Samlingen

Har nu – äntligen – börjat på att gå igenom samlingen, del för del. Börjar med den äldsta, 1800-tal till 1920-talet. Där har jag hyfsad koll både på ålder och material. Jag kommer att lägga ut en del av dem under respektive tidsepok, resten med länk till min mapp på Pinterest, kan inte använda bloggen att spara alla bilder på.

Jag lägger varje smycke på en hård baksida med en etikett som talar om vad det är, material och när det är från. Dessutom med en kommentar om det finns någon anmärkning, något som inte är original eller om den saknar en del.

Ursäkta det dåliga ljuset, ska ta bättre bilder vid annat tillfälle, men det visar i alla fall själva idén. Från början hade jag tänkt att bara knyta fast en ”informations-etikett” och låta dem ligga direkt i lådan men insåg på vägen att jag behövde ha något skydd, lägga dem i något. Många av de riktigt gamla, som ju trots allt snart är 100 år, är rätt sköra och det vore ju synd om delar eller stenar försvann för att jag inte förvarade dem ordentligt.

Har bla ett antal äldre armband i celluloid med stenar som jag är riktigt rädd att jag ska tappa, väldigt svårt att hitta stenar med rätt färg att ersätta med när smycket är så här gammalt.

Det jag alltid slås av när jag plockar bland riktigt gamla plastsmycken är hur välbevarade de trots allt är. Den tidens plast var/är ju betydligt skörare än dagens och att de klarat hantering under alla dessa år är otroligt häftigt. Att de dessutom över huvud taget finns kvar är också otroligt, plastsmycken här inte precis stått högt i kurs för efterkommande generationer.

Många är dessutom förvånansvärt moderna, kanske inte så mycket de här riktigt gamla, men många 30-talssmycken skulle kunna säljas idag utan att någon skulle reagera!

Bengel and Bonaz

Jag har skrivit om Jakob Bengel förut, en tysk firma som tillverkade klock-kedjor som en kort period på 30-talet tillverkade och sålde urläckra art deco-smycken. Helt oupptäckta tills ett par, som hade samlat på sig ett antal av dessa smycken började forska i var de kunde komma ifrån. Eftersom de bara tillverkades under en kort period har de blivit väldigt eftertraktade och betingar därför många gånger fantasisummor.

f819f1e66dae3dedba745e5399e5c412

Nu har jag blivit stolt ägare till ett halsband som med största sannolikhet är ett Jakob Bengel. Även om det inte finns ett exakt likadant (varför kunde han inte ha märkt sina smycken?!) i böckerna så är detta så likt att detta absolut är Bengel. Stort, maffigt och ser hur modernt ut som helst – fast det är från 30-talet och art deco. Otroligt att ett smycke som har 90 år på nacken kan se ut som om det vore köpt i en ”fin-butik” idag.

Jag har några sedan tidigare som ”skulle kunna vara” men det är väldigt svårt att veta. Min engelska kontakt vet jag har en kontakt som är duktig på Bengel så jag tänker att jag någon gång ska be henne ta med sig detaljerade bilder på de jag har och få ett expertutlåtande.

d3beb17faa9b634c755eeb11a2925e1a

August Bonaz däremot var fransman och verksam fram till 1927 (själv dog han 1922 men hans hustru Marguerite drev firman fram till hennes död 1927). Hårkammar i olika fantastiska utföranden var deras största del men gjorde även en del smycken i celluloid och galalith, jugend och art deco. Precis som med Jakob Bengel gjorde de inte smycken under så väldigt många år så därför är deras smycken också väldigt eftertraktade (och dyra).

Många av Bonaz smycken är, till skillnad från Bengel, märkta.

Lite nytt till samlingen

Efter att i nästan två veckor brottats med en elak flunsa så är jag på benen igen. Bestämt mig för att ligga lite lågt (igen…) med nyinköpen under tiden jag går igenom samlingen och samtidigt skriver om bloggen. Ligga lite lågt i så motto att bara investera i sådant som är väldigt speciellt eller på annat sätt kompletterar samlingen.

Dessutom behöver jag komma igång med mina egna smycken nu när det börjar bli mer höst (och julmarknaden kommer alltid snabbare än jag tror!). Sålde rätt mycket förra julmarknaden och resten av vintern ägnade jag mig åt att göra om hemmet och göra ett ordentligt hobbyrum så under den tiden var allting nerpackat – och sen kom sommaren. Så nu finns det för ovanlighetens skull inga mängder med redan gjorda smycken att ”plocka av”. Det enda jag fått ur mig hittills är en ny ring.

