Idag pågår lagning i verkstan

Har städvecka och då blir det tyvärr inte så mycket gjort av det roliga, tar mig en hel vecka att städa och då klarar/orkar jag inte så mycket annat.

Idag har jag i alla fall tillbringat lite tid i verkstan med diverse relativt enkla lagningar, en brosch vars nål gått sönder, ett armband som delat på sig och behövde en ny ring, ett annat armband som behövde ett nytt lås.

Jag använder, så långt det är möjligt, äldre delar om det är ett äldre smycke. Har en ”skrotlåda” med smycken bortom räddning och en låda där jag har diverse lösa delar, ibland har jag något som passar. Känns bättre (och ser oftast bättre ut) om jag kan hitta något som kommer så nära originalet som möjligt.

Blev ett par böcker till…

Fick ett par brev/paket från Amazon i lådan igår, kostat på mig ytterligare böcker om plastsmycken. Visserligen finns det otroligt mycket att hitta på nätet men jag är för mycket boknörd för att inte också skaffa mig ett referensbibliotek.

Den första, Plastic jewelry, är en bok med mängder av bilder och prisuppgifter. Den är uppdaterad 2013 så den har några år på nacken men ger ändå en bild av nivån. Men framför allt – bilder, bilder, bilder.20160312_095501

Nästa bok, 20th Century Plastic Jewelry, är i mångt och mycket också en ”bilderbok”. Även denna innehåller prisuppgifter men eftersom den har betydligt fler år på nacken än den andra (2007) så är de kanske inte så värdefulla utan även här är det bilder och materialuppgifter som är behållningen.20160312_095511

Inspiration – så smått…

Haft svårt att hitta tillbaka till inspirationen efter julmarknaden, och mycket tid ägnad åt min samling, men lite har det i alla fall blivit.

Ett par väldigt fräcka tärningar i trä som hade skruv men där den ena skruven gått sönder, blev helt sonika ett par du kan ha för hål. Av skruvarna att döma är de här ganska gamla, kanske 30-40-tal.

20160310_081619 Nästa par kommer från ett halsbandshänge, det var en rundel med tre öglor där det skulle ha hängt tre sådana här men där en hade försvunnit och som jag tyckte passade utmärkt som örhängen istället. Troligen inte så gammalt, det var lite ”boho-chic” så troligtvis 90-tal alternativt 70-tal.20160310_081649

Den tredje jag fixade till igår var ett tennhalsband från Danmark som tappat något i mitten. Rotade runt i skrotlådan och hittade något pärlemor-liknande som antagligen ramlat bort från ett örhänge. Tyckte den blev lagom neutral.20160310_081705

Fyller på bokhyllan

Har hittat ett par böcker som jag tycker passar mitt ”nya” liv och intresse…

2016-03-01 15.00.03

Först en bok som heter How to be a Jewelry detective. I den ska man få lära sig hur man ska kunna se om det är bijouterier eller finare stenar/material, hur man läser märkning, hur man med hjälp av baksidan, lås och liknande kan lära sig att utläsa ålder, hur man ser skillnad på plast och plastliknande material, enklare test för att kunna se om det är glas, stenkol/jet, bakelit etc. Om nu boken bara lär mig hälften är den definitivt värd pengarna!

2016-03-01 15.00.10

Nästa bok jag kostat på mig handlar om att lära sig känna igen olika material man kan stöta på när man håller på med antikt & kuriosa (i mitt fall mest det senare…). Jag köpte den i första hand för att den hade ett ganska stort avsnitt om olika äldre plaster men insåg att den faktiskt kunde lära mig en hel del även om trä, textil, glas, stenar,papper, metall och läder.

Så nu vet jag vad jag ska ägna mig åt den närmaste tiden på soffan!

Lägger ut lite på Tradera

Det här är nog det vackraste halsbandet som jag har haft ute till försäljning hittills…

Tänk Downton Abbey, tänk 1910-1920-tal. I superfint skick, inte en sten saknas. Om jag skulle ha ett bröllop i Downton Abbey-stil så vore det här halsbandet jag skulle vilja ha!

Som vanligt finns en länk under Försäljningsställen.

Dagens loppisfynd

Idag blev det en liten loppisrunda igen och jag kom hem med lite ”godsaker”.

Halsbandet, örhängen och två av broscherna ska in i min samling och undersökas – vet inte alls vad det är för material, skulle kunna vara plastmaterial, eller ålder för den delen. Ser ju att de är gamla (ser jag på baksidan) men inget mer. Alltid spännande!2016-02-27 11.16.10.jpg

De övriga broscherna ska också undersökas men troligtvis säljas vidare. Den blå fjärilen är emaljerad och väldigt gammal, lövet är troligen silver och eventuellt ska jag behålla den med stenar och använda till mina egna smycken.

Allt som allt, en bra tur!

Dagens fynd

Idag har jag nog gjort ett riktigt fynd – tror jag… Jag hittade ett halsband som jag misstänker är av bakelit-pärlor för 15 kr! Och även om det nu inte skulle vara det så är det i vilket fall som helst ett halsband av äldre plast av något slag.

