Brevete sdgd

Åh, alla dessa olika beteckningar… idag har jag lärt mig en ny. På Tradera köpte jag ett ”dressclip”, alltså ett smycke du knäppte fast i tex urringningen, med beteckningen Brevete sdgd. Nyfiken som jag är var jag tvungen att ägna mig en stund åt att ta reda på om det var en tillverkare eller vad det står för.

20171116_133349

Det visar sig att detta är ungefär samma sak som Depose, alltså inte ett tillverkarnamn utan mer en juridisk term.  Det är franska och betyder uttytt ”Brevete sans garantie de government” och betyder ungefär patent utanför myndigheten… kan jämställas med varumärkesskydd eller något liknande, alltså ett ”enklare” skydd än patent. Detta användes fram till 1968 (enligt nätet) och borde då betyda att man kan vara hyfsat säker på två saker, smycket är franskt och tillverkat före 1968.

Nu tror ju jag att det är betydligt äldre än så eftersom det är bakelit och mässing (?) och det pekar snarare på 30/40-tal. Dessutom försvann den här typen av smycken i princip helt någon gång under 50-talet, har aldrig sett något som är från 60-talet.

Lite förberedelser inför julmarknaden

Har börjat gå igenom ”lagret” med smycken jag gjort längre tillbaka i tiden, detta inför julmarknaden. Det är smycken som av en eller anledning blivit liggande, smycken som jag inte är riktigt nöjd med eller smycken som jag själv tyckte blev bra men som inte blivit sålda.

Plockar fram dem för att gå igenom dem, dels för att se om jag ska göra om dem på något sätt eller om de behöver fixas till. Jag lär mig mer och mer och blir, förhoppningsvis, bättre och bättre rent tekniskt och kanske kreativt också…

Det här halsbandet gjorde jag för några år sedan, jag tycker fortfarande att det är fint men jag har bytt till ett bättre lås, sätt delarna tajtare mot varandra och förbättrat finishen på baksidan. Eventuellt ska jag flytta ”kedjan” ett snäpp längre ut. Sen får vi se om det är gångbart nu istället.

Plockade isär några halsband där jag inte tyckte kombinationen av kedja och hänge blev riktigt bra. Då insåg jag att jag hade en brosch liggande som skulle fungera med en av kedjorna. Och ja, jag tycker nog att det fungerade.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska jobba vidare med de här små tavlorna, kanske ska jag göra några stycken och ha med mig för att se om någon gillar dem?

 

 

Fotograferar ifatt

Idag passar jag på att komma ikapp lite med fotograferandet. Det gäller att passa på när det är en dag som är lite ljusare, svårt att få till det bra när det är så mörkt ute som det har varit ett tag. Fotograferar man bara med naturligt ljus måste det ju liksom vara ljust!

 

Blivit några celluloid-broscher, örhängen och armband. De otroligt läckra örhängena uppe till höger har nog, precis som säljaren sa, fått sina glittrande stenar senare, de har nog inte funnits där från början. Setet längst upp till vänster känner jag mig väldigt ambivalent till, det borde vara 50-tal men ser otroligt nytt ut – kan det vara en modernare kopia? Fast jag har aldrig sett kopior… De två med blommor är japanska, troligen från 40/50-tal.

Lite hundar har det också blivit, alla äldre och i celluloid.  Kan det vara för att jag har hund som som gör att jag är så förtjust i de här?!

De här två armbanden hittade jag på Erikshjälpen förra veckan. Stela armband är alltid otroligt svåra att datera, de har sett likadana ut i årtionden, men de här tyckte jag hade så 60-talsinspirerat mönster och en lite annan känsla i plasten än dagens så jag tror de kan vara ”från tiden”.

Så till sist, en ljuvlig elefant som är i lucite från 50-talet, en hjärtformad brosch till min siluett-samling och en rund brosch som symboliserar utmaningen med äldre plastsmycken, den är mycket äldre än man kan tro vid en första anblick, den är från 20/30-tal!

