Mer Jakob Bengel

Idag ägnar jag mig helhjärtat åt Jakob Bengel. Har köpt ett halsband som jag och säljaren (tack Annette!) tror skulle kunna vara Bengel. Har också ett annat halsband som också skulle kunna vara i stil med hans smycken. Det jag ser är det lite typiska art deco-utseendet, mixen av krom/plast och kedja av stavar som man ser på många av Bengels smycken. Bengel är aldrig märkt så hur ska man veta?

Bakgrund: Jakob Bengel är ett tyskt företag som började som tillverkare av klock-kedjor till fickur men som under 20-talet, bland annat med inspiration från Coco Chanel, Bauhaus och art deco, började göra (för den tiden) rätt ”avantgarde”-smycken gjorda i metall/krom och galalith. Smycken från Jakob Bengel tillverkades 1924-1939. Tillverkningen tog slut i samband med kriget.

Det som gjort Bengels smycken eftertraktade och prislappen rätt hög är att hans smycken hade fallit i glömska men när fabriken nyöppnade fann man massor med smycken i lager som aldrig varit ute på marknaden men tillverkade på 20/30-talet.

För att göra det riktigt svårt har det dessutom nytillverkats en del smycken med de gamla maskinerna och formarna men dessa ska ha ett medföljande certifikat. Och som det alltid blir när något blir dyrt och eftertraktat – det finns en hel del ”look-a-likes” som man säger är Bengel. Behöver inte vara kopior, det tillverkades trots allt andra smycken under art deco-tiden som också har art deco/Bauhaus som inspiration.

Finns en hel del att läsa om Jakob Bengel på nätet. Tyvärr är min skoltyska lite risig så de sajter som är på tyska klarar jag inte riktigt.  Men hur jag än letar hittar jag ingen tänkbar kontakt. Jag hoppades att jag skulle hitta någon jag kunde skicka bilderna till för en kvalificerad gissning men tyvärr ännu inte fått napp. Men jag fortsätter leta. Beställde också en bok på Amazon om Jakob Bengel, se om jag kan bli klokare med hjälp av den.

Hittar bl.a. en bra sajt med massor av bra upplysningar om honom, historien runt företaget och massor med bilder på smycken, Sheryls art deco. Har själv en anslagstavla på Pinterest där jag samlar alla bilder jag hittar på Bengel-smycken och ”look-a-likes”, du hittar den här,  Helens Jakob Bengel.

Fortsättning följer…

 

 

 

Plötsligt händer det…

Plötsligt händer det, som de säger i reklamen… En rätt lång period har det varit väldigt tunnsått med äldre plastsmycken på olika loppisar, varken Erikshjälpen eller Kupan har haft något roligt på länge.

Idag fick jag ändå för mig att cykla till Kupan när jag ändå var ute i ett annat ärende – och tjohej, en hel uppsättning med äldre plasthalsband hittade jag där!

Ett svartvitt som bara måste vara 60-tal och ett rött som med största sannolikhet kommer från samma era. Båda i lucite.

Ett riktigt långt i kolabrunt som är svårt att datera, kan vara allt från 20-tal fram till 60-talet, kräver lite mer studerande, och ett treradigt halsband som är blandat glas- och plastpärlor, 50-tal.

2017-06-14 15.14.29

Så till sist en brosch som kom med posten idag. Troligtvis celluloid från 30-talet men även denna behöver mer studerande.

Med andra ord, en bra dag i ”samlar-livet”!

Vad är det här?

Ibland är det otroligt svårt att skilja på olika material. En del tror att plast är plast, men så enkelt är det verkligen inte…

Köpte detta halsband på Erikshjälpen igår efter en lång diskussion med mannen som ibland hjälper till vad smyckedisken. Vi lyssnade på ljudet, vi jämförde med andra stenar och glas och till slut enades vi km attdet i alla fall jnte var någon form av sten utan troligen plast.

När jag kom hem och tittade på det igen slog det mig att jag inte riktigt vet/kan hur korall ser ut – om det inte är plast (vilket det, trots allt, troligtvis är) skulle det möjligtvis kunna vara korall?

