Lite nytt, trots allt

Detta är otroligt – solen bara fortsätter att gassa! Det är alldeles underbart men gynnar inte inomhusaktiviteter precis…

Har i alla fall hittat lite på nätet, i de här fallen via Tradera och en grupp på FB för äldre smycken.

 

Tre örhängen, alla i vit plast och från 50/60-tal. Bland det roligaste med att samla just plastsmycken är den enorma variationen, både i utformning och färg. En samling med plastsmycken kan helt omöjligt bli komplett. Särskilt gäller detta när smycken i plast ”exploderade” på 50/60-talet och kanske ännu mer just med dessa underbart roliga plast-clips.

 

Den här broschen blev jag lite förvirrad av, den ser väldigt 50-tal ut, väldigt typisk i sitt uttryck, men när jag vänder på den och tittar på nålen blir jag tveksam. Den kan vara äldre, kräver nog lite mer grävande känner jag.

Så till sist, två mycket fina ”broscher” i celluloid. Broscher inom citationstecken eftersom de bara har nål och inget lås och då misstänker jag att de egentligen är gjorda för att sitta på hatten för att göra den lite piffigare. Och det talar om för mig att de dessutom nog är lite äldre, snarare 30/40-tal än 50-tal. Oavsett vilket, vackra och i mycket fint skick.

Loppis-säsong igång

Efter strul med WordPress som vägrade spara det jag skrev, suck, så är jag äntligen på banan igen.

Nu börjar den bästa tiden på året för oss ”retro/vintage-nördar” och det är våren och sommaren med alla loppisar. Visserligen finns det loppisar året runt, allt från Kupan, Erikshjälpen, nätet och alla antik &  kuriosa-ställen men roligast är ändå alla dessa loppisar som poppar upp så här års. Det är också där jag har största chans att göra fynd, där är fortfarande plast ”skräp”.

På gott och ont har mycket jag gillar blivit betydligt dyrare, Kupan, Erikshjälpen och säljare på nätet har många gånger blivit kunnigare. Antik-intresset har generellt blivit större och numera finns det relativt många antikprogram på TV. Antikrundan så klart och Auktionssommar (hette det så?) men mina favoriter är engelska Antique Road trip, Bargain Hunt och liknande, mycket mera högt och lågt i de programmen. Tycker Antikrundan har blivit mycket sämre sedan Pernilla Månsson Colt tog över som producent, dels är det väldigt mycket dyra ”fina” föremål, dels så är det så stor del av den där stackars timmen som används till intervjuer i kön, klipp från allt möjligt, bakom scenen etc, etc så numera är det säkert bara halva tiden som är föremål.

Eller är jag hänvisad till sajter för just plastsmycken och där är det definitivt dyrt, där vet man vad man säljer. Naturligtvis blir risken för felköp betydligt mindre där men själva jakten blir inte riktigt lika rolig.

Sedan är jag själv kanske lite medskyldig? Missionerar allt vad jag kan om det helt förbisedda kulturarv alla dessa äldre plastsmycken är och ju bättre jag lyckas, ju dyrare blir det… men jag tänker att jag har hunnit/hinner bygga upp en ansenlig samling under tiden så det får det vara värt.

Jag har inte riktigt kommit igång med loppis-springet än, mest blivit handel på nätet. Några riktiga fynd är det kanske inte ur pengasynpunkt men flera av dem är fynd på så sätt att jag letar/letar efter just sådant.

 

Äntligen!

Efter flera år av samlande har jag – äntligen – tagit itu med att märka det jag köper med år/period och material, om jag vet det. Och om det är något mer som är betydelsefullt som är viktigt att minnas. Eventuellt lägga till skick, mer i form av om det saknas något eller gått en flisa eller liknande.

2018-04-27 10.37.21

Beslutat mig för att från och med nu får inget nyinköpt plockas ner i lådorna utan lapp. Problemet är, förutom att det ibland är näst intill omöjligt att tidsbestämma och/eller klura ut material, även på dem jag faktiskt vet när jag köper dem hinner jag många gånger glömma det, och det är ju synd!

2018-04-27 11.24.23

På sikt måste jag också fundera på om jag inte ska sortera om samlingen i tidsperioder istället för, som nu, i vad det är. Jag vet inte riktigt men jag fick ett tips av en god vän att kontakta människor som jobbar med att leta saker till film och tv och ”hyra” ut smycken till dem. Jag tyckte det lät som en otroligt kul idé, särskilt eftersom jag ju faktiskt har några kontakter i den världen redan. Det kräver definitivt sortering på tidsperiod. Även drömprojektet ”min bok” kräver ett annat upplägg.

2018-04-27 10.41.45

Jag tänker mig att försöka få till embryot till min bok under året och den vill jag ska vara upplagd efter tidsperioder, man ska kunna följa plastsmyckens utveckling över tid tänker jag. Och även det kräver att jag sorterar om på ålder/tidsperioder snarare än halsband, armband etc. Så arbetslös blir jag nog inte…

Tavlor och halsband

Jag ska ge ”tack för hjälpen”-presenter till ett par personer som jag inte känner så väl och inte riktigt kan bedöma deras privata klädstil och då är det svårt med smycken – vet inte ens om de använder smycken… Så lite tavlor tänkte jag kunde fungera istället så just nu har jag snöat in på småtavlor med broscher.

