Mina egna återbrukade smycken

Pandemin och allt runtomkring la fullständigt en våt filt över lusten till eget mitt skapande. När sen Svenska Kraftnät vill ta mitt älskade sommarhus från mig, har fått en vattenskada i källaren och har ögonproblem så är det näst intill omöjligt att uppbåda någon kreativitet alls…

Men eftersom jag blivit tillfrågad om jag kan/vill sälja i Södratorps kvarn i sommar kände jag mig lite ”tvungen” att ta fram och gå igenom det jag skapat som fanns i gömmorna. Så roligt det helt plötsligt kändes! Dels hade jag betydligt mer i skåp och lådor än vad jag mindes, dels blev jag – äntligen – sugen på att skapa nytt. Det har jag inte varit på lääänge…

Nu känns dessutom det jag gör mer aktuellt än någonsin, återbruk har blivit betydligt mer ”i ropet” än när jag började. Dessutom har lappa och laga (som jag alltid ägnat mig åt) har blivit modernt. Är som någon sa, vem det nu var, allting går runt och väntar man tillräckligt längre blir man helt plötsligt modern!

Tar en smyckesvariant i taget, går igenom var och en så att jag kan se att de är fina och att det inte är något fel på dem. Dessutom bestämde jag mig för att ta nya bilder när jag ändå hade alla framme. Tycker att jag, tack vare ljuslådan, får bättre bilder och kanske jag blivit liiite bättre fotograf också?!

Först ringarna. Alla stommar är nya och justerbara, resten består av gamla knappar, udda clips-örhängen, spännen och en och annan söndrig brosch.

Äntligen!

Med två års pandemi som tyvärr och mer eller mindre dödat all sorts kreativ inspiration börjar det äntligen ljusna! Inte skapat några större mästerverk men jag har i alla fall – äntligen – känt mig sugen på att sätta mig och skapa igen.

Den här veckan har jag fått ihop två par örhängen skapade av olika lösa delar jag hade i lådorna, tror de flesta delarna kommer från söndriga örhängen. Sedan använder jag i stort sett alltid nya/oanvända öronkrokar, de ska dock stoppas in i ett hål i örat…

Två halsband i all enkelhet blev det också. Även dessa skapade av diverse delar från andra söndriga smycken. De små delarna, björnen och hjärtat, är troligen berlocker från söndriga armband, den större som björnen hänger i har nog varit ett hänge redan från början, det större hjärtat däremot vet jag inte alls ursprunget till.

Även om detta inte är några stora saker så jag så himla glad att jag känner lusten igen!

Vill hitta tillbaka!

Jag har ända sedan pandemin startade haft noll inspiration till skapande, tråkigt men det är inte roligt att tvinga fram det. Jag håller på med mitt skapande just för att det ska vara roligt och ge mig den där känslan av flow som är så underbar och det inträffar inte om jag tvingar fram något. Men idag kände jag helt plötsligt lust att försöka trigga igång känslan igen. Om det beror på att det (trots kylan) går mot vår/sommar eller för att jag fått min första spruta och ser något slags svagt ljus i Corona-tunneln och någon slags stilla förhoppning om att det skulle kunna bli julmarknad någonstans i höst vet jag inte men oavsett skulle det vara härligt att bli lite inspirerad igen.

Allt jag skapar gör jag från äldre/gamla söndriga smycken, smyckedetaljer och en och annan knapp. För er som brukar läsa min blogg vet att jag gillar att ta till vara och låta smycken och kläder få ett nytt liv och detta är en del av samma sak. Istället för att kasta en brosch som förlorat sin nål kan tex bli ett jättefint hänge osv.

Så, för att bli lite sugen plockade jag fram bilder på en del tidigare ”skapelser” för att se att känslan har funnits där förut även om det var länge sedan…

Jag en sakletare, samlare och återskapare

Har börjat titta på Återskaparna på tv och även om jag inte gillar programledarna så är jag otroligt imponerad av hantverkarna med specialistkompetens utöver det vanliga – nörderi kan vara alldeles, alldeles underbart! Dessutom gillar jag ordet ”återskapare”, det är ju faktiskt det vi alla ägnar oss åt som lagar och fixar. Vare sig det, som i mitt fall, handlar om smycken och kläder eller om något helt annat.

En del, som inte alls är inne i den här världen, frågar mig ibland varför jag tycker det är så kul med gamla grejer – jag ägnar ju mig åt något som varken är värdefullt eller som jag tjänar pengar på… Många tror att jag gått och blivit ”miljönisse” på gamla dar men det handlar väldigt lite om det, även om jag avskyr slöseri och slit och släng i alla former, i grunden tycker jag grejer ska hålla och att man ska laga de saker som går att laga.

