Ibland får man faktiskt frångå sina principer…

Bestämde mig för rätt länge sedan att hålla samlingen till smycken, inte hårklämmor, kammar eller puderdosor och sånt som kan räknas som ”kring”. Går att dra det hur långt som helst, samlingen är stor nog ändå! Jag har dock behållt det jag tycker är väldigt fint eller någon särskild dyrgrip, resten har jag successivt sålt av.

Har två väskor sedan tidigare men de har ”bara” plasthandtag/båge och så två lösa utan tillhörande väska. Lite olika tider på de båda väskorna, den lilla med det vackra fodret skulle jag tippa är 40-tal, den större skinnväskan tror jag är 50/60-tal. Men jag är absolut ingen expert väskor, har behållit dem eftersom jag tycker de är fina!

Så – när jag hittade den här väskan i plast (lucite) med stenar kunde jag bara inte låta bli… Har faktiskt aldrig sett dem i Sverige förut, bara på bild från USA. Det är ju fullt möjligt att denna också är amerikansk men jag vet tyvärr inget om ursprung. De är från 40/50-talet och bars som aftonväskor. Eftersom den är genomskinlig funderar jag på om den inte någon gång i sin levnad haft foder? Men när jag tittar runt på bilder på andra liknande väskor hittar jag inte en enda med foder så antingen plockas de bort i alla väskor, eller mer troligt, aldrig haft något från början. Men lite märkligt är det allt, ser ju genast lite annorlunda ut med diverse innehåll.

Men även om den inte precis är gjord för att bära omkring mängder med ägodelar i så hade väl ändå dåtidens damer näsduk, puderdosa, läppstift, spegel och, eftersom väldigt många rökte på den här tiden, kanske ett paket cigaretter och en fin tändare? Eller förväntades man bli bjuden på cigaretter kanske? Men puderdosa och läppstift måste väl ändå ingå i alla tjusigare damers handväska?

Den har varit ute på galej, en spricka på baksidan och lite skavmärken här och där men jag tycker inte det gör något – någon har förhoppningsvis haft roligt!

Beresta smycken…

Sitter och plockar med den senaste ”leveransen” från England och kan inte låta bli att skratta. Hon brukar vara gullig och skicka med några gåvor och denna gång lyckades hon pricka in kompisar till smycken jag redan har. Tänker att det kanske inte är så märkligt, håller man på tillräckligt länge och har stor samling så ökar chansen tänker jag.

Det som är roligast är att de kommer från helt olika håll. Detta set i celluloid från 50/50-talet är hopsamlat över rätt lång tid. Örhängen kom först, de låg i ett parti jag ropade in på e’Bay (medan det fortfarande gick att köpa från USA, nu är frakten svindyr) i början av mitt samlande. Halsbandet hittade jag i en grupp på FB och säljaren var från Växjö. Halsband och örhängen är exakt lika. Armbandet fick jag idag i lådan från England, det är likadant men har inte exakt samma färg som halsband och örhängen men de bärs ju inte intill varandra så jag tycker nog ändå att de hör ihop. Ska bara fixa till armbandet, det saknar en pärla.

Ett annat matchande set i celluloid från 50/60-talet är det här lite svartvita eller vad jag nu ska kalla det. Inte samlat över lika lång tid men även här från olika håll. Först kom örhängen även här via e’Bay och USA, köpte armbandet här i Sverige, tror jag ropade in det på Tradera eller ev i någon FB-grupp, lite osäker på var jag fick tag i det. Och nu fick jag ett andra par matchande örhängen från England. De har inte 100 % samma färg, båda paren örhängen har något mer svart i sig än armbandet men tänker att det kan hänföras till tillverkningen.

