Fotograferar lite nytt

Tyvärr har ju Storbritannien valt att lämna EU och ingen vet i dagsläget vad det kommer att innebära. Jag köpte en del från USA och Canada tidigare, framför allt smyckedelar till mina egna smycken, men det har blivit väldigt dyrt. Portokostnaden från de länderna är numera väldigt hög och det har dessutom tillkommit en massa avgifter här. Misstänker att samma sak kan hända med Storbritannien men 2020 är i alla fall ”business as usual” så jag har bestämt mig för att köpa vad jag kan så länge det varar… Just nu är det stiltje, så klart, men jag hann få en leverans av äldre plastsmycken innan allt startade. Ett och annat hittar jag fortfarande på Tradera, däremot är det numera väldigt svårt att hitta något på loppis.

Först ett gäng örhängen, de flesta 60-talare men några är 40- och 50-tal. Roliga men inga rariteter.

Det här är däremot ett par lite mer rariteter. Ett set i bakelit med urläckert armband och matchande hänge (som tyvärr har förlorat sin kedja, den som satt där var ny och förskräcklig) från 30/40-tal. Ett halsband i galalith och glaspärlor i ”Egyptian revival” från 20-talet. När man upptäckte Tutankamons grav 1922 blev allt med koppling till Egypten väldigt modernt. Saknar nog en randig pärla i mitten men det får man leva med när det är nästan 100 år!

Ytterligare en riktigt raritet, en handbrosch i celluloid från sekelskifte/tidigt 1900-tal. Det är nog det äldsta plastsmycket i min samling. Jag har några sorgebroscher som skulle kunna vara från sekelskiftet men det är nog mitt äldsta celluloid-smycke.

Några klassiska 50-/60-tals halsband, ett dessutom med matchande armband och ett med matchande örhängen.

Så till sist, ytterligare ett par rariteter från 30-tal art deco. Båda seten är i bakelit. Det vänstra i bakelit och krom, armband och brosch. Det högra i bakelit och mässing, brosch och par av brosch-clips. Båda urläckra men särskilt det vänstra älskar jag.

Katalogisering pågår

I dessa corona-tider är det tur man har lite och pyssla med… Nu är jag ju redan van vid att vara hemma och att vara rätt mycket ensam, blir så när de flesta vänner fortfarande jobbar, så det är inget problem. Men däremot är allt jag faktiskt hade tänkt att göra inställt vilket ändå gör att jag är hemma mer än vanligt.

Såå, det får bli fortsatt katalogisering av samlingen. Befinner mig bland broscher från 30/40-tal för tillfället (har nog smugit sig en och annan 50/60-talare också), tar en låda i taget – det är enda sättet om det inte ska bli fullständigt kaos.

20200319_114438

När jag plockar bland alla fina/roliga broscher tänker jag att vi glömt konsten att bära brosch. Nu för tiden, om vi över huvud taget bär brosch (rätt omodernt upplever jag) så har vi dålig fantasi. Vi sätter broschen på ett jack- eller kavajslag eller på sidan halvvägs upp på bröstet. Förr kunde man sätta broscher lite varstans, uppe halsen, på kragen, skärpet, i midjan, uppe på axeln, nere på höften, bära två eller kanske där bak om man hade en fin ringning där. Eller varför inte på hårbandet, mössan eller hatten? Eller på något helt annat oväntat ställe? Finns så otroligt mycket fina/roliga äldre broscher så – mer broscher åt folket!

 

 

 

Mode och smycken förändras, 1910-20

Om du vill se hur modet såg ut vid den här tiden, 1910/20-tal (och framåt) så är ett tips att titta på Downtown Abbey, första säsongen. Downtown Abbey börjar nämligen med förlisningen av Titanic 1912. Som alla engelska serier är den trogen sin tid in i minsta detalj.

Förändringen från tidigare var stor, midjor kasade ner och håret klipptes av. Kjolen åkte också upp en bit och det blev urringat. Mycket fransar, paljetter, fastsydda små glaspärlor på klänningar, väskor etc.

