Ibland är det bra att gå tillbaka…

Jag är väldigt förtjust i ”blommiga” celluloid-armband från 30-40-talet (även broscherna). Har hittat några i färger och mönster jag inte hade innan (finns hur många varianter som helst, bara det är ett eget samlarområde).

2018-01-21 13.33.07

Så jag tänkte, jag tar fram de jag hade innan också så kan jag läsa på lite mer om dem och skriva om det. När jag gjorde det insåg jag att jag hade en katt bland hermelinerna.

När man ser armbandet för sig kanske man inte reagerar men tillsammans med de andra syns (och känns!) det tydligt att det är något annorlunda med det. Armbandet har också en annan typ av blommor än de andra. Jag tror att detta är en senare kopia, försöker ta reda på hur sen en senare kopia är, är den från typ nu eller är kopiorna gjorda på tex 70-talet? Den passar i alla fall med största sannolikhet inte in i min samling. Men den är ju fin för det!

Den här typen av armband (och broscher) började göras i Japan tack vare att en stor ingrediens i den här typen av äldre celluloid är kamfer (man ska kunna få fram en doft av malkulor om man gnuggar det entusiastiskt). Man utvinner kamfer ur ett träd, som passande nog på svenska heter Japankamfer, som det fanns stora bestånd av på Formosa (Taiwan) som vid sekelskiftet tillhörde kejsardömet Japan. Så när celluloiden slog igenom, det var ju inte bara i smycken utan i princip allt som gjorts i elfenben, så blev Japan en stor leverantör och byggde upp egna fabriker för tillverkning. Förutom Japan tillverkades celluloid främst i USA och Tyskland. Men det var främst i Japan som ”blommiga” smycken gjordes.

De här armbanden kan vara skurna eller gjutna. Ofta kallas alla av den här typen för skurna men det är en sanning med modifikation, de flesta är gjutna – men – oftast skurna för hand för den sista finishen när den kommit från gjutformen.

Jag har en som jag faktiskt tror är helt skuren, insidan på denna är mycket ojämnare än på de andra… men även de gjutna får en viss känsla av skuret eftersom de är ”finskurna” på slutet, det gör att även två som gjutits i samma form inte nödvändigtvis måste vara exakt lika.

Många gånger är de inte märkta, de kan ha haft en lapp, varit märkt på asken osv. Men där det finns är den oftast inpressad, ibland med Japan, ibland Made Japan och ibland bara FOREIGN.

De kan dessutom vara enfärgade i olika färger eller målade. De målade är handmålade vilket, precis som vid gjutningen, gör att de aldrig blir exakt lika. Det här var ju ingen superindustri där allt blev exakt, det är en av sakerna som gör dem så otroligt charmiga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s