Svaret på frågan ovan är egentligen är egentligen flera, ett svar är att jag helt enkelt tycker om äldre saker, de har en historia, en själ, och dessutom ofta en kvalitet som nya saker saknar. Ett annat svar är att själva jakten är kul, det är roligt att vara saklerare och få bli riktigt nöjd när man hittar något bra. Det handlar inte om att hitta något ekonomiskt värdefullt, det är inte alls min drivkraft, utan om något som är fint eller har en historia jag gillar. Att undersöka och lära sig mer om något man hittat är definitivt en del av nöjet. Om man sen hittar något man behöver som både är billigare och bättre än nytt blir man så klart extra nöjd!

Sedan kan sakletandet och loppisbesökandet ha sina utmaningar, igår var en väldigt typisk dag i en sakletares liv. Jag satte igång med ”persedelvård” som det heter i det militära, jag gick igenom min vinterskor och stövlar, borstade och smörjde in. Vill man att saker ska hålla måste man sköta dem, så enkel är sanningen. I alla fall inser jag att mina favoritstövlar har sett sina bästa dagar och att jag behöver ett par ”nya”. Så jag tar en promenad bort till Erikshjälpen för att se om de har några stövlar kvar. Inga stövlar blev köpta, istället kom jag hem med ett skåp och en gammal resekoffert! Hoppsan, liksom…

Samlandet är väl en del av samma, men jag tror också att samlande är en läggningsfråga – man kan ju njuta av fina saker utan att nödvändigtvis vilja äga dem. Vi samlare har det nog i oss, en gen vi alla har. Pratar jag med andra samlare, oavsett vad de nu samlar, inser jag hur lika vi är, vare sig vi samlar bilar, sportmemoribilia eller vad det nu kan vara vi snöat in på. Vi drivs av att ha sakerna omkring oss och kunna titta på dem men vi drivs också av kunskap, att ständigt lära oss mer inom det området vi nördat in oss på.

Kunskapstörsten, det är den stora skillnaden mellan oss samlare och sk ”hoarders” (vad det nu kan heta på svenska, människor som aldrig kan göra sig av med någonting). Det handlar väldigt lite om att inte kunna göra sig av med saker, som samlare kan man alltid göra sig av med saker om man hittar något bättre, utan just om att äga de ”rätta” sakerna och sedan kunna så mycket man kan om det – det är nörderi i dess finaste form!

Ingen julmarknad i år

Så här års brukar det vara fullt med förberedande arbete inför julmarknaden, allt från displayer till att ha tillräckligt att sälja men, som så mycket annat detta år, så är årets julmarknad på museet inställd. Vi fick veta det i god tid så tidigare i höstas (när det verkade ha lugnat sig med corona) hade jag någon idé om att ha ett slags öppet hus här hemma för vänner och grannar istället, hade tyckt att det skulle vara roligt att visa grannar och vänner vad jag ägnar mig åt förutom att ta hand om ryggen, men det gick ju inte heller eftersom vi inte ska träffas.

Jämfört med mycket annat i dessa tider är det ju ett litet bekymmer men trist ändå. Jag som redan tillbringade mina dagar hemma trodde inte jag skulle bli så påverkad av att allt ställs in och att vi ska hålla socialt avstånd men när det inte finns något att gå på/göra och ingen att träffa blir det väldigt tomt. Och med det blir det tyvärr också väldigt lite stimulans utifrån.

Tycker det är svårt med inspirationen, dels för att det inte funnits någon julmarknad att se fram emot, dels för att allt känns rätt trist rent allmänt… Det är inte försäljningen i sig utan att träffa människor och få feedback på det man gör som är den stora grejen med att en enda gång på året visa upp mina smycken och tavlor. Det i sig ger massor med stimulans och energi för att fortsätta.

Blir mest lite lagningar, en och annan tavla och lite sy-projekt. Och så läser jag, massor. Och så fortsatt katalogisering av samlingen. Men allt går väldigt trögt, även där saknas inspiration och driv. Men samtidigt det går det verkligen inte på något sätt någon nöd på mig jämfört med många andra men det betyder inte nödvändigtvis att det är roligt för det. Men det är bara att bita ihop, se framåt och hoppas på bättre tider.

Äntligen!

