Vill hitta tillbaka!

Jag har ända sedan pandemin startade haft noll inspiration till skapande, tråkigt men det är inte roligt att tvinga fram det. Jag håller på med mitt skapande just för att det ska vara roligt och ge mig den där känslan av flow som är så underbar och det inträffar inte om jag tvingar fram något. Men idag kände jag helt plötsligt lust att försöka trigga igång känslan igen. Om det beror på att det (trots kylan) går mot vår/sommar eller för att jag fått min första spruta och ser något slags svagt ljus i Corona-tunneln och någon slags stilla förhoppning om att det skulle kunna bli julmarknad någonstans i höst vet jag inte men oavsett skulle det vara härligt att bli lite inspirerad igen.

Allt jag skapar gör jag från äldre/gamla söndriga smycken, smyckedetaljer och en och annan knapp. För er som brukar läsa min blogg vet att jag gillar att ta till vara och låta smycken och kläder få ett nytt liv och detta är en del av samma sak. Istället för att kasta en brosch som förlorat sin nål kan tex bli ett jättefint hänge osv.

Så, för att bli lite sugen plockade jag fram bilder på en del tidigare ”skapelser” för att se att känslan har funnits där förut även om det var länge sedan…

Jag en sakletare, samlare och återskapare

Har börjat titta på Återskaparna på tv och även om jag inte gillar programledarna så är jag otroligt imponerad av hantverkarna med specialistkompetens utöver det vanliga – nörderi kan vara alldeles, alldeles underbart! Dessutom gillar jag ordet ”återskapare”, det är ju faktiskt det vi alla ägnar oss åt som lagar och fixar. Vare sig det, som i mitt fall, handlar om smycken och kläder eller om något helt annat.

En del, som inte alls är inne i den här världen, frågar mig ibland varför jag tycker det är så kul med gamla grejer – jag ägnar ju mig åt något som varken är värdefullt eller som jag tjänar pengar på… Många tror att jag gått och blivit ”miljönisse” på gamla dar men det handlar väldigt lite om det, även om jag avskyr slöseri och slit och släng i alla former, i grunden tycker jag grejer ska hålla och att man ska laga de saker som går att laga.

Svaret på frågan ovan är egentligen är egentligen flera, ett svar är att jag helt enkelt tycker om äldre saker, de har en historia, en själ, och dessutom ofta en kvalitet som nya saker saknar. Ett annat svar är att själva jakten är kul, det är roligt att vara saklerare och få bli riktigt nöjd när man hittar något bra. Det handlar inte om att hitta något ekonomiskt värdefullt, det är inte alls min drivkraft, utan om något som är fint eller har en historia jag gillar. Att undersöka och lära sig mer om något man hittat är definitivt en del av nöjet. Om man sen hittar något man behöver som både är billigare och bättre än nytt blir man så klart extra nöjd!

Sedan kan sakletandet och loppisbesökandet ha sina utmaningar, igår var en väldigt typisk dag i en sakletares liv. Jag satte igång med ”persedelvård” som det heter i det militära, jag gick igenom min vinterskor och stövlar, borstade och smörjde in. Vill man att saker ska hålla måste man sköta dem, så enkel är sanningen. I alla fall inser jag att mina favoritstövlar har sett sina bästa dagar och att jag behöver ett par ”nya”. Så jag tar en promenad bort till Erikshjälpen för att se om de har några stövlar kvar. Inga stövlar blev köpta, istället kom jag hem med ett skåp och en gammal resekoffert! Hoppsan, liksom…

Samlandet är väl en del av samma, men jag tror också att samlande är en läggningsfråga – man kan ju njuta av fina saker utan att nödvändigtvis vilja äga dem. Vi samlare har det nog i oss, en gen vi alla har. Pratar jag med andra samlare, oavsett vad de nu samlar, inser jag hur lika vi är, vare sig vi samlar bilar, sportmemoribilia eller vad det nu kan vara vi snöat in på. Vi drivs av att ha sakerna omkring oss och kunna titta på dem men vi drivs också av kunskap, att ständigt lära oss mer inom det området vi nördat in oss på.

Kunskapstörsten, det är den stora skillnaden mellan oss samlare och sk ”hoarders” (vad det nu kan heta på svenska, människor som aldrig kan göra sig av med någonting). Det handlar väldigt lite om att inte kunna göra sig av med saker, som samlare kan man alltid göra sig av med saker om man hittar något bättre, utan just om att äga de ”rätta” sakerna och sedan kunna så mycket man kan om det – det är nörderi i dess finaste form!

Ingen julmarknad i år

Så här års brukar det vara fullt med förberedande arbete inför julmarknaden, allt från displayer till att ha tillräckligt att sälja men, som så mycket annat detta år, så är årets julmarknad på museet inställd. Vi fick veta det i god tid så tidigare i höstas (när det verkade ha lugnat sig med corona) hade jag någon idé om att ha ett slags öppet hus här hemma för vänner och grannar istället, hade tyckt att det skulle vara roligt att visa grannar och vänner vad jag ägnar mig åt förutom att ta hand om ryggen, men det gick ju inte heller eftersom vi inte ska träffas.