När det kommer till smycken var det mycket lååångt som gällde, långa halsband som man antingen bar hellånga eller snodde flera varv om halsen, gärna flera halsband på en gång. Var inte halsbanden långa skulle de istället vara väldigt korta och sitta uppe i/på halsen. Även örhängen hängde ner, kanske inte så långa som vi bär idag men de skulle dingla. Damer hade inte börjat bära armbandsur så du kunde bära armband på båda armarna eller, senare på 20-talet, var det vanligt med överarms-armband som alltså satt mitt uppe på överarmen. Armband från den här tiden är oftast ganska små i storlek, människor var mindre, och hittar du större stela armband som du vet är från den här tiden så har de oftast suttit uppe på armen (på bar arm, inte som de vanliga armbanden som oftast bars utanpå handskarna). Hårprydnade och hattsmycken var också stort.

Mycket ”glitter”, äkta så klart men också väldigt mycket glasstenar i alla former. De äkta stenarna satt på ädla metaller men vi ”vanliga”, vi hade smycken i alla möjliga sorters oäkta metaller. Mycket mässing, olika metaller som skulle likna guld (tombak tex) men även sådant som skulle se ut som silver. Pläterat i både guld och silver hade kommit. Och så infattade glasstenar i alla former och färger.

Om jag dyker ner i plastsmyckens underbara värld så var det celluloid som skulle efterlikna äkta vara, precis som med alla ädla metaller, ville man att det skulle se ut som den ädla varan. När det gäller plast var det sköldpaddsskal, elfenben, korall och liknande material som skulle efterliknas.

På 20-talet hittades Tutankhamons grav och det gjorde att allt ”egyptiskt” blev otroligt populärt. Ormar, skarabeer och alla andra vanligt förekommande symboler från det forna Egypten dyker upp i mängder på smycken.

Roar mig med att fotografera

Håller på med att försöka skapa en lite heltäckande bild av mode/smyckesmode under olika epoker under främst 1900-talet fram till och med 60-tal. Nu är det inte så lätt att avgränsa, mode förändras ju inte från en dag till en annan men jag provar mig fram.

Insåg att jag faktiskt har minst en klänning från varje årtionde förutom de första. Det får jag leta efter framöver, problemet med kläder, precis som med smycken, är att ju längre bak i tiden, ju svårare att hitta. Men det är bara att leta och att vara tålmodig..,

Men – än så länge provar jag mig fram lite med hur jag ska kunna använda min egna klänningar för att visa smyckemodet. Får se om det blir som jag tänkt mig!

De här sex bilderna är 30-tal, tagna med en otroligt vacker klänning med olika smycken från tiden.

 

Brosch-clips, sko-clips och skillnaden

Favorit i repris…

Jag stöter ofta ofta på frågor om vad dessa brosch-clips är för något och när de är ifrån och ständigt dyker det upp någon som svarar att det är sko-clips. Ska försöka reda ut skillnaden.

Brosch-clips (eller dress-clip som de kallas på engelska) är alltså en brosch men med skillnaden mot ”vanliga” broscher med nål är att de har ett clips med ordentliga piggar. Själva clipset är ganska långt, inte riktigt lika långt som ovandelen men nästan. Du bar dessa i urringningen på en fin klänning, oftast i par. Du kunde bära dem fram eller, om du har en djup ringning, bak.

Märkligt nog fanns dessa smycken i stort sett bara under 30-talet, kanske en bit in på 40-talet för att sedan helt försvinna. Varför undrar jag, det är ju ett väldigt vackert och användbart smycke?! Det är inte helt ovanligt att hitta brosch-clips på loppisar, däremot är det väldigt svårt att hitta par, de har nästan alltid förlorat sin kompis. Det finns också smycke där paret kan sättas ihop och bli en vanlig brosch. Ofta har de tappat en del av sina stenar, de är ju trots allt 80-90 år gamla! De fanns i alla möjliga former men vanligast var nog i metall med glittrande stenar, men de fanns även i tex bakelit och celluloid. Det målade brosch-clipset ovan är celluloid.

Och så var det ju det här med sko-clips… Sko-clips har du för att kunna variera och/eller piffa upp ett par släta skor. Till skillnad från brosch-clips så har det var modernt i omgångar ända sedan tidigt 1900-tal och de finns att köpa nya än idag.

Clipset, eller klämman, har sett olika ut under tidens gång. Men grundprincipen är, jämfört med brosch-clips, kortare och trubbigare clips. Brosch-clips nere till höger, de övriga två till skor.

