Satte mig och skulle laga lite trasiga smycken och fick helt plötsligt lite ”feeling” och gjorde ett halsband och en ring av bara farten.
Halsbandet är gjort av ett (mycket) gammalt spänne, en glasprisma från en äldre lampa, en söndrig kedja och en ”sten” från ett udda örhänge.
Ringen är gjord av ett udda gammalt clipsörhänge. Ringstommar köper jag färdiga, nya, eftersom jag vill ha dem nickelfria och justerbara.
Sedan blev det en renovering eller vad man ska kalla det, clipsen hade gått sönder så de har blivit ett par vintage-örhängen för hål istället. Öronspjuten är nya och nickelfria, återanvänder sällan sådant som ska sitta i kroppen eller väldigt tight emot.
Det här får bli dagens visdomsord… Det är just det här som gjort mig road av smycken från början. Jag har aldrig tillhört de här som gick och suktade efter fina, äkta smycken nej, stort, maffigt och kul skulle det vara. Fick gärna vara plast eller någon billig metall, det gjorde, absolut ingenting. Gärna också ett smycke som jag var ensam om, det var ännu bättre!
Så jag kan bara konstatera att jag i mångt och gör smycken jag själv skulle bära… Och min samling av plastsmycken började med ett armband jag definitivt hade köpt och burit!
Har haft en gammal vacker – men söndrig – fransk brosch
liggande med en tanke att det skulle bli ett fint hänge. Broschen är rätt stor och tung och kräver därför lite kraftigare ”tillbehör”. Nu när jag hittade en kraftig kedja, i ett smyckeskrin jag ropat in, som både passade i färg och grovlek fick jag äntligen till det.
För att det inte bara skulle bli en brosch på kedja la jag till lite lösa delar. Men då visade det sig att på grund av vikten så lutade hänget liksom ut… Jag har hållit på med alla möjliga varianter, flyttat ringarna till kedjorna till alla tänkbara hål men fortfarande hängde det framåt. Till slut testade jag med att bygga på det lite i nederdelen med små rundlar av plast/konstskinn och då blev det äntligen bättre.
Kräver sin bärare men jag tycker, till slut, att det blev rätt bra!
Idag har jag anmält mig till museets julmarknad, nu är det ”bara” ut och leta efter någon/några som kan hjälpa mig med att stå där…
Jag var rätt missnöjd efter förra årets marknad men eftersom de lyssnat på oss och ändrat prissättning så kände jag att för en lite billigare peng kan jag vara beredd att ge det en chans till, första året var jag ju väldigt nöjd!
Årets julmarknad går av stapeln den 26-27 november (första adventshelgen) och det är öppet mellan 11-17 på lördagen och 11-18 på söndagen.
Det roliga med att anmäla sig är att jag får ett tydligare mål att göra smycken för, det känns bra. Tror jag ska testa att göra kylskåpsmagneter och lite annat billigare också, inte bara mina ”dyra” smycken. Är lite sugen på att testa att göra tavlor i stil med dessa också;
Men det är ju länge tills dess, jag får se vad inspirationen för mig!
Jag får frågan då och då om hur det kom sig att jag började hålla på med smycken över huvud taget och varför jag började samla just äldre plastsmycken. Så jag har gått och funderat, varför blev det just så? En enkel förklaring är naturligtvis att jag alltid älskat smycken, gärna stora och gärna något som ingen annan har. Äkta smycken har aldrig varit något för mig, stort, maffigt och lite kul ska det vara.
Att jag började göra egna smycken fick sin start med att jag blev sjuk och ville ha något att pyssla med. Jag grejade med lite allt möjligt och en dag när jag slösurfade på nätet såg jag någon som hade gjort ringar av knappar, inte ens särskilt fina, men det satte igång min fantasi. Jag hade en hel låda med blandade gamla knappar och började prova mig fram. För att få ytterligare inspiration började jag leta på Pinterest och insåg att det fanns många, särskilt utanför Sveriges gränser, som höll på med sådant här. Jag upptäckte också genren ”smycken av andra gamla smycken” och började kombinera dem båda.
