Skapa inspiration

Efter en ganska lång, tuff period så tappade jag alldeles inspirationen. Har visserligen ägnat mig rätt helhjärtat åt min samling men saknar verkligen skapandet, det där ”flowet” man kan få när man glömmer tid och rum.

Så – jag har helt sonika bestämt mig gör att skapa inspiration genom att börja göra igen. Jag har lärt mig av bekanta som verkar som formgivare och författare att inspiration sällar bara kommer utan man skapar förutsättningar för det. Så sagt och gjort, de senaste dagarna har jag börjat ”göra” igen. Ett halsband, ett par ringar och ett par lagade örhängen har det blivit. Kanske inte det bästa jag gjort men känns ändå bra att vara igång igen.

Sedan, icke att förglömma, har jag gjort en tavla med en brosch. Det kändes också roligt så fram med fler ramar och djupdykning ner i förråden så ska det nog bli lite mer av den varan också!

Hittade en SÅ smart idé

Ni vet de där smyckena man har liggande hemma som har varit farmors/mormors/mammas eller vem det nu kan vara men som man inte vill använda? Som man kanske inte gillar, för sköra, för omoderna eller för värdefulla? Men som man ändå inte vill göra sig av med eftersom de ändå är ett minne från personen ifråga?

Hittade en så väldigt snygg och smart lösning på Pinterest, Framing Art Centre, tänk vad fint man skulle kunna göra detta. Då sparar man ändå smycket som ett minne men man behöver inte ha dåligt samvete för att det bara ligger i en låda…

Jag tänker att man kan göra det som tavla enligt bilden eller kanske som ett tittskåp om smycket är lite större.

Sedan tänker jag att man kan använda samma ide till massor av olika minnessmycken, det där halsbandet man fick när man tog studenten tillsammans med en studentbild eller vad det nu kan vara. Idén är på inget sätt ny men jag tyckte att just detta var väldigt snyggt gjort.

Lite stenar…

Underbart med människor som kan en massa och som dessutom vill dela med sig! Så nu har jag lärt mig lite om några sorters stenar tack vare det.

Har några smycken ute till försäljning med olika stenar men jag kan absolut ingenting om stenar och jag skriver det också, alltså det får vara upp till köparen. Då får jag ett mejl – tack snälla Lena som så generöst bjuder på din kunskap – som berättar vad det är för stenar i de olika smycken jag har.

Detta fina halsband är i en sten som heter jaspis, vacker tycker jag!

Denna turkosblå sten är inte alls någon turkos utan en sten som heter howlit och färgad i turkos.

Och till sist, detta vackra armband är gjort av agater.

Ålder med hjälp av smyckedetaljer, del 3

Jag har försökt att sammanställa vad man ska titta på när det gäller lås och nålar på broscher och lås på armband och halsband. Länkar till dem ligger under Vintagesmycken.

Idag ger jag mig på örhängen, framför allt clips eftersom den tid jag främst ägnar mig åt, sent 1800-tal fram till 60-talet, var det främst clips och skruv som var det rådande.

Som med alla smyckedetaljer så är inte åren så exakta, ofta ganska flytande när det ena eller andra användes. Dessutom kan de vara utbytta så det gäller att inte bara stirra sig blind på baksidan- titta ordentligt på framsidan också.

Måste erkänna att jag trodde att hål i öronen var en företeelse som slog igenom på 1960/70-talet men har upptäckt att det fanns långt tillbaka i tiden. Har aldrig sett ett par örhängen med ”spjut” från långt bak i tiden men vad jag lyckats läsa mig till var själva spjutet mycket tjockare än dagens, dessutom skruvade man på bakdelen. Men måste ändå varit ovanligt. Fanns också ”fiskekroksvarianten”, dvs det vi idag kallar örhängeskrokar eller just fiskekrokar. Bland bijouterier från sekelskiftet och fram till 60-talet så hittar man naturligtvis örhängen för hål men skulle jag vilja påstå att det är skruvar och clips som är, nästan, det allenarådande.

2017-01-31-15-13-48

Skruv kom i slutet på 1800-talet och var vanligt fram till 40-talet, kan även hitta ett och annat örhänge med skruv fram på 50-talet.

Clipsen kom på 20-talet och används ju än idag. Själva funktionen har inte ändrat sig särskilt mycket men däremot kan man titta på utformningen.

 

Den här typen av utseende hittar man oftanpå örhängen från 20-30-talet, väldigt ofta i mässing/mässingsfärg. 

Sådär framåt 30- och 40-talet ser det väldigt ofta ut ungefär så här och kan vara i vilken metallfärg som helst…

2017-01-31-15-14-48

Frampå slutet av 40-talet och vidare  in under 50- och 60-talet hittar man ofta den här typen av clips.

Sedan finns mittemellan-varianten, clips med skruv (som jag just nu inte hittade annat än på bild). Den är ju till för att du ska kunna moderera trycket mot örat och göra bärande av clips mer behaglig. Den användes under 50- och 60-talet.