Man kan också tänka på var de ska sitta, de som ska sitta på en klänning är oftast gjord på längden medan de som ska sitta på ett par skor är ofta på bredden. Storlek är också en faktor, på en klänning kan du ju bära en mycket maffigare brosch än vad du får plats med framme vid tårna på ett par pumps. Har du sett några av varje så lär du dig att se skillnad.

Samlingen, omorganisation igen!

Pysslar lite med samlingen idag, vet inte för vilken gång i ordningen jag försöker få någon ordning på den…

20200215_112344

Nu har jag bestämt mig att försöka gå igenom hela samlingen, lite i taget, och lägga dem i tidsordning. Eftersom tidsperioder inte är exakta så har jag valt att bara ha tre, sent 1800-1920-talet, 30/40-tal och 50/60-tal. Men inom dessa tre delas de upp i typ av smycken, alltså halsband, armband osv.

Tanken är att alla smycken ska ha en tillhörande beskrivning, ålder, material och om jag vet ev fel, ersättningar etc. Har inte riktigt bestämt mig för om alla smycken ska vara i ”plastpåse” men alla smycken med stenar eller andra delar som skulle kunna ramla av ska i alla fall vara det.

Jag vet att det finns en del i samlingen, särskilt det jag köpte tidigt i samlandet, som inte är gammalt nog eller fel material och det ska förhoppningsvis sorteras ut. Misstänker att jag kommer att hitta en och annan dublett också. Min samling är ju numera STOR så jag behöver verkligen gå igenom den!

Och så något helt annat…

En jacka, inget speciellt med den mer än att jag tycker mycket om den och den är fortfarande väldigt fin, började dragkedjan gå upp så där retligt. Man tycker man stänger och i nästa ögonblick har den gått upp. Visserligen är jag hyfsat sykunnig men att byta en väldigt lång dragkedja i en jacka är ett rätt stort arbete – och dessutom rätt dyrt att göra på en jacka jag inte betalat några stora pengar för (köpt second hand) om man behöver köpa en ny dragkedja.

Så vad göra innan jag låter den gå till någon textilåtervinning? Det är då Google kommer väl till pass, och så klart hittade jag en bra beskrivning av hur man räddar en dragkedja som vill dela på sig. Du hittar beskrivningen här laga en dragkedja som delar sig

Jag tog fram en liten tång jag har till mina smycken – och det funkade!! Man kan tycka vad man vill om all ”skit” som skrivs på Internet men ibland är det ändå otroligt bra för vad man kan hitta och lära sig. Så, istället för en oanvändbar jacka har jag nu en jacka som går många mil till!

 

Räddar inte bara smycken

Det är äldre smycken, framför allt plast, som är min stora passion. Men jag är road av äldre mode över huvud taget så en och annan gång ägnar jag mig åt att återställa en klänning i dess forna glans. Jag är hyfsat sykunnig så jag tycker det är roligt att kunna använda de kunskaperna.

Hittade den här fina svarta klänningen på Kupan. Visste inte vad det var för sorts klänning men med spännande detaljer med gömda fickor såg jag hur välsydd den var, och att den var gammal, så den fick följa med hem. Den saknade ett antal knappar, en tryckknapp hade lossnat och den var i behov av en tvätt. Det hedrar Kupan att de satt två avramlade knappar på en säkerhetsnål och satt fast den på klänningen!

Tack vare bästa och trevligaste FB-gruppen (om man vill ha hjälp med äldre kläder), ”Vintagesnack Vintage info, tvättråd, märkning & massa inspiration”, så lärde jag mig att detta är en högtidsdräkt för sjuksköterskor, även kallad frack. Ålder är svårt eftersom de sett likadana ut i många år, men slutade användas under 60-talet. Jag tror att den är i det senare spannet, alltså 50/60-tal.

Nu har den fått tillbaka sina knappar, plus en ”ny”, tryck-knapp fastsydd igen, tvättad och struken – så här fin blev den!

20200205_110353

 

Den som spar hon har…

Efter att ha tillbringat morgonen med tandläkarbesök och avlämning av bil på verkstad för att den krånglar var jag sur och trött. Kände mig tvungen att göra något som avledde tankarna lite så det fick bli ”lagningsverkstad” idag.