Får man tycka att det är rätt mysigt att det går mot höst?! Jag tycker väldigt mycket om sol och värme (och mår dessutom bättre när det är varmt) men när sommaren börjar dra sig mot sensommar börjar jag ändå vara rätt nöjd och längtar inomhus till alla mina hobbies och projekt.

Det har under sommaren ”hopat” sig lite. Inte bara beroende på vädret, juli innehöll ju faktiskt en hel del dåligt väder, utan också för att jag under sommaren befinner mig den mesta tiden i torpet.

20200825_082808

Massor med lagningsprojekt ligger och bara väntar, massor med nya smycken/smyckesdelar ligger och väntar på att bli nya smycken och tavlor.

Många, många plastsmycken behöver bli fotograferade och katalogiserade, ett helt skåp i källaren med samlingen ropar efter att bli genomgånget och sorterat.

20200825_072916

Dessutom hänger/ligger det en hel hög i laga eller sy om-högen och tyger som väntar på att bli sydda.

Under sommaren har jag till slut flyttat hemifrån (!) eftersom jag plockat hem den sista leksakslådan från mitt föräldrahem. I denna låda finns mina dockor och dockkläder, dockvagn och en hel del annat som tillhörde min barndom. Men till skillnad från dagens barn hade vi inte så mycket av allting så mycket är rätt sönderlekt och behöver lite omsorg om någon annan liten flicka ska kunna leka med det. Det är också ett av höstens/vinterns projekt.

Sen är det ju allt det vanliga, hem och trädgård som ska skötas (även om jag har hjälp med en del av det), fortsatt försäljning av allt som gömmer sig i hörnorna som inte används längre och inte minst – på grund av mina fysiska problem måste jag vila mest hela tiden så allting tar väääldigt lång tid… Så sen har det nog blivit vår och sommar igen eller vad tror ni?!

Så lite lagningsobjekt…

Regnet öser ner och vinden viner, man skulle kunna tro att det är höst och inte i början av juli! Blev i alla fall en liten loppis-tur mellan skurarna, tyvärr inga roliga smycken men en ljusstake och en pall följde i alla fall med hem. Jag har sett den där ljusstaken förut men vet inte varifrån den kommer eller riktigt hur gammal – tyckte mest det var fin. Pallen ska stå i hallen för att sitta på när man tar av/på skorna för dem som behöver.  

Jag fick med en hel del lagningsobjekt i lådan från England, en del lättare, andra svårare.

Ett sånt här projekt, ett armband som saknar en enda pärla, kan man tycka är en enkel uppgift. Själva lagningen är ju inte svår, bara lite lim, men det knepiga är att det inte går att laga förrän jag hittar just en sån här pärla just i den storleken. Det innebär att armbandet kan bo hos mig väääldigt länge innan det blir lagat.

Den här fina svanen däremot fixade jag direkt, hon hade ”bara” tappat sitt öga och det kunde egentligen ersättas med vilken färg som helst. Det enda var att hitta en lagom stor sten i ”skrot-lagret”. Det fick bli en röd sten, det blev bra tycker jag.

Tre art deco-smycken som behöver nya stenar. Knepigast kommer det otroligt vackra halsbandet med markasiter bli, vet inte riktigt vad som ska sitta där i mitten. Det får jag nog ägna lite efterforskningar åt. Även clips-broschen kan vara lite svår, det är markasiter som saknas och det har jag inga liggande. Får fundera om jag ska ersätta dem med andra stenar.

20200704_160230

Och så en hel hög som jag inte gått igenom än…

 

 

 

Vill du kunna laga lite själv?

Vill du kunna laga lite enkla smågrejer själv, en tappad sten, ett söndrigt lås etc. för att förlänga livet på ett favoritsmycke istället för att kasta det?

För de här, relativt enkla lagningarna, behöver du inte någon större verkstad;

1. Släng inte gamla smycken som går sönder och som inte är värda att laga. Dem kan du istället använda till att ta lås, stenar etc från. Finns att köpa mängder med olika smycketillbehör men ofta när man lagar ett äldre smycke har de en tendens att se för nya ut. Ibland gör det inget men särskilt stenar vill man hitta en sten som passar bättre i färg. Ibland kan man hitta ett parti på loppis med trasiga smycken för några få kronor, köp när du hittar och bygg upp ett litet lager med sådant. Be dina kompisar om att få deras smycken när de går sönder.

2. Skaffa lite lås, öronspjut eller vad du ser att du oftast behöver, finns många bra därute som säljer smyckedetaljer.

3. Köp ett bra lim! Jag har testat ett antal olika men personligen föredrar jag Panduros smyckelim. Funkar på de flesta material, även när man limmar ett material i ett annat.

