retro

Dagens loppisfynd

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Idag blev det en liten loppisrunda igen och jag kom hem med lite ”godsaker”.

Halsbandet, örhängen och två av broscherna ska in i min samling och undersökas – vet inte alls vad det är för material, skulle kunna vara plastmaterial, eller ålder för den delen. Ser ju att de är gamla (ser jag på baksidan) men inget mer. Alltid spännande!2016-02-27 11.16.10.jpg

De övriga broscherna ska också undersökas men troligtvis säljas vidare. Den blå fjärilen är emaljerad och väldigt gammal, lövet är troligen silver och eventuellt ska jag behålla den med stenar och använda till mina egna smycken.

Allt som allt, en bra tur!

Dagens fynd

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Idag har jag nog gjort ett riktigt fynd – tror jag… Jag hittade ett halsband som jag misstänker är av bakelit-pärlor för 15 kr! Och även om det nu inte skulle vara det så är det i vilket fall som helst ett halsband av äldre plast av något slag.

Dessutom rätt fint!

Förvirrad för mindre…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Igår nämndes ebonit på tv och då slog det mig att det finns det ju också ett äldre plastmaterial som heter. Så jag letade fram lite information (Wikipedia);

Ebonit är en sorts plast, tillverkad av hårdvulkaniserat gummi genom tillsats av schellack. Det är en av de första plastsorterna som tillverkades, och fick sitt namn av att den genom sin hårdhet liknar ebenholts, på engelska ebony.

Ebonit framställdes första gången av T. Hancock 1840, och blev under 1800-talet populärt i bijouterier, fotografietuier och andra prydnadföremål. Det blev även flitigt använt i kirurgiska instrument, i knappar, linjaler, reservoarpennor med mera.[1]

I början och mitten av 1900-talet användes ebonit i stor utsträckning i elektrisk utrustning, inklusive radioapparater, på grund av sin goda elektriska isolationsförmåga och lämplighet för mekanisk bearbetning. Till exempel går det utmärkt att skära både utvändiga och invändiga gängor i ebonit.

Nu för tiden är ebonit ett av de två dominerande materialen för tillverkning av skaft till rökpipor.

Klorblekt ebonit, med iblandad vit fyllnadsmassa kallades Eburit, och har använts som ersättning för elfenben vid biljardbollstillverkning.

Så nu när jag tyckte jag började få lite överblick inser jag att det finns mycket, mycket mer… Ebonit är väldigt likt både bakelit och jet/stenkol och hur ser man skillnad på dem??!! Dessutom finns det uppenbarligen också Eburit som kan se ut som elfenben… suck!

 

 

Börjat fotografera min samling

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Som ett led i att börja katalogisera min alltmer växande samling av äldre plastsmycken har jag börjat fotografera dem. Tanken är att sedan ta ett i taget och ta reda på om;

  1. Har det överhuvudtaget rätt ålder och i så fall vilken? 60-tal och tidigare ska det vara, annars hamnar smycket i ”sälja-högen”.
  2. Material?
  3. Går det att utröna varifrån det kommer, land, tillverkare?

Investerade i ett fint arkivskåp som fungerar som hem för samlingen så jag fotograferar en låda i taget. Detektivarbetet får komma lite i taget.

arkivskåp

Undersökta, katalogiserade smycken med information kommer att ligga under rubriken Min samling. Tills det finns något att skriva finns där en länk till min anslagstavla My collection på Pinterest där jag lägger upp en bild av varje smycke under tiden.

 

Plastic fantastic…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Igår blev det ett halsband, allt i plast. Väldigt osäker på vad något av de ingående delarna har varit – eller ålder på dem för den delen.

Den stora blomman mitt fram hade ingen baksida så det går inte att sluta sig till vad det varit, för stort för att ha varit ett clips,  även om det som är kvar av baksidan gör att jag spontant hade gissat det, utan mer troligt en brosch även om jag aldrig har sett någon liknande.

De små hängena i blå och ofärgad plast hittade jag bland gardingrejer på Erikshjälpen, de satt i tre klasar och varje klase hade en typ av gardinupphängning.  Om det har varit det ursprungliga användningsområdet eller om någon varit kreativ vet jag inte.

Det jag däremot vet är att jag tyckte de passade ihop, samma typ av ”färg” på plasten och i samma stil. Kräver ju sin bärare men jag tycker det blev rätt häftigt!2016-02-20 08.34.10

Olika typer av plast i äldre smycken

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Har börjat nysta i det här med olika plastmaterial i äldre smycken, knappar, hårklämmor, hattpinnar och spännen. Tack vare Karima Perrys Plasticfantastic, har jag hittat en väldigt bra sammanställning. Enkelt uttryckt kan man dela in äldre plastsmycken material i tre huvudområden;

Den allra tidigaste plasten man gjorde smycken av var celluloid och den kom redan i slutet på 1800-talet. Oftast var det som imitation av sköldpadd, elfenben, korall och bärnsten och liknande. Generellt kan man säga att ”plastsmycken” från 1900-1930 är tillverkade av celluloid. Celluloid är oftast tunt, ljust och lite skört, dessutom känsligt för värme (kan även vara rätt brandfarligt). Som material kan det böjas, snurras och gjutas. Om man snabbt stoppar ner smycket i hett vatten luktar det kamfer. Ömtåligt.

