Påfyllning

Idag blir det lite sorterande och fotograferande för att lägga ut lite nytt på Tradera. Inviger min gamla fina docka också, föll för den på en auktion. Den är från slutet av 1800-talet och behöver lite TLC som de säger i England  (tender love and care) men ack så charmig. Behövde inte en docka till egentligen men kunde bara inte låta bli att ropa in den…2016-10-30-14-14-44

Det blir som vanligt en mix av lite allt möjligt,riktigt gammalt, vintage och retro och ett och annat lite nyare. Sortimentet styrs ju av vad jag hittar i de osorterade smyckeskrin jag ropar in för att där fanns något/några smycken till min samling. Och som för de flesta av oss så består våra smyckeskrin av allsköns blandning.

Bland annat kommer jag att lägga ut detta underbart vackra set med armband och ring med svarta kameer. Har studerat dessa både avigt och rätt och letat som en tokig på nätet och i böcker men hittar inget liknande. Har dessutom själv försökt utröna vad det är för material men jag vet helt enkelt inte, glas? jet? korall? För blankt för att vara lava eller något av den typen. Men jag går bet, vackert är det ju ändå även om man inte nödvändigtvis vet materialet – eller kanske den presumtiva köparen vet?

Hittat en kompis

Låg och slösurfade på Pinterest, som jag alldeles för ofta gör, och fick se en bild på en brosch i form av en segelbåt (bilden till höger) som jag tyckte mig känna igen – visst har jag precis en sådan?

Efter lite letande hittade jag både brosch och bild, och ja, den är faktiskt precis likadan. Lite skillnad i färg men det kan det vara men det kan också bara bero på fotograferna!

Enligt säljaren på Ebay är det bakelit men tyvärr vet säljaren i fråga troligen inte tidpunkt eftersom den enda information som fanns var material. Nu kan man ju inte alltid lita på en annan säljare, bakelit är dyrt så det vill man som säljare att det ”ska” vara, så jag får nog även testa den själv.

Så jag får nog ta fram simichromen och testa broschen. Sagt och gjort – och ingen reaktion… Det märkliga är att den luktar bakelit när jag gnor på den så nu blev jag jätteförvirrad.  Men det kan ju vara någon annan form av ”bakelit”. Bakelit har ju blivit ett samlingsnamn för den här typen av plast. Vet inte om alla reagerar med simichrome.

Den har också en stämpel jag inte kan tyda. Vilket håll jag än försöker läsa den från verkar den vara upp och ner. Är det bokstäver eller figurer? Inte ”våra” bokstäver?

Hade varit roligt med en idé om vilken tidsperiod men om det nu faktiskt är bakelit gör att det troligen rör sig kring 20/30-tal. Samtidigt är det lite andra detaljer som gör mig misstänksam. Även om låset till nålen är relativt enkel ser den samtidigt rätt ny och modern ut.

Lutar nog trots allt åt att den är något modernare, 40-tal eller 50-tal kanske, och kanske den ändå är i lucite?

Tack vare Olga (tack!) så vet jag nu att broschen är rysk och inte alls av plast utan av bärnsten! Det är så roligt – man lär dig verkligen något varje dag.

Swingin London

Funderar ständigt över hur jag ska organisera min samling, i ålder, material eller någon form av undersamlingar?

Jag har ju redan två olika undersamlingar, dels de franska celluloid-broscherna, dels de små ”reseminnen”-broscherna.

Igår kom de här i posten och då började jag fundera färg. De här är ju väldigt 60-tal och Swingin London, kanske alla i vitt, svart och svartvitt i en undersamling? Eller kanske ålder, alltså tidsålder, ändå?

Någon form av organisation måste man ju ändå ha, frågan är bara hur…

Rysk brosch

Lite nytt till samlingen – igen… Den här gången några plastsmycken som känns extra spännande eftersom de är annorlunda än mycket annat i samlingen.

En speciellt och det är min fisk. Det roliga med att vara smyckenörd är att ibland träffar man på fler med samma passion, i det här fallet Olga som jag har fått denna ljuvliga plastfisk av, tack Olga! Min första – och enda – plastbrosch från Ryssland.

De två översta är franska celluloid-broscher från 20/30-tal, har flera av den här typen sedan tidigare, dock inga med dessa mönster.

Nästa rad består av två örhängen, troligen 60-tal, och troligen lucite. De kräver dock lite mer undersökning.

Den fina lilla elefanten som hänger i sin bete är av celluloid och också tidig, precis som de översta, skulle kunna vara från början av seklet.

Det flerfärgade häftiga halsbandet kräver med undersökning men min teori är lucite och 60-tal. Har ingenting liknande i samlingen så det känner jag mig särskilt nöjd över.

 

Så det kan gå…

Cyklade till Kupan för att se om jag hittade två plastunderlägg till hundens vattenskål och kom hem med lite annat…

Jag hittade plastunderlägg men det blev två halsband och två par örhängen också.

De vinröda örhängena är i en form av lucite som brukar benämnas thermoset. Utformningen brukar kallas confetti och är 50/60-tal.

Metallclipsen gissar jag skulle kunna vara Toledo men skulle lika gärna kunna komma från mellanöstern, kräver lite mer letande.

Det längre halsbandet är i plast, återstår att försöka klura ut vilken sorts plast och ålder.

