Finaste jag sett!

Idag är det liten julafton igen när jag fått öppna den senaste leveransen från England. Och i den lådan fanns ovanstående helt ljuvliga armband, från 30-tal och i celluloid. Armbandet ligger definitivt på 10 i topp över finaste smycken i samlingen.

Lite annat smått och gott kom också i lådan så klart. Ett skuret armband i galalith och ytterligare ett celluloid-armband från 30/40-tal. De är väldigt typiska för sin tid (30/40-tal), en tid när fortfarande mycket plastsmycken gjordes för att efterlikna dyrare material från naturen,  i detta fall elfenben och korall.

Några äldre broscher blev det också, alla i celluloid. De är från 20/30/40-tal. Särskilt elefanten med mycket patina tycker jag är otroligt charmig. Den nedre raden, förutom blomsterkorgen, består av handskurna broscher. De flesta är trots allt gjutna så hitta skurna känns lite kul.

Två lucite-smycken smög sig också med… dels en skuren (från baksidan) från 40-talet, dels en svartvitgrå som med största sannolikhet är 60-tal.

Lite nytt från England och Tradera

Min underbara ”leverantör” Naomi från England har frestat mig med lite nytt till samlingen. Inte billigast men bäst!

Ett målat hjärta i lucite från 40/50-talet någon gång, resten är i celluloid. Klart äldst är halsbandet, det är från 20-talet. Som den hundägare jag är så faller jag för det mesta med hundar, den är också rätt tidig, 30/40-tal och så smög det med ett julset också från 40/50-talet.

Lite annat från Tradera har det också blivit men det börjar bli svårare och svårare att hitta bra plastsmycken. Det knepiga är, till skillnad från min engelska kontakt, att det är så få som kan särskilt mycket om plast så det kan vara väldigt svårt att lista ut vad det är man köper. Dessutom tar många väldigt höga priser och då blir osäkerhetsfaktorn för stor. Det är ok att betala höga priser – om man vet att det faktiskt är värt det…

Två par rätt typiska örhängen 50/60-tal, en ursöt liten skidåkare som troligen är från 50-talet, fint och lite ovanligt gråmelerat halsband 50/60-tal och till sist det köp jag är allra, allra mest nöjd med – det urcoola armbandet från 60-talet.

 

 

Plastsmycken på 30/40-talet

På 30/40-talet var plast i smycken ett ”eget” material på så sätt att man inte i första hand använde plasten för att likna något annat material utan plasten fick sitt egna uttryck.

På 30-talet var celluloid stort och bakeliten slog igenom som smyckematerial. Bakeliten uppfanns tidigare (1907) men användes egentligen inte i smycken förrän på 30-talet. Tvärt emot vad många tror var bakelit aldrig den ”stora” plasten i äldre smycken utan celluloid och senare på 40-talet var lucite  betydligt vanligare. Antagligen var både celluloid och lucite enklare plast att göra smycken av. Det hindrar inte att äkta bakelit-smycken från 30-talet är väldigt eftertraktade…

Mycket under de här årtiondena var skuret eller ska se skuret/snidat ut, oavsett vilket material. En hel del målades också, däremot hittar man sällan bakelit som är målad.

Något som var stort under denna period var den ”skurna” celluloiden, ofta med Japan som tillverkningsland. Oftast är de inte skurna utan gjutna och sedan finputsade för hand. Men även bakelit kan vara skuren, skurna mönster på armbanden, se tex det svarta stela armbandet ovan, men också som hunden här ovan. Armbandet med vita blommor är i lucite.

Smycken nedanför är alla i celluloid.

Lucite gjordes i alla möjliga former men en variant som dyker upp då och då och det är skurna på baksidan och målade. För att veta att det är från tiden ska du känna utskärningen, se exempel nedan.

Art deco inte att förglömma, naturligtvis gjordes plastsmycken även i den stilen så klart. Jakob Bengel, som jag skrivit om tidigare, var en mästare den här epoken men tyvärr äger jag inget som jag VET är Bengel.

”Verkstadsarbete”

Nu när hösten kommit, brrr vad ruggigt det blev, så känns det roligt att sätta sig i verkstan igen. Igår blev det en liten tavla och två halsband. Dock är jag lite osäker på om halsbanden är klara eller om jag ska göra något med kedjorna…

Tavlan är gjord, i all enkelhet, av en brosch och en äldre ram i bakelit. Gjord för att hänga på vägg.

Lite osäker på om jag ska låta det här halsbandet vara som det är eller ev försöka hitta något rosa och grönt, som matchar hänget, att komplettera kedjan med. Tror det får ligga till sig lite till innan jag slutligt bestämmer mig.

