Jakob Bengel, en favorit i repris

Råkat ut för ett par smärre olyckor så just nu kan jag inte göra så mycket rent praktiskt så det får bli lite djupdykning i samlingen och runt smycken istället.

Som samlare av äldre plastsmycken är Jakob Bengels smycken från 30-talet otroligt eftertraktade (och därför vääääldigt dyra). Men det är ändå otroligt att smycken som är bortåt 90 år gamla kan upplevas som toppmoderna och vet man inte så kan man inte gissa att de är så gamla. Det är något häftigt med det.

Först lite bakgrund för er som aldrig hört talas om mannen ifråga. Jag hade aldrig hört talas om Bengel innan jag började hålla på med det här. Jakob Bengel startade på 1800-talet företag i Tyskland som tillverkade kedjor till fickur (väldigt fina, de dyker upp ibland). 1924 bestämde de sig för att försöka sig på att tillverka smycken. Smyckestillverkningen dog ut i samband med andra världskriget, dvs de tillverkade smycken i ca 15 år.

Halsband art deco i ”Bengel-stil”

Smycken de gjorde var, för den tiden, mycket moderna med inspiration från Bauhaus, Coco Chanel och Art Deco. Oftast i krom och galalith, en plast som gjordes med mjölk som råvara. Värmer man galalith genom att tex gnugga det en stund så kan man känna en doft som nästan kan liknas vid sur mjölk. Krom var en vanlig metall i smycken under den här tiden.

Bengels smycken såldes över hela världen men tyvärr är det många som inte överlevt till våra dagar. Till skillnad från ”äkta” smycken så har sk bijouterier i perioder inte ansetts ha något värde alls och kastats…

Halsband art deco, kan ev vara Bengel

Har man nu ett smycke som eventuellt skulle kunna vara Bengel, finns många ”look-a-likes”, så kan det vara rätt svårt att vara säker på att det är smycke från Bengel man har, om man nu inte lyckas hitta exakt det smycket i någon av de två böcker som finns, eftersom de aldrig är stämplade. Tyvärr är det så, som det ofta blir, att eftersom de betingar ett väldigt högt pris vill säljare gärna påstå att det är Bengel. Det bästa man kan göra, tycker jag, är att dels vara påläst själv, dels handla av någon som man vet är seriös.

Jag har sedan tidigare ett halsband som, med 99 % säkerhet, är Bengel som jag köpt av min engelska kontakt och ett par som eventuellt skulle kunna vara. Och ett antal i samma stil men med ganska stor säkerhet inte är Bengel. Nu har jag kostat på mig att ropa in två halsband från en tysk auktionsfirma (som ingår i Auctionet) där de hänvisar till den stora utställningen om Bengel i München 2004. Nu när jag har fått dem och synat dem är jag 99 % säker att de är från tiden och av Bengel. Dyra men fina kan jag väl sammanfatta. Att hitta ett Bengel-smycke för inga pengar alls på en loppis tror jag är väldigt svårt men undrens tid är inte förbi så vem vet?!

Så lite lagningsobjekt…

Regnet öser ner och vinden viner, man skulle kunna tro att det är höst och inte i början av juli! Blev i alla fall en liten loppis-tur mellan skurarna, tyvärr inga roliga smycken men en ljusstake och en pall följde i alla fall med hem. Jag har sett den där ljusstaken förut men vet inte varifrån den kommer eller riktigt hur gammal – tyckte mest det var fin. Pallen ska stå i hallen för att sitta på när man tar av/på skorna för dem som behöver.  

Jag fick med en hel del lagningsobjekt i lådan från England, en del lättare, andra svårare.

Ett sånt här projekt, ett armband som saknar en enda pärla, kan man tycka är en enkel uppgift. Själva lagningen är ju inte svår, bara lite lim, men det knepiga är att det inte går att laga förrän jag hittar just en sån här pärla just i den storleken. Det innebär att armbandet kan bo hos mig väääldigt länge innan det blir lagat.

Den här fina svanen däremot fixade jag direkt, hon hade ”bara” tappat sitt öga och det kunde egentligen ersättas med vilken färg som helst. Det enda var att hitta en lagom stor sten i ”skrot-lagret”. Det fick bli en röd sten, det blev bra tycker jag.

