästa så det inte sticker ut någonting, det får naturligtvis inte skrapa på armen eller göra illa vid några kläder.

Löser jag ”bara” fästet kan nog den här idén fungera. Jag får göra som jag brukar när jag testar nytt, fästa trådarna och sedan använda armbanden några dagar och se om de håller och om det sticker ut någonting någonstans…

Svåra material, plast, ben och horn

Återkommer till ett av mina favoritämnen, material som blandas ihop med plast. Just ben är nog den absolut vanligaste sammanblandningen.

Det KAN verkligen vara svårt att skilja äldre celluloid från ben men även nyare smycken i ben tror många är i plast. Ytan kan ibland på nyare bensmycken vara rätt putsad och därigenom blank, tror att det är en sak som ”luras”. Det andra är nog helt enkelt okunskapen om hur mycket smycken i ben det faktiskt finns. Och viktigt, det är ben som i ben från ko, gris eller andra djur – inte elfenben. Att hitta ett äldre smycke i elfenben är VÄLDIGT ovanligt, vad jag vet har det aldrig passerat mina händer. Smycken här nedan är alla i ben. De skurna elefanterna har jag en känsla av är ett smycke som tillverkats i alla tider och fortfarande görs vilket dessutom gör att det kan vara väldigt svårt att bedöma ålder.

Här nedan är ett klassiskt exempel, Edelweiss-broschen, som finns i mängder med utföranden och både i ben och plast. Den vänstra är i celluloid och den högra i ben. På de här bilderna tycker jag skillnad i struktur (och till viss del färg) syns ganska väl.

Ett annat, lite svårare, exempel är detta. Ett armband i ben och ett halsband i celluloid. Med blotta ögat är det i princip omöjligt att se skillnad utan här måste man känna, kolla med lupp, undersöka lukt osv. Finns ett par enkla knep om man inte just då kan syna det närmare, ben är kallt att ta på jmf med plast som är mer kroppstemp och ben har en mycket tydlig ”klang” jämfört med plast om man knackar det mot något hårt (jag brukar använda tänderna!).

Har man tillgång till lupp ser man, oftast i alla fall, skillnaden i struktur även om den inte syns med blotta ögat. Ben har också ofta lite gula fläckar som är en naturlig färgvariation på materialet.

Sedan finns det en hel del olika typer av fröer/nötter som många också tar för plast. Även horn, särskilt infärgat, kan också upplevas som plast. Finns en del luriga material, tex malt sammanpressat horn som kan vara supersvårt att skilja från plast men oftast är det lite ”skivigt” och kan ha lite mer slitage än plast. Smycken nedan var alla sålda till mig som plast, två av dem som bakelit. Ingen av dem är plast…

Det ”naturfärgade” halsbandet vet jag inte riktigt vad det är för material, troligen någon slags nöt. Halsbandet med rundlar är troligtvis ett slags malt horn, jämför jag med ”äkta” bakelit (örhängen, armband och halsband/pärlor på bilderna) har den både en helt annan struktur och yta. Plast ”skivar” sig aldrig på det sättet, även om den är gammal. Så till sist, armbandet, som jag inte heller riktigt klurat ut material men det är i alla fall inte plast. Kan vara horn men mer troligt något trämaterial (jmf många sorgesmycken som inte heller är bakelit).

Men – det kan verkligen vara supersvårt att klura ut material och just av det skälet blir jag otroligt sur på de som bara tror att det är celluloid/plast (eller för den delen bakelit, hatobjekt nummer två) och hävdar det bestämt, jag ropar in det och upptäcker att det är ben. Jag tycker det är otroligt mycket justare att skriva/säga att man är osäker. Om jag är i det läget, vilket jag ju så klart är ibland/rätt ofta, jag kan inte alltid med 100 % säkerhet säga material, ålder eller vad det nu kan vara – skriv det! ”Jag tror detta men är inte alls säker” så får jag som köpare skaffa mig en egen uppfattning om jag vågar chansa eller om jag, med hjälp av bilder, kan dra någon egen slutsats.

 

 

Evighetsarbete…

Håller på med ett evighetsarbete som jag får sitta med lite då och då. Det är väldigt pilligt, tidsödande och något jag rent fysiskt inte kan hålla på med så länge i taget. De kanske inte återfår helt sin forna glans men de kommer ändå att bli superfina när de är klara!