Det kanske inte är så konstigt att det är otroligt svårt att hitta ursprung och formgivare för de flesta plastsmycken som vi ”vanliga” bar, inte de smycken som var dyra och fina redan på sin tid. Producerades antagligen i större upplagor, i alla fall när vi är framme vid plastens underbara tid på 50/60-talet, och spreds uppenbarligen över världen. Jag var väldigt inne på att just hitta tillverkare och formgivare när jag började samla men gav upp redan innan jag börjat…

Äntligen!

Får man tycka att det är rätt mysigt att det går mot höst?! Jag tycker väldigt mycket om sol och värme (och mår dessutom bättre när det är varmt) men när sommaren börjar dra sig mot sensommar börjar jag ändå vara rätt nöjd och längtar inomhus till alla mina hobbies och projekt.

Det har under sommaren ”hopat” sig lite. Inte bara beroende på vädret, juli innehöll ju faktiskt en hel del dåligt väder, utan också för att jag under sommaren befinner mig den mesta tiden i torpet.

20200825_082808

Massor med lagningsprojekt ligger och bara väntar, massor med nya smycken/smyckesdelar ligger och väntar på att bli nya smycken och tavlor.

 

Många, många plastsmycken behöver bli fotograferade och katalogiserade, ett helt skåp i källaren med samlingen ropar efter att bli genomgånget och sorterat.

20200825_072916

Dessutom hänger/ligger det en hel hög i laga eller sy om-högen och tyger som väntar på att bli sydda.

Under sommaren har jag till slut flyttat hemifrån (!) eftersom jag plockat hem den sista leksakslådan från mitt föräldrahem. I denna låda finns mina dockor och dockkläder, dockvagn och en hel del annat som tillhörde min barndom. Men till skillnad från dagens barn hade vi inte så mycket av allting så mycket är rätt sönderlekt och behöver lite omsorg om någon annan liten flicka ska kunna leka med det. Det är också ett av höstens/vinterns projekt.

Sen är det ju allt det vanliga, hem och trädgård som ska skötas (även om jag har hjälp med en del av det), fortsatt försäljning av allt som gömmer sig i hörnorna som inte används längre och inte minst – på grund av mina fysiska problem måste jag vila mest hela tiden så allting tar väääldigt lång tid… Så sen har det nig blivit vår och sommar igen eller vad tror ni?!

 

 

Alla dessa hundar…

Det har inte blivit mycket bloggat i sommar, mycket beroende på att min gamla älskade hund inte varit så pigg och tyvärr nu springer runt i hundhimlen 😢

Så vad kan då passa bättre än att plocka  fram alla mina hundar i samlingen. Mycket hundar har det blivit upptäckte jag när jag började leta…

Hundar i celluloid, ganska tidiga 30/40-tal.

Den lilla bruna hunden är i bakelit, resten i celluloid. Det ursöta setet är för barn, eller möjligtvis för dockor. 40/50-tal.

Charmiga hundar, två vinthundar 50/60-tal, resten 30/40-tal.

Fyra nästan likadana, olika färg, sötnosar från 50-talet.

Bara att konstatera, hundarsmycken i plast kommer i alla möjliga former…

Hundar som gör olika saker finns det också gott om.

3e4fe9ba2b212e48580b8fcba0119266

Insåg att jag inte kan lägga ut precis alla jag har (mååånga) så jag avslutar med en av de charmigaste hundar jag har, dessutom en av de tidigaste. Celluloid från slutet av 20-talet. Som så många andra tidiga plastsmycken är det svårt att tänka sig att denna brosch nästan är 100 år gammal!

Siv Lagerström

Äntligen har jag lyckats få tag på en ring av Siv Lagerström utan att bli ruinerad! Visserligen med en liten skada men dock. De finns inte särskilt ofta på marknaden och är oftast väääldigt dyra. Jag har inte mycket ringar i samlingen, dels är de svåra att hitta och dels oftast svåra att datera. Men som samlare av äldre plastsmycken så måste jag ändå äga åtminstone en av hennes ringar som är så väldigt typiska 60-tal och popkonstens stora era.