Tre art deco-smycken som behöver nya stenar. Knepigast kommer det otroligt vackra halsbandet med markasiter bli, vet inte riktigt vad som ska sitta där i mitten. Det får jag nog ägna lite efterforskningar åt. Även clips-broschen kan vara lite svår, det är markasiter som saknas och det har jag inga liggande. Får fundera om jag ska ersätta dem med andra stenar.

20200704_160230

Och så en hel hög som jag inte gått igenom än…

 

 

 

Lycka kan också vara…

… att, när solen gått i moln och regnet vräker ner, pyssla med en ny sändning från min kompis i England. Underbara plastsmycken men också en hel del lagningsobjekt. Lagningsobjekten kan vara allt möjligt, inte bara plastsmycken, men alla smycken är av äldre datum.

20200701_122740

Först ett av de finaste halsbanden jag numera äger, ett halsband från 30-talet i klassisk art deco-stil. Halsbandet är i celluloid och äkta art deco, dvs från tiden (30-talet). Det som är så otroligt häftigt med art deco-smycken är att de är precis lika moderna idag! Mer frågan om jag vågar bära det någon gång…

20200701_122811

Ett set i celluloid, halsband och örhängen (clips) från 30/40-talet. Så fint och ovanligt kraftigt för att vara celluloid. Det är ju oftast det som är problemet med äldre celluloid, det är så tunt och fint och går därför också lätt sönder.

20200701_122958

Till sist, ett otroligt vackert skuret och målat halsband från tidigt 1900-tal. Detta är dock i ben och inte i plast så jag ska njuta av det ett tag, bara för det är så otroligt fint, men sen får nog någon annan ta över det som också kan glädja sig över det.

Återkommer med lagningsobjekten.

Fotograferar lite nytt

Tyvärr har ju Storbritannien valt att lämna EU och ingen vet i dagsläget vad det kommer att innebära. Jag köpte en del från USA och Canada tidigare, framför allt smyckedelar till mina egna smycken, men det har blivit väldigt dyrt. Portokostnaden från de länderna är numera väldigt hög och det har dessutom tillkommit en massa avgifter här. Misstänker att samma sak kan hända med Storbritannien men 2020 är i alla fall ”business as usual” så jag har bestämt mig för att köpa vad jag kan så länge det varar… Just nu är det stiltje, så klart, men jag hann få en leverans av äldre plastsmycken innan allt startade. Ett och annat hittar jag fortfarande på Tradera, däremot är det numera väldigt svårt att hitta något på loppis.

Först ett gäng örhängen, de flesta 60-talare men några är 40- och 50-tal. Roliga men inga rariteter.

Det här är däremot ett par lite mer rariteter. Ett set i bakelit med urläckert armband och matchande hänge (som tyvärr har förlorat sin kedja, den som satt där var ny och förskräcklig) från 30/40-tal. Ett halsband i galalith och glaspärlor i ”Egyptian revival” från 20-talet. När man upptäckte Tutankamons grav 1922 blev allt med koppling till Egypten väldigt modernt. Saknar nog en randig pärla i mitten men det får man leva med när det är nästan 100 år!

Ytterligare en riktigt raritet, en handbrosch i celluloid från sekelskifte/tidigt 1900-tal. Det är nog det äldsta plastsmycket i min samling. Jag har några sorgebroscher som skulle kunna vara från sekelskiftet men det är nog mitt äldsta celluloid-smycke.

Några klassiska 50-/60-tals halsband, ett dessutom med matchande armband och ett med matchande örhängen.

Så till sist, ytterligare ett par rariteter från 30-tal art deco. Båda seten är i bakelit. Det vänstra i bakelit och krom, armband och brosch. Det högra i bakelit och mässing, brosch och par av brosch-clips. Båda urläckra men särskilt det vänstra älskar jag.

Nya tider

Så var detta årets julmarknad lagd till handlingarna. Tyvärr sämsta hittills så jag har bestämt mig för att hoppa över ett år. Eftersom det är en sån ansträngning för mig att vara med vill man ju känna att det ger något tillbaka. Möjligt att jag försöker hitta något annat men det är inte så lätt när jag måste kunna åka hem och vila… Men jag får se hur & vad jag gör, något vore kul.

Så nu är jag tillbaka till min samling och min omändring av bloggen som fick stå tillbaka lite eftersom jag var tvungen att prioritera julmarknaden.