Denna brosch, i form av en blomsterkorg, har jag haft ganska länge och försökt göra ett hänge av. Varit lite svårt att få det att hänga riktigt men nu tror jag att jag hittade lösningen, har låtit kedjan löpa utmed handtaget. Jag ska bära det ett tag så jag ser att det hänger ordentligt innan jag anser att det är färdigt.

Gör nästan alltid det med mina smycken, bär det en dag eller två för att se så det sitter som det ska, inte rivs/nyps eller helt enkelt inte håller… En liten extra ”kvalitets-check” innan jag tycker jag kan sälja och ta betalt för det.

Äldre celluloid

Många samlar, och gillar, äldre smycken i bakelit och jag har naturligtvis en antal sådana i samlingen. Ingen samling av äldre plastsmycken är komplett utan ett antal smycken i bakelit men mina absoluta favoriter är ändå smycken av den äldre celluloiden. Det är smycken som inte egentligen inte passar mig på så sätt att det är smycken jag inte skulle bära, där passar färggrann bakelit mig mycket bättre, men de är så vackra.

Många tror att plast i smycken kom mycket, mycket senare men celluloid har funnits sedan sent 1800-tal och kom som ett sätt att hitta ersättning för dyra material som tex elfenben och sköldpaddsskal. Ovanstående smycken spänner över ett spann från tidigt 1900-tal fram till 50-talet, de flesta är från 20/30-tal. När man ser dem är det svårt att tro att många av dem är så gamla, många av dem är antika eller snart antika.

Beslutsångest

Tillbringat en stund i verkstan och gjort klart lite halsband men fått beslutsångest över två av dem…

 

Först det här otroligt vackra spännet, det är en del av ett spänne, som jag tänker försöka göra till ett hänge. Men – jag fastnade på vilket håll jag ska göra den, breda eller smala sidan upp?! Rent praktiskt går det att göra vilket som. Men jag vet helt enkelt inte, får nog ligga till sig lite… Tar gärna emot era synpunkter!

 

Sedan har jag det här underbara hänget i silver med bergskristall (tror jag det är i alla fall) som jag inte hittar någon riktigt bra kedja till. Ska jag sälja hänget som det är eller ska jag ta en kedja i silver men som inte riktigt har samma silverfärg?!

 

Den här vackra broschen vars nål/lås hade gått sönder har fått ett nytt liv som hänge istället.

 

Den här lilla damen har blivit ett renodlat hänge, var tidigare en kombination av hänge och brosch men låset/nålen var sönder. Tagit bort alla delar som tillhörde låset och kompletterat med en kedja.

 

Så till sist, detta gamla hänge med mycket patina har fått en ny ögla och en ny kedja. Kedjan är också gammal och för att få den bra i längd har jag gjort den i två delar, en bit från låset sitter en extra ring så man kan ha det i två olika längder. Detta gjorde jag av flera skäl, ett rent praktiskt, kan vara bra att själv kunna bestämma hur långt man vill ha det, men det andra skälet var att ”förvilla” blicken från att jag faktiskt har förlängt kedjan eftersom jag var tvungen att använda två olika kedjedelar.

Lite resultat

Lite hann jag göra klart innan sommaren kom tillbaka. Det är underbart med sensommardagar men inte blir det mycket gjort…

En brosch i keramik har fått en ny nål, den tidigare hade helt enkelt ramlat bort. Svårbedömd ålder, 70-tal?

20180831_103835

Ett par ljuvliga örhängen med markasiter, 30/40-tal, har fått nya pärlor. Det ena örhänget hade tappat sin pärla men jag bytte båda så de skulle bli mer lika, örhängen är annars bra på det sättet att man ju inte bär dem intill varandra så en nyansskillnad kan man leva med. Riktigt gamla fina örhängen som har många fester kvar!

Två broscher som fått ett liv till genom att de fått nya stenar. Den vänstra troligen 40-tal, den högra 50/60-tal. Det saknades en sten på varje som har blivit ersatt. Alltid svårt att hitta exakt likadana stenar så om man synar ordentligt så kan man se att det finns en sten som inte är riktigt lik de andra men vem synar en brosch så när man bär den?!

20180831_103932

Och så till sist, ett strasshalsband som har fått nytt lås. Det här är nog inte så gsmmalt, 90-tal kanske. Halsbandet var intakt med alla stenar på plats men låset var borta. Istället för att hamna i soporna har det fått ett liv till genom att ha fått ett fint hjärtformat lås.

Är inte detta återbruk och sparande av resurser samtidigt som man får ett vackert smycke så säg?!

Äntligen höst!

Visserligen gillar jag och sol och värme men mycket gjort blir det inte en sommar som denna… Nu när det blivit lite mer sensommar/höst så har jag kunnat beta av lite av allt det jag borde gjort i sommar som jag inte orkat eller som det helt enkelt varit för varmt för.