Grundprincipen är – söndriga broscher, broscher som förlorat sin nål eller på annat sätt inte fungerar som brosch längre. Sedan kan jag ibland göra ett avsteg, broscher är omodernt och det finns massor därute!

Jag köper äldre ramar, letar på loppisar och ropar in ett och annat parti. De måste vara relativt små, de flesta broscher är ju inte så stora. Det enda svåra med småramar är att många av dem är gjorda för att stå och inte hänga. Men sedan måste det också stämma mellan ram och smycke, därför letar jag främst små ovala ramar i plast/trä (andra fördelen är att de i princip alltid är gjorda för att hänga). De är enklast, fungerar egentligen till alla typer av äldre broscher. Men en och annan gång får jag till det även med en ram i metall som tavlan högst upp…

2018-03-13 07.56.13

Bland tavlorna smög det in ett halsband också. Den här broschen hade tappat kroken som nålen ska fästa i men när jag synade den insåg jag att det fanns en annan krok som kunde användas för att sätta en kedja i. Så sagt och gjort, kedja kompletterad med ett par pärlor och vips så hade det blivit ett halsband.

 

Ibland måste man offra något…

Hittade ett så fint set i celluloid och metall med halsband, örhängen och matchande brosch. Troligen 40/50-tal. Tyvärr upptäcker jag, när jag synar det noga, att det fattas ett blomblad på halsbandet och broschen saknar ett blad.

Först blev jag förstås besviken men när jag funderat efter lite, rådgjort med lite andra nördar på en sida på Facebook som jag är med på om att restaurera och återbruka smycken, så har jag bestämt mig för att offra broschen eftersom den redan saknar ett löv (som jag dessutom inte alls vet hur det har sett ut) och använda den som ”reservdelslager” och prioritera att få ihop ett helt set med halsband och örhängen.

Kanske jag så småningom kan hitta på något kul med broschen – kanske ge den ett helt nytt utseende? Har fått kontakt med en tjej som gjuter plastdetaljer, kanske hon skulle tycka att det vore roligt att sätta dit helt andra färger? Vi får se, först ska jag se till att laga halsbandet.

Bröderna Neiger

Om man gillar art deco-smycken, smycken från tidigt 1900-tal eller äldre smycken i egyptisk stil stöter man förr eller senare på namnet Neiger.

Äldre brodern Norbert utbildade sig inom smycken och startade en firma i källaren på deras föräldrars hem i Böhmen (som nu för tiden ligger i Tjeckien) i början på seklet. Det gick rätt bra så även yngre brodern Max anslöt sig. Från början designade båda bröderna smycken men efter första världskriget delade bröderna upp sig så Norbert drev firman och Max designade. Det gick bra, i mitten på 20-talet hade de 25 anställda och sålde över hela Europa och till USA.

3a091ad56f9c5f5873b0bc0af2b7d8c8

Typiskt för Neiger är vackra tjeckiska glasdetaljer och fint utsmyckade metalldelar, alltid i bra kvalitet. Deras smycken är tyvärr i stort sett aldrig märkta. Så helt säker kan man tyvärr aldrig vara…

Deras största succé kom när man öppnade Tutankamons grav 1922 och inspirerad av det gjorde Max smycken i ”egyptisk” stil, det som oftast kallas ”egyptian revival”. De gjorde även smycken med kinesiska mönster som också har blivit eftertraktade.

Tyvärr fick bröderna ett sorgligt slut… de var judar så de flyttade sin firma i början av andra världskriget i tron att det skulle vara säkrare men det var det tyvärr inte, de dog båda två i Auschwitz.

Några plastsmycken från tidigt 1900-tal

Jag möter rätt ofta en lätt fnysning när jag berättar om vad jag samlar på. Plastsmycken, för de allra flesta, är nog billigt ”krims-krams” och säger man äldre ser de framför sig billiga Epa-smycken (för er som är gamla nog att minnas Epa…) från 60- och 70-tal.

Att det finns plastsmycken från slutet av 1800-talet och tidigt 1900-tal och framåt är det förvånansvärt få som vet. Och att de både vackra och sköra och inte alls några billiga slit och slängprodukter.

Några riktigt vackra gamla smycken ur min samling är de ovan- och nedanstående, alla i celluloid som var plasten/materialet på modet. Celluloiden kom fram i samband med att man ville hitta ett ersättningsmaterial till det dyra elfenbenet. Inte säker på att man på den tiden funderade så mycket över vad det gjorde med djuren utan det var nog i mångt och mycket en ekonomisk fråga att utveckla material som liknande elfenben. Redan på den tiden var elfenben ett dyrt och exklusivt material.

