Allt är inte guld som glimmar, Tombak

Ägnar mig åt att försöka ta reda på mer om det som kallas Tombak/tombac, en metall-legering som är förvillande lik guld och som användes till ”nipper” förr just för att det skulle se ut som guld, har ibland också kallats för ”fattigmansguld”. Det är mässing och koppar som tillsammans ger den här ”metallen”. Används också bla för att skapa ”falskt” bladguld.

De flesta källor jag använt skriver ungefär likadant, var vanligt förr i smycken, men ingen hänvisning till vare sig tillverkare eller exempel på smycken mer än att många av dessa broscher kommer från Tyskland, Österrike och Tjeckien. Det jag hittar är legeringen främst användes för infattningar av stenar, baksidor och liknande. I äldre granatsmycken verkar den vara väldigt vanlig.

De ser ju maffiga och tunga ut men de är i verkligheten väldigt lätta, de är ihåliga… De här broscherna var som populärast från mitten av 1800- talet och en kort bit in på 1900, stilen kallas ibland biedermeier eller senempir. På vissa ställen skriver man att dessa är gjorda i Tombak. Det är också en allmän inställning inom antikhandeln att just dessa är i tombak – och människor med erfarenhet och kunskap ska man ju tro på!

 

Celluloid och nyare kopior

Fick en fråga igår om två broscher jag ska sälja eftersom jag konstaterat att de är alldeles för ”nya” för mig. När jag köpte dem trodde jag att de var i celluloid (i början av mitt samlande, på intet sätt fullärd nu men nu kan jag i alla fall lite mer…) men när jag sorterade samlingen hittade jag dem och konstaterade att de är i någon slags ”plastmassa”, vad vet jag inte.

2017-08-26 13.32.59

Personen ifråga undrade om det inte var celluloid och undrade hur jag vet att det inte är det. Knepigt kände jag, hur förklarar man en känsla? Men sedan funderade jag lite och försökte förklara, dels ser man med blotta ögat att de är nyare men de är också ”poriga” på ett sätt som celluloid inte är.

 

Plockade fram både de två jag ska sälja och två äldre i celluloid i samma stil och när man ser dem in till varann är skillnaden väldigt uppenbar!

 

Söker den försvunna inspirationen…

Nu har jag anmält mig till julmarknaden (första advent-helgen), städat arbetsbordet (Lena, Bregott-handduken hänger med än!) och tittat igenom alla idé-bilder jag sparat – trots det lyser inspirationen med sin frånvaro, suck.

2017-06-08 16.36.11-1

Jag har även sorterat och gått igenom alla ”ganla” smycken jag gjort, så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra mer… mer än att göra som alla proffs gör när de inte riktigt har den rätta känslan – helt enkelt bara börja göra och leva med att det inte blir så bra utan helt enkelt arbeta mig fram och vips, så kanske inspirationen helt plötsligt infinner sig.

Jag saknar så att bara hamna i ”flow” när man bara är i det, glömsk av tid och rum. Rent allmänt är det en härlig känsla men som smärtlindring är det oöverträffat!

Favorit i repris – hur få silver fint igen

Silver har ju en tråkig tendens att svartna och är det dessutom ett mindre smycke kan det vara i stort sett omöjligt att putsa. Dessutom kan det vara svårt att läsa eventuella stämplar.

Det finns två väldigt enkla sätt att få dem fina igen men tänk på att om det finns stenar och annat kan de lossna om du håller på för mycket i vatten, särskilt mindre strass-stenar och liknande. Äldre silversmycken med mindre stenar – där gäller försiktighet! Tänk också på att du inte tvättar bort patina som ska vara där…

Variant 1. Tvätta smycket med helt vanligt hårschampo. Ta en klick schampo i din kupade hand, ta en droppe vatten och lägg smycket i handen. Gnugga upp ett lödder, som om du tvättade händerna, skölj och torka av. Har du ett smycke med mindre stenar kan du, istället för att lägga det i handen, ta en tandborste med schampo på och försiktigt gno och snabbt skölja, alltså inte ligga i vatten!