Jämfört med mycket annat i dessa tider är det ju ett litet bekymmer men trist ändå. Jag som redan tillbringade mina dagar hemma trodde inte jag skulle bli så påverkad av att allt ställs in och att vi ska hålla socialt avstånd men när det inte finns något att gå på/göra och ingen att träffa blir det väldigt tomt. Och med det blir det tyvärr också väldigt lite stimulans utifrån.

Tycker det är svårt med inspirationen, dels för att det inte funnits någon julmarknad att se fram emot, dels för att allt känns rätt trist rent allmänt… Det är inte försäljningen i sig utan att träffa människor och få feedback på det man gör som är den stora grejen med att en enda gång på året visa upp mina smycken och tavlor. Det i sig ger massor med stimulans och energi för att fortsätta.

Blir mest lite lagningar, en och annan tavla och lite sy-projekt. Och så läser jag, massor. Och så fortsatt katalogisering av samlingen. Men allt går väldigt trögt, även där saknas inspiration och driv. Men samtidigt det går det verkligen inte på något sätt någon nöd på mig jämfört med många andra men det betyder inte nödvändigtvis att det är roligt för det. Men det är bara att bita ihop, se framåt och hoppas på bättre tider.

Äntligen!

Får man tycka att det är rätt mysigt att det går mot höst?! Jag tycker väldigt mycket om sol och värme (och mår dessutom bättre när det är varmt) men när sommaren börjar dra sig mot sensommar börjar jag ändå vara rätt nöjd och längtar inomhus till alla mina hobbies och projekt.

Det har under sommaren ”hopat” sig lite. Inte bara beroende på vädret, juli innehöll ju faktiskt en hel del dåligt väder, utan också för att jag under sommaren befinner mig den mesta tiden i torpet.

20200825_082808

Massor med lagningsprojekt ligger och bara väntar, massor med nya smycken/smyckesdelar ligger och väntar på att bli nya smycken och tavlor.

Många, många plastsmycken behöver bli fotograferade och katalogiserade, ett helt skåp i källaren med samlingen ropar efter att bli genomgånget och sorterat.

20200825_072916

Dessutom hänger/ligger det en hel hög i laga eller sy om-högen och tyger som väntar på att bli sydda.

Under sommaren har jag till slut flyttat hemifrån (!) eftersom jag plockat hem den sista leksakslådan från mitt föräldrahem. I denna låda finns mina dockor och dockkläder, dockvagn och en hel del annat som tillhörde min barndom. Men till skillnad från dagens barn hade vi inte så mycket av allting så mycket är rätt sönderlekt och behöver lite omsorg om någon annan liten flicka ska kunna leka med det. Det är också ett av höstens/vinterns projekt.

Sen är det ju allt det vanliga, hem och trädgård som ska skötas (även om jag har hjälp med en del av det), fortsatt försäljning av allt som gömmer sig i hörnorna som inte används längre och inte minst – på grund av mina fysiska problem måste jag vila mest hela tiden så allting tar väääldigt lång tid… Så sen har det nog blivit vår och sommar igen eller vad tror ni?!

Dagen före…

Så här dagen före julmarknaden, när allt är nerpackat och förberett, ångrar jag alltid att jag anmält mig. Av flera skäl, dels vet jag att det är mer än vad jag egentligen klarar av och orkar trots mycket hjälp av goda vänner, dels drabbas jag alltid över någon slags kreativ ångest. Inget av det jag har att sälja är fint, ingen kommer att köpa och då kommer jag att stå där och bli dålig hela nästa vecka för inget alls…

20191129_112709

Sen vet jag att jag ändå kommer tycka det är roligt, roligt att visa upp vad jag gör och när en och annan faktiskt vill köpa och betala pengar för det jag gjort så känns det som någon slags bekräftelse att det ändå är hyfsat.

Under mitt yrkesverksamma liv var jag alltid bra på att prestera under press, det var först när deadlinen precis skulle gå ut som idéerna flödade och jag kunde göra hur mycket som helst. Även om jag nu för tiden, pga mina besvär, har en stresstålighet som är noll går jag fortfarande igång på det där med att deadlinen går ut. Har de senaste dagarna fått ett kreativt flöde som gör att, om jag bara orkade och kunde, skulle kunna vara i verkstan hela tiden!

20191129_11265220191129_112700

Så det hinner bli lite smycken till innan jag måste dit imorgon. Nu har jag bara vädrets makter att slåss med också, jag hade tänkt att köra ner med alla grejer (inte smycken, de tar jag med mig imorgon) i em och göra lite halvklart så jag inte behöver vara där så tidigt imorgon men det snöar, det blåser och är allmänt ”skitväder”, värdelöst när man ska förflytta grejer från bilen och in, allt blir blött inklusive mig själv, suck.

20191129_094033

Julmarknaden…

… närmar sig med stormsteg så nu är det full aktivitet i verkstan. Jag har undvikit symaskinen och allt annat de senaste veckorna och så fort jag har kunnat har det varit smyckesverkstan som gällt.

