Senaste till samlingarna

Fyllt på samlingen lite, nya fynd kan jag knappt kalla dem eftersom en del av dem var rätt dyra… Tyvärr, för min plånbok, har jag börjat falla för lite smycken på Ebay- och de är inte precis billiga!

Först en brosch som ev skulle kunna vara i bakelit, har inte testat den ännu men jag har förhoppningar!

Ett gäng helt ljuvliga celluloid-broscher som sträcker sig från 20-talet fram till 60-talet.

Några halsband, de två högra är definitivt celluloid troligtvis från 30/40-talet men de två vänstra kräver lite mer ordentligt titt. Det övre är troligen lucite, celluloid är aldrig riktigt vitt, och det undre är troligen celluloid men skulle också kunna vara någon form av nöt eller möjligtvis ben.

Till sist ett gäng örhängen som alla mer eller mindre kräver lite funderande, de hängande röda är äldre än de andra, de pärlemorskimrande rosorna kan vara just pärlemor och inte plast…

Smyckedetaljer för smyckets ålder, del 2

Idag ger jag mig på del 2 i att använda smyckedetaljer för att försöka klura ut ålder.

Det man måste tänka på när det gäller detaljer som lås är att de faktiskt kan vara utbytta. Låset kan ha gått sönder eller har man trätt om halsbandet och i samband med det bytt lås. Det gäller att också titta på andra detaljer men med lite tur sitter originalet kvar och kan hjälpa till att ge ytterligare en ledtråd.

En annan försvårande detalj när det gäller just lås är ju att många av låsen som fortfarande används kom redan i början av seklet. Så låset kan alltid bara vara en pusselbit bland flera när det gäller åldern på ett smycke.

Lås, armband & halsband 

Finns mängder av olika typer av lås, många med rätt många år på nacken. På 20- och 30-talet var det många som skulle uppfinna olika typer av säkerhetslås, speciellt för armband. Hittar du ett armband med en typ av lås du aldrig sett förr så är chansen rätt stor att det är från den här tiden.

 

Det runda springlåset är nog det vanligaste av dem alla. Denna typ av lås började användas redan på 20-talet och används fortfarande i stor skala. Men – ett stort men – det fanns den här typen av runda lås före 1920 men då har det inte den pigg som gör det lätt att öppna utan en liten kant man ska lyckas få tag i…

2017-01-24-13-55-52

Klolåset, som numera nog nästan gått om springlåset som det vanligaste, började användas på 70-talet.

Låset som viks över började så smått användas på 30- och 40-talet men det var framför allt på 50-talet det blev populärt.

Toggle-lås började användas på 50- och 60-talet och har blivit rätt populära idag.

Haklåset har funnits i många varianter och utföranden under årens lopp. Man kan dela in haklåset i två varianter, den gömda och den hake med ”svans” (hook and tale).

Det gömda haklåset har en hake men man döljer haken genom att den ska stoppas in i tex en större pärla eller liknande. Vanlig under 20- och 30-talet men ovanligare därefter. Efter 60-talet är den i princip helt försvunnen.

Det öppna haklåset med ”svans” började användas under 50-talet och var väldigt vanligt under 50- och 60-tal men används fortfarande.

Låd/box-låset, alltså när man skjuter i en fjädrande del i en liten box av något slag. Finns i en uppsjö av varianter,  fyrkantiga, avlånga, runda osv. Började användas i slutet av 1800-talet (minst) och används ju fortfarande i stor utsträckning.

Skruvlåsen kan också delas in i två varianter, den ena varianten där den blir dold genom att den ser ut som resten av halsbandet, alltså som en pärla tex. Den andra varianten är skruvlåsen i metall. Skruvlåsen, i båda varianterna, kom redan på 20-talet och används fortfarande även om jag tycker mig se att de blir ovanligare och ovanligare. Den dolda varianten användes framför allt på halsband av olika typer av pärlor, plast, ben och andra mjukare material. På nya, sentida, smycken är de väldigt ovanliga, dvs de sitter i stort sett alltid på äldre smycken.