Det bästa man kan göra när man vill laga äldre smycken är att spara gamla söndriga smycken, man vet aldrig när delar kan komma till användning. Visserligen finns det nya att köpa men om det är ett äldre smycke så känns det bättre men blir också oftast bättre om man kan använda gamla lås, gamla stenar osv. Det man också kan ha glädje av är en pincett och tandpetare i trä. Mycket lagningar, särskilt att limma stenar, är smått och pilligt så jag trycker alltid ut lim på ett papper eller något och så tar jag lite i taget med en tandpetare för att få ner lim i hålet. Pincett eller något annat att plocka stenar med är ett måste, omöjligt att få dessa små, små stenar på plats med händerna.

Jag hade ett par örhängen i lucite, den där typen med skuret mönster från baksidan, fina men problemet var att den ena hade tappat sin skruvdel. Visst hade jag kunnat byta båda till något modernare men visst är det bättre med en likadan?! Efter lite rotande i ”skroten” hittade jag faktiskt just det, en exakt likadan – kan du se vilken det var som satt där och vilken jag satt dit?

När det gäller stenar är det alltid knepigt, även ofärgade stenar kan ha väldigt olika färg. Oftast går det att hitta stenar med åtminstone liknande färg men inte alltid. Beror också hur mycket tålamod du har att låta det ligga olagat… Men med de här två tycker jag att jag lyckades, inte syns det på den vackra art deco-broschen eller på örhängen i celluloid att där finns ersatta stenar?

Med broscher och deras nålar är det ungefär likadant, finns en uppsjö med varianter och längder, ibland får man hitta på en lösning. På den här celluloid-broschen med frukter hade hela nålen och låset ramlat bort. Problemet var, förutom att hitta en lagom lång, var att den gamla suttit på en extra platta med en slags piggar på som den var fäst på. Att hitta en nål som passade just till de piggarna gick ju inte så då får man vara lite kreativ. Jag plockade bort plattan men då blev det en konstig fördjupning där den suttit så då tog jag fram lite konstläder/galon, klippte ut en bit som var exakt lika stor som plattan, limmade på den och därefter låset. Då sitter nålen bra men det blir kanske inte den vackraste av lagningar men det är ju inget man ser på framsidan, ibland får man leva med det.

Just det där med att vara lite kreativ fick jag vara med den här superfina art deco-broschen i bakelit. Den ena läderremmen hade gått av och jag tänkte glatt att det bara är att korta av den så de är jämlånga och sätta fast dem igen eller i värsta fall byta ut remmen helt. Men när jag tog fram och synade den ordentligt insåg jag att det inte skulle bli så enkelt. Den lilla remmen sitter under nålen och nålen sitter som berget, jag vågar inte vara särskilt våldsam med ett smycke i äldre plast som är 80-90 år gammalt. Vad göra? Vände och vred och insåg att det enda möjliga var att på något sätt laga remmen som gått av. Sy var en idé jag hade men jag tänkte att jag börjar med att limma och se om jag kan förstärka den på baksidan. Så fram med håltagaren och göra en liten, liten lagningslapp (det här är smått) och lim – och se, nu sitter den där igen och inget som syns på framsidan.

Min filosofi rent generellt är att har jag möjlighet att återställa smycket så det inte syns att det är lagat så gör jag naturligtvis det. Kan jag inte det så gör det inget att lagningen syns, bara det inte syns på framsidan. De saker som lever länge får skavanker och är något ersatt så kan ju bäraren få veta det, tänker jag. De jag lagat idag tillhör dock samlingen så de är till mig själv.

Lite 60/70-tals nostalgi

Mitt intresseområde sträcker sig fram till skiftet 60/70-tal sedan blir det lite för mycket av min egen tid. Visserligen var jag barn på 60-talet men på 70-talet var jag tonåring och jag har väldigt svårt att gå igång på vare sig smycken eller kläder som jag minns att jag själv hade.

Jag samlar på mig referensböcker men jag köper också äldre tidningar när jag kommer över dem. Jag letar modebilder och annonser för att både se kläder men framför allt smycken. Ska försöka göra ett litet ”referensbibliotek” med gamla annonser, modereportage och liknande. Bra sätt att skaffa sig en blick för hur smycken och mode sett ut över tid. Sen är det ju med tidningar som med smycken, ju äldre ju färre finns att hitta…

Har bläddrat igenom ett par Damernas Värld och Femina från 1970, visserligen övre gränsen för mitt intresse men modet förändras trots allt inte från en dag till en annan…

20200126_143906

Var bara tvungen att ta med en platsannons från Tempo också, så otroligt typiskt för sin tid!