Testa plast i smycken del 3, lucite

Det tredje, och vanligaste, materialet i äldre plastsmycken är lucite. Lucite ”uppfanns” på 30-talet. Under 30-talet samexisterade celluloid, bakelit och lucite men när vi går in i 40-tal tar luciten över mer och mer, och när vi är framme vid 50/60-tal så är det i stort sett bara lucite. Lucite var både ett billigare och stabilare plastmaterial än celluloid och bakelit så därför slog det i princip ut allt annat.

På 60-talet och framåt kommer mängder med nya plastmaterial i smycken men inom äldre plastsmycken brukar man hålla sig till de här tre. Det är som jag brukar skriva, det är smycken, inte kemi jag sysslar med…

Lucite är i mångt och mycket föregångaren till det som vi idag kallar plexiglas även om det på den tiden fanns i alla upptänkliga färger och former, mjukhet och hårdhet.

Lucite är ett lätt plastmaterial och bakelit och lucite kan tex se väldigt lika ut men det är stor skillnad på vikten (och känslan i plasten). Svårare kan det ibland vara att skilja på celluloid, som också är lätt, och lucite, de kan se väldigt lika ut.

Det är svårt att säga ”så här gör du” för att veta om det är lucite. Lucite luktar inte och har inga andra tydliga kännetecken. Lucite är den enda av dessa tre plaster som kan vara genomskinlig, så är smycket äldre och genomskinligt då är det lucite, det är också den enda plasten som är riktigt vit, bakelit fanns i vitt från början men de har idag blivit beige/benfärgade av ålder och celluloid finns över huvud taget inte i kritvitt. Sedan är det helt enkelt uteslutningsmetoden, är det inte bakelit och inte celluloid och 60-tal och äldre – då är det lucite.

Köpt roliga örhängen

Och så lite annat också förstås… Hittade så roliga örhängen på Tradera, aldrig sett dessa förut med pelikanerna på. Tror att de hör hemma någonstans 50/60-tal.

 

Sedan hittade jag ett vackert set i lucite/thermoplastic (som det ofta kallas i USA och England) med halsband, armband och örhängen. I stort sett allt i den här stilen, finns ett antal olika varianter, är 50/60-tal, mestadels 50-tal.

2017-04-27 10.44.29

Lite broscher har det också blivit, de har jag inte synat närmare ännu. Mest spänd är jag på pudeln, den känns som att den skulle kunna vara rätt gammal. Även den ursöta hunden längst ner till höger skulle ev kunna vara gammal. Övriga tror jag ligger på 50/60-tal och är både lucite och celluloid.

Till sist, ett par stela armband som skulle kunna vara allt från 40-tal till igår… Den här typen, stela plastarmband, är de absolut svåraste att åldersbestämma. Stela armband är ju stela armband… här går jag ofta gå på känslan, tyngden, känslan i plasten och helt enkelt magkänslan. Ju fler jag hanterar, ju mer får jag en magkänsla för om det är gammalt eller inte.

Jag börjar mer och mer förstå antikvitets-specialister som man ibland tänker – hur kan de veta? Men det finns något där som sitter i händerna och känslan.

Älskar partier!

Ropade in några roliga broscher, troligen från 50-talet. När jag talade om för säljaren att jag samlade så berättade han att han hade hittat dessa när han tömt en lägenhet i Malmö på 80-talet. I lägenheten hade det bott en tant som hade haft tobacsaffär från 1920-talet och fram till tidigt 80-tal.

2017-04-22 12.14.22

Och så säger han att han har ett mindre parti kvar och undrar om jag är intreserad av att köpa hela partiet? Och så klart jag var! Jag älskar partier, känner mig som ett litet barn på julafton när jag får sortera och plocka… har nog gått i barndom igen.

2017-04-22 12.14.27

Har inte fördjupat mig i partiet ännu men min bedömning är att det mesta härrör sig från 50-talet fram till 70-talet.

