Sagan om en ljusstake

Bland alla smycken måste jag bara få berätta om min lilla ljusstake och just om nöjet med att ägna en stund att ta reda på mer om ett föremål. Information som inte har ett dugg med ekonomiskt värde att göra men som ger ett mervärde i ägandet.

Hittade den här söta lilla ljusstaken, adventsljusstake för julgransljus? på en loppis och blev förälskad. Den hade rostfläckar i metallen och behövde allmänt lite omvårdnad men fin ändå. När jag kom hem tog jag fram spissvärtan (oslagbart om man vill putsa upp smide lite) och putsade upp foten. När jag gjorde det framträdde en stämpel under en av ”fötterna”. Kunde inte riktigt tyda vad det stod så jag tog hjälp av en grupp på FB som heter Antikt-Retro-Kuriosa Frågor och Svar (ej värdering). Där föreslog någon STENEBY och jag såg att det stod något under som jag tolkade till HF.

Så igång med googlande, hittade lite olika smidesprodukter som sålts med den märkningen men ingen närmare info. Hittade däremot en tolkning av HF som hemslöjdsförening. Så nya googlingar, nu på Steneby hemslöjdsförening och fick träff å något företagsregister men det sa bara att bolaget var avvecklat. Men jag hittade en ”konst- och hantverksskola” som hette Steneby så på vinst och förlust slängde jag iväg ett mejl till dem och frågade om de visste något eller kunde tipsa mig vidare.

Efter en stund (snabbt!) svarar mig en jättetrevlig kvinna som berättar att hon jobbade på Steneby HF i många år att det var de som startade skolan. Steneby HF bildades i slutet på 1920-talet och fanns fram till 2000 men tillverkningen av smidesföremål las ner redan i slutet av 50-talet.

Hon bad mig skicka bilder på min ljusstake och det gjorde jag så klart. Hon kände genast igen den och blev glad, hon sa att det nog inte finns många kvar av den. Ljusstaken började tillverkas redan på 30-talet och eftersom all tillverkning av smide las ner i slutet på 50-talet så är min ljusstake producerad någon gång under den perioden troligen 30/40-tal. Hon mindes också att ett litet lager av de vackra ljusbrickorna fanns kvar i ett förråd länge efteråt.

Det höjer ju inte det ekonomiska värdet men det höjer mitt värde, nu tycker jag att den är ännu finare. Och underbart med snälla hjälpsamma människor, tack Aina på Steneby. Och tänk vad mycket man kan få reda på med en stunds jobb och lite tur!

Önskar det kunde vara lika enkelt med smycken…

Det där med loppisar…

Det är på många sätt bra att secondhand och återbruk av olika slag har blivit populärt istället för vår enorma slit- och släng-mentalitet och vår stora konsumtion av kläder och prylar. Att saker och kläder används istället för att hamna i soporna är underbart tycker jag.

Men för oss ”sak- och skattletare” har det också fått en tråkigare effekt, många ställen, här är det särskilt Erikshjälpen men även till viss del Kupan och Emmaus, har blivit något slags andrahandsbutiker med antikhandelsambitioner. De tar väldigt bra betalt, inte bara för sådant som eventuellt är rätt värdefullt utan över lag. Det tar bort känslan av att kunna fynda, det handlar egentligen inte så mycket om pengar utan om en känsla av att vara skatt-letare och bland allt det där billiga kunna göra FYNDET. Det handlar inte om jag nödvändigtvis skulle hitta något som är värt tusentals kronor utan kanske bara den där perfekta grejen jag letat efter. Eller att slå till på den där prylen/smycket /klädesplagget bara för att det är roligt att försöka klura ut ålder och ursprung. Allt det där faller om det är för dyrt och för mycket ”affär”.

Jag har klagat förut på att det numera är så väldigt svårt att hitta äldre smycken, inte bara äldre plastsmycken utan äldre smycken över huvud taget. De har inte blivit dyra – de finns helt enkelt inte att hitta av någon outgrundlig anledning. Skulle vara spännande att få veta vad det beror på.