Ett nytt halsband

Har, äntligen, kommit igång med att göra lite smycken igen. Hoppas jag fått tillbaka ”suget”, nu ska jag bara klara av att sitta lite då och då… just nu ser jag fram emot julmarknaden men det hinner ändra sig många gånger beroende på dagsform.

Är i alla fall ganska nöjd med det här halsbandet. Det är inte på något sätt avancerat, en omgjord brosch som hänge och ett söndrigt halsband – men det kan ju bli fint ändå!

2017-09-08 16.28.592017-09-08 16.30.40

Silhuett-broscher i celluloid

En del av min samling består av silhuett-broscher i celluloid, de flesta är från 20- och 30-talet, art deco-perioden. Många, särskilt i en speciell stil, som de här ovan, är franska och märkta Depose France. Och kommer troligen från något som hette Mapouse France.

2017-09-08 13.33.20

Depose trodde jag länge att det var ett tillverkarnamn tills jag undersökte saken lite mer och lärde mig att det bara betyder ungefär Patent… Svårt att hitta information om de här, allt jag lärt mig kring detta kommer från nätet, andra samlare, säljare och liknande. Så, som med allt annat man hittar på nätet, sanningshalt kan aldrig garanteras.

Den här typen av broscher har, förutom Frankrike, också tillverkats i andra länder. En av de jag har, den lilla fina balettdansösen, är märkt Wales.

 

Tyvärr saknar hon en arm så hittar jag en likadan så ska jag byta ut henne. Men troligen är detta en helt europeisk företeelse, näsran bara fransk, eftersom de inte finns omnämnda i de böcker jag har om plastsmycken, de flesta med amerikanskt ursprung. Finns lite i ”bibeln” för många när det gäller vintage-smycken Warman’s.

Celluloid började användas i smycken runt sekelskiftet för att efterlikna bla elfenben och jag tänker att det har funnits broscher i elfenben med det här utseendet men det är bara en lös gissning från min sida.

 

De är oftast väldigt sköra, många små detaljer, så det är inte helt ovanligt att det saknas något så det gäller att syna dem noga. Men med tanke på åldern på de här och alla smådetaljer är det ju egentligen helt otroligt att det finns hela kvar! Dessutom är många av dem tredimensionella, vilket ger ännu fler smådelar.

Finns en variant med ”baksida”, eller med ”glas” framför, de har ju naturligtvis inte varit lika utsatta så de är oftare hela. Jag gissar att de här kanske är något senare och något mer ”massproducerade” eftersom de inte är lika detaljrika.

 

Jag tror att många, de flesta, är franska, inte bara de som är märkta Depose France, eftersom det finns en del som ser ut som turistsouvenirer med franska sevärdheter.

 

Förutom de som har ”elfenbens-färg” så finns det en färglagd variant också. Jag upplever att de är något mer ovanliga är de andra, men det har jag inget belägg gör mer än att jag ser fler av de andra till salu. Om de tillverkades så eller färglagts efterteråt, vem vet…

 

Jag har hittat bilder på nätet där det finns en etikett där det står Les creations Maloupa Paris, även Warman’s hänvisar till detta namn. Tyvärr är det uppenbarligen väldigt lite känt om detta företag, så även inbitna samlare av just de här vet inte mer än så.

Celluloid och nyare kopior

Fick en fråga igår om två broscher jag ska sälja eftersom jag konstaterat att de är alldeles för ”nya” för mig. När jag köpte dem trodde jag att de var i celluloid (i början av mitt samlande, på intet sätt fullärd nu men nu kan jag i alla fall lite mer…) men när jag sorterade samlingen hittade jag dem och konstaterade att de är i någon slags ”plastmassa”, vad vet jag inte.

2017-08-26 13.32.59

Personen ifråga undrade om det inte var celluloid och undrade hur jag vet att det inte är det. Knepigt kände jag, hur förklarar man en känsla? Men sedan funderade jag lite och försökte förklara, dels ser man med blotta ögat att de är nyare men de är också ”poriga” på ett sätt som celluloid inte är.

 

Plockade fram både de två jag ska sälja och två äldre i celluloid i samma stil och när man ser dem in till varann är skillnaden väldigt uppenbar!

