Har börjat nysta i det här med olika plastmaterial i äldre smycken, knappar, hårklämmor, hattpinnar och spännen. Tack vare Karima Perrys Plasticfantastic, har jag hittat en väldigt bra sammanställning. Enkelt uttryckt kan man dela in äldre plastsmycken material i tre huvudområden;

Den allra tidigaste plasten man gjorde smycken av var celluloid och den kom redan i slutet på 1800-talet. Oftast var det som imitation av sköldpadd, elfenben, korall och bärnsten och liknande. Generellt kan man säga att ”plastsmycken” från 1900-1930 är tillverkade av celluloid. Celluloid är oftast tunt, ljust och lite skört, dessutom känsligt för värme (kan även vara rätt brandfarligt). Som material kan det böjas, snurras och gjutas. Om man snabbt stoppar ner smycket i hett vatten luktar det kamfer. Ömtåligt.

Nästa utveckling av plastmaterial som används i smycken är bakelit. Bakelit har blivit ett samlingsnamn för ett antal liknande plastmaterial, från början var bakelit ett varumärke för ett material som uppfanns 1907. Bakelitens karaktäristika är att när den väl blivit upphettad och formad kan den aldrig smältas och formas igen. Den kan bli laminerad, andra färger kan läggas i och den kan färgas/tonas i stort sett i vilken färg som helst. Bakelitens färg kan dock ändras av ålder. Bakelit kan vara allt från helt genomskinlig till helt tät och i stort sett alla varianter däremellan. Bakelit är tyngre än sina sentida varianter och har en väldigt distinkt klang jämfört med senare plaster. Bakelit får patina över tid, färgen djupnar (vitt blir tex cremefärgat) får en viss ytbeläggning och skrapmärken och liknande. Om man stoppar ner smycket i hett vatten kan bakeliten ha (ibland, dock inte alltid) en distinkt doft av karbolsyra eller formaldehyd (hur något av det egentligen luktar…). Även bakelit är ömtåligt.

I slutet på 30-talet kom sedan ett material som går under namnet lucite som uppfanns av du Pont 1937 och började användas i smycken runt 1940. Lucite påminner på många sätt om bakeliten men betydligt billigare att producera. Populärast var lucite under perioden 1940-1950 men användes även senare. Lucite luktar inte om man stoppar ner det i hett vatten.