Börjat fotografera min samling

Som ett led i att börja katalogisera min alltmer växande samling av äldre plastsmycken har jag börjat fotografera dem. Tanken är att sedan ta ett i taget och ta reda på om;

  1. Har det överhuvudtaget rätt ålder och i så fall vilken? 60-tal och tidigare ska det vara, annars hamnar smycket i ”sälja-högen”.
  2. Material?
  3. Går det att utröna varifrån det kommer, land, tillverkare?

Investerade i ett fint arkivskåp som fungerar som hem för samlingen så jag fotograferar en låda i taget. Detektivarbetet får komma lite i taget.

arkivskåp

Undersökta, katalogiserade smycken med information kommer att ligga under rubriken Min samling. Tills det finns något att skriva finns där en länk till min anslagstavla My collection på Pinterest där jag lägger upp en bild av varje smycke under tiden.

 

Plastic fantastic…

Igår blev det ett halsband, allt i plast. Väldigt osäker på vad något av de ingående delarna har varit – eller ålder på dem för den delen.

Den stora blomman mitt fram hade ingen baksida så det går inte att sluta sig till vad det varit, för stort för att ha varit ett clips,  även om det som är kvar av baksidan gör att jag spontant hade gissat det, utan mer troligt en brosch även om jag aldrig har sett någon liknande.

De små hängena i blå och ofärgad plast hittade jag bland gardingrejer på Erikshjälpen, de satt i tre klasar och varje klase hade en typ av gardinupphängning.  Om det har varit det ursprungliga användningsområdet eller om någon varit kreativ vet jag inte.

Det jag däremot vet är att jag tyckte de passade ihop, samma typ av ”färg” på plasten och i samma stil. Kräver ju sin bärare men jag tycker det blev rätt häftigt!2016-02-20 08.34.10

Olika typer av plast i äldre smycken

Har börjat nysta i det här med olika plastmaterial i äldre smycken, knappar, hårklämmor, hattpinnar och spännen. Tack vare Karima Perrys Plasticfantastic, har jag hittat en väldigt bra sammanställning. Enkelt uttryckt kan man dela in äldre plastsmycken material i tre huvudområden;

Den allra tidigaste plasten man gjorde smycken av var celluloid och den kom redan i slutet på 1800-talet. Oftast var det som imitation av sköldpadd, elfenben, korall och bärnsten och liknande. Generellt kan man säga att ”plastsmycken” från 1900-1930 är tillverkade av celluloid. Celluloid är oftast tunt, ljust och lite skört, dessutom känsligt för värme (kan även vara rätt brandfarligt). Som material kan det böjas, snurras och gjutas. Om man snabbt stoppar ner smycket i hett vatten luktar det kamfer. Ömtåligt.

Nästa utveckling av plastmaterial som används i smycken är bakelit. Bakelit har blivit ett samlingsnamn för ett antal liknande plastmaterial, från början var bakelit ett varumärke för ett material som uppfanns 1907. Bakelitens karaktäristika är att när den väl blivit upphettad och formad kan den aldrig smältas och formas igen. Den kan bli laminerad, andra färger kan läggas i och den kan färgas/tonas i stort sett i vilken färg som helst. Bakelitens färg kan dock ändras av ålder. Bakelit kan vara allt från helt genomskinlig till helt tät och i stort sett alla varianter däremellan. Bakelit är tyngre än sina sentida varianter och har en väldigt distinkt klang jämfört med senare plaster. Bakelit får patina över tid, färgen djupnar (vitt blir tex cremefärgat) får en viss ytbeläggning och skrapmärken och liknande. Om man stoppar ner smycket i hett vatten kan bakeliten ha (ibland, dock inte alltid) en distinkt doft av karbolsyra eller formaldehyd (hur något av det egentligen luktar…). Även bakelit är ömtåligt.

I slutet på 30-talet kom sedan ett material som går under namnet lucite som uppfanns av du Pont 1937 och började användas i smycken runt 1940. Lucite påminner på många sätt om bakeliten men betydligt billigare att producera. Populärast var lucite under perioden 1940-1950 men användes även senare. Lucite luktar inte om man stoppar ner det i hett vatten.