Förutom att göra silver fint igen är det över huvud taget ett bra sätt att tvätta använda smycken på, har du köpt ett begagnat smycke kan det kännas rätt skönt att tvätta innan man använder det, särskilt örhängen.

 

2016-09-17-10-51-32

Variant 2. Täck en skål eller liknande (måste tåla kokhett vatten) med folie. Lägg smycket/smyckena i botten, lägg över bakpulver. Koka upp vatten och häll det kokande vattnet över smycken och bakpulver (ska fräsa/bubbla upp). Låt stå en stund, plocka upp, skölj av och torka. Som nytt! Är det väldigt missfärgat kan du få göra det två gånger eller få gnugga det lite när du torkar det.

Den här tekniken fungerar alldeles utmärkt att även använda på svartnade silverbestick, små dosor eller annat som inte är så stort eller har mycket mönster på sig kan vara svårt att få fint med putsmedel. Men obs – även här gäller naturligtvis försiktighet om det tex finns limmade ytor eller annat som inte gillar att vara i vatten.

 

Kunskap är kul!

Jag lovordar ofta människor som kan saker – jag tycker det är otroligt roligt med människor som snöar in på ett ämne och kan förvånansvärt mycket. Det finns många inom området ”antikt & kuriosa” som kan mycket men vad gäller äldre smycken får man leta lite mer – men de finns där ute, de också.

Den här gången har jag en helt ljuvlig gammal brosch som har en märkning jag inte kunde tyda. Dessutom ser det ut som guld men har inga sådana stämplar. Broschen är med största sannolikhet från sekelskiftet eller något årtionde in på 1900-talet. Det är väldigt mycket jugend över den och dessutom är nålen nästan längre än broschen, båda ett tecken på perioden.

Efter att ha googlat utan att hitta något jag tyckte stämde så slängde ut frågan i en smyckegrupp jag är med i, och vips, så hade jag svaret. Tack snälla, tappade bort ditt namn eftersom tråden försvann men om du läser detta vet du ju vem du är!

Märkningen står för George L. Paine från Massachusetts, företaget fanns 1909-1922 så jag var ju inte så fel på perioden. De flesta smycken var i guld (10 karat plus) så troligen har jag rätt även i materialet. Länk till en kort info hittar du här.

Det är iofs roligt att ha rätt (vem vill inte ha det?) men roligast är ju att ha gissat ungefär rätt och sedan hitta uppgifter som bekräftar det!

Lite nytt från UK

Blir inte mycket bloggat nu när jag delar min tid mellan hemmet och stugan. Betyder nödvändigtvis inte att jag inte hittar något nytt till samlingen, bara att jag inte hinner fotografera det utan det läggs ännu så länge rätt osorterat i en låda…

Som jag skrivit innan har jag haft förmånen att bli inbjuden till en FB-sida där man köper och säljer äldre plastsmycken och en del hantverkssmycken. Det är otroligt kul, jag dreglar mest hela tiden över alla fina smycken, människor som intresserar sig för samma sak som jag och en hel del väldigt kunniga. Enda problemet är att sitta på händerna och inte köpa allt man vill ha, suck. Inte alltid det funkar, har bla köpt ett ”parti” med örhängen i bakelit.

 

Är också med i en liknande grupp helt inriktad på broscher, där säljs det dock både relativt nytt och gammalt. Även här hittar jag människor som kan en massa.

Jag har i alla fall bestämt mig för att köpa från Europa i första hand, blir naturligt mest UK, för att portot blir så väldigt dyrt från USA och Canada. Dessutom tar det evigheter innan det kommer fram. Gör det ett steg lättare att låta bli ”köp”!

Riktigt bra och roligt att ha hittat ett väldigt bra ställe att fråga och stämma av när jag nu snart ska börja katalogisera min samling lite ordentligt.