20170131_155439

Sedan finns det så klart mängder av varianter på temat… Ska försöka fylla på allt eftersom jag hittar olika varianter som jag är hyfsat säker på vilken tid de kommer ifrån…

 

 

Smyckedetaljer för smyckets ålder, del 2

Idag ger jag mig på del 2 i att använda smyckedetaljer för att försöka klura ut ålder.

Det man måste tänka på när det gäller detaljer som lås är att de faktiskt kan vara utbytta. Låset kan ha gått sönder eller har man trätt om halsbandet och i samband med det bytt lås. Det gäller att också titta på andra detaljer men med lite tur sitter originalet kvar och kan hjälpa till att ge ytterligare en ledtråd.

En annan försvårande detalj när det gäller just lås är ju att många av låsen som fortfarande används kom redan i början av seklet. Så låset kan alltid bara vara en pusselbit bland flera när det gäller åldern på ett smycke.

Lås, armband & halsband 

Finns mängder av olika typer av lås, många med rätt många år på nacken. På 20- och 30-talet var det många som skulle uppfinna olika typer av säkerhetslås, speciellt för armband. Hittar du ett armband med en typ av lås du aldrig sett förr så är chansen rätt stor att det är från den här tiden.

 

Det runda springlåset är nog det vanligaste av dem alla. Denna typ av lås började användas redan på 20-talet och används fortfarande i stor skala. Men – ett stort men – det fanns den här typen av runda lås före 1920 men då har det inte den pigg som gör det lätt att öppna utan en liten kant man ska lyckas få tag i…

2017-01-24-13-55-52

Klolåset, som numera nog nästan gått om springlåset som det vanligaste, började användas på 70-talet.

Låset som viks över började så smått användas på 30- och 40-talet men det var framför allt på 50-talet det blev populärt.

Toggle-lås började användas på 50- och 60-talet och har blivit rätt populära idag.

Haklåset har funnits i många varianter och utföranden under årens lopp. Man kan dela in haklåset i två varianter, den gömda och den hake med ”svans” (hook and tale).

Det gömda haklåset har en hake men man döljer haken genom att den ska stoppas in i tex en större pärla eller liknande. Vanlig under 20- och 30-talet men ovanligare därefter. Efter 60-talet är den i princip helt försvunnen.

Det öppna haklåset med ”svans” började användas under 50-talet och var väldigt vanligt under 50- och 60-tal men används fortfarande.

Låd/box-låset, alltså när man skjuter i en fjädrande del i en liten box av något slag. Finns i en uppsjö av varianter,  fyrkantiga, avlånga, runda osv. Började användas i slutet av 1800-talet (minst) och används ju fortfarande i stor utsträckning.

Skruvlåsen kan också delas in i två varianter, den ena varianten där den blir dold genom att den ser ut som resten av halsbandet, alltså som en pärla tex. Den andra varianten är skruvlåsen i metall. Skruvlåsen, i båda varianterna, kom redan på 20-talet och används fortfarande även om jag tycker mig se att de blir ovanligare och ovanligare. Den dolda varianten användes framför allt på halsband av olika typer av pärlor, plast, ben och andra mjukare material. På nya, sentida, smycken är de väldigt ovanliga, dvs de sitter i stort sett alltid på äldre smycken.

 

Plastsmycken referensbibliotek

Nu har jag kommenterat åtminstone den delen av referensbiblioteket som rör plastsmycken, resten får komma en annan dag… Du hittar allt under rubriken Referensbibliotek.

Det man generellt ska tänka på när man letar efter böcker/läser om äldre plastsmycken är att samlandet av plastsmycken är mycket, mycket större i USA (även Storbritannien) än i Sverige så alla böcker som specifikt handlar om plastsmycken är på engelska. Finns över huvud taget ingenting på svenska. Jag hoppas/drömmer om att jag kanske kan bli så bra att jag kan skriva den boken en dag!

Många av böckerna har några år på nacken, och marknaden är väldigt annorlunda, så prisindikationer bör man bortser från – om man inte tänker sig köpa eller sälja via Ebay. Plastsmycken generellt, och bakelit specifikt, är väldigt mycket dyrare i USA än vad det är här, naturligtvis beroende på mängden samlare.

Jag använder bilder generellt, både från böcker och nätet, till att skapa en ”bank” i huvudet hur dessa smycken ser ut och ge mig en känsla för materialet. Det gör det lättare när jag är ute och letar eftersom väldigt få kan något om detta och därför finns det också väldigt få att fråga. Samtidigt är det ju också det som är det roliga!

Referensbibliotek

Året börjar med färdigstädad blogg, pust, länkar på plats och bilder klara. Nu när städningen var klar har jag lagt upp en ny sida, mitt referensbibliotek. Tanken är att de böcker jag använder som referenslitteratur plus bra länkar ska ligga under den sidan.

