Äntligen – får jag väl utbrista! Äntligen är min låda/mina smycken till utställningen klar, efter att gjort om och grejat så är den nu så klar den någonsin kommer att bli. Nu börjar jag bli trött på den och då är det bäst att låta den vara…

Det är två saker som varit svåra, dels hur den skulle se ut för att smyckena skulle synas och jag skulle få fram det jag ville, dels vilka smycken jag skulle ha där eftersom allt måste sitta fast vet jag inte vad som kan räddas efteråt.

Nu är det att slå in den i gråpapper, märka med bild på innehållet , namn och hur många timmar jag lagt på att skapa mina egna smycken inuti lådan (hur jag nu ska jag räkna ut det?!) och lämna in den 24 mars.

Nu är jag sugen på att göra fler smycken men först måste jag göra klart min beställning på en fin namnskylt till vännen Kristine.

Nu är jag jätteglad för att jag rev ner allting och började om från början med min utställning… Idén var god, att få fram lite retrokänsla, men den funkade inte alls. Nu har jag provbyggt variant 2 – och den blev otroligt mycket bättre.

Det viktigaste är att få fram mina egentillverkade smycken, det är trots allt de som är ”huvudpersonen” i detta. Jag tog en raid ner till Panduro och köpte smålådor och färg och nu syns de väldigt mycket mycket bättre. Har också varit i min favoritaffär Clas Ohlsons (toppen för oss hemmafixare!) och köpt dubbelhäftande supertejp som ska göra att allting sitter fast ordentligt och inte hamnar i fickorna på klåfingriga.

Nu är nästa steg att låta det ligga till sig lite, så jag är säker på att jag är nöjd, innan jag börjar sätta fast allting.