De här halsbanden kommer alla från 10- och 20-tal, särskilt det gröna till höger är väldigt typiskt ”flapper”-halsband från 1920-talet. ”Flapper” var beteckningen på kvinnorna som vi ser framför oss när vi pratar 20-tal, kort bobbat hår, hårsmycken, knäkorta charleston-klänningar och långa halsband.

Kedjor var inte alltid självklart utan sammetsband, även till längre halsband, var vanligt och de två typerna av ”kedjor” i celluloid är väldigt typiska för denna tid.

2017-12-08 11.47.38

Armband (som behöver nytt elastiskt band) och brosch från samma tid. Jag vet att det kring sekelskiftet var vanligt att man hade två likadana armband, ett på var arm (det här var ju före armbandsuren). Så om det här funnits ett till vet jag inte men fint är det.

Egentligen ofattbart att dessa smycken har överlevt 100 år. Den tidiga celluloiden är väldigt skör.

Har tyvärr ett annat halsband som överlevt 100 år men som inte överlevde eBay’s och postens hantering. Vet inte var i kedjan det gick fel men döm om min besvikelse när halsbandet såg ut så här när jag öppnade det… Förstört och bortom räddning, snyft.

 

Lite nytt…

Även om jag just nu mest har ägnat mig åt att förbereda julmarknaden så har det smugit sig med ett och annat nytt till samlingen. Mycket kommer numera köpt via en facebook-grupp som med liv och lust ägnar sig åt plastsmycken.

En brosch i stil med Jakob Bengel, kan vara bakelit, kan vara galalith men inte undersökt den ordentligt ännu. Det är en av de där broscherna som ser väldigt moderna ut men kan vara från Art Deco-perioden. Den högra är celluloid från samma tid.

2017-11-26 11.05.44

Ett par coola örhängen från 60-talet, vid den här tiden börjar alla möjliga plastmaterial att komma så det här kan vara vad som.

Lite hundar blir det alltid och den skrattande kon kunde jag baea inte motstå. Hästhuvudet med hundar är i celluloid och från 40/50-tal, den skrattande kon får jag nog fundera mer på.

Elefanter kan man ju aldrig få för många… alla i celluloid, den högra ”siloutte-broschen” från 20/30-tal, de andra två troligen 40/50-tal.

Så till sist, två ”old stock/dead stock”, kärt barn har många namn, det handlar om att de är gamla men från lager så de har aldrig varit ute på cirkulation och aldrig använts. Den övre, broschen, är troligen i celluloid och från 50-talet och halsbandet med hjärtan och med matchande öronclips är från 60-talet.

Brevete sdgd

Åh, alla dessa olika beteckningar… idag har jag lärt mig en ny. På Tradera köpte jag ett ”dressclip”, alltså ett smycke du knäppte fast i tex urringningen, med beteckningen Brevete sdgd. Nyfiken som jag är var jag tvungen att ägna mig en stund åt att ta reda på om det var en tillverkare eller vad det står för.

20171116_133349

Det visar sig att detta är ungefär samma sak som Depose, alltså inte ett tillverkarnamn utan mer en juridisk term.  Det är franska och betyder uttytt ”Brevete sans garantie de government” och betyder ungefär patent utanför myndigheten… kan jämställas med varumärkesskydd eller något liknande, alltså ett ”enklare” skydd än patent. Detta användes fram till 1968 (enligt nätet) och borde då betyda att man kan vara hyfsat säker på två saker, smycket är franskt och tillverkat före 1968.

Nu tror ju jag att det är betydligt äldre än så eftersom det är bakelit och mässing (?) och det pekar snarare på 30/40-tal. Dessutom försvann den här typen av smycken i princip helt någon gång under 50-talet, har aldrig sett något som är från 60-talet.

Lite förberedelser inför julmarknaden

Har börjat gå igenom ”lagret” med smycken jag gjort längre tillbaka i tiden, detta inför julmarknaden. Det är smycken som av en eller anledning blivit liggande, smycken som jag inte är riktigt nöjd med eller smycken som jag själv tyckte blev bra men som inte blivit sålda.

Plockar fram dem för att gå igenom dem, dels för att se om jag ska göra om dem på något sätt eller om de behöver fixas till. Jag lär mig mer och mer och blir, förhoppningsvis, bättre och bättre rent tekniskt och kanske kreativt också…

Det här halsbandet gjorde jag för några år sedan, jag tycker fortfarande att det är fint men jag har bytt till ett bättre lås, sätt delarna tajtare mot varandra och förbättrat finishen på baksidan. Eventuellt ska jag flytta ”kedjan” ett snäpp längre ut. Sen får vi se om det är gångbart nu istället.

Plockade isär några halsband där jag inte tyckte kombinationen av kedja och hänge blev riktigt bra. Då insåg jag att jag hade en brosch liggande som skulle fungera med en av kedjorna. Och ja, jag tycker nog att det fungerade.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska jobba vidare med de här små tavlorna, kanske ska jag göra några stycken och ha med mig för att se om någon gillar dem?