Får nog göra lite mer efterforskningar, har dessutom ett par ”kollegor” i smyckessamlar-branschen som jag vet är intresserade av just korall, får nog skicka några bilder till dem för kvalificerad gissning.

Hittade den här på eBay – onekligen lite snarlik… Och det ska vara korall. Själva annonsen hittar du här.

9ce160ecd4b8a8434da185bbdcf75e18

Det som ofta är knepigt med många material i smycken (gäller nog mycket annat också) är att det många gånger handlar om en känsla när man tar i det som ju tyvärr inte går att förmedla på bild.

Loppis-tider

Blivit lite nytt till samlingen men när solen och värmen äntligen kommit blir det lite mindre soffhäng och lite mer solstolshäng…

Men – sommar innebär också loppis-säsong, förutom de vanliga loppisarna jag brukar besöka hittar man loppisar i var och varannan buske nu när det börjar bli sommar. Många loppisar är bara skräp men även om jag, tyvärr (för mig) har gjort att en och annan har fått upp ögonen för äldre plastsmycken, så kan man ändå fynda. Plastsmycken ses fortfarande som mer eller mindre skräp och värderas inte alls av de flesta. Och det tackar jag ju för…

Ropade in ett så fint armband och blev så fruktansvärt besviken när jag fick det, det hade spruckit. Det är också en del av att man varken förstår,  eller värderar, äldre plastsmycken – man förstår inte att de är ömtåliga. Men tror att plast är dagens plast, alltså inget man behöver vara särskilt försiktig med, men äldre plast kan ofta vara skör och gå sönder om man tappar den. Så än så länge har jag mycket kvar att missionera om!

 

Sortering pågår…

Har nu sorterat upp hela samlingen. Alla broscher ligger fint i lådor sorterade efter om det är blommor, djur eller vad nu är. Alla ringar i en egen låda.

Halsband och örhängen har jag färgsorterat för att enklare hitta dubletterna tänkte jag. Nu ska jag ta en färg i taget och ta fram både halsband och örhängen parallellt, både för att hitta dubletter men också hitta de eventuella set som delat på sig.

Idag har jag börjat med grönt (minst av det, kändes överkomligt att börja där). Inga dubletter men däremot hittade jag ett par örhängen som hörde ihop med ett halsband. Om det är jag som separerat dem eller om det är slumpens skördar är mer än jag vet. Nu är de i alla fall tillsammans igen!

2017-05-10 16.29.11

Servettringar bakelit

Jag samlar visserligen på äldre smycken i plast men ibland ramlar jag över något annat i äldre plastsmycken som jag faller för, som de här väldigt fina servettringarna i bakelit – dessutom kvar i sin kartong! Med största sannolikhet är de från 30-talet, det brukar de vara när de ser ut så här.

Ett skäl att jag ibland köper lite annat är, förutom att jag tycker det är fint, är att ha det som referens. Ju mer man ser och hanterar ett material,  ju mer känsla får man. Titta på bilder är nog så nyttigt men att ge händer och öga en känsla är oslagbart.

2017-05-04 08.59.33

För säkerhets skull testade jag dem även om jag var rätt säker på att det var bakelit. Dels hade de på alla sätt rätt färg och ”känsla” och dessutom har jag sett dem sälja sådana på Antique Road Trip.

Det råder verkligen ingen tvekan, mycket tydligt utslag i Simichrome-testet.

Testa plast i smycken del 3, lucite

Det tredje, och vanligaste, materialet i äldre plastsmycken är lucite. Lucite ”uppfanns” på 30-talet. Under 30-talet samexisterade celluloid, bakelit och lucite men när vi går in i 40-tal tar luciten över mer och mer, och när vi är framme vid 50/60-tal så är det i stort sett bara lucite. Lucite var både ett billigare och stabilare plastmaterial än celluloid och bakelit så därför slog det i princip ut allt annat.

På 60-talet och framåt kommer mängder med nya plastmaterial i smycken men inom äldre plastsmycken brukar man hålla sig till de här tre. Det är som jag brukar skriva, det är smycken, inte kemi jag sysslar med…

Lucite är i mångt och mycket föregångaren till det som vi idag kallar plexiglas även om det på den tiden fanns i alla upptänkliga färger och former, mjukhet och hårdhet.