Men lite nytt till samlingen har det trots allt blivit;

Tre par svartvita örhängen från 60-talet, de två, som är likadana bara skiftade, har jag matchande halsband och paret med ”blixt” kunde jag bara inte motstå!

Fyra broscher, en fyrkantig spännande art deco-brosch som jag nog ska forska lite mer kring, en brosch i celluloid (30-tal) som egentligen är en ”hat flash” som var så billig att jag inte kunde låta bli. En sorgebrosch till den delen av samlingen och så ett hundhuvud i celluloid från 40-talet, hundar har jag alltid svårt att motstå, särskilt om det när ”skägghundar” eftersom jag är matte till en mycket älskad dvärgschnauzer.

Ett typiskt 50-talsarmband i termoplast (en typ av lucite kan man säga) från Coro. Och så till sist, ett sånt där armband som antingen kan vara mer eller mindre sprillans nytt eller väldigt gammalt… kräver med andra ord lite detektivarbete  –  och det gillar jag ju!

Svåra material, plast, ben och horn

Återkommer till ett av mina favoritämnen, material som blandas ihop med plast. Just ben är nog den absolut vanligaste sammanblandningen.

Det KAN verkligen vara svårt att skilja äldre celluloid från ben men även nyare smycken i ben tror många är i plast. Ytan kan ibland på nyare bensmycken vara rätt putsad och därigenom blank, tror att det är en sak som ”luras”. Det andra är nog helt enkelt okunskapen om hur mycket smycken i ben det faktiskt finns. Och viktigt, det är ben som i ben från ko, gris eller andra djur – inte elfenben. Att hitta ett äldre smycke i elfenben är VÄLDIGT ovanligt, vad jag vet har det aldrig passerat mina händer. Smycken här nedan är alla i ben. De skurna elefanterna har jag en känsla av är ett smycke som tillverkats i alla tider och fortfarande görs vilket dessutom gör att det kan vara väldigt svårt att bedöma ålder.

Här nedan är ett klassiskt exempel, Edelweiss-broschen, som finns i mängder med utföranden och både i ben och plast. Den vänstra är i celluloid och den högra i ben. På de här bilderna tycker jag skillnad i struktur (och till viss del färg) syns ganska väl.

Ett annat, lite svårare, exempel är detta. Ett armband i ben och ett halsband i celluloid. Med blotta ögat är det i princip omöjligt att se skillnad utan här måste man känna, kolla med lupp, undersöka lukt osv. Finns ett par enkla knep om man inte just då kan syna det närmare, ben är kallt att ta på jmf med plast som är mer kroppstemp och ben har en mycket tydlig ”klang” jämfört med plast om man knackar det mot något hårt (jag brukar använda tänderna!).

Har man tillgång till lupp ser man, oftast i alla fall, skillnaden i struktur även om den inte syns med blotta ögat. Ben har också ofta lite gula fläckar som är en naturlig färgvariation på materialet.

Sedan finns det en hel del olika typer av fröer/nötter som många också tar för plast. Även horn, särskilt infärgat, kan också upplevas som plast. Finns en del luriga material, tex malt sammanpressat horn som kan vara supersvårt att skilja från plast men oftast är det lite ”skivigt” och kan ha lite mer slitage än plast. Smycken nedan var alla sålda till mig som plast, två av dem som bakelit. Ingen av dem är plast…

Det ”naturfärgade” halsbandet vet jag inte riktigt vad det är för material, troligen någon slags nöt. Halsbandet med rundlar är troligtvis ett slags malt horn, jämför jag med ”äkta” bakelit (örhängen, armband och halsband/pärlor på bilderna) har den både en helt annan struktur och yta. Plast ”skivar” sig aldrig på det sättet, även om den är gammal. Så till sist, armbandet, som jag inte heller riktigt klurat ut material men det är i alla fall inte plast. Kan vara horn men mer troligt något trämaterial (jmf många sorgesmycken som inte heller är bakelit).

Men – det kan verkligen vara supersvårt att klura ut material och just av det skälet blir jag otroligt sur på de som bara tror att det är celluloid/plast (eller för den delen bakelit, hatobjekt nummer två) och hävdar det bestämt, jag ropar in det och upptäcker att det är ben. Jag tycker det är otroligt mycket justare att skriva/säga att man är osäker. Om jag är i det läget, vilket jag ju så klart är ibland/rätt ofta, jag kan inte alltid med 100 % säkerhet säga material, ålder eller vad det nu kan vara – skriv det! ”Jag tror detta men är inte alls säker” så får jag som köpare skaffa mig en egen uppfattning om jag vågar chansa eller om jag, med hjälp av bilder, kan dra någon egen slutsats.

 

 

Lite nytt till samlingen

En ny laddning har anlänt från England, alltid lika roligt att dyka ner i lådan!

