Månad: december 2020

Lite typiska plastbroscher från olika tider

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Jag går och väntar på ljus så det går att fotografera lite vettigt men så länge får det bli ett smakprov av broscher från olika tider ur plastsmyckens historia. Det går egentligen inte att datera plastsmycken så exakt som fasta 10-tal utan jag brukar hålla mig till mer flytande gränser men här har jag i alla fall gjort ett tappert försök…

Om jag börjar bakifrån så börjar jag med sekelskiftet/tidigt 1900-tal och fram till ungefär 20-talet. Vid den här tiden är plastsmycken tillverkade nästan enbart i celluloid och skulle fortfarande likna elfenben och andra material som man gjort smycken i tidigare. Det jag inte tagit med här är alla svartbruna varianter, som ebonit, guttaperka och liknande som de flesta sorgesmycken är gjorda av men just här har jag valt bort dem eftersom de flesta av dessa material eg är naturmaterial av olika slag.

  • Brosch celluloid från sekelskiftet
  • Brosch celluloid 10/20-tal
  • Brosch celluloid 10/20-tal
  • Silhuett-brosch i celluloid, 20-tal

När 30-talet kom och art deco-stilen handlade det fortfarande mycket om celluloid men nu började man även göra smycken i bakelit, egentligen det enda årtionde när bakelit (och liknande material, i Frankrike och Tyskland var galalith vanligt, i Sverige hade vi bla isolit) var hyfsat vanliga i smycken. Det var mycket blommor (som under alla årtionden) men också mycket art deco-stil. Utsmyckning av nitar och stenar av olika slag.

  • Brosch celluloid art deco/30-tal
  • Brosch bakelit 30-tal
  • Brosch celluloid 30-tal
  • Brosch celluloid art deco/30-tal
  • Brosch bakelit 30-tal

Fram på 40-talet var fortfarande celluloid ett vanligt material i plastsmycken men lucite slog också igenom. Lucite är en slags föregångare till plexiglaset och var en stabil och lätthanterlig plast att göra smycken av. Mycket blommor och djur blir det, mycket fåglar och hundar i olika former. Nu kommer också en variant jag skrivit om förut, broscher i lucite vars mönster är skuret och målat från baksidan för att skapa en 3D-effekt.

  • Brosch celluloid 30-tal
  • Brosch celluloid 30/40-tal
  • Brosch lucite 40/50-tal
  • Brosch celluloid 40-tal

På 40- och 50-talet var också den här sorters broscher vanliga. De säljs ofta som plast men de är gjorda i en slags plastlera, en slags föregångare till cernitlera tänker jag. De är hemmagjorda och troligen var det någon kvällskurs man kunde gå eller något man kunde lära sig via någon veckotidning är min gissning.

När vi kommer fram till 50-talet börjar det bli ointressant att titta på själva plastmaterialet enligt mig. Visserligen görs det fortsatt smycken i celluloid och lucite men plast som material rent allmänt utvecklas väldigt mycket och det kommer mängder med olika material, och den utvecklingen fortsätter på 60- och 70-talet. På sena 40-talet och 50-talet det bla att ”vanliga” människor har möjlighet att börja resa och souvenir-broscher av olika slag i plast är vanliga. Fortsatt mycket blommor och djur men det kommer också en hel del ”non-figurativa” broscher under 50-talet. Lucite-broscher som är skurna bakifrån lever kvar från 40-talet men börjar på 50-talet oftare dölja baksidan. Djuren börjar ha ”päls” och ibland rörliga ögon.

  • Souvenir-brosch celluloid 50-tal
  • Brosch lucite 50-tal
  • Brosch celluloid och metall 50-tal
  • Brosch celluloid med ”päls” 50-tal
  • Brosch 50-tal

60-talet, som på många sätt är min egen favorittid, jag älskar hela modet på 60-talet och det var också där någonstans som min kärlek för kitschiga plastsmycken startade. Redan på 50-talet kommer mycket som jag tror många förknippar med äldre plastsmycken men som på 60-talet blir väldigt vanliga, de mjuka plastblommorna. På 60-talet blir också, precis som modet, smycken grafiska, som tex den svartvita broschen som är klassiskt op-mode. ”Huvuden” är vanliga, både på 50- och 60-talet i samma stil som väggutsmyckningar och olika exotiska skönheter i porslin och gips.