Dessutom rätt fint!

Förvirrad för mindre…

Igår nämndes ebonit på tv och då slog det mig att det finns det ju också ett äldre plastmaterial som heter. Så jag letade fram lite information (Wikipedia);

Ebonit är en sorts plast, tillverkad av hårdvulkaniserat gummi genom tillsats av schellack. Det är en av de första plastsorterna som tillverkades, och fick sitt namn av att den genom sin hårdhet liknar ebenholts, på engelska ebony.

Ebonit framställdes första gången av T. Hancock 1840, och blev under 1800-talet populärt i bijouterier, fotografietuier och andra prydnadföremål. Det blev även flitigt använt i kirurgiska instrument, i knappar, linjaler, reservoarpennor med mera.[1]

I början och mitten av 1900-talet användes ebonit i stor utsträckning i elektrisk utrustning, inklusive radioapparater, på grund av sin goda elektriska isolationsförmåga och lämplighet för mekanisk bearbetning. Till exempel går det utmärkt att skära både utvändiga och invändiga gängor i ebonit.

Nu för tiden är ebonit ett av de två dominerande materialen för tillverkning av skaft till rökpipor.

Klorblekt ebonit, med iblandad vit fyllnadsmassa kallades Eburit, och har använts som ersättning för elfenben vid biljardbollstillverkning.

Så nu när jag tyckte jag började få lite överblick inser jag att det finns mycket, mycket mer… Ebonit är väldigt likt både bakelit och jet/stenkol och hur ser man skillnad på dem??!! Dessutom finns det uppenbarligen också Eburit som kan se ut som elfenben… suck!

 

 

Börjat fotografera min samling

Som ett led i att börja katalogisera min alltmer växande samling av äldre plastsmycken har jag börjat fotografera dem. Tanken är att sedan ta ett i taget och ta reda på om;

  1. Har det överhuvudtaget rätt ålder och i så fall vilken? 60-tal och tidigare ska det vara, annars hamnar smycket i ”sälja-högen”.
  2. Material?
  3. Går det att utröna varifrån det kommer, land, tillverkare?

Investerade i ett fint arkivskåp som fungerar som hem för samlingen så jag fotograferar en låda i taget. Detektivarbetet får komma lite i taget.

arkivskåp

Undersökta, katalogiserade smycken med information kommer att ligga under rubriken Min samling. Tills det finns något att skriva finns där en länk till min anslagstavla My collection på Pinterest där jag lägger upp en bild av varje smycke under tiden.

 

Olika typer av plast i äldre smycken

Har börjat nysta i det här med olika plastmaterial i äldre smycken, knappar, hårklämmor, hattpinnar och spännen. Tack vare Karima Perrys Plasticfantastic, har jag hittat en väldigt bra sammanställning. Enkelt uttryckt kan man dela in äldre plastsmycken material i tre huvudområden;

Den allra tidigaste plasten man gjorde smycken av var celluloid och den kom redan i slutet på 1800-talet. Oftast var det som imitation av sköldpadd, elfenben, korall och bärnsten och liknande. Generellt kan man säga att ”plastsmycken” från 1900-1930 är tillverkade av celluloid. Celluloid är oftast tunt, ljust och lite skört, dessutom känsligt för värme (kan även vara rätt brandfarligt). Som material kan det böjas, snurras och gjutas. Om man snabbt stoppar ner smycket i hett vatten luktar det kamfer. Ömtåligt.

Nästa utveckling av plastmaterial som används i smycken är bakelit. Bakelit har blivit ett samlingsnamn för ett antal liknande plastmaterial, från början var bakelit ett varumärke för ett material som uppfanns 1907. Bakelitens karaktäristika är att när den väl blivit upphettad och formad kan den aldrig smältas och formas igen. Den kan bli laminerad, andra färger kan läggas i och den kan färgas/tonas i stort sett i vilken färg som helst. Bakelitens färg kan dock ändras av ålder. Bakelit kan vara allt från helt genomskinlig till helt tät och i stort sett alla varianter däremellan. Bakelit är tyngre än sina sentida varianter och har en väldigt distinkt klang jämfört med senare plaster. Bakelit får patina över tid, färgen djupnar (vitt blir tex cremefärgat) får en viss ytbeläggning och skrapmärken och liknande. Om man stoppar ner smycket i hett vatten kan bakeliten ha (ibland, dock inte alltid) en distinkt doft av karbolsyra eller formaldehyd (hur något av det egentligen luktar…). Även bakelit är ömtåligt.

I slutet på 30-talet kom sedan ett material som går under namnet lucite som uppfanns av du Pont 1937 och började användas i smycken runt 1940. Lucite påminner på många sätt om bakeliten men betydligt billigare att producera. Populärast var lucite under perioden 1940-1950 men användes även senare. Lucite luktar inte om man stoppar ner det i hett vatten.