Tillsammans med mitt senaste tillskott till samlingen fick jag ovanstående nålmärke som jag tyckte passade strålande bra till mig! Köpte nedanstående armband från UK men inte från min ”vanliga” leverantör utan en av de andra samlarna. Tror jag ska höra med henne om hon kan skaffa fler.

Mitt absolut senaste tillskott (hämtat det idag) till samlingen är ett helt underbart armband i mässing och bakelit från 30-talet, art deco. Svårt bara att fotografera detta fina armband och göra det rättvisa denna gråa, gråa dag, men gjort vad jag kunnat för att ni ska se hur fint det är.

Bengel and Bonaz

Jag har skrivit om Jakob Bengel förut, en tysk firma som tillverkade klock-kedjor som en kort period på 30-talet tillverkade och sålde urläckra art deco-smycken. Helt oupptäckta tills ett par, som hade samlat på sig ett antal av dessa smycken började forska i var de kunde komma ifrån. Eftersom de bara tillverkades under en kort period har de blivit väldigt eftertraktade och betingar därför många gånger fantasisummor.

f819f1e66dae3dedba745e5399e5c412

Nu har jag blivit stolt ägare till ett halsband som med största sannolikhet är ett Jakob Bengel. Även om det inte finns ett exakt likadant (varför kunde han inte ha märkt sina smycken?!) i böckerna så är detta så likt att detta absolut är Bengel. Stort, maffigt och ser hur modernt ut som helst – fast det är från 30-talet och art deco. Otroligt att ett smycke som har 90 år på nacken kan se ut som om det vore köpt i en ”fin-butik” idag.

Jag har några sedan tidigare som ”skulle kunna vara” men det är väldigt svårt att veta. Min engelska kontakt vet jag har en kontakt som är duktig på Bengel så jag tänker att jag någon gång ska be henne ta med sig detaljerade bilder på de jag har och få ett expertutlåtande.

d3beb17faa9b634c755eeb11a2925e1a

August Bonaz däremot var fransman och verksam fram till 1927 (själv dog han 1922 men hans hustru Marguerite drev firman fram till hennes död 1927). Hårkammar i olika fantastiska utföranden var deras största del men gjorde även en del smycken i celluloid och galalith, jugend och art deco. Precis som med Jakob Bengel gjorde de inte smycken under så väldigt många år så därför är deras smycken också väldigt eftertraktade (och dyra).

Många av Bonaz smycken är, till skillnad från Bengel, märkta.

Evighetsarbete…

Håller på med ett evighetsarbete som jag får sitta med lite då och då. Det är väldigt pilligt, tidsödande och något jag rent fysiskt inte kan hålla på med så länge i taget. De kanske inte återfår helt sin forna glans men de kommer ändå att bli superfina när de är klara!

Det jag gör är att försöka ”restaurera” en brosch och ett armband, båda Art Deco och väldigt, väldigt fina (annars hade jag inte gett mig på det här evighetsarbetet – såå roligt är det inte) men som saknar många stenar. Särskilt armbandet, där saknas nog minst hälften av stenarna. Normalt sett får det gå i ”skroten” när det saknas så många men det här tyckte jag var så otroligt fint så jag bestämde mig för att försöka rädda det.

0_20190831_095720

Jag har under tiden jag hållt på med smycken samlat på mig  det jag kallar smyckeskrot. Smycken med stenar och pärlor av olika slag som är bortom räddning och som det heller inte går att göra något annat med. Från detta plockar jag sedan stenar, pärlor och delar när ett smycke ska lagas. Inte alltid jag hittar just exakt rätt sten eller rätt del men väldigt ofta finns någon bra ersättning. Kan vara väldigt knepigt, de ska inte bara ha rätt storlek, de måste ha rätt färg också. Pärlor kan ha väldigt många olika färger men även ofärgade stenar kan ha förvånansvärt många olika nyanser. För att inte tala om färgade stenar.

I det här fallet behöver jag många yttepyttesmå ofärgade stenar. Jag har ett särskilt en brosch som en gång haft massor med stenar och där alla större stenar/pärlor för längesedan är borta men jag hoppas alla små stenar som finns ska räcka eller i alla fall hjälpa mig en rejäl bit på väg.