Måttbandsring med knappar och läderband, gul
Ring knappar
Halsband brosch och hänge
Jag började leta gamla smycken för att göra nya smycken av och ibland hittade jag så fina saker att jag inte hade hjärta att göra nya smycken av dem och började sälja dem på Tradera och göra smycken av framför allt söndriga smycken. Och på den vägen är det…
Samtidigt insåg jag att det vore roligt att skaffa mig ett specialområde, något att samla på och fördjupa mig i. När man inte jobbar behöver hjärnan ändå sitt. Och precis när jag gick i de funderingarna var jag på en loppis och förälskade mig i ett svart armband. När jag kom hem insåg jag att det nog var armband som var gjort av någon äldre sorts plast, kanske bakelit. Och då insåg jag – det här tycker jag vore roligt att lära mig mer om! Så sagt och gjort, min samling och mitt kunskapssökande startade där och då.
Svart armband i bakelit med silverfärgade detaljer
Att det sedan visade sig att detta är, i alla fall i Sverige, ett ganska ”okänt” område gör det både svårt men samtidigt också roligt. Min dröm på sikt är att lära mig så mycket att jag både vet vad det är jag har i min samling men också att så småningom göra en bok. Men det ligger rätt långt fram i framtiden – men drömma kan man ju!
Tyvärr blir det lite lite bloggat – och gjort för den delen – när solen skiner. Men med den svenska sommaren vet man ju aldrig så det gäller att vara ute när tillfälle gives!
Fick i alla fall lite feeling en dag. Tänkte göra ett lite mer vardagsbetonat halsband och så vet jag att kvinnan i fråga som ska få det brukar ha blått på sig så jag letade efter en större brosch i blått som inte var så ”blingig”. Hittade en i silver, vitt, rött och blått som jag kände kunde passa. Gjorde ett relativt långt halsband med en kraftig kedja som behövde nytt lås plus ett par pärlor i blått och rött.
Av de delar jag plockade av kedjan,för att den inte skulle bli så lång när jag tillsatte delar, gjorde jag ett par örhängen med likadana äldre blå glaspärlor som jag använde till halsbandet. Blev ett rätt trevligt set, tycker i alla fall jag själv, och så får jag hoppas att mottagaren tycker samma…
Nu är ett halsband klart som jag tänker mig att ge bort men jag får fundera lite – är det för tjusigt, lite för festbetonat tro?
En äldre brosch, två gamla knappar, några pärlor och en kedja – allt från äldre smycken som gått sönder.
Gör nog en variant till för att känna mig fram lite, göra ett lite mer vardags-halsband. Ska göra ytterligare ett men det måste vara litet och väldigt ”opråligt” eftersom kvinnan som ska få det är just det, väldigt naturnära och icke-prålig…
Nu ska jag använda halsbandet några dagar, brukar göra det så jag märker om det inte håller eller om det hänger upp sig, hänger konstigt eller något som sticker ut.
Idag har jag – äntligen – kommit igång med att göra presenter till två personer som tog emot mig med öppna armar när det behövdes. Tänkt så länge att jag skulle göra något som tack och nu hittade jag en vacker gammal söndrig brosch som triggade igång alltihop.
Ska bli ett halsband med broschen som ”centerpiece”, just nu kompletterad med äldre pärlor och knappar. Men om detta är den slutgiltiga varianten vet jag inte riktigt än…
Så där, nu har jag gjort klart det ”sista” påbörjade halsbandet som jag haft liggande. Detta halsband är gjort av en brosch och två olika söndriga halsband, ett som jag fått av en otroligt vänlig amerikanska som jag handlat en del av.
Återbruk kan ju se ut på många sätt, ett är det här!
När jag hade farten uppe så blev det ett halsband till… Har haft idén och plockat fram men inte riktigt fått till det. Halsbandet och broschen passade så bra ihop i färg tyckte jag men broschen såg lite ”fnuttig” ut mot det rätt kraftiga (i mjölkvita glaspärlor) halsbandet och jag kom inte riktigt vidare.
Men så fick jag fram en av mina burkar med smyckeskrot och hittade något som nog en gång varit fästet för en större sten i en stor brosch. När jag satte den gula broschen i den blev det otroligt mycket bättre balans mot halsbandet.
Gjorde ett relativt långt halsband med en kraftig kedja som behövde nytt lås plus ett par pärlor i blått och rött.
Blev ett rätt trevligt set, tycker i alla fall jag själv, och så får jag hoppas att mottagaren tycker samma…
helensjoyeriadotcom 