Jag har absolut inget emot att dessa hjälporganisationer försöker få mer pengar för fina/värdefulla saker, deras uppgift är ju att dra in så mycket pengar de kan till välgörenhet, men då måste det finnas kunskap/vilja att kunna skilja ut bra från dåligt, dyrt från billigt och det är där det fallerar tycker jag. Bara som ett exempel, som inte alls har med gammalt och fint att göra, utan bara hur det ser ut så tar Erikshjälpen samma pris för alla jackor, oavsett tunn eller tjock, lite sliten eller i nyskick, HM eller dyrt märke. Det vore väl ok om det priset var 50 eller möjligtvis 100 kr men när det priset är 229 kr blir det löjligt. Visst, för en dyr märkesjacka som kostat flera tusenlappar men för en lite sliten sommarjacka från HM!? För det priset kan jag ju i princip gå till HM och köpa en ny jacka på rea, då har det blivit fel någonstans tycker jag.

Så här har det tyvärr blivit allt tristare att gå på loppisar så just därför jag blev väldigt glatt överraskad när jag körde genom Nybro en dag och fick för mig att köra in till Lindra och Ria som finns där. Aldrig varit där, bara sett någon blänkare på FB att de fanns, men det var riktiga loppisar! Fina, rena och trevliga att gå i men med högt och lågt blandat och vettig prissättning – jag blev såå glad! Dit kommer jag definitivt åka igen.

Så det var dagens gnäll, ska vara på lite bättre humör nästa gång lovar jag!

Inte alltid bara roligt…

Ibland kan människor förledas att tro att man ständigt hittar nya roliga saker på loppis – det gör man inte! Det blir lätt så eftersom att man glatt visar upp fynden man har gjort eftersom man är så himla nöjd med sitt/sina fynd men verkligheten är oftast en annan…

Idag är ett bra exempel på hur det trots allt är de flesta gånger man är ute. Idag blev det många besök men inte hjälpte det! Jag cyklade ner till Emaus (hade inte varit där på länge), hittade ingenting. När jag ändå var på stan så tittade jag in på Kupan, heller ingenting. Nästa stopp blev Erikshjälpen och inte var det bättre lycka där, noll och ingenting. Så efter en timmes loppistur så här på tisdagseftermiddagen kom jag hem med – inget alls!

 

 

Loppis-tider

Blivit lite nytt till samlingen men när solen och värmen äntligen kommit blir det lite mindre soffhäng och lite mer solstolshäng…

Men – sommar innebär också loppis-säsong, förutom de vanliga loppisarna jag brukar besöka hittar man loppisar i var och varannan buske nu när det börjar bli sommar. Många loppisar är bara skräp men även om jag, tyvärr (för mig) har gjort att en och annan har fått upp ögonen för äldre plastsmycken, så kan man ändå fynda. Plastsmycken ses fortfarande som mer eller mindre skräp och värderas inte alls av de flesta. Och det tackar jag ju för…

Ropade in ett så fint armband och blev så fruktansvärt besviken när jag fick det, det hade spruckit. Det är också en del av att man varken förstår,  eller värderar, äldre plastsmycken – man förstår inte att de är ömtåliga. Men tror att plast är dagens plast, alltså inget man behöver vara särskilt försiktig med, men äldre plast kan ofta vara skör och gå sönder om man tappar den. Så än så länge har jag mycket kvar att missionera om!

 

Lite nya ”fynd”

Jag har inte varit på Kupan så många gånger i sommar men idag behövde jag lite tyg att ha i botten på några lådor som jag ska ha delar av min samling i. Kupan brukar vara hyfsat bra på tyger så jag tog en runda dit.

Man kan ju naturligtvis inte gå in på Kupan och bara leta tyger utan då måste man ju gå om det lite också… Och ”fyndade” både örhängen och brosch som är i äldre plast.

”Fyndade” är väl inte helt sant, de var inte särskilt billiga. Kupan är tyvärr oftast, med loppis-mått mätt, ganska dyra när det gäller smycken.

Däremot fyndade jag en äldre fick/väskspegel 2016-08-04 13.57.21och några skoblock men det är ju en annan historia!

Dagens loppisfynd

Idag blev det en liten loppisrunda igen och jag kom hem med lite ”godsaker”.