Eftersom jag gjort en hel del av det ”nyttiga” så tillåter jag mig att börja göra en del av det ”onyttiga” men mycket roligare!

2018-08-30 12.54.382018-08-30 12.54.35

Eftersom det har varit hyfsat undanplockat (någon gång måste ju även ett hobbyrum städas) så börjar jag lite smått med att se om några fina äldre smycken går att laga. Börjar alltid med det, går inte det blir de istället delar till nya smycken. Ovanstående saknar lås, har tappat någon sten och liknande fel.

2018-08-30 12.56.06

Några som ska bli hängen eller helt enkelt bara behöver en kedja. Den där art deco-aktiga med rosa sten är en halva av ett spänne som jag tänker blir ett supersnyggt hänge.

Ett armband, eller en armring, eftersom det är en sådan som du ska ha på överarmen. Det tillhör min samling och är riktigt gammalt, 20-tal, men saknar tyvärr en sten. Ska se om jag har någon som det går att ersätta med. Sätta dit så här små stenar är ett väldigt pilligt jobb (om man inte vill ha lim överallt…) och med något så här gammalt låter jag det hellre saknas en sten än kladdar till det.

Två par örhängen. Ett par med markasiter där den ena tappat sin pärla, får nog ersätta båda så de blir likadana (om jag nu inte råkar ha en exakt likadan men vad är oddsen för det?!). Ett par där clipset gått sönder på det ena örhänget, gissar att jag nog får göra om dem till hål, dvs sätta dit öronspjut.

Och så till sist det charmiga hänget/berlocken, munspelet som faktiskt fungerar. Jag ska bara se om jag kan göra det lite snyggare, piggarna har hamnat utanför på ena sidan. Men eftersom det fungerar som det är så låter jag det hellre vara om jag inte på något enkelt sätt kan göra det lite finare.

 

 

Nu är det jul igen…

När det började regna i sommarstugan, dit jag kört för att klippa gräset, så tog jag en liten avstickare på vägen hem. Jag körde in till Lindås där jag hittat ett nytt favoritställe, Kvarnen Antik & loppis. Det är ett sånt där bra ställe med allt från kuriosa för 10 kr upp till antikviteter för 1000-tals.

Idag fyndade jag några dukar varav två juldukar (!), två ramar, en brosch och en burk – allt för den facila summan av 85 kr!

20180824_140834

Den blå duken blir en bra sommarduk till utebordet, julduken i mitten vet jag inte riktigt var den ska bo än men den längst till höger ska hänga på spjället till öppna spisen.

Fortsätter att samla på mig fina mindre ramar för att kunna göra tavlor till julmarknaden, börjar faktiskt längta efter lite höstväder…

20180824_140857

Inget särskilt men ändå en väldigt fin äldre brosch.

Så till sist, min fina burk! Burken mönster ät ”utbucklat” så man känner mönstret med handen. De brukar vara löjligt dyra så jag är extremt nöjd med att hitta en billigt.

Liten julafton

Jag har en kontakt i England som jag emellanåt köper ifrån, Naomi som hon heter, brukar samla en period så vi får ihop en kartong. Det är alltid ”liten julafton” när jag hämtar ut den där lådan!

Det är inte alltid billigt, särskilt när pundet är dyrt, men däremot vet man alltid vad man köper. Naomi är otroligt kunnig när det gäller äldre plastsmycken så oftast är det också hon som får hjälpa mig när jag kör fast.

Hon är dessutom duktig på hela ”vintage-grejen”, hon driver flera FB-sajter men har också skrivit ett antal böcker, bla den här Style me vintage.

Tre armband, alla i celluloid. Det bruna armbandet är tidigt, 20/30-tal. Armbandet med stenarna och det blommiga är båda 30/40-tal. Särskilt det med stenarna är jag extra nöjd med, hade inget sånt innan och det saknas inte en enda sten – efter så många år… häftigt!

Mer celluloid, är rätt förtjust i det måste erkännas… Armband i blått och vitt, brosch i blått och natur och brosch med matchande hattbrosch, alla 30/40-tal. Örhängen något senare, 40/50-tal.

Två 50-talare jag inte kunde låta bli… Troligen celluloid även i dessa men de är dessutom täckta med en slags sammetsyta. Särskilt hunden är ju helt underbar!

Så till sist, två bakelitbroscher 30/40-tal. Båda fina, var och en på sitt sätt, den svarta typisk art deco och den med de blå stenarna är en riktigt fin sak, troligen gjord i Österrike som på den här tiden gjorde otroligt tjusiga saker med glas-stenar.