Idag har jag lärt mig vad 14 KGP betyder. Hittade ett armband med den märkningen och jag hoppades så klart att det betydde att det var 14 karats guld!
Men så väl var det nu inte, det står för att det är guldpläterad med 14 karat, dvs man har lagt på ett tunt lager guld ovanpå tex mässing eller någon annan metall.
Det satt två berlocker på som såg rätt malplacerade ut och som dessutom hade annan färg. Återstår att som de är i guld eller bara ”kattguld”…
Idag har jag gjort ett oväntat fynd! Jag ropade in lite tomma smyckeaskar av blandad ålder för att ha när jag säljer lite dyrare smycken. Hämtade paketet igår men packade inte upp det förrän på morgonen idag – och döm om min förvåning när jag hittade denna underbara smyckeask bland dem! Måste definitivt vara av någon äldre typ av plast, kanske ev bakelit. Visserligen är det äldre plastsmycken jag samlar på men en vacker smyckeask platsar väl?
Igår hittade jag dessutom denna fina brosch, jag tror den är riktigt gammal. Känner mig väldigt nöjd 😊.
Hittat lite av varje den här veckan, lite inropat på Tradera, lite fyndat på Erikshjälpen.
Den här tavlan blev jag väldigt nyfiken på, jag hittade den på Erikshjälpen. Jag tror att den är rätt gammal och att ramen kan vara av bakelit, eller av någon annan äldre plast. Ska bli spännande att se om jag kan hitta något liknande.
Sedan har det blivit lite till min samling. Armbandet tror jag var ett riktigt fynd, visserligen har bakeliten en repa och mässingen är nog lagad men de här kan kosta upp till ett par tusen (eBay) och jag betalade en dryg hundralapp.
Idag har jag tagit de sista fotografierna för att komma ikapp med min samling av äldre plastsmycken, dvs nu finns åtminstone ett foto av varje plastsmycke jag har i min samling. En länk till bildbiblioteket finns under fliken Min samling.
Nu ska jag börja med att försöka katalogisera alla, ålder, material och i vissa fall även tillverkare, tyvärr alldeles för få som är märkta. Det är ju denna delen som är rolig, detektivarbetet, som jag kan ägna många nördiga timmar åt…
Samlingen växer ju men då kan jag fota ett smycke i taget när jag skaffat det. Dessutom kommer nog några att rensas ut, jag tror mig redan veta några som är för ”unga”, dvs senare än 60-talet, och några där jag är väldigt tveksam till om det ens är plast. Märkligt nog kan det faktiskt i vissa fall vara svårt att skilja på plast och glas.
Har städvecka och då blir det tyvärr inte så mycket gjort av det roliga, tar mig en hel vecka att städa och då klarar/orkar jag inte så mycket annat.
Idag har jag i alla fall tillbringat lite tid i verkstan med diverse relativt enkla lagningar, en brosch vars nål gått sönder, ett armband som delat på sig och behövde en ny ring, ett annat armband som behövde ett nytt lås.
Jag använder, så långt det är möjligt, äldre delar om det är ett äldre smycke. Har en ”skrotlåda” med smycken bortom räddning och en låda där jag har diverse lösa delar, ibland har jag något som passar. Känns bättre (och ser oftast bättre ut) om jag kan hitta något som kommer så nära originalet som möjligt.
Fick ett par brev/paket från Amazon i lådan igår, kostat på mig ytterligare böcker om plastsmycken. Visserligen finns det otroligt mycket att hitta på nätet men jag är för mycket boknörd för att inte också skaffa mig ett referensbibliotek.
Den första, Plastic jewelry, är en bok med mängder av bilder och prisuppgifter. Den är uppdaterad 2013 så den har några år på nacken men ger ändå en bild av nivån. Men framför allt – bilder, bilder, bilder.
Nästa bok, 20th Century Plastic Jewelry, är i mångt och mycket också en ”bilderbok”. Även denna innehåller prisuppgifter men eftersom den har betydligt fler år på nacken än den andra (2007) så är de kanske inte så värdefulla utan även här är det bilder och materialuppgifter som är behållningen.
Haft svårt att hitta tillbaka till inspirationen efter julmarknaden, och mycket tid ägnad åt min samling, men lite har det i alla fall blivit.