 

Nöjd med senaste fynden

Igår blev det en loppisrunda och jag känner mig väldigt nöjd med mina fynd, särskilt halsbandet. Om det är som jag tror är det riktigt gammalt och gjort i celluloid men har inte gjort någon djupdykning än. Typiskt ett sådant fynd som det är spännande att börja leta efter tidsålder, material osv. Kul!

Så blev det några örhängen/clips också, troligen i lucite och 40/50-tal. Särskilt nöjd är jag med de blå rosorna, tror inte jag har några sådana… Kan inte nuläget vara lite svårt att veta eftersom jag inte har någon riktigt bra ordning på samlingen än, suck. Men det kommer det också så småningom.

Plastsmycken referensbibliotek

Nu har jag kommenterat åtminstone den delen av referensbiblioteket som rör plastsmycken, resten får komma en annan dag… Du hittar allt under rubriken Referensbibliotek.

Det man generellt ska tänka på när man letar efter böcker/läser om äldre plastsmycken är att samlandet av plastsmycken är mycket, mycket större i USA (även Storbritannien) än i Sverige så alla böcker som specifikt handlar om plastsmycken är på engelska. Finns över huvud taget ingenting på svenska. Jag hoppas/drömmer om att jag kanske kan bli så bra att jag kan skriva den boken en dag!

Många av böckerna har några år på nacken, och marknaden är väldigt annorlunda, så prisindikationer bör man bortser från – om man inte tänker sig köpa eller sälja via Ebay. Plastsmycken generellt, och bakelit specifikt, är väldigt mycket dyrare i USA än vad det är här, naturligtvis beroende på mängden samlare.

Jag använder bilder generellt, både från böcker och nätet, till att skapa en ”bank” i huvudet hur dessa smycken ser ut och ge mig en känsla för materialet. Det gör det lättare när jag är ute och letar eftersom väldigt få kan något om detta och därför finns det också väldigt få att fråga. Samtidigt är det ju också det som är det roliga!

30-talet är nog min tid…

Jag har konstaterat att jag är helt ute… ”Retro-folket” älskar 50- och 60-tal, till viss del 70-tal, det är det som är inne för tillfället.  Jag gillar visserligen mycket från den perioden också, men jag är larvigt förtjust i 30/40-tal.

Nu har jag köpt en kaffeservis (eller egentligen en teservis för att få lite större koppar), helt i nyskick – ser faktiskt över huvud taget inte använd ut. Förälskade mig i den här som heter Brunett, formgiven av Edward Hald för Karlskrona porslinsfabrik. Han var konstnärlig ledare i Karlskrona mellan 1925 och 1942 och under den perioden är denna servis tillverkad. Egentligen kan jag vara utan guldkant men den här är ändå inte så ”puddenuttig” som många andra serviser från den här tiden.

Det är nog tantvarning på mig för även om jag gärna dricker kaffe i mugg så är det väldigt gott att dricka kaffe i en stor, relativt tunn kopp!

Idag är det 60-tal

En sak som jag som samlare tycker mycket om är att köpa ett plastsmycke från någon som faktiskt vet när det är ifrån… och ändå roligare är det när det står på baksidan.

De här två är väldigt typiska ”60-talare” och med största sannolikhet är båda i lucite. Det gulsvarta halsbandet  har jag köpt direkt av kvinnan som burit det på 60-talet, armbandet har jag säljarens bedömning på.

Den här celluloid-broschen är kanske inte lika typisk för 60-talet utan är nog mer 50-tal men samtidigt, tack vare den underbara anteckningen på baksidan, så får jag veta när den är ifrån.

Det är ju inte bara väldigt kul att köpa och äga smycken i samlingen som man vet ursprunget till men det kan också sedan vara bra när man har ett annat smycke man har svårt att tidsbestämma genom att jämföra detaljer. Många smycken, inte bara plast, har sett mer eller mindre likadana ut i långa tider och då är det de små detaljerna som kan avslöja ålder.