Det finns inte särskilt mycket att läsa om Siv Lagerström annat än att hon var (är, tror hon fortfarande är i livet, född 1935) silversmed som under 60-talet började göra ringar i akrylplast. Ringarna tillverkades först av Siv själv och sedan i samarbete med Gravyrverken Sollentuna. Det ska finnas armringar också men det har jag aldrig sett några. Ringar dyker upp då och då på auktioner. De tillverkades under slutet av 60-talet och en bit in på 70-talet, fram till 1974.

20200720_125412

De är märkta i botten Made in Sweden Siv. De handgjorda är märkta med namnteckningen Siv och de formsprutade har en rund stämpel med SIV i versaler. Den jag har är uppenbarligen formsprutad. Hon började med att göra handfrästa så de med namnteckning är äldst.

Vad jag har förstått var de väldigt eftertraktade även utanför Sverige. Tydligen fanns tex Brigitte Bardot bland fansen. Både Nationalmuseum och Nordiska Museet har ringar av Siv Lagerström i sina samlingar.

Info hämtat från Nordiska Museet, Nationalmuseum, Gamla Smycken av Christine Hansson och Svensk Smyckekonst av Anne-Marie Ericsson.

Så lite lagningsobjekt…

Regnet öser ner och vinden viner, man skulle kunna tro att det är höst och inte i början av juli! Blev i alla fall en liten loppis-tur mellan skurarna, tyvärr inga roliga smycken men en ljusstake och en pall följde i alla fall med hem. Jag har sett den där ljusstaken förut men vet inte varifrån den kommer eller riktigt hur gammal – tyckte mest det var fin. Pallen ska stå i hallen för att sitta på när man tar av/på skorna för dem som behöver.  

Jag fick med en hel del lagningsobjekt i lådan från England, en del lättare, andra svårare.

Ett sånt här projekt, ett armband som saknar en enda pärla, kan man tycka är en enkel uppgift. Själva lagningen är ju inte svår, bara lite lim, men det knepiga är att det inte går att laga förrän jag hittar just en sån här pärla just i den storleken. Det innebär att armbandet kan bo hos mig väääldigt länge innan det blir lagat.

Den här fina svanen däremot fixade jag direkt, hon hade ”bara” tappat sitt öga och det kunde egentligen ersättas med vilken färg som helst. Det enda var att hitta en lagom stor sten i ”skrot-lagret”. Det fick bli en röd sten, det blev bra tycker jag.

Tre art deco-smycken som behöver nya stenar. Knepigast kommer det otroligt vackra halsbandet med markasiter bli, vet inte riktigt vad som ska sitta där i mitten. Det får jag nog ägna lite efterforskningar åt. Även clips-broschen kan vara lite svår, det är markasiter som saknas och det har jag inga liggande. Får fundera om jag ska ersätta dem med andra stenar.

20200704_160230

Och så en hel hög som jag inte gått igenom än…

 

 

 

Lycka kan också vara…

… att, när solen gått i moln och regnet vräker ner, pyssla med en ny sändning från min kompis i England. Underbara plastsmycken men också en hel del lagningsobjekt. Lagningsobjekten kan vara allt möjligt, inte bara plastsmycken, men alla smycken är av äldre datum.

20200701_122740

Först ett av de finaste halsbanden jag numera äger, ett halsband från 30-talet i klassisk art deco-stil. Halsbandet är i celluloid och äkta art deco, dvs från tiden (30-talet). Det som är så otroligt häftigt med art deco-smycken är att de är precis lika moderna idag! Mer frågan om jag vågar bära det någon gång…

20200701_122811

Ett set i celluloid, halsband och örhängen (clips) från 30/40-talet. Så fint och ovanligt kraftigt för att vara celluloid. Det är ju oftast det som är problemet med äldre celluloid, det är så tunt och fint och går därför också lätt sönder.