Det jag gör är att försöka ”restaurera” en brosch och ett armband, båda Art Deco och väldigt, väldigt fina (annars hade jag inte gett mig på det här evighetsarbetet – såå roligt är det inte) men som saknar många stenar. Särskilt armbandet, där saknas nog minst hälften av stenarna. Normalt sett får det gå i ”skroten” när det saknas så många men det här tyckte jag var så otroligt fint så jag bestämde mig för att försöka rädda det.

0_20190831_095720

Jag har under tiden jag hållt på med smycken samlat på mig  det jag kallar smyckeskrot. Smycken med stenar och pärlor av olika slag som är bortom räddning och som det heller inte går att göra något annat med. Från detta plockar jag sedan stenar, pärlor och delar när ett smycke ska lagas. Inte alltid jag hittar just exakt rätt sten eller rätt del men väldigt ofta finns någon bra ersättning. Kan vara väldigt knepigt, de ska inte bara ha rätt storlek, de måste ha rätt färg också. Pärlor kan ha väldigt många olika färger men även ofärgade stenar kan ha förvånansvärt många olika nyanser. För att inte tala om färgade stenar.

I det här fallet behöver jag många yttepyttesmå ofärgade stenar. Jag har ett särskilt en brosch som en gång haft massor med stenar och där alla större stenar/pärlor för längesedan är borta men jag hoppas alla små stenar som finns ska räcka eller i alla fall hjälpa mig en rejäl bit på väg.

Först måste jag få ut de små stenarna från sin nuvarande brosch vilket i sig kan vara pilligt och tidsödande. Dessutom finns alltid risk att jag ”skjuter iväg dem” om jag inte aktar mig. Har de åkt iväg är så här små stenar omöjliga att hitta igen… Jag jobbar med en liten skalkniv, vass i änden och tunt blad. Stenar kan sitta väldigt hårt om det vill sig illa och jag vill varken skada dem eller skjuta iväg dem, så bara det här momentet är oerhört pilligt.

Sedan ska stenarna limmas i armbandet/broschen och eftersom det här är så smått är det inte bara kladda dit lim utan limmet måste ”petas” dit med en tandsticka för att inte få lim överallt. Så till sist, ta de små rackarna med en pincett och få dem i hålet och dessutom på rätt håll – så jag antar att ni förstår varför jag bara gör detta lite då och då!

Markasiter

Smycken med markasiter är väldigt vackra tycker jag, bland annat har jag ett halsband ute till försäljning just nu som nog är det vackraste jag sett i den vägen. Från tidigt 1900-tal, 1910/20/30-någonting.

Jag är heller ingen ”guld-person”, ska jag ha ett smycke i ädel metall vill jag hellre det ska vara i silver så det är ytterligare ett skäl att gilla markasiter.

Men –  jag kan alldeles för lite inser jag, finns det oäkta? Jag vet att det finns sk fattigmans-markasiter, det är enkelt att se, då är metallen präglad för att skapa en illusion av markasiter men om det ÄR stenar, kan jag då vara säker på att det är markasiter?

20190704_171228

De här fina elefanterna är i sk fattigmans-markasiter, det är ju rätt enkelt att skilja från originalet med blotta ögat om du jämför med den äkta varan här nedan.

Tydligen finns det två väldigt lika mineral, markasit och pyrit,och det egentligen den mer hållbara pyriten som oftast används till smycken, men vi pratar fortfarande om äkta vara. Färgerna kan variera från mer tennfärgad till mer gulaktig men de ska se ut som glittrande metall när man tittar på dem i lupp, alltid ogenomskinliga. Markasiter har varit populära i smycken till och från ändå från 1700-talet.

Jag har letat och letat men inte hittat en enda referens till oäkta markasiter så jag får nog dra slutsatsen att ser de ut som markasiter ska göra ÄR det markasiter!

Lagningsdag

Idag när regnvädret kom över oss fick det bli lite lagningsdag. Så här års blir både lagningar och mina egna smycken gärna liggande, blir liksom inte riktigt av att gå och sätta sig i verkstan.

