Ibland blir mer det spännande…

Det som är det roliga med samlande, förutom själva jakten, är när man lite oväntat hittar något spännande.

Ropade in detta underbara art deco-set på auktion. Först blev jag lite besviken när jag fick hem det, köpte det som bakelit och som Art deco men när jag testade gav det inget utslag. Dessutom var clipset i pressglas. Blev lite tveksam till alltihop, var det verkligen art deco nu när det inte stämde med bakeliten? Så jag tyckte jag varit dum som gick med i budgivningen och betalat alldeles för mycket.

Den enda info som fanns var en märkning D.R.G.M 1138525. Innan jag gjorde några större efterforskningar tänkte jag vara lat och fråga några som är kunnigare än jag. Jag gjorde en efterlysning om lite hjälp från en av mina ”plastsmycke-grupper” på FB. Där fick jag en länk där jag kunde läsa mer om dessa urtjusiga äkta Art deco-smycken från Tyskland, då blev jag genast gladare! De ÄR äkta Art deco, det som ändå är lite märkligt är att även i denna text omnämns de som bakelit men jag lyckas inte få någon som  helst reaktion när jag testar med Simichrome. Misstänker någon annan typ av ”bakelit-liknande” plast, troligen galalith, men det spelar egentligen inte så stor roll längre när de är så här filmstjärnefina!

Enligt länken, A Jewelry Mystery Solved, så är de tillverkade i Tyskland av ett företag som heter Schreiber & Hiller. Märkningen står inte för företaget utan är ett tyskt patentnummer, DRGM står för Deutsches Reichs Gebrauchsmuster. Företaget startade 1920 i Pforzheim och gjorde under 30-talet gjorde de helt underbara Art deco-smycken, armband, halsband, örhängen och broscher. I bakelit (?! se ovan) och med stenar. Måste erkänna att jag inte riktigt förstår vad de som skrivit texten i länken menar med uttrycket diamanté, diamanter? Eller bara stenar som ska efterlikna? Eller någon annan form av slipad sten? Får nog försöka forska lite mer i stenarna, tyvärr är min kunskap minimal när det kommer till äkta stenar… Det svåra med att försöka reda ut material i äkta smycken är att det finns så få ”riktiga” juvelerare nu för tiden, det är bara Guldfynd och liknande företag, vet inte riktigt vart man ska vända sig för bedömning.

Tydligen ska en av aktriserna i nyinspelningen av Mordet på Orientexpressen bära ett halsband i denna stil, blir nog till att se om filmen enbart med ögon för kläder för smycken.

Oavsett vilken plast det nu är och om det är äkta eller oäkta stenar så är mitt armband och min brosch ett stycke Art deco-historia från plastens relativa barndom och riktigt tjusiga smycken som kommer att ha en framträdande plats i samlingen. Och det som först kändes som ett dyrt felköp istället blev något som jag känner mig väldigt nöjd med, kul!

Göra hobbyrum

Nu ska jag ”få” något jag drömt om länge – ett ordentligt hobbyrum där jag får massor med plats och där jag kan ha allt framme, inklusive min symaskin. Ja, nu får jag ju inte det precis… det ska bara flyttas en sisådär 3-3500 böcker, bokhyllor och en hel massa annat (som ska göras plats åt på andra ställen i huset!) för att göra plats till hobbyrummet. När allt väl är flyttat, då som först kan jag börja inreda.

20190127_102741

Jag ska ha plats till min smyckesverkstad, för mina egna smycken, det jag lagar och när jag undersöker smycken till samlingen, men också allt annat jag grejar med. Lagar grejer, syr, papper osv, osv.

Jag har alltid gillat att sy men eftersom det är rätt bökigt att ta fram maskinen från garderoben och allt runt ikring som ska fram så jag syr knappt de enklaste saker längre. Tänk bara att kunna ha den framme hela tiden! Finns mycket roligt man kan sy/sy om av plagg och textilier man hittar på loppisar och second hand.

Men eftersom jag är vän av ordning (vissa skulle nog säga att jag är rätt pedantisk!) så kommer det att kräva bra och snygg förvaring, klarar inte att gå omkring och titta på röran. Så jag ägnar just nu mycket tid på att surfa runt och bli inspirerad.

20190127_080620

Eftersom jag flyttat in samlingen i mitt gigantiska skåp har det också blivit ett antal fina arkivskåp och trådrulleskåp lediga, de blir bra och användbara nu. Kanske jag ska sälja någon av dem, det betalar nog i princip det jag behöver köpa, de har blivit larvigt dyra sedan jag köpte ihop de här.

 

Svårare och svårare

Det har definitivt blivit svårare och svårare att hitta bra, äldre plastsmycken. Det har blivit svårare att hitta äldre plastsmycken över huvud taget, vet inte riktigt vad det beror på – jag ensam har ju knappast lyckats ”tömma” Sverige på äldre plastsmycken även om samlingen är stor!

En del tror jag kan handla om vurmen för retro/vintage inom kläder och inredning, då vill man även ha tidstypiska smycken. Och många av de smycken jag samlar passar in perfekt. Alltså, vi är fler som vill ha tag på dessa smycken så istället för att skänkas eller hamna på loppisar lägger yngre beslag på mammas/mormors/farmors smycken.