20200701_122958

Till sist, ett otroligt vackert skuret och målat halsband från tidigt 1900-tal. Detta är dock i ben och inte i plast så jag ska njuta av det ett tag, bara för det är så otroligt fint, men sen får nog någon annan ta över det som också kan glädja sig över det.

Återkommer med lagningsobjekten.

Lite mer till samlingarna

Visade inte allt i förra inlägget, några fina kvar att visa upp som tillkommit i samlingarna, lite ”spridda skurar”.1592242417440_20200530_075949

Först ut, två siluetter i celluloid, ett hänge och en brosch. Osäker på om de är av samma ålder eller om den ”fyllda” är något nyare? Ja, nyare och nyare, kanske 30/40-tal istället för 20/30-tal? Får nog se om jag kan hitta någon info om det vid tillfälle. Hänget är ovanligt på så sätt att det har en ram av silver, har aldrig sett det förut. Det som är knepigt med siluetter är att det kan vara väldigt svårt att se/bedöma om något saknas, oftast ser man inte vilket förrän man ser en likadan.

1592242426776_20200530_080123

Ett tillägg till samlingen med sorgesmycken, troligen från sekelskiftet någon gång. Inte bakelit, vilket många tror att dessa är i (det finns men är rätt ovanliga) utan i någon av alla dessa varianter som man man ”höll på med” för att hitta nya material vid den här tiden, guttaperka, vulkanit och sånt…

1592242444562_20200530_080342

Ytterligare en tidig, denna gång troligen i celluloid.  Enligt säljaren fransk och från en nerlagd juvelerarebutik.

1592242435984_20200530_080321

En aning framåt i tiden, klassisk art deco. Kanske inte så mycket plast men jag älskar art deco.

1592242452027_20200530_080557

Och så till sist, ett lite större hopp framåt i tiden till 50/60-talet. Vid den här tiden gillade man set med armband, halsband och clips – kan mycket väl finnas ”makar” till de här och ibland har man tur och snubblar på dem… Idag tycker många tyvärr att detta ”bara” är plast men det är välgjorda smycken i fin kvalitet, armbandet till vänster har till och med säkerhetskedja.

 

Mjölkglas/milkglass

Ett material som ofta blandas ihop med plast i smycken är det som kallas mjölkglas, opalglas eller fussglas, milkglass på engelska. Jag tror de flesta av er vet vad det är när det gäller, skålar, fat och sådant men vad färre vet är att det också använts i smycken.

I vissa lägen kan jag förstå sammanblandningen, tex ovanstående halsband är ju väldigt lätt att tro att detta är i plast. Men som vanligt gäller, känn och knacka gärna liten på det mot tänderna så märker man direkt att det är något glasaktigt och inte plast. Tyngd kan också vara något att tänka på, glas är oftast tyngre än plast, men det stämmer inte alltid så bara på tyngd går inte att bestämma material. Mjölkglas är liksom halkigt/blankt på ytan och, som sagt, låter annorlunda om man knackar det mot tänderna. Du kan testa hemma med något i plast och något i glas (behöver inte vara smycken) och hör/känn skillnaden. Så här i corona-tider kanske man inte vill göra detta med loppis-saker men om du har en våtservett eller någon sprit i fickan kan det funka ändå. Men börja med att lära dig märka skillnad både när du tar i det och hur det låter, det kan du ju öva på vilka grejer som helst hemma!

Den här typen av glas (tänker inte ge mig in på den tekniska sidan av hur det är tillverkat, finns att hitta om du är intresserad – det är bara att googla) är en typ av pressglas. Tvärtemot vad namnet antyder finns det inte bara vitt mjölkglas utan det kan finnas i många färger även om vitt är klart vanligast. För att göra det extra knepigt är inte allt glas i smycken mjölkglas, det mesta är andra typer av glas, men just mjölkglas har en annan känsla när man tar i det, se ovan.