Lucite är ett lätt plastmaterial och bakelit och lucite kan tex se väldigt lika ut men det är stor skillnad på vikten (och känslan i plasten). Svårare kan det ibland vara att skilja på celluloid, som också är lätt, och lucite, de kan se väldigt lika ut.

Det är svårt att säga ”så här gör du” för att veta om det är lucite. Lucite luktar inte och har inga andra tydliga kännetecken. Lucite är den enda av dessa tre plaster som kan vara genomskinlig, så är smycket äldre och genomskinligt då är det lucite, det är också den enda plasten som är riktigt vit, bakelit fanns i vitt från början men de har idag blivit beige/benfärgade av ålder och celluloid finns över huvud taget inte i kritvitt. Sedan är det helt enkelt uteslutningsmetoden, är det inte bakelit och inte celluloid och 60-tal och äldre – då är det lucite.

Köpt roliga örhängen

Och så lite annat också förstås… Hittade så roliga örhängen på Tradera, aldrig sett dessa förut med pelikanerna på. Tror att de hör hemma någonstans 50/60-tal.

 

Sedan hittade jag ett vackert set i lucite/thermoplastic (som det ofta kallas i USA och England) med halsband, armband och örhängen. I stort sett allt i den här stilen, finns ett antal olika varianter, är 50/60-tal, mestadels 50-tal.

2017-04-27 10.44.29

Lite broscher har det också blivit, de har jag inte synat närmare ännu. Mest spänd är jag på pudeln, den känns som att den skulle kunna vara rätt gammal. Även den ursöta hunden längst ner till höger skulle ev kunna vara gammal. Övriga tror jag ligger på 50/60-tal och är både lucite och celluloid.

Till sist, ett par stela armband som skulle kunna vara allt från 40-tal till igår… Den här typen, stela plastarmband, är de absolut svåraste att åldersbestämma. Stela armband är ju stela armband… här går jag ofta gå på känslan, tyngden, känslan i plasten och helt enkelt magkänslan. Ju fler jag hanterar, ju mer får jag en magkänsla för om det är gammalt eller inte.

Jag börjar mer och mer förstå antikvitets-specialister som man ibland tänker – hur kan de veta? Men det finns något där som sitter i händerna och känslan.

Lite mer egentillverkat

Jag gnetar på med mina egna ”återbrukade” smycken för att försöka återfå den riktiga inspirationen igen. Jag tycker ju egentligen att det är väldigt roligt, vilsamt och smärtlindrande men det har bara blivit lite för mycket av allting och då räcker helt plötsligt inte orken till att vara kreativ. Min kreativitet kräver ro har jag kommit underfund med.

De senaste dagarna har det trots allt blivit ett armband av äldre, udda örhängen/clips och ett halsband där jag i all enkelhet gjort ett hänge av ett udda örhänge som jag sedan hittade en äldre kedja som passade väldigt bra till.

Nu återstår bara det jag brukar göra, använda dem några dagar så att jag känner mig säker på att de håller. Det gör jag alltid numera efter att jag insåg att de första smyckena jag gjorde gick sönder…

Buch & Deichmann

Idag läser jag på om en dansk tillverkare av plastsmycken som heter det tysk-klingande namnet Buch & Deichmann. Jag fick i min ägo deras mest kända och spridda brosch, måsen, och vid det tillfället visste jag bara att den var dansk.

Har inte hunnit så långt i katalogisering av samlingen ännu att jag kommit till broscher men en av mina huvudleverantörer Annette har ute ett par örhängen till salu av samma tillverkare som jag är lite sugen på och då kände jag att jag nog får läsa på lite.

Buch & Deichmann startade upp i början av 1970-talet där en formgivare vid namn Ketty Dalsgaard ritade smycken i plast. Smycken som sedan utökades med hårprydnader, spännen, kammar etc. Under 80-talet valde företaget att helt koncentrera sig på hårprydnader som såldes över hela världen. Företaget finns fortfarande och ägnar sig idag främst åt läsglasögon.

Deras smycken tillverkades alltså bara under 70-talet och är oftast märkta B&D Denmark.

Så vad gäller min egen samling är alltså deras plastsmycken en aning för ”nya” – men fina ändå!