  • Brosch mjuk celluloid 50/60/70-tal
  • Brosch 60-tal
  • Brosch celluloid 50/60-tal
  • Brosch op-mode 60-tal

Jag avslutar med lite 70-tal. Min samling sträcker sig egentligen ”bara” fram tom 60-talet, men dels har jag fortfarande en hel del icke utrensat från 70-talet, dels är det ibland svårt med gränsdragningen.

På 70-talet kommer rätt mycket av det som gett plastsmycken lite dåligt rykte, riktig massproduktion av dålig kvalitet. Mycket blommor, frukter och djur är det vid denna tid, jag tänker flower powers påverkan rätt långt in på årtiondet. På 70-talet var också mycket hemförsäljning, blomman med ram kommer från amerikanska Avon och såldes tillsammans med deras make up. Blomman är 70-talets variant på 30/40-talets celluloidblommor men är snarare gjord i en slags ”plastlera” än i traditionell plast. Fjärilen är omärkt men med största sannolikhet från danska Buch & Deichmann som gjorde smycken i plast under 70-talet för att sedan helt ägna sig år hårspännen, kammar och annan utsmyckning till håret. Äpplet påstås emellanåt ska vara Lea Stein, det är det inte, det som det däremot är att det är väldigt vanligt, dyker upp i massor av färger och varianter. Skulle jag våga mig på en gissning på ursprung så skulle det bli Hong Kong som fullständigt översköljde oss med plast vid den här tiden.

  • Brosch Avon 70-tal
  • Brosch ”plastlera” 70-tal
  • Brosch trol Buch &Deichmann 70-tal
  • Brosch 70-tal
  • Brosch 70-tal

Så är det ju dessa armband…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Jag är väldigt förtjust i den här typen av armband i celluloid från 30/40-talet. De kommer oftast från Japan och kan vara antingen gjutna eller skurna/snidade. Den absolut vanligaste är ett mellanting, gjutna och sedan skurna och ”tillfixade” i efterhand. Väääldigt svårt att se skillnad på varianterna så det har jag lagt ner, känns inte som det är så otroligt viktigt att hålla reda på.

Skälet till att jag tycker så mycket om de här är alla små detaljer, vid en snabb blick kan man tycka att två armband är lika men börjar man syna dem i detalj så ser man att de inte alls är likadana. Som de här två i ljust turkosblått, eller vad man nu ska kalla den här färgen, som när man synar dem upptäcker ett djur som letat sig in bland blommor och vinrankor…

Den absolut vanligaste färgen är denna som ska efterlikna elfenben. Vet inte om de möjligen var något vitare från början och blivit lite gulare med åren, den utvecklingen har ofta de äldre plasterna. Har gått igenom dessa ordentligt och gått igenom färger och alla detaljer för att se om jag hade några dubletter, två hittade jag som faktiskt var exakt lika men resten var alla olika. Köper man på nätet enbart med hjälp av några enstaka bilder så är det otroligt svårt att se om det är ett likadant som jag redan har eller inte, just beroende på de små, små detaljer som kan skilja.

De här två var också exakt lika i mönstret men båda får stanna eftersom de har så pass olika färg, den ena är ovanligt vit och därför intressant att behålla.

Här är en hel ”hög” som vid en första anblick är lika men med olika detaljer. Den som sticker ut, och som är ovanlig, är den med det rytande lejonet (eller är det kanske en tiger?!). Du kan hitta djur som gömmer sig bland blommorna, elefanter är vanligast, men den här modellen är ovanlig.

Sen finns de som målade i olika färger. Om alla har varit starka i färgen från början eller om det fanns bleka och stark färgade redan då är det nog ingen som vet. Personligen är jag mest förjust i dem med lite bleka färger som ser ut som om de tappat färg av ålder.

De finns i olika färger, de är alltså inte målade som de ovan utan celluloiden är infärgad. Vanligaste färgen är nog orange sedan är övriga färgen betydligt mindre vanliga. Enfärgad mörkt blå har jag aldrig lyckats hitta, det finns men är mer ovanlig än de andra färgerna.

Och så till sist, två jag hela tiden trott var likadana, bara olika färger. Men döm om min förvåning när jag tog fram dem och upptäckte att de faktiskt var väldigt olika! Jo, framsidan med den stora blomman (dahlia?) var likadan men resten såg ju helt annorlunda ut.

Blir en bra slutkläm – se till att syna det du köper ordentligt!