Men det kan ju knappast vara hela sanningen? Har handlare fått upp ögonen för att det går att sälja så de köper upp? Eller är det så illa att generationerna som bar dessa smycken börjar ”ta slut”?

Jag tycker i alla fall att det är märkligt, när jag började för sisådär en fem år sedan hade jag alltid med mig en hel hög hem efter en loppis-runda, nu får jag vara glad om jag hittar något över huvud taget. Visst, allt eftersom jag lärt mig mer har jag naturligtvis blivit mer finsmakare och mycket finns redan i samlingen men jag hittar väldigt lite, knappt ens något att rata.

Tur att jag har min engelska ”leverantör” Naomi, så länge det nu varar med Brexit och allt… Och så får jag väl helt enkelt lära mig leva med att det blir längre och längre mellan fynden och att fynden kanske inte är några fynd längre utan jag måste vara beredd att betala mer för de smycken jag hittar. Tur att jag varit så idog medan det gick att fynda!

Nej, julen är inte slut…

Idag har jag liten julafton, just hämtat ut ett parti blandade örhängen från ett äldre lager som jag ropat in på auktion. Det mesta i plast och det mesta 50/60-tal.

Problemet med den här typen av partier, som oftast stått på en vind eller ett garage, är att de kan vara i blandat skick och rätt smutsigt. Ropar man in på distans och inte kan se det mer än auktionsfirmans bilder så är det tyvärr sånt man får ta…

I partiet hittade jag bland annat de här urcoola i mjuk lätt plast, så typiska för 50/60-talet.

Mer mjuk plast, kanske något mer lättburna än de ovan (?!) men också väldigt typiska för sin tid.

Ett gäng vita, både mjuka men också lite hårdare. Den här typen av örhängen finns i hur många varianter som helst, jag tittar och tänker att de där har jag nog redan men sedan när jag tar fram dem och kollar är det alltid något som skiljer.

20190116_132510

De här tycker jag också var roliga, har aldrig sett den här varianten innan. Det är bland annat det som är så roligt med plastsmycken – jag hittar hela tiden smycken jag aldrig sett innan!

Städning pågår…

Så här års känner många av oss på något sätt behov av lite upprensning, både till kropp och själ – och inte minst rent praktiskt!

Har ett tråkigt/jobbigt år bakom mig och mycket, bland annat bloggen, har blivit rätt eftersatt. Så nu har jag satt mig och ska försöka bringa någon slags ordning i röran hoppas jag. Det kommer nog att ta sin tid, jag kan inte sitta så långa stunder och detta behöver jag göra framför datorn och inte med plattan. Men trägen vinner, är det inte så man brukar säga?!

På något sätt mår man, i alla fall jag, bättre med en viss ordning och kontroll över tillvaron. Så med samlingen omplockad till nytt skåp, hobbyrummet städat och nu snart bloggen så känns det som det går att ta lite nya tag!

Lite nytt från England och Tradera

Min underbara ”leverantör” Naomi från England har frestat mig med lite nytt till samlingen. Inte billigast men bäst!

Ett målat hjärta i lucite från 40/50-talet någon gång, resten är i celluloid. Klart äldst är halsbandet, det är från 20-talet. Som den hundägare jag är så faller jag för det mesta med hundar, den är också rätt tidig, 30/40-tal och så smög det med ett julset också från 40/50-talet.

Lite annat från Tradera har det också blivit men det börjar bli svårare och svårare att hitta bra plastsmycken. Det knepiga är, till skillnad från min engelska kontakt, att det är så få som kan särskilt mycket om plast så det kan vara väldigt svårt att lista ut vad det är man köper. Dessutom tar många väldigt höga priser och då blir osäkerhetsfaktorn för stor. Det är ok att betala höga priser – om man vet att det faktiskt är värt det…

Två par rätt typiska örhängen 50/60-tal, en ursöt liten skidåkare som troligen är från 50-talet, fint och lite ovanligt gråmelerat halsband 50/60-tal och till sist det köp jag är allra, allra mest nöjd med – det urcoola armbandet från 60-talet.

 

 

Omsortering av samlingen

Nu är samlingen snart omlokaliserad till det stora skåpet, det var den enkla delen…

Samlingen är numera omplockad efter ungefärlig ålder men eftersom jag gjort omfördelningen så att säga ”från höften” så är nästa steg att ta varje låda för sig, gå igenom allt i den lådan, åldersbestämma och så långt det går även bestämma material. Så att allt som ligger i respektive låda ligger på rätt plats. Och plocka bort det som inte är i plast eller för nytt, det gömmer sig en del av ben och horn, dessutom en hel del från 70/80-talet.  Samlingen känns trots allt lite mer självklar i ålder och inte enbart utefter vad det är.

Planerar hela tiden en riktig katalogisering men det är trögt att komma dit. Ska försöka börja skissa ett upplägg för den där boken jag vill skriva men jag får se vad tiden och orken räcker till…

Vore roligt att så småningom forska i tillverkare och formgivare men är troligen rätt svårt, jag gissar att väldigt mycket importerades redan från plastens barndom.

Undrar om denna vinter räcker till? Eller hur många vintrar som hinner gå?!