Nästa utveckling av plastmaterial som används i smycken är bakelit. Bakelit har blivit ett samlingsnamn för ett antal liknande plastmaterial, från början var bakelit ett varumärke för ett material som uppfanns 1907. Bakelitens karaktäristika är att när den väl blivit upphettad och formad kan den aldrig smältas och formas igen. Den kan bli laminerad, andra färger kan läggas i och den kan färgas/tonas i stort sett i vilken färg som helst. Bakelitens färg kan dock ändras av ålder. Bakelit kan vara allt från helt genomskinlig till helt tät och i stort sett alla varianter däremellan. Bakelit är tyngre än sina sentida varianter och har en väldigt distinkt klang jämfört med senare plaster. Bakelit får patina över tid, färgen djupnar (vitt blir tex cremefärgat) får en viss ytbeläggning och skrapmärken och liknande. Om man stoppar ner smycket i hett vatten kan bakeliten ha (ibland, dock inte alltid) en distinkt doft av karbolsyra eller formaldehyd (hur något av det egentligen luktar…). Även bakelit är ömtåligt.

I slutet på 30-talet kom sedan ett material som går under namnet lucite som uppfanns av du Pont 1937 och började användas i smycken runt 1940. Lucite påminner på många sätt om bakeliten men betydligt billigare att producera. Populärast var lucite under perioden 1940-1950 men användes även senare. Lucite luktar inte om man stoppar ner det i hett vatten.

 

Har blivit ett par armband

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Har så smått kommit igång igen efter en period av avsaknad av lust och inspiration…

Armbandet på bilden ovan gjorde jag innan jul, då med pärlor istället för måttband men jag tyckte inte att det blev riktigt bra så jag lät det ligga för att mogna fram vad jag skulle göra istället. Sedan fick jag helt plötsligt en ingivelse till att mixa med måttband och det blev, i alla fall i mitt tycke,  mycket bättre.

2016-02-17 08.01.47

Nästa armband är inte speciellt avancerat… Hade ett armband som behövde träs om och som dessutom förlorat några av sina delar. Tog helt enkelt några, lite flata, svarta pärlor och fyllde ut emellan och trädde det med elastisk tråd.

Bakelit

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Bakelit är ett typiskt samlarområde inom plast, inte bara inom smycken. Som nybörjare på det här försöker jag lära mig hur jag ska veta om det är bakelit eller inte (har rätt stor betydelse, om inte annat så på priset…). Letat runt lite och hittade en blogg VaVoomVintage där det fanns en riktigt bra genomgång hur man gör. Här kommer en sammanfattning;

  1. Titta efter ”sömmar”, ett bakelitarmband eller annat helt i en och samma färg ska inte ha någon söm/kant inuti. Är det fler färger är det en annan sak.
  2. Titta på hur nålar, clips och annat är fäst. I de flesta fall ska de INTE vara limmade utan mer fastgjutna. Naturligtvis finns undantag – det kan ju dessutom vara lagat…
  3. Är bakeliten skuren, alltså någon form av mönster skuren i bakeliten,  ska man kunna se skrapmärken och liknande efter verktygen, kan tom ha gått någon liten flisa (bakelit är rätt ömtåligt), är det helt slätt är det nog en senare reproduktion. Finns det skrapmärken eller små flisor så ska färgen inunder vara samma färg som resten.
  4. Bakelit har en väldigt distinkt färg och yta. Den reflekterar ljuset men inte för ”skarpt”. Ytan ska vara väldigt slät, finns det orenheter etc är det troligen inte äkta vara.
  5. Färgen, bakelit kommer i ett antal ganska tydliga färger röd, grön, svart, smörkola, cremevit, orange, brun. Dessutom i mer marmorerade, ljust brun med mörka inslag (root beer), blekt gul (apple juice) och blå/turkos. Därutöver finns ett antal blandade färger, spenat med mörkare inslag tex.
  6. Vikt, bakelit är oftast tyngre än både modernare plast och annan plast från ”tiden”, tex celluloid eller lucite.
  7. Ljud, när två bakelitsmycken slår ihop uppstår ett speciellt ljud man kan lära sig känna igen, har med vikt och densitet att göra…
  8. Lukt, bakelit ska avge en speciell lukt av formaldehyd när man gjort den varm, gnid den varm med tummen. Inte alla som kan känna den men kan vara värt att försöka lära sig. Går också att spola med varmt vatten på den en stund och sedan lukta.

Sedan finns det mer ”kemiska” sätt att testa men det måste ju fördjupa mig i lite mer innan jag skriver om det…

Nytt armband?

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Ska se om jag kan få till ett nytt ”återbrukat” armband av ett gammalt armband som är sönder och saknar delar, ett söndrigt halsband och så elastisk tråd.2016-02-15 11.03.43

Tänker att jag kanske kan sätta en, eller egentligen två, små pärlor mellan varje del för att förlänga det för att det ska bli långt nog igen, trots saknade delar?

Jag får se, nu har jag i alla fall äntligen hamnat i verkstan igen efter städ- och rensningsperiod…

Min samling av plastsmycken

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Extremt nöjd med min senaste auktionsvinst, ett arkivskåp. Tror att det ska passa perfekt mellan skrivbordet och bokhyllorna och kunna innehålla min samling äldre plastsmycken. Äntligen kanske jag ska kunna få lite ordning och reda på samlingen och kunna katalogisera den ordentligt, lite i taget, åtminstone får jag lite översikt och inte bara i påsar och askar i garderoben…

Nu återstår det ”bara” att få hem den från auktions firman på något sätt. Jag får se hur tung den är, om jag fixar det själv eller om jag behöver assistans av någon som är bättre på att bära än vad jag är.