 

Har blivit ett par armband

Har så smått kommit igång igen efter en period av avsaknad av lust och inspiration…

Armbandet på bilden ovan gjorde jag innan jul, då med pärlor istället för måttband men jag tyckte inte att det blev riktigt bra så jag lät det ligga för att mogna fram vad jag skulle göra istället. Sedan fick jag helt plötsligt en ingivelse till att mixa med måttband och det blev, i alla fall i mitt tycke,  mycket bättre.

2016-02-17 08.01.47

Nästa armband är inte speciellt avancerat… Hade ett armband som behövde träs om och som dessutom förlorat några av sina delar. Tog helt enkelt några, lite flata, svarta pärlor och fyllde ut emellan och trädde det med elastisk tråd.

Gårdagens fynd

Gårdagens loppis-raid resulterade i några äldre (som jag tror vid ett första påseende) plastsmycken, 3 stela armband och två clips.

De här två plastarmbanden skulle absolut kunna vara äldre i bakelit, båda har både utseende, tyngd och yta.

2016-02-17 07.54.41Det här känner jag mig osäkrare på men för 5 kr kan man ju chansa… I alla fall tills jag lärt mig mer och kan sortera bort det som nog inte är gammalt eller ”äkta”.

Och till slut, örhängen/clips.  Min spontana gissning är att detta är 60-tal men känner mig väldigt osäker. Särskilt de svart/vita, de skulle lika gärna kunna vara 80-tal… Men precis som med armbanden, de här kostade 10 kr/par så det kändes som om jag kunde kosta på mig att chansa!

Bakelit

Bakelit är ett typiskt samlarområde inom plast, inte bara inom smycken. Som nybörjare på det här försöker jag lära mig hur jag ska veta om det är bakelit eller inte (har rätt stor betydelse, om inte annat så på priset…). Letat runt lite och hittade en blogg VaVoomVintage där det fanns en riktigt bra genomgång hur man gör. Här kommer en sammanfattning;

  1. Titta efter ”sömmar”, ett bakelitarmband eller annat helt i en och samma färg ska inte ha någon söm/kant inuti. Är det fler färger är det en annan sak.
  2. Titta på hur nålar, clips och annat är fäst. I de flesta fall ska de INTE vara limmade utan mer fastgjutna. Naturligtvis finns undantag – det kan ju dessutom vara lagat…
  3. Är bakeliten skuren, alltså någon form av mönster skuren i bakeliten,  ska man kunna se skrapmärken och liknande efter verktygen, kan tom ha gått någon liten flisa (bakelit är rätt ömtåligt), är det helt slätt är det nog en senare reproduktion. Finns det skrapmärken eller små flisor så ska färgen inunder vara samma färg som resten.
  4. Bakelit har en väldigt distinkt färg och yta. Den reflekterar ljuset men inte för ”skarpt”. Ytan ska vara väldigt slät, finns det orenheter etc är det troligen inte äkta vara.
  5. Färgen, bakelit kommer i ett antal ganska tydliga färger röd, grön, svart, smörkola, cremevit, orange, brun. Dessutom i mer marmorerade, ljust brun med mörka inslag (root beer), blekt gul (apple juice) och blå/turkos. Därutöver finns ett antal blandade färger, spenat med mörkare inslag tex.
  6. Vikt, bakelit är oftast tyngre än både modernare plast och annan plast från ”tiden”, tex celluloid eller lucite.
  7. Ljud, när två bakelitsmycken slår ihop uppstår ett speciellt ljud man kan lära sig känna igen, har med vikt och densitet att göra…
  8. Lukt, bakelit ska avge en speciell lukt av formaldehyd när man gjort den varm, gnid den varm med tummen. Inte alla som kan känna den men kan vara värt att försöka lära sig. Går också att spola med varmt vatten på den en stund och sedan lukta.

Sedan finns det mer ”kemiska” sätt att testa men det måste ju fördjupa mig i lite mer innan jag skriver om det…

Nytt armband?

Ska se om jag kan få till ett nytt ”återbrukat” armband av ett gammalt armband som är sönder och saknar delar, ett söndrigt halsband och så elastisk tråd.2016-02-15 11.03.43

Tänker att jag kanske kan sätta en, eller egentligen två, små pärlor mellan varje del för att förlänga det för att det ska bli långt nog igen, trots saknade delar?