Blev ovanligt mycket bakelit den här gången. 

Tre broscher, alla 30-tal. Särskilt den nedre till höger är en typisk art deco, i ”Jacob Bengel-stil”.

FB_IMG_1565803189167

Ett vackert, klassiskt bakelit-halsband med små genomskinliga pärlor emellan. Också detta väldigt mycket 30-tal.

Så några med renoveringsbehov. Den vänstra fina art deco-broschen saknar en del stenar, hyfsat enkelt att åtgärda med stenar från ”skroten”. De tre armbanden är lite knepigare. Det saknas några ”pluppar”, kan bli knepigt att hitta sådan utan frågan är om jag inte måste hitta på något annat. Det gula är lite slitigt men förutom en rengöring går det väl knappast att göra något. Det mörkt bruna är enklast, det behöver ”bara” en rejäl rengöring och upputsning.

Lite celluloid;

En brosch och ett par örhängen i samma stil, 30-tal.

Två charmiga halsband, på det blå behövs metallen putsas/rengöras och det bruna har en konstig förlängning i metall som jag ska ta bort. Örhängen och brosch är rätt typiska för sitt material och sin tid. Alla 30/40-tal.

Så till sist, renoveringsbehov. Örhängen saknar några stenar och broschen behöver en riktigt rejäl rengöring.

Tidig plast/plastens föregångare

Jag har två stora ”hang-ups” (saker jag stör mig på) när det gäller äldre plast generellt och plastsmycken i synnerhet. Det ena är det jag ofta skriver om, äldre plast är INTE självklart bakelit utan det är snarare mer troligt att det INTE är det. Det finns en tro att det inte fanns någon plast innan bakelit och sen var allting bakelit nästan fram till idag, inget kunde vara mer fel!

Det andra är att eftersom ett smycke är i plast måste det vara typ 50/60-tal för innan dess fanns inte plast, samma sak här, kan inte vara mer fel, plast (kanske inte alltid i den form vi ser idag) fanns långt tidigare men däremot kom den totala användningen av plast till ALLT slog igenom just på 50/60-talet.

Redan i mitten på 1800-talet började man leta efter sätt att göra ”kopior” på dyra material som elfenben, sköldpaddsskal och korall. Det som drev den här utvecklingen handlade om biljardbollar, som var gjorda i elfenben som man ville hitta ett billigare material med samma egenskaper.

Innan plasten, som den ser ut idag, provade man sig fram med en hel rad olika material. Den första egentliga plasten var celluloid som uppfanns redan i andra halvan av 1800-talet.

20190220_101557

Andra material som kom fram vid denna tid (och som många gånger försvann lika fort igen) var bl.a. vulkanit, ebonit, guttaperka, svartek och annat som alla hade sitt ursprung i naturen, gummiträdet, trä som hade blivit ”förvandlat” av att ligga i jorden, vulkanisk massa osv. Det testades även med några olika sorters nötter (mest i knappar) och malt, pressat horn.

553817f8fd813cfa3da699845d0e36be
Armband vulkanit, sent 1800 alt tidigt 1900

Äldre sorgesmycken som inte är i glas eller stenkol/jet ( eller ”finare” svarta stenar) är ofta i någon av dessa material, de är nämligen alla svartbruna i olika toner (precis som den tidiga bakeliten). Man hittar en och annan i bakelit också men de är betydligt ovanligare.

Sedan blandar en del ihop pressglas, som är ett rätt vanligt material i sorgesmycken, men det är en annan femma!

Värme och datorstrul…

Efter några veckor med datorstrul och dessutom mycket sol och värme har det inte blivit bloggat på länge, nu hoppas jag att i alla fall datorstrulet lugnar ner sig, fint väder får det gärna fortsätta att vara men nej, nu blåser det KALLT.

Min engelska kontakt säljer allt hon har i gömmorna nu innan hon ska ha en bebis så det blir mycket därifrån just nu… Just hämtat den senaste laddningen, julafton som vanligt.

Lite tema djur, allt i celluloid utom den genomskinliga hunden med utstående öra, den är i lucite. Roligast, tycker jag, är ”fågelburs-örhängen”. Mest 30-40-tal.

Två riktigt, riktigt fina set, även dessa 30/40-tal. Rosorna är ett långt halsband med matchande örhängen i celluloid. Det andra, i gul bakelit och krom, är klassisk art deco.

Så lite mer art deco, bakelit och celluloid. Den större är en modell på brosch jag är lite extra förtjust i, bakelit med ”utsmyckning”. Armbandet i celluloid har en rätt ovanlig design, aldrig sett liknande.

Det är nog tur för min plånbok att Naomi nedkommer med bebis snart!