Börjat fotografera min samling

Som ett led i att börja katalogisera min alltmer växande samling av äldre plastsmycken har jag börjat fotografera dem. Tanken är att sedan ta ett i taget och ta reda på om;

  1. Har det överhuvudtaget rätt ålder och i så fall vilken? 60-tal och tidigare ska det vara, annars hamnar smycket i ”sälja-högen”.
  2. Material?
  3. Går det att utröna varifrån det kommer, land, tillverkare?

Investerade i ett fint arkivskåp som fungerar som hem för samlingen så jag fotograferar en låda i taget. Detektivarbetet får komma lite i taget.

arkivskåp

Undersökta, katalogiserade smycken med information kommer att ligga under rubriken Min samling. Tills det finns något att skriva finns där en länk till min anslagstavla My collection på Pinterest där jag lägger upp en bild av varje smycke under tiden.

 

Olika typer av plast i äldre smycken

Har börjat nysta i det här med olika plastmaterial i äldre smycken, knappar, hårklämmor, hattpinnar och spännen. Tack vare Karima Perrys Plasticfantastic, har jag hittat en väldigt bra sammanställning. Enkelt uttryckt kan man dela in äldre plastsmycken material i tre huvudområden;

Den allra tidigaste plasten man gjorde smycken av var celluloid och den kom redan i slutet på 1800-talet. Oftast var det som imitation av sköldpadd, elfenben, korall och bärnsten och liknande. Generellt kan man säga att ”plastsmycken” från 1900-1930 är tillverkade av celluloid. Celluloid är oftast tunt, ljust och lite skört, dessutom känsligt för värme (kan även vara rätt brandfarligt). Som material kan det böjas, snurras och gjutas. Om man snabbt stoppar ner smycket i hett vatten luktar det kamfer. Ömtåligt.

Nästa utveckling av plastmaterial som används i smycken är bakelit. Bakelit har blivit ett samlingsnamn för ett antal liknande plastmaterial, från början var bakelit ett varumärke för ett material som uppfanns 1907. Bakelitens karaktäristika är att när den väl blivit upphettad och formad kan den aldrig smältas och formas igen. Den kan bli laminerad, andra färger kan läggas i och den kan färgas/tonas i stort sett i vilken färg som helst. Bakelitens färg kan dock ändras av ålder. Bakelit kan vara allt från helt genomskinlig till helt tät och i stort sett alla varianter däremellan. Bakelit är tyngre än sina sentida varianter och har en väldigt distinkt klang jämfört med senare plaster. Bakelit får patina över tid, färgen djupnar (vitt blir tex cremefärgat) får en viss ytbeläggning och skrapmärken och liknande. Om man stoppar ner smycket i hett vatten kan bakeliten ha (ibland, dock inte alltid) en distinkt doft av karbolsyra eller formaldehyd (hur något av det egentligen luktar…). Även bakelit är ömtåligt.

I slutet på 30-talet kom sedan ett material som går under namnet lucite som uppfanns av du Pont 1937 och började användas i smycken runt 1940. Lucite påminner på många sätt om bakeliten men betydligt billigare att producera. Populärast var lucite under perioden 1940-1950 men användes även senare. Lucite luktar inte om man stoppar ner det i hett vatten.

 

Gårdagens fynd

Gårdagens loppis-raid resulterade i några äldre (som jag tror vid ett första påseende) plastsmycken, 3 stela armband och två clips.

De här två plastarmbanden skulle absolut kunna vara äldre i bakelit, båda har både utseende, tyngd och yta.

2016-02-17 07.54.41Det här känner jag mig osäkrare på men för 5 kr kan man ju chansa… I alla fall tills jag lärt mig mer och kan sortera bort det som nog inte är gammalt eller ”äkta”.

Och till slut, örhängen/clips.  Min spontana gissning är att detta är 60-tal men känner mig väldigt osäker. Särskilt de svart/vita, de skulle lika gärna kunna vara 80-tal… Men precis som med armbanden, de här kostade 10 kr/par så det kändes som om jag kunde kosta på mig att chansa!