Det här röda halsbandet har passerat mina händer, rätt säker på att det är mjölkglas. Även det svarta halsbandet tror jag är i samma material.

Själva typen av glas har funnits länge men börjar inte dyka upp i smycken i någon större skala förrän på 50/60-talet. Det finns allt från hela smycken gjorda av glas till att man har använt mjölkglas istället för plast i infattningar. De smycken du ser nedan är hur man vanligast träffar på mjölkglas.

Lite blandat till samlingen

Visserligen försöker jag rensa i samlingen men när det dyker upp fina/bra smycken som passar in i samlingen måste de ju köpas…. Även om (som tur är för ekonomin kanske?!) blir det allt svårare och dyrare att hitta bra äldre plastsmycken. Kanske är jag lite medskyldig själv som fått upp människors ögon för dem?

Prisbilden är dock rätt märklig, många tittar på eBay och Etsy och ser en prisbild som inte på något sätt stämmer med prisbilden i Sverige – särskilt på e’Bay finns det dessutom många som tar enorma priser för felaktiga smycken, felaktiga på de sättet att de är inte i de material de påstår och inte så gamla som utlovas heller. Jag skulle vilja påstå att du måste vara rätt kunnig för att handla på e’Bay om du inte ska bli lurad. Själv blev jag lurad massor med gånger i början, handlar i princip aldrig där längre.

Samtidigt finns det också det fenomen som jag blir galen på och har skrivit om flera gånger, så fort det är något i äldre plast så tror alla (eller vill tro) att det är bakelit. Dels beroende på okunnighet, dels på just prisbilden man ser utomlands. Frågar man om hur de vet att det är bakelit får man de mest kreativa svar. Det bästa hittills var ett halsband som såldes som naturlig bakelit, när jag frågade vad det var fick jag till svar att det var naturlig. Undrar om den säljaren trodde bakelit var ett naturmaterial?å som bärnsten, jade eller andra stenar?!

Visst finns det fortfarande fina smycken att hitta men tyvärr börjar det bli som på e’Bay, du måste veta rätt mycket själv för att inte bli lurad, det är en rätt trist utveckling. I min värld handlar det inte om att du hela tiden måste göra det stora klippet, jag kan tänka mig att betala för bra äldre smycken. Det jag INTE kan tänka mig är att betala dyrt för smycken som inte är vad de påstås vara… Det finns också mycket billig, nyare plast där ute som jag inte vill ha!

Två armband/armringar i celluloid. Den vänstra, från 20-talet, såldes som intarsia och jag var vansinnigt nyfiken innan jag fick hem den för att se om jag hade rätt – och det hade jag. Den är normalstor vilket gör att jag misstänker att den ska vara för överarm (många var ju så små förr…). Den högra är ”bara” ytterligare en från 30/40-talet, denna med blommor av olika slag och ett elefanthuvud. Har en uppsättning av de här men det häftiga med dem är att det är verkligen sällan jag hittar en som är likadan som någon av dem jag redan har, de finns i så otroligt många varianter.

Två brosch-clips, båda från 30/40-tal. Den brunröda med en underbar glans är i bakelit. Den dubbla med pärlor emellan är av en typ jag aldrig sett förut, par kom de ju oftast i men inte att de sitter ihop så här. Osäker på själva materialet, plast är det men kanske celluloid.

Så några av de där i lucite som är skurna och målade från baksidan, 40-tal. Tycker de är så fina och puderdosan är lite ”off topic” men jag kunde inte motstå den, visst är den fin?

20200530_080100

Lite djur i celluloid är aldrig fel, älskar särskilt de roliga hundarna på motorcykel. Den bruna hunden har rörligt huvud. 40/50-tal.

20200530_080241

Lite celluloid till… Alla tre broscher, 20/30/40-tal. ”Fjädern” är äldst, en del mörknade stenar (är det ibland på äldre smycken, limmet?!) men komplett och fin.