Halsbandet, örhängen och två av broscherna ska in i min samling och undersökas – vet inte alls vad det är för material, skulle kunna vara plastmaterial, eller ålder för den delen. Ser ju att de är gamla (ser jag på baksidan) men inget mer. Alltid spännande!2016-02-27 11.16.10.jpg

De övriga broscherna ska också undersökas men troligtvis säljas vidare. Den blå fjärilen är emaljerad och väldigt gammal, lövet är troligen silver och eventuellt ska jag behålla den med stenar och använda till mina egna smycken.

Allt som allt, en bra tur!

Lite fynd på Erikshjälpen

Ett av mina favoritställen är numera Erikshjälpen, inte bara för att man kan fynda roliga saker utan också för att allt är så fint och i ordning. Och inte nog med det – de flesta som jobbar där (frivilligt) är jättetrevliga och gulliga.

Var där igår (som vanligt) och hittade lite kul. Ett vackert vitt halsband i glaspärlor, 40/50-talet skulle jag gissa, två par clips som jag tror är 50/60-tal och så de häftigaste av dem alla, rutiga clips i vitt och svart, de bara måste vara 60-tal!

Smög med en tryckt julduk också, måste erkänna min svaghet för dem…

Dagens loppisfynd

Idag var det samlarmässa/loppis i IOGT-NTO-lokalen Växjö. Cyklade ner och var som de andra, kastade mig in när de öppnade… brukar faktiskt aldrig göra det, tycker det är jobbigt när det nästan blir slagsmål (hur beter sig folk egentligen?!) men idag passade det mig vid 10-tiden så då fick det bli så.

Men det var inte så jobbigt mycket folk idag. Var väldigt nöjd när jag cyklade hem, var en ovanligt givande loppis, fler än vanligt som hade smycken att sälja så det blev en rätt diger skörd idag.

Bland annat hittade jag massor med fina, gamla broscher och några äldre plastsmycken som skulle kunna vara bakelit. Har bestämt mig för att inte sälja några äldre plastsmycken förrän jag lärt mig lite mer om bakelit och andra gamla plaster så jag vet vad jag vill spara och vad jag vill sälja. Vis av skadan efter att jag insett att jag just sålt ett jättefint halsband som antagligen var bakelit – och dessutom troligen rätt värdefullt…

En ring, ett armband och ett par örhängen blev det

Jobbat vidare med det parti glasprismor (som egentligen ska vara i en lampa…) som jag ropade in på Tradera och som jag såg framför mig att de skulle kunna bli fina i mina smycken. Hade dessutom hittat ett par roliga clips på Erikshjälpen som kändes som att de skulle gå bra ihop med prismorna.

Glasprismor och clips
Glasprismor och clips

Efter lite plockande fram och tillbaka, funderande och efter de har fått ligga till sig lite blev det till slut en ring, ett armband och ett par örhängen. Känner mig rätt nöjd med dessa ”återskapade” smycken!

Vintage/retrosmycken är roligaste detektivarbetet

Det roligaste, förutom att göra mina egna smycken, är att ropa in ett osorterat parti vintagesmycken (just i det här fallet från Göteborgs Auktionsverk – tack Emma & Peter för hämthjälp!) och dyka ner i. Gå igenom alla smycken, leta eventuella stämplar, fundera över ålder osv. Sedan behöver jag ju också gå igenom konditionen på vintagesmycken, är alla stenar/pärlor på plats? Hur slitet är det? Eventuella missfärgningar och annat, är de lagningsbara eller färdiga för att bli ”smyckeskrot” till mina egna smycken?

Sedan om jag hittar stämplar eller andra ”tecken” på vad är för något kommer nästa del i detektivarbetet – försöka reda ut vad stämplarna betyder. Är det guld/silver? Vem har gjort det? Varifrån kommer det? Hurra för internet säger jag bara!

Hittar jag sedan ett eller två smycken som kan säljas för summan som jag betalade för hela lådan – ja, då är det en rejäl bonus! Jag håller inte på med det här för att tjäna pengar (tro mig, det gör man INTE) utan som ett roligt tidsfördriv och ett sätt att lära mig mer om gamla smycken och för att skaffa mig material till min egna smycken.