Först måste jag få ut de små stenarna från sin nuvarande brosch vilket i sig kan vara pilligt och tidsödande. Dessutom finns alltid risk att jag ”skjuter iväg dem” om jag inte aktar mig. Har de åkt iväg är så här små stenar omöjliga att hitta igen… Jag jobbar med en liten skalkniv, vass i änden och tunt blad. Stenar kan sitta väldigt hårt om det vill sig illa och jag vill varken skada dem eller skjuta iväg dem, så bara det här momentet är oerhört pilligt.

Sedan ska stenarna limmas i armbandet/broschen och eftersom det här är så smått är det inte bara kladda dit lim utan limmet måste ”petas” dit med en tandsticka för att inte få lim överallt. Så till sist, ta de små rackarna med en pincett och få dem i hålet och dessutom på rätt håll – så jag antar att ni förstår varför jag bara gör detta lite då och då!

Lite nytt till samlingen

En ny laddning har anlänt från England, alltid lika roligt att dyka ner i lådan!

Blev ovanligt mycket bakelit den här gången. 

Tre broscher, alla 30-tal. Särskilt den nedre till höger är en typisk art deco, i ”Jacob Bengel-stil”.

FB_IMG_1565803189167

Ett vackert, klassiskt bakelit-halsband med små genomskinliga pärlor emellan. Också detta väldigt mycket 30-tal.

Så några med renoveringsbehov. Den vänstra fina art deco-broschen saknar en del stenar, hyfsat enkelt att åtgärda med stenar från ”skroten”. De tre armbanden är lite knepigare. Det saknas några ”pluppar”, kan bli knepigt att hitta sådan utan frågan är om jag inte måste hitta på något annat. Det gula är lite slitigt men förutom en rengöring går det väl knappast att göra något. Det mörkt bruna är enklast, det behöver ”bara” en rejäl rengöring och upputsning.

Lite celluloid;

En brosch och ett par örhängen i samma stil, 30-tal.

Två charmiga halsband, på det blå behövs metallen putsas/rengöras och det bruna har en konstig förlängning i metall som jag ska ta bort. Örhängen och brosch är rätt typiska för sitt material och sin tid. Alla 30/40-tal.

Så till sist, renoveringsbehov. Örhängen saknar några stenar och broschen behöver en riktigt rejäl rengöring.

Tillskott till biblioteket

Har just nu snöat in på Art Deco-smycken och tänkte försöka lära mig lite mer. Jag har min favorit Bengel men det finns fler och rent generellt är dessa smycken så otroligt snygga – och märkligt moderna trots att de har närmare 90 år på nacken…

Fick tips om att den här boken var bra när det gäller Bengel och hans likar. Dyr som skam ny men hittade en begagnad i fint skick på Amazon.

Sen föll jag gör en bok som egentligen är mer om mode än smycken, tänkte jag kunde ha hjälp av den ändå för att se vilka smycken de bar på bilderna. Tyvärr var det inte mycket smycken och den rör sig åldersmässigt lite utanför min ”tids-zon” men otroligt rolig ändå. Här handlar det om vardagsmode, inte det tjusiga modet, och det gör ju igenkänningsfaktorn skyhög! För mig speciellt, det här är mina årtionden, uppväxt och ungdom – urkul.

Även denna köpt begagnad, finns inte kvar i utgivning längre.

Värme och datorstrul…

Efter några veckor med datorstrul och dessutom mycket sol och värme har det inte blivit bloggat på länge, nu hoppas jag att i alla fall datorstrulet lugnar ner sig, fint väder får det gärna fortsätta att vara men nej, nu blåser det KALLT.

Min engelska kontakt säljer allt hon har i gömmorna nu innan hon ska ha en bebis så det blir mycket därifrån just nu… Just hämtat den senaste laddningen, julafton som vanligt.

Lite tema djur, allt i celluloid utom den genomskinliga hunden med utstående öra, den är i lucite. Roligast, tycker jag, är ”fågelburs-örhängen”. Mest 30-40-tal.

Två riktigt, riktigt fina set, även dessa 30/40-tal. Rosorna är ett långt halsband med matchande örhängen i celluloid. Det andra, i gul bakelit och krom, är klassisk art deco.

Så lite mer art deco, bakelit och celluloid. Den större är en modell på brosch jag är lite extra förtjust i, bakelit med ”utsmyckning”. Armbandet i celluloid har en rätt ovanlig design, aldrig sett liknande.

Det är nog tur för min plånbok att Naomi nedkommer med bebis snart!