Rengöra dina smycken

~ helensjoy ~ 1 kommentar

Först – värdefulla smycken med äkta stenar tycker jag att du ska lämna in till guldsmed för rengöring så du inte riskerar förstöra något.

Och för det andra – kom ihåg att det är gamla/äldre smycken du håller på med. Var inte för energisk med rengöringen, du tar ju också bort patina om du gör smycket som nytt.

Några bra saker att ha hemma för rengöring är något som finns redan i de flesta hem, hårschampo, tandkräm, mjuk tandborste, bakpulver, aluminiumfolie, välanvänd diskhandduk och/eller ett gammalt lakan eller örngott. Någon/några putsdukar som är gjorda för fönster, kakel eller andra släta ytor kan också vara bra att ha. Med detta kommer du långt med rengöring av såna smycken som jag älskar, dvs äldre bijouterier.

Oavsett hur du tvättar/rengör dina smycken och även om du torkar dem ordentligt efteråt – låt dem ligga framme och torka ordentligt! Hur noga du än torkar finns det alltid risk för att det är en aning fukt kvar och den vill vi inte ”stänga in”.

Var också extra försiktig när det handlar om smycken med stenar och pärlor. Låt aldrig ett smycke med stenar/pärlor ligga i blöt om de inte sitter med ”klor”, man vet aldrig hur gammalt lim och annat kan reagera om det får ligga en stund i vatten. Det andra du aldrig ska göra är att rengöra smycken över handfatet eller vasken, håll dig till att vara över handduk eller liknande textil. Varför? Jo, om olyckan är framme och du tappar tex en sten så försvinner den inte ner i avloppet! Har du bara stenen kvar kan du ju alltid sätta dit den igen, har den åkt ner i avloppet är den ohjälpligt borta (talar av egen erfarenhet, lyckats med just det konststycket!). Är du dessutom över något textilt minskar risken att stenen eller pärlan ”hoppar” iväg utan stannar i handduken.

Hårschampo är en väldigt bra och enkel rengörare av helt vanligt smuts som det blir av användning. Ta en en klick i handen, lägg smycket i schampot och ”gnugga” så du får ett lödder (beroende på schampo kan du eventuellt behöva några droppar vatten för att få lödder) och tvätta ungefär som du tvättar händerna. Skölj och torka (det bästa är en mycket använd och mjuk diskhandduk eller en bit av ett gammalt slitet lakan) och du har ett rent och fint smycke igen. Fungerar på de allra flesta material. Också ett bra sätt att tvätta dina ringar i dessa tider av smitta…

Behöver smycket lite mer rengöring eller är lite större och svårare att gnugga med schampo i handen? Då plockar du fram tandborsten (den mjukaste varianten) och antingen schampot eller tandkrämen beroende på grad av nedsmutsning. Om det ”bara” är ett större smycke som är normalsmutsat tar du schampot och gör som ovan, dvs en klick och kanske lite vatten och så kör du med tandborsten över smycket, skölj och torka.

Silverbrosch med korall, rengjort med tandborste och tandkräm

Har du däremot ett smycke som är ganska nedsmutsat och/eller blivit väldigt missfärgat av ålder (funkar även bra för silver och för smycken med stenar) så tar du tandborste och tandkräm. Samma sak som med schampot, blöt tandborsten en aning så det löddrar och så borsta. Tandborsten gör att du kommer åt bättre än med händerna och tandkräm har en lätt slipeffekt. Se ett hur fint det kan bli ovan.

Har du ett silversmycke som blivit väldigt missfärgat? Då tar du fram aluminiumfolie och bakpulver. Klä en skål med folien, lägg i smycket och täck med bakpulver. Koka upp vatten och häll över. Då börjar det bubbla upp. Låt smycket ligga kvar tills det har svalnat så mycket att du kan ta upp det med händerna. Skölj och torka. Var det väldigt missfärgat så kanske du kan behöva putsa det och/eller köra en omgång till i badet. Men OBS! Du kan bara använda detta bad om du är säker på att det är silver. Är det silverpläterat finns det en viss risk att du istället förstör ytbeläggningen. Är du osäker, använd något av de andra rengöringsmetoderna.

Och till sist, har du tex en armring med stenar som du inte vågar ge dig på med något av ovanstående? Eller som bara behöver lite ny glans? En putsduk gjord för fönster, kakel eller någon annan slät yta, kan du komma rätt långt med. Torka försiktigt av den med fuktad trasa (ev med en aning schampo i), torka och putsa upp den med putsduken.