1589888479990_20200519_133549

4. Några bra små tänger, du hittar set på Panduro men billigare på Jula, Biltema och liknande ställen – de duger precis lika bra. De randiga kommer från Panduro, de med svarta handtag från Jula.

1589888576921_20200519_133704

5. Tandpetare eller liknande att peta med.

20200519_134714

6. En bra pincett, särskilt hålla på med små stenar är pilligt. Gärna också något med smal vass topp, jag använder en liten skalkniv, nagelsax och en liten sax för att kunna plocka bort stenar.

Detta är egentligen i grunden det du behöver för enkla lagningar. Sedan kanske du också behöver ringar, pinnar etc men börja med det enkla och se om du tycker du kan och tycker det är kul innan du köper på dig ett helt lager.

Jag är helt självlärd, jag har lärt mig genom att googla, läsa, testa och misslyckas. Du kanske inte ska börja med det dyrbaraste smycket du har. Dyrbara äkta smycken tycker jag du ska du lämna in till en juvelerare för lagning.

Närmare instruktioner om hur du faktiskt gör kommer nästa gång…

 

Leve de gamla husmorsknepen!

Hittade en sån fin Fasilko (bra kvalitet!) som tyvärr hade fula svettfläckar. Jag köpte den ändå eftersom den var i så himla fint skick i övrigt och med en förhoppning om att kunna få bort fläckarna och rädda den till ett längre liv.

 

Blev lite nervös när jag tittade lite mer ordentligt på den och insåg att guldtrådarna och de fina knapparna lätt skulle kunna förstöras om jag körde den i maskinen. La ut en förfrågan i den underbara, bästa gruppen ”Vintagesnack, vintage info/tvättråd/märkning & inspiration” på FB och efterlyste tips om hur jag skulle tvätta den. Där var en som tipsade mig om att röra ihop potatismjöl och vatten till en pasta och kladda på det på fläckarna, låta det torka och sedan borsta av det. Trodde egentligen inte riktigt på det men tänkte att jag kunde börja med det och testa, kan ju inte förstöra den tänkte jag. Dessutom kostar det knappt något med lite potatismjöl.

Så sagt och gjort, potatismjöl och vatten rördes ihop, väldigt kladdigt, la plast om strykbrädan och under klänningen. På med potatismjöl-kletet och lät den ligga. Döm om min förvåning när jag började ta bort potatismjölet och inser att fläckarna är borta!

Visserligen fick jag skölja den, det räckte inte med att borsta, men efter det var den som ny – helt otroligt. Tänk vad våra mammor, farmödrar och mormödrar kunde, de visste hur man tog hand om sina kläder så att de höll sig fina (och inte tvättades sönder som vi gärna gör nu för tiden).

Det är så tillfredsställande och gör mig så otroligt nöjd att kunna rädda vackra saker, med betydligt bättre kvalitet än idag, vare sig det är smycken eller kläder. Det är fint, håller många år till och man har något som man med största sannolikhet är ensam om – vem vill inte ha det?!

Räddar inte bara smycken

Det är äldre smycken, framför allt plast, som är min stora passion. Men jag är road av äldre mode över huvud taget så en och annan gång ägnar jag mig åt att återställa en klänning i dess forna glans. Jag är hyfsat sykunnig så jag tycker det är roligt att kunna använda de kunskaperna.

Hittade den här fina svarta klänningen på Kupan. Visste inte vad det var för sorts klänning men med spännande detaljer med gömda fickor såg jag hur välsydd den var, och att den var gammal, så den fick följa med hem. Den saknade ett antal knappar, en tryckknapp hade lossnat och den var i behov av en tvätt. Det hedrar Kupan att de satt två avramlade knappar på en säkerhetsnål och satt fast den på klänningen!

Tack vare bästa och trevligaste FB-gruppen (om man vill ha hjälp med äldre kläder), ”Vintagesnack Vintage info, tvättråd, märkning & massa inspiration”, så lärde jag mig att detta är en högtidsdräkt för sjuksköterskor, även kallad frack. Ålder är svårt eftersom de sett likadana ut i många år, men slutade användas under 60-talet. Jag tror att den är i det senare spannet, alltså 50/60-tal.

Nu har den fått tillbaka sina knappar, plus en ”ny”, tryck-knapp fastsydd igen, tvättad och struken – så här fin blev den!

20200205_110353