Så här dagen före julmarknaden, när allt är nerpackat och förberett, ångrar jag alltid att jag anmält mig. Av flera skäl, dels vet jag att det är mer än vad jag egentligen klarar av och orkar trots mycket hjälp av goda vänner, dels drabbas jag alltid över någon slags kreativ ångest. Inget av det jag har att sälja är fint, ingen kommer att köpa och då kommer jag att stå där och bli dålig hela nästa vecka för inget alls…
Sen vet jag att jag ändå kommer tycka det är roligt, roligt att visa upp vad jag gör och när en och annan faktiskt vill köpa och betala pengar för det jag gjort så känns det som någon slags bekräftelse att det ändå är hyfsat.
Under mitt yrkesverksamma liv var jag alltid bra på att prestera under press, det var först när deadlinen precis skulle gå ut som idéerna flödade och jag kunde göra hur mycket som helst. Även om jag nu för tiden, pga mina besvär, har en stresstålighet som är noll går jag fortfarande igång på det där med att deadlinen går ut. Har de senaste dagarna fått ett kreativt flöde som gör att, om jag bara orkade och kunde, skulle kunna vara i verkstan hela tiden!
Så det hinner bli lite smycken till innan jag måste dit imorgon. Nu har jag bara vädrets makter att slåss med också, jag hade tänkt att köra ner med alla grejer (inte smycken, de tar jag med mig imorgon) i em och göra lite halvklart så jag inte behöver vara där så tidigt imorgon men det snöar, det blåser och är allmänt ”skitväder”, värdelöst när man ska förflytta grejer från bilen och in, allt blir blött inklusive mig själv, suck.
helensjoyeriadotcom 