Buch & Deichmann

Idag läser jag på om en dansk tillverkare av plastsmycken som heter det tysk-klingande namnet Buch & Deichmann. Jag fick i min ägo deras mest kända och spridda brosch, måsen, och vid det tillfället visste jag bara att den var dansk.

Har inte hunnit så långt i katalogisering av samlingen ännu att jag kommit till broscher men en av mina huvudleverantörer Annette har ute ett par örhängen till salu av samma tillverkare som jag är lite sugen på och då kände jag att jag nog får läsa på lite.

Buch & Deichmann startade upp i början av 1970-talet där en formgivare vid namn Ketty Dalsgaard ritade smycken i plast. Smycken som sedan utökades med hårprydnader, spännen, kammar etc. Under 80-talet valde företaget att helt koncentrera sig på hårprydnader som såldes över hela världen. Företaget finns fortfarande och ägnar sig idag främst åt läsglasögon.

Deras smycken tillverkades alltså bara under 70-talet och är oftast märkta B&D Denmark.

Så vad gäller min egen samling är alltså deras plastsmycken en aning för ”nya” – men fina ändå!

Sorterar och sorterar

Nu har jag fått upp farten på sorterandet av samlingen, alla broscher klara, alla armband, ringar och allt diverse så nu återstår det två stora grupperna, halsband och örhängen.

Men inser att jag också måste sortera om alla bilder i bildarkivet på Pinterest så snart är jag fyrkantig av alla timmar i soffan med plattan,  fram med bild, spara om,  ny bild, spara om – snacka om evighetsarbete.

Under rubriken Min samling ligger nu i alla fall länkar till alla nya anslagstavlor men det är inte på långa vägar klart. Inser att sisådär 1200 bilder tar lite tid att spara om…

Mycket blommor blev det…

Sådär, nu har alla Blommor och Frukt kommit på plats. Känns riktigt roligt att sortera nu när jag kommit på hur. Dessutom hittar jag ett antal i kategorin tveksamma, antingen till material eller till ålder, dem sorterar jag för sig för att gå igenom senare.

Jag passar på att få så mycket sorterat som möjligt nu innan städhjälpen kommer i veckan. Jag ”inreder” lådorna med sammet och/eller filt också innan jag lägger dit mina smycken och det dammar en del när man klipper i den typen av tyger. Tygbitar från Erikshjälpen och Kupan och tunn dubbelhäftande tejp från Clas Ohlsons så går det galant.

Nu ska jag ge mig på ”kroppsdelar” som nästa kategori,  undrar vad jag ska kalla den kategorin? Kroppsdelar kan den ju knappast heta! Den består även kameer, ansikten, händer etc men det kanske får heta människor? Får nog fundera på det…

Äntligen!

Har verkligen haft ett ”heureka-moment”. Idén om att sortera upp min samling av äldre plastsmycken i kategorier istället för ålder och material var verkligen den förlösande faktorn. Det innebär ju att jag inte först måste ta reda på allting om varje smycke utan kan börja med att sortera, hitta dubbletter och tveksamheter för att sedan gripa mig an dem en och en en. Pust…

 

Ska sortera upp mitt bildarkiv på Pinterest likadant så blir det ju också otroligt mycket lättare att hitta där och se om jag redan har något liknande när jag är ute och letar.

Jag har börjat med kategorin Djur och fåglar. Och genast hittade jag ett par dubbletter och en som kändes väldigt tveksam. Så behovet av en genomsortering är stort har jag en obehaglig känsla av…

2017-04-01 09.08.06

 

Alltid lär man sig något nytt!