 

Ljuvliga armband

När det är tomt och tråkigt på loppisfronten så är det tur jag har mina pålitliga ”leverantörer” som hjälper mig att hitta fina, roliga plastsmycken.

Igår kom detta ljuvliga armband från Annette på posten. Jag har fler av denna typ, alla olika, men detta var det finaste hittills! De är gjorda i celluloid, en del gjutna, en del utskurna. Detta tror jag bestämt tillhör det sistnämnda. Den här typen av armband tillverkades under en ganska lång period, från slutet av 20-talet och fram till 50-talet. De utskurna är äldst, just detta armband gissar jag kan vara så gammalt som 30/40-tal. Många, både armband och liknande broscher, tillverkades i Japan under mellankrigstiden men framför allt på 50-talet.

2017-06-22 08.32.53

Dessutom kom det ett riktigt bubbelgums-halsband i rosa som bara måste vara 50-tal. Har också hittat ett par svartvita clips till min svartvita samling.

Sedan var jag och hämtade ut ett parti jag köpt från USA. Det är oftast dyrare, de har en annan samlarmarknad, men också ett mycket större utbud. Eftersom frakt, skatt och sådant kostar en slant brukar jag passa på att köpa flera smycken av samma säljare. Tyvärr fotade jag det inte innan jag plockade upp, det var så otroligt fint inslaget. Men innehållet var det heller inget större fel på!

Plötsligt händer det…

Plötsligt händer det, som de säger i reklamen… En rätt lång period har det varit väldigt tunnsått med äldre plastsmycken på olika loppisar, varken Erikshjälpen eller Kupan har haft något roligt på länge.

Idag fick jag ändå för mig att cykla till Kupan när jag ändå var ute i ett annat ärende – och tjohej, en hel uppsättning med äldre plasthalsband hittade jag där!

Ett svartvitt som bara måste vara 60-tal och ett rött som med största sannolikhet kommer från samma era. Båda i lucite.

Ett riktigt långt i kolabrunt som är svårt att datera, kan vara allt från 20-tal fram till 60-talet, kräver lite mer studerande, och ett treradigt halsband som är blandat glas- och plastpärlor, 50-tal.

2017-06-14 15.14.29

Så till sist en brosch som kom med posten idag. Troligtvis celluloid från 30-talet men även denna behöver mer studerande.

Med andra ord, en bra dag i ”samlar-livet”!

Tavlor med äldre smycken

Idag har jag – äntligen – börjat testa en idé jag har haft länge. Ja, idén är inte min, jag har sett den någonstans, men jag tyckte den var bra. Många äldre smycken, särskilt broscher, kan ju vara väldigt vackra och då tänker jag att de skulle vara fina i sin egen rätt så att säga.

Jag ropade in ett litet parti äldre ramar i olika modeller med tanken att göra något sådant här men jag kom av mig med mycket av det kreativa förra året när jag inte mådde bra och så har det bara blivit liggande. Samma sak med den här lilla buketten, det är en brosch som gått sönder som har legat på mitt arbetsbord i evigheter.

Men idag fick jag äntligen lite lust igen! Hade några vackra kartongbitar från Panduro liggande som jag använt till prislappar som blev en fin bakgrund. Sedan har jag limmat och sytt fast den från baksidan. Jag duttade lite lim på knutarna på baksidan, jag använde en vanlig snål och sytråd, så att det säkert håller. I all sin enkelhet blev det en fin liten tavla, tycker jag i alla fall själv…

Ibland är det bara svårt att låta bli…

Köpte den här broschen från USA alldeles för dyrt, men jag kunde bara inte låta bli…

Broschen är nog inte väldigt gammal, tillräckligt för min samling tror jag nog iofs. Den är i celluloid och troligen från 50/60-talet.

Men i det här fallet är det inte bara det som är grejen, jag samlar plastsmycken, heter Helen och har en ”skägg-hund” (inte en skotte dock, som detta är, utan en schnauzer) – då gick det ju bara inte att motstå! Trots att den egentligen var dyrare än vad jag för det mesta brukar vara beredd att ge.