Det kortare halsbandet, längst ner till höger, är ett sånt där svårt fall – plast eller glas? Får nog fram med en varm nål…

 

Samling i samlingen

Idag försöker jag läsa in mig på de här broscherna i celluloid. Har några stycken olika varianter, jag hittar dem då och då.

Har några olika varianter, de här är båda märkta Depose, France.

Jag trodde att Depose var ett firmanamn men när jag började leta visade det sig att det bara betyder ungefär ”registrerad”, motsvarar copyright. Tji fick jag! Men franska är de och, enligt all information jag hittar, från 20-talet.

Den första celluloiden kom ju för att det skulle vara ett material som skulle likna elfenben för att man skulle minska användandet. Så jag tänker att det ska likna snidade elfenbenssmycken.

En annan variant jag hittat är denna med en liten elefant, den är betydligt mindre och utan märkning. Troligtvis från samma tid.

Och så till sist, ett par varianter till. Den högra är fransk och mest troligt är att även den vänstra har samma ursprung. Tittar jag på baksidan så är min gissning att även dessa kommer från samma tid, 20/30-tal.

Tänk vad man kan ”ärva”

Tänk vad man kan ”ärva”…  När vi köpte vårt hus, byggt i början av 60-talet, satt det kvar ett par lampetter i hallen som den förra (och ursprungliga ägaren) undrade om vi ville ha. Eftersom jag gillar ”gamla prylar” och tyckte att de var fina så behöll vi dem. Och där har de suttit, har aldrig tagits ner eller flyttats sen de sattes upp i början av 60-talet.

2016-10-14-12-57-10

I veckan kom min favorittidning Retro och jag kastade mig som vanligt över den och lusläst den. Där var bla ett reportage, och sammanställning, av Hans-Agne Jakobssons mässingslampor. Och där ser jag en taklampa som ser väldigt bekant ut, jag grubblade så var jag sett den tills det slog mig – är inte det samma som våra lampetter i hallen? Och jodå, det var det!

Ibland blir det fel…

Ropade in ett set med halsband och örhängen i svart-vit plast från 60-talet som jag förälskade mig i. Inte nog med att det var äldre plast, det var dessutom svart-vitt. De som känner mig sedan länge vet att jag är tokig i allt svart, vitt och alla kombinationer emellan!

Men döm om min besvikelse när jag fick hem det – örhängen i plast, halsband i glas. Nu var säljaren väldigt bussig och vi kom överens om en deal, hon trodde absolut att det var plast. Så ingen skugga över henne.

Tyvärr är det en av avigsidorna med att köpa på nätet, oavsett vad det är, man kan inte titta, klämma och känna. Var för sig ser de lika ut men tittar man riktigt noga ser man en skillnad på materialet även på bild men då behöver man ju en riktig närbild.

Glas och plast (oavsett vilken plast) har lite olika yta men man behöver nästan se dem intill varandra för att se skillnad. Framför allt kan man sluta sig till skillnaden på två väldigt enkla saker, glas är helt enkelt tyngre än plast men framför allt, det absolut enklaste, glas känns kallt och plast varmt när man håller i det.

Ytterligare ett sätt är att slå det lite lätt mot tänderna så hör man också skillnad i ljud men det behöver man träna sig på, det är ju inte alltid man har en av varje! Det kan låta fånigt men det är oftast svårare än man kan tro, ibland blir jag otroligt tveksam själv.

Veckans raid

Veckans raid på Erikshjälpen och Kupan resulterade i den här ”lilla” högen. Jag hade ju inget i min samling innan (?!) så jag tyckte att jag behövde de här…

2016-10-06-16-08-08

De här är i celluloid och köps som souvenirer. Ett billigare alternativ till skurna broscher i ben. Har inte lärt mig ännu hur gamla de är, från början trodde jag 50-talet när fler kunde åka på semester men tittar jag på låsen så får jag en känsla av att de är äldre.

Resten är sådant som jag måste dyka ner i lite mer ordentligt. Ringarna, den ena vet jag inte ens om den är gammal, den andra skurna har jag en liknande sedan förut men vet fortfarande inte riktigt vad det är och var de kommer ifrån. Broscherna, den med blommor vet jag är gammal och troligen i celluloid men den svarta broschen vet jag varken ålder eller material. Örhängena fick bara följa med hem bara för att de är så typiska, har säkert hur många liknande som helst…

 

I vänta på inspiration

Inspiration och kreativitet kräver tid och ro har jag insett. Har haft ett jobbigt år och då försvinner inspirationen och kreativiteten totalt, går liksom inte att tvinga fram.

Har man det som yrke är det säkert annorlunda, då hittar man säkert teknik för det där men jag har för tillfället helt tappat bort den, suck. Så i väntan på att den ska komma tillbaka till mig så passar jag på att laga och trä om lite.2016-10-05-15-31-13

Det här halsbandet i plast är köpt till min samling och när jag skulle lägga in det gick snöret sönder. Lite trixigt att trä om men det ska nog gå.2016-10-05-15-31-58

Nästa halsband är gjort av glaspärlor och ska säljas när det blivit åtgärdat. Det här halsbandet är enklare att trä om, det är ju bara att se till att pärlorna kommer i rätt ordning. Vis av skadan plockar jag bara halva först (dra av allihop och du har inte en aning om hur de ska sitta…).