Jag hittar naturligtvis mängder med information på nätet men bland de enorma mängder information som finns där ute i cyberrymden så måste man veta vad man letar efter. Som ”bokmänniska”, älskar böcker, så måste jag ändå få bläddra lite, titta på bilder, läsa lite här och där – det är så kunskapen kommer!

Jag använder mig av både böcker om plastsmycken, vintagesmycken generellt och lite böcker om material. På svenska finns i stort sett bara böcker om ”fina” smycken, alltså allt från kungliga till äkta smycken och stenar. Vill man lära sig mer om bijouterier, och det är ju det jag ägnar mig åt, då måste man söka sig utomlands, främst USA där detta är ett stort samlarområde.

Är man road av smycken har man ändå glädje av även böcker om ”fina” smycken, de ger en bild av modet och hur smycken såg ut i olika perioder. Jag bläddrar också en hel del i böcker om mode och design/formgivning, de ger också en hjälp när man försöker få en bild av ålder på smycken. Och så antikböcker så klart, även om smycken är rätt styvmoderligt behandlat…

Plast och bärnsten

Jag är väldigt svag för brittiska tv-program och särskilt deras ”antik-program”. I tv 8 går ett program som heter Antique Road trip som jag ständigt bänkar mig framför. Tidigare gick det också, på någon av BBC-kanalerna, Bargain hunt som också var väldigt bra. Tyvärr slog man ihop lite kanaler och då försvann det, jag hoppas fortfarande att tv 8 ska köpa in det.

I alla fall såg jag ett avsnitt igår och lärde mig ett nytt sätt att skilja på plast och bärnsten, vilket kan vara VÄLDIGT svårt. Jag har redan lärt mig att bärnsten faktiskt luktar kåda (det är ju gammal kåda) om man värmer den men igår lärde jag mig att man också/eller kan testa med Coca-Cola!

Plast sjunker och bärnsten flyter i Coca-Cola. Allt går ju inte att stoppa ner i Coca-Cola men där det fungerar och man kan skölja av det efteråt så ska det vara ett mer eller mindre bombsäker sätt. Detta var en antikexpert som är duktig på smycken som sa det så jag bestämde mig för att tro på det. Har dock inte testat min nyvunna kunskap ännu…

Använda smyckedetaljer för ålder på smycket, del 1

En viktig del i pusslet kring att bedöma ålder på ett smycke är att titta på smyckedetaljer, sånt som lås och liknande. Finns ju tyvärr inga absoluta sanningar när det gäller äldre smycken men när fler detaljer pekar på en viss ålder har man kommit så långt man kan komma…

Del 1; Broscher

Den äldsta varianten på stängningsmekanism på broscher är den sk C-låset/haken, helt enkelt för att den ser ut som ett C.

Denna variant användes ända in på 30-talet (varianter på det här här låset hittar man ända fram till dagens datum).

Är nålen dessutom längre än broschen, alltså spetsen går en bit utanför, då är man nere före och kring sekelskiftet.

”Trombon-låset” togs det patent på redan i mitten av 1850-talet men användes inte mer allmänt förrän efter sekelskiftet. Denna användes sedan ungefär fram till 50-talet. Särskilt vanlig i franska smycken.

2016-12-05-14-25-32

Säkerhetslåset utvecklades med början på 1920-talet och har sedan förfinats allt eftersom. Används fortfarande, skulle gissa att det är den absolut, ut vanligaste lås mekanismen på modernare broscher.

2016-12-05-14-25-13

De här tre, och varianter på dem, är de absolut vanligaste låsen, finns naturligtvis mängder av varianter. En variant man kan hitta ibland är den typ av lås som ser ut som en säkerhetsnål. Populärast var denna variant runt sekelskiftet men det går att hitta den här typen även på moderna smycken, framför allt används den på handgjorda smycken, allt från att den är gjuten ner i materialet till, som den här på bilden, helt enkelt är fastsurrad.

På riktigt gamla broscher kan man också titta på själva ”upphängningen”, där finns i princip bara två varianter. Den första, den högra på bilden som ser ut som en tub, hittar man på broscher från före 1890. Efter 1890, eller snarare från sekelskiftet, kom den variant som i förfinad form används än idag.

 

Åldersbestämning

Ska försöka mig på att göra en ”lathund” och en slags tidslinje för plastsmycken för att göra det lite lättare att både material- och tidsbestämma plastsmycken.

Det finns oändliga variationer och många smycken som har hållt sig snarlika över tid så det är inte helt enkelt… men jag tänker om jag kan på ett hyfsat enkelt sätt katalogisera den större, lite enklare delen av samlingen kan jag sedan ägna tid åt de svårare fallen.

Nästa steg, efter ålder, material osv vore att kunna hitta någon/några tillverkare – någon i Sverige borde väl ändå ha gjort något, allt var väl ändå inte import?

Denna lathund kommer att ligga under rubriken plastsmycken.