Jag får se, nu har jag i alla fall äntligen hamnat i verkstan igen efter städ- och rensningsperiod…

Min samling av plastsmycken

Extremt nöjd med min senaste auktionsvinst, ett arkivskåp. Tror att det ska passa perfekt mellan skrivbordet och bokhyllorna och kunna innehålla min samling äldre plastsmycken. Äntligen kanske jag ska kunna få lite ordning och reda på samlingen och kunna katalogisera den ordentligt, lite i taget, åtminstone får jag lite översikt och inte bara i påsar och askar i garderoben…

Nu återstår det ”bara” att få hem den från auktions firman på något sätt. Jag får se hur tung den är, om jag fixar det själv eller om jag behöver assistans av någon som är bättre på att bära än vad jag är.

Glutenfria recept

Idag ska jag helt plötsligt skriva om något jag aldrig brukar skriva om här, nämligen glutenfritt. Jag har fått några önskemål på Facebook om att dela med mig av några recept på glutenfritt som jag brukar använda och lite lättare att breda ut sig här!

Båda recepten är ”vanliga” recept som jag byter ut mjölet till mjölersättning  (jag använder alltid Finax Mjölmix i röd paket) och dessutom minskar jag ner sockret lite så det blir bra aven för diabetiker.

Först ett recept på ”klick-bullar”

50 g jäst, 100 g smör, 3 dl mjölk, smält smöret, häll i mjölken och låt det bli fingervarmt. Smula ner jästen och lös upp.

1 ägg, 1/4 dl socker, 1/2 tsk salt, 1 tsk bakpulver, ca 9 dl mjöl (ersättningsmjöl,  se ovan). Tillsätt dessa till jästblandningen,  ta gärna i mjölet lite i taget, och bearbeta med degkrokar på vispen eller liknande. Smeten ska bli slät och seg, dvs du ska INTE kunna hantera den med händerna.

Jag gör sedan inte som i receptet… Plocka ut bullformar, 30 st, på plåtar. Klicka lite i botten på varje form (ska gå åt ca hälften av smeten), försök göra en liten fördjupning i varje smet och lägg en klick sylt, marmelad, nötcreme, mandelmassa eller vad du nu vill använda för fyllning i varje, det är bara att experimentera. Ta därefter resten av smeten och klicka lite ovanpå. Kan ibland behövas att du stryker ut den övre smeten något för att fyllningen ska hamna inuti bullen. Låt därefter bullarna jäsa ca 30 min, de ska gå tillbaka när du trycker på dem.

Pensla dem med ägg och strö över socker om du vill det, jag brukar använda mandelflarn för att hålla nere mängden socker. Grädda i 225 gr i ca 8-10 min.

 

Mandelkubb med äpple

125 g smör, 1 1/2 dl strösocker  (eller ersätt med 1/2 dl strösocker och 1 dl glutenfria Havregryn från Semper). Rör poröst.

1 ägg, 2 dl gräddfil eller yoghurt, 1 1/2 tsk hjorthornssalt, 5 1/2-6 dl ersättningsmjöl  (se ovan), 1 tesked bittermandelessens. Blanda ner detta i smöret och sockret. Rör väl så det blandar sig ordentligt. Blir en kladdig men rätt fast smet (ska INTE gå att forma med händerna, då blir det för kompakt).

Skala 2-4 äpplen och bita dem i små tärningar. Om du vill kan du vända dem i socker och kanel, jag brukar inte göra det för att hålla nere sockermängden. Rör ner bitarna i smeten. Klicka ut på plåt med bakplåtspapper på. Ett tips är att använda två matskedar för att få dem jämnare. Jag brukar strö över mandelspån eller mandelsplitt men det går ju naturligtvis med pärlsocker också.

Grädda i 225 gr ca 10 min.

Jag brukar variera dem med att istället för bittermandel så tar jag arraksessens och använder päron (väl mogna) istället för äpple. Går att röra i lite vad som, det är bara att prova sig fram.

Lite fix…

Idag har jag ägnat mig en stund åt att fixa till lite som blivit liggande, letat upp lite kedjor till hängen som saknat det, satt dit någon ny upphängning och lite annat smått och gott. Bland annat har häftigaste ugglan fått en fin kedja som passar till.

Ett keramikhänge fick ny upphängning och ett annat, riktigt vintage-hänge, fick också en ”ny” kedja.

Nu ska de fotas och läggas ut på Tradera, som vanligt hittar du en länk till min butik på Tradera under rubriken Försäljningsställen.