Nya celluloid-smycken

De senaste dagarna har jag hittat lite att fylla på samlingen med.

Mitt bland celluloiden smög det in en brosch som jag tror eventuellt skulle kunna vara bakelit… dock inte testat den än, kan också vara ebonit, vulcanit eller något liknande. Den underbara lilla hjorten är dock celluloid, däremot är den nog inte så gammal som den ser ut – kanske 50-tal?

Oh hoppsan, lite lucite också… örhängena är troligen i lucite och troligen 50/60-tal men har inte fördjupat mig i dem ännu. Sedan hittade jag en ljuvlig brosch i celluloid och, tror jag, lucite (den genomskinliga delen), den är tidig, troligen 30-tal.  Den underbara namnbroschen fick jag av en av mina ”huvudleverantörer” Annette (tack!), hon hittar jämnt fina saker som jag vill ha! Tyvärr har den tappat sin nål men det går att lösa. Jag tror att även denna är riktigt gammalt, 20/30-tal.

Till sist, två celluloid-broscher från en annan av mina ”leverantörer” Olga, som också har en förmåga att hitta sådant jag vill ha. Skidåkaren är fransk och från 30-talet, den underbara lilla danserskan är från Wales och troligen i samma ålder. Tyvärr har hon tappat sin arm och det är ju inte helt enkelt att laga, även om jag hade haft armen – vilket jag inte har…

Referensbibliotek

Året börjar med färdigstädad blogg, pust, länkar på plats och bilder klara. Nu när städningen var klar har jag lagt upp en ny sida, mitt referensbibliotek. Tanken är att de böcker jag använder som referenslitteratur plus bra länkar ska ligga under den sidan.

Jag hittar naturligtvis mängder med information på nätet men bland de enorma mängder information som finns där ute i cyberrymden så måste man veta vad man letar efter. Som ”bokmänniska”, älskar böcker, så måste jag ändå få bläddra lite, titta på bilder, läsa lite här och där – det är så kunskapen kommer!

Jag använder mig av både böcker om plastsmycken, vintagesmycken generellt och lite böcker om material. På svenska finns i stort sett bara böcker om ”fina” smycken, alltså allt från kungliga till äkta smycken och stenar. Vill man lära sig mer om bijouterier, och det är ju det jag ägnar mig åt, då måste man söka sig utomlands, främst USA där detta är ett stort samlarområde.

Är man road av smycken har man ändå glädje av även böcker om ”fina” smycken, de ger en bild av modet och hur smycken såg ut i olika perioder. Jag bläddrar också en hel del i böcker om mode och design/formgivning, de ger också en hjälp när man försöker få en bild av ålder på smycken. Och så antikböcker så klart, även om smycken är rätt styvmoderligt behandlat…

Plast och bärnsten

Jag är väldigt svag för brittiska tv-program och särskilt deras ”antik-program”. I tv 8 går ett program som heter Antique Road trip som jag ständigt bänkar mig framför. Tidigare gick det också, på någon av BBC-kanalerna, Bargain hunt som också var väldigt bra. Tyvärr slog man ihop lite kanaler och då försvann det, jag hoppas fortfarande att tv 8 ska köpa in det.

I alla fall såg jag ett avsnitt igår och lärde mig ett nytt sätt att skilja på plast och bärnsten, vilket kan vara VÄLDIGT svårt. Jag har redan lärt mig att bärnsten faktiskt luktar kåda (det är ju gammal kåda) om man värmer den men igår lärde jag mig att man också/eller kan testa med Coca-Cola!

Plast sjunker och bärnsten flyter i Coca-Cola. Allt går ju inte att stoppa ner i Coca-Cola men där det fungerar och man kan skölja av det efteråt så ska det vara ett mer eller mindre bombsäker sätt. Detta var en antikexpert som är duktig på smycken som sa det så jag bestämde mig för att tro på det. Har dock inte testat min nyvunna kunskap ännu…