Så lite fler halsband har det blivit;

Halsbanden är gjorda av örhängen som tappat sin kompis eller som gått sönder, broscher utan nål, spännen som förlorat sin motpart och sen diverse pärlor och kedjor.

d6c360110beb0b289375f8c80c3622de.jpg

Och så ett par örhängen…

Nu funderar jag på att göra några knapparmband, det var riktigt längesedan så jag blev lite sugen på det, men vi får se. Börjar också bli dags att leta fram alla ”attiraljer” till mässan och gå igenom och se om det är något jag behöver skaffa, påsar, tejp eller vad det nu kan vara. Det är bara två veckor dit och tiden går VÄLDIGT fort!

Äntligen lite fart i verkstan

Julmarknaden närmar sig med stormsteg och helt plötsligt insåg jag att symaskinen har haft fått lite för mycket tid och fokus den senaste tiden.

Så nu har jag äntligen fått lite fart i verkstan. Efter ett antal år vet jag att det inte nödvändigtvis är någon idé att vänta på inspiration utan sätter jag mig bara och börjar på så kommer det. Ibland tar det lite tid och är lite segt, ibland går jag igång direkt men kommer, det gör det.

20191105_100354

Gjort lite blandat (tyvärr inte helt enkelt att fotografera i dessa gråtrista novemberdagar) och mer kommer förhoppningsvis! Lite har jag sedan tidigare men jag sålde rätt mycket förra julmarknaden, sedan gjorde jag om hemmet och hade allt nerpackat, sen kom sommaren och därefter fick jag ett syryck… Så särskilt produktiv har jag inte varit i år.

Några armband, tre av dem av elastiska klockarmband och broscher och spännen, plus ett som är gjort av ett söndriga armband, som bara hälften fanns kvar av, och en gammal knapp.

Några örhängen har det också blivit av diverse lösa delar. Förra året hade jag inga örhängen eftersom jag inte tyckte det var någon som köpte men då frågade de efter… Så lite örhängen får det bli.

Så ett ”gäng” halsband, en del ”bara” gjorda av delar av halsband, en del örhängen och en del verkligen HPD (hopplockade delar). Inte några stora maffiga som sticker ut, måste bli några såna också innan det är dags.

Lite klurigt…

Håller på med min senaste idé, använda äldre elastiska klockarmband och istället för en klocka göra dem till armband.

Kan nog bli bra – bara jag kan klura ut hur jag rent ”tekniskt” ska göra för att sätta fast broschen, knappen eller vad det nu är jag vill sätta där. Inte helt enkelt upptäckte jag. De är ju gjorda för att uret har en ”pinne” som ska fästa armbandet, och hur gör man när man inte har det?!

Idén jag har just nu är att använda metalltråd. Funkar nog men nu gäller det att lösa hur jag ska fästa så det inte sticker ut någonting, det får naturligtvis inte skrapa på armen eller göra illa vid några kläder.

Löser jag ”bara” fästet kan nog den här idén fungera. Jag får göra som jag brukar när jag testar nytt, fästa trådarna och sedan använda armbanden några dagar och se om de håller och om det sticker ut någonting någonstans…

Äntligen!

Jag ägnar mig åt att arbeta mig igenom mina lagningsprojekt men nu har jag stuckit emellan med lite egna projekt också för att det inte ska bli för tråkigt…

2019-03-08 10.26.03

Har två syskonbarn (vuxna) som fyller år och tänkte jag skulle göra något fint till dem, så det blev varsin tavla i all enkelhet.

Båda tavlorna är gjorda av äldre delar, både ramar och broscher. Jag letar ständigt efter relativt små, äldre ramar på loppisar och liknande ställen och så köper jag när jag hittar och lägger på lager. Samma gäller för broscherna. För att passa till tavlor måste broschen ha ett visst utseende så det är samma sak där, när jag hittar köper jag och lägger i ”lager-högen”. Eftersom jag har en tendens att sälja eller ge bort allt jag gör så har jag för ovanlighetens skull en tavla på gång till mig själv också!

20190329_121549

 

Äntligen lite arbete i verkstan

Nu, äntligen, har allt kommit på plats efter omgörning av hemmet och hobbyrummet så nu kan det bli lite arbete i verkstan igen.

20190308_103654

Idag ägnar jag mig åt lagning. Fördelen med omflyttning är att man faktiskt tittar på det man har och jag insåg att jag hade VÄLDIGT mycket i, inte bara en men flera, ”laga-lådor”. Så jag måste ta det lite mellan skapa-varven, inte bara skapa nytt.

I ”laga-lådorna” ligger både äldre plastsmycken och andra äldre smycken som alla är i behov av omvårdnad, en del enkla, en del betydligt knepigare. Ibland saknas någon/några stenar, ibland är det sönder. Eftersom jag bara så att säga lagar för hand (och tex inte löder) så får jag ibland ha rätt mycket fantasi och dessutom inse att jag inte klarar att laga allting, att vissa smycken faktiskt är bortom lagning… Då blir de nya smycken eller, hemska tanke, hamnar de till slut i soporna om det inte finns någonting mer att göra med dem.

20190308_102548