Ett par väldigt fräcka tärningar i trä som hade skruv men där den ena skruven gått sönder, blev helt sonika ett par du kan ha för hål. Av skruvarna att döma är de här ganska gamla, kanske 30-40-tal.
Nästa par kommer från ett halsbandshänge, det var en rundel med tre öglor där det skulle ha hängt tre sådana här men där en hade försvunnit och som jag tyckte passade utmärkt som örhängen istället. Troligen inte så gammalt, det var lite ”boho-chic” så troligtvis 90-tal alternativt 70-tal.
Den tredje jag fixade till igår var ett tennhalsband från Danmark som tappat något i mitten. Rotade runt i skrotlådan och hittade något pärlemor-liknande som antagligen ramlat bort från ett örhänge. Tyckte den blev lagom neutral.
När jag är ute och letar information, bilder och kunskap om olika typer av äldre plastsmycken har jag stött på namnet Galalith, ett material som på bild lätt kan förväxlas med bakelit. Men – de har absolut ingenting med varandra att göra, se nedan.
Texten om Galalith har jag hämtat och översatt från den utmärkta bloggen Ruby Lane har (Ruby Lane säljer vintagesmycken), om du vill hittar du originaltexten här; rubylaneblog. Har tyvärr inte hittat någon svensk information, om det betyder att materialet inte funnits här eller om det funnits men heter något annat återstår att leta efter.
Galalith är namnet på en plast som utvecklades i Tyskland i slutet på 1800-talet. Galalith är gjort av casein, ett mjölkprotein, och har också gett namnet. Grekiska för mjölk ”gala” och för sten ”logos”, alltså egentligen mjölksten!
Galalith startade som ett misslyckat försök att göra ett plastmaterial för att kunna ersätta svarta tavlan i klassrummet.
Tidigt på 1900-talet började framstående tyska och franska juvelmakare/smyckedesigner, som Coco Chanel och Jakob Bengel,
började använda materialet till smyckestillverkning på 1920 och 1930-talet. Eftersom mjölken var ransonerad under Andra världskriget gjorde att produktionen minskade för att sedan avstannat helt. Med införandet av nya plastsorter efter kriget återvann galalith aldrig sin forna popularitet.
I takt med det ökande intresse från samlare för antik- och vintage-smycken i plast så ökade också priserna. Det har gjort att tillverkare har använt gamla formar och liknande men använt nya plastmaterial att göra smycken som ser gamla ut men inte är det. Rätt ofta kan man se att det kallas fransk bakelit men de har ju inte alls med varandra att göra.
Det är lätt att förväxla Galalith och bakelit men eftersom det är två väldigt olika material och stort samlarområde, framför allt bakelit, med ibland ganska höga priser så skiljer proffsiga säljare på de här materialen.
Har hittat ett par böcker som jag tycker passar mitt ”nya” liv och intresse…
Först en bok som heter How to be a Jewelry detective. I den ska man få lära sig hur man ska kunna se om det är bijouterier eller finare stenar/material, hur man läser märkning, hur man med hjälp av baksidan, lås och liknande kan lära sig att utläsa ålder, hur man ser skillnad på plast och plastliknande material, enklare test för att kunna se om det är glas, stenkol/jet, bakelit etc. Om nu boken bara lär mig hälften är den definitivt värd pengarna!
Nästa bok jag kostat på mig handlar om att lära sig känna igen olika material man kan stöta på när man håller på med antikt & kuriosa (i mitt fall mest det senare…). Jag köpte den i första hand för att den hade ett ganska stort avsnitt om olika äldre plaster men insåg att den faktiskt kunde lära mig en hel del även om trä, textil, glas, stenar,papper, metall och läder.
Så nu vet jag vad jag ska ägna mig åt den närmaste tiden på soffan!
Det här är nog det vackraste halsbandet som jag har haft ute till försäljning hittills…
Tänk Downton Abbey, tänk 1910-1920-tal. I superfint skick, inte en sten saknas. Om jag skulle ha ett bröllop i Downton Abbey-stil så vore det här halsbandet jag skulle vilja ha!
Som vanligt finns en länk under Försäljningsställen.
helensjoyeriadotcom 