20190807_134705

Ett halsband från 50-talet med bruna stenar (glas) har fått två lösa stenar fastlimmade, som tur var fanns de lösa stenarna kvar…

20190807_134717.jpg

Lite broscher har fått nya stenar, uträtade nålar och ett halsband har fått en pärla ditsatt. Hade sån otrolig tur, när jag tog fram halsbandet för att fotografera det kände jag hur det snärtade till i ansiktet och insåg att det var en pytteliten pärla som gav sig av. Jag letade och letade på golv, bord och stolar men hade precis gett upp när jag kände något i halsringningen och där satt den!

20190807_134739

Så till sist, ett strass-halsband får nya stenar plockade från ett spänne som inte heller var komplett.

Ett ganska bra dagsverke!

Smycken, ålder och stilar

Det är inte alltid bara material som kan vara knepigt i smycken, ålder likaså. Många typer av smycken har sett mer eller mindre likadana ut länge, många stilar kommer igen och hur ska man veta? 

Har skrivit om detta förut men några saker man kan tänka på finns det. Ingen av dem bombsäker, man kan ju aldrig veta till 100 %, men sammantaget kan de ge en indikation i alla fall. Till det kommer känslan, ju fler smycken du hanterar desto mer sitter det i händerna – du känner oftast att detta är ett äldre smycke när du håller i det.

1. Stilen på smycket. Smycken är som med vilket mode som helst, olika smycken har varit populära vid olika tider. Vissa smycken har sett mer eller mindre likadana ut (stela armband), vissa har varit mycket poppis för att sedan helt försvinna (clipsbroscher) och en del är moderna en period, helt ute en period för att sedan dyka upp igen. Lär dig, i alla fall hjälpligt, hur modet sett ut över tid. Även hur klädmodet sett ut kan vara till hjälp.

 

2. Material. Om man lär sig att känna igen ett antal material kan det säga rätt mycket, material är väl det som ändrat sig mest under årens gång, inte bara plast utan gäller även metaller, hur stenar är slipade osv.

 

3. Smyckedetaljer som lås, clips etc kan också säga en del om ålder även om en del av dem sett likadana ut väldigt länge. Typen av metall i detaljerna kan ibland ge en indikation på ålder även om själva delen sett likadan ut över tid. När det gäller lås ska man ha i åtanke att om smycket är gammalt kan det vara utbytt, halsbandslås tillhör nog det mest utbytta.

4. Hantera och läs på! Man ska inte underskatta ögat och handens känsla. Det är ju ingen exakt vetenskap vi sysslar med, vi som gillar äldre smycken, mycket handlar om att man känner att smycket är äldre när man hanterar det. Ju fler smycken man håller i sin hand och försöker klura ut ålder på, desto duktigare blir man.

”Reversed carved”

En typ av smycken som då och då dyker upp (men ganska sällan i Sverige) är de som på engelska kallas ”reversed carved”, alltså utskurna från baksidan och sedan målade vilket ger en slags 3D-effekt som är väldigt fin.

När det gäller plast är de gjorda i lucite och daterar sig främst från 40-talet och en liten bit in på 50-talet. De äldsta är oftast inte täckta på baksidan utan man kan se hur de är gjorda, senare döljer man ofta på ett eller annat sätt och de är oftast inte lika djupt skurna. De kan vara målade i en enda färg eller vara riktigt färggranna med tex blommor i olika kulörer.

Här en brosch som talar emot ovan, den är äldre men har en täckt baksida… Troligen fransk, både låset (trombonlås) och baksida ger mig franska vibbar.

På det här armbandet ser man baksidan tydligast, hur det är utskuret och sedan målat.

Här en enfärgad variant, djupt skuren men allt är ”dolt” genom hur man satt dit låsen på så jag tror ändå att detta är in på 50-talet.

Denna är definitivt 50-tal, dels ser man att den inte är alls lika djupt skuren men också nål och hur nålen är ditsatt.

Har också stött på en och annan i glas som är gjord med samma teknik, de jag har sett i glas har dock alltid, till skillnad från plasten, varit täckta på baksidan. Vet inte om det har med glaset att göra att de måste täcka baksidan men dessa verkar vara minst lika gamla som de i plast, kanske tom något äldre. Jag har en här just nu och tittar man på metall-ramen och den typiska c-kroken så skulle jag gissa på 30/40-tal. Svårt att fånga 3D-effekten på bild på den här btoschen, lättare med plast som är tjockare och ofta utan ram ( se ovan).

Jag ser dessa relativt ofta i England och Frankrike (via FB) så de var nog betydligt vanligare där än här, även om de dyker upp här också någon enstaka gång.