Bakelit

Bakelit är ett typiskt samlarområde inom plast, inte bara inom smycken. Som nybörjare på det här försöker jag lära mig hur jag ska veta om det är bakelit eller inte (har rätt stor betydelse, om inte annat så på priset…). Letat runt lite och hittade en blogg VaVoomVintage där det fanns en riktigt bra genomgång hur man gör. Här kommer en sammanfattning;

  1. Titta efter ”sömmar”, ett bakelitarmband eller annat helt i en och samma färg ska inte ha någon söm/kant inuti. Är det fler färger är det en annan sak.
  2. Titta på hur nålar, clips och annat är fäst. I de flesta fall ska de INTE vara limmade utan mer fastgjutna. Naturligtvis finns undantag – det kan ju dessutom vara lagat…
  3. Är bakeliten skuren, alltså någon form av mönster skuren i bakeliten,  ska man kunna se skrapmärken och liknande efter verktygen, kan tom ha gått någon liten flisa (bakelit är rätt ömtåligt), är det helt slätt är det nog en senare reproduktion. Finns det skrapmärken eller små flisor så ska färgen inunder vara samma färg som resten.
  4. Bakelit har en väldigt distinkt färg och yta. Den reflekterar ljuset men inte för ”skarpt”. Ytan ska vara väldigt slät, finns det orenheter etc är det troligen inte äkta vara.
  5. Färgen, bakelit kommer i ett antal ganska tydliga färger röd, grön, svart, smörkola, cremevit, orange, brun. Dessutom i mer marmorerade, ljust brun med mörka inslag (root beer), blekt gul (apple juice) och blå/turkos. Därutöver finns ett antal blandade färger, spenat med mörkare inslag tex.
  6. Vikt, bakelit är oftast tyngre än både modernare plast och annan plast från ”tiden”, tex celluloid eller lucite.
  7. Ljud, när två bakelitsmycken slår ihop uppstår ett speciellt ljud man kan lära sig känna igen, har med vikt och densitet att göra…
  8. Lukt, bakelit ska avge en speciell lukt av formaldehyd när man gjort den varm, gnid den varm med tummen. Inte alla som kan känna den men kan vara värt att försöka lära sig. Går också att spola med varmt vatten på den en stund och sedan lukta.

Sedan finns det mer ”kemiska” sätt att testa men det måste ju fördjupa mig i lite mer innan jag skriver om det…

Idag ska jag lära mig mer om äldre plast

Som ett led i att få lite ordning på min samling av ”äldre” plastsmycken börjar jag idag samla information om olika plaster som använts till smycken, bakelit, celluloid, lucite och vad de nu de heter… Och hur man vet skillnad inte minst!

Börjar med att försöka få fram en lista på olika plaster, tänkte kanske att något museum kan tänkas ha det – de måste ju veta det för att sköta om sina saker på rätt sätt. Vilket/vilka kan tänkas ha mer moderna samlingar (1900-tal) där plast är en faktor? Spontant tänker jag på Nordiska museet som har mycket utställningar kring vardagsföremål under 1900-talet, och smycken. Jag har lagt upp en ny rubrik som heter Plast, där kommer jag att samla all information jag lyckas få ihop.

Återkommer i ärendet!

Fyller på biblioteket…

Tyvärr vet alla som känner mig att jag är en ”av och på”-person, när jag är på så kan jag verkligen snöa in… Just nu är jag lite inne i att skaffa mig referensböcker, både vad gäller gamla/retro/vintage-smycken/bijouterier generellt men just nu också rätt mycket plastsmycken. Så de här tre böckerna dök upp igår.

Jag har också bestämt mig för att inte sälja/göra mig av med ett enda plastsmycke i mina samlingar förrän jag lärt mig mer och gått igenom och sorterat dem ordentligt. Behöver kanske också ta mig en funderare, ska jag samla alla typer av äldre plastsmycken? Eller en speciell plast? Eller en typ av smycken? Bara armband, bara halsband eller något helt annat sätt? Men så länge de frågorna inte är besvarade så sparar jag!

Fler fina vintagesmycken

Fortsätter med att fylla på Tradera med smycken. Igår la jag ut det här vackra armbandet. Lite ”ankommet” men på en del smycken gör det inget, lägger bara till lite mer vintagecharm!

Precis som med halsbandet hittar jag ingen som helst märkning men hittade ändå något i den här stilen när jag var ute och sökte så 50/60-tal är en gissning så god som någon.

Har också ägnat mig åt att försöka klura ut vad det är för plasttyp som nästan ser ut som porslin. Efter ha hittat en bra sammanställning på Riksantikvarieämbetet (tack!) så kom jag så långt att jag tror det är melamin eller karbamid, de kan se ut som äggskal och det är en utmärkt beskrivning av hur de vita rundlarna ser ut.

Som vanligt hittar ni mer här helenshörna på Tradera