Nu har jag lärt mig att de här två halsbanden, som jag trodde var 60/70-tal, snarare var 70/80-tal… Det visade sig att dessa såldes, i alla fall bland annat, via Oriflame i början på 80-talet. Det var en kvinna som själv sålde dessa just i början av 80-talet som berättade det för mig. Typexempel på hur svårt det ibland kan vara att skilja årtionden åt…

Lustigt vad man minns och inte minns. Jag har en god vän som sålde Oriflame på 70-talet och kanske in på 80-talet, minns inte riktigt när hon la av, så jag köpte och använde en hel del Oriflame-produkter på den tiden. Men vad jag kan minnas så sålde hon bara smink. Men antingen kom smycken senare, Oriflame hade väl sneglat på Avon som var av samma typ, smink via hemförsäljning,  som också sålde smycken. Vad jag har sett började Avon med den försäljningen på 70-talet om jag inte har helt fel för mig.

Eller kunde man kanske som säljare välja? Om man bara sålde smink eller bådadera? I alla fall så sålde Oriflames säljare tydligen smycken på 80-talet i alla fall.

Testa plast i smycken del 2, celluloid

Den näst största äldre plasten är celluloid, eller som det är med bakelit,  en mängd olika plaster som alla uppträder ungefär likadant och som jag buntar samman under rubriken celluloid. Det är ju smycken jag ägnar mig åt, inte kemi, så jag fördjupar mig inte bland molekylerna…

Celluloid är den äldsta plasten (finns en del andra tidiga material som upplevs som plast men som har sitt ursprung i växtriket, därför räknas de inte fullt ut som plaster) och räknar sitt ursprung till 1860-talet. Det uppfanns för att skapa ett alternativ till biljardbollar i elfenben. Det är också under 1800-tal och tidigt 1900-tal celluloid hade sin storhetstid som ersättningsmaterial för elfenben, sköldpadsskal, bärnsten, korall och liknande dyra och exklusiva material.

Smycken i celluloid kan man hitta under perioden slutet 1800-tal fram till 50-talet, även om lucite tog över mer och mer under 1940-talet. Men det man ska tänka på är att den tidiga celluloiden och den senare kan skiljs sig en hel del åt.  Den tidiga är relativt skör, och dessutom brandfarlig, medan materialet utvecklades till mer hållbara varianter senare.

Det är mycket ovanligt att hitta celluloid-smycken från 1800-talet men naturligtvis kan det gå… från den här tiden är det i stort sett bara ”kopior” på smycken i dyrare material, alltså styrt av modet vid den här tiden.

Den stora mängden smycken jag som samlare hittar är framför allt gjorda de tre första årtionden på 1900-talet. Broscher, hårkammar av olika slag,  hattpinnar, armband och halsband. Men Japan gjorde mängder med lite roliga smycken i celluloid efter kriget som exporterades i rätt stora mängder både till Europa och USA.

Hur vet man då om det är celluloid?

1. Titta, titta och titta… är det ett smycke som är gjort för att likna något exklusivare material? Då är det rätt stor chans att det är celluloid.

2. Titta, titta och titta igen, håller du upp smycket mot ljuset så ska du kunna se igenom det – även om det är helt färgat.

3. Känn på vikten och titta på tjocklek, celluloid är väldigt lätt och oftast relativt tunt.

4.. Värmetest, värm materialet med dina händer (genom att gno rätt intensivt) eller med hjälp av varmt vatten så ska det lukta kamfer – tänk malkulor! Eller går du till apoteket och köper kamfer så du vet hur det luktar. Men, men – lukten säger egentligen ”bara” att om det luktar kamfer är det tillverkat tidigare än slutet på 20-talet när kamfer ersattes med annat, kan alltså vara celluloid ändå även om det inte luktar.

5. Lär dig känna igen smycken från tiden tidigt 1900-tal fram till slutet 30-tal, plus de japanska från 50-talet, genom att läsa och titta på mängder av bilder så är det också en mycket god hjälp. Särskilt eftersom det faktiskt inte finns något hundraprocentigt sätt att säga – detta är celluloid!

En hög blev det…

Men den här gången har jag inte varit ute själv utan de kommer från ett par stycken jag återvänder till på Tradera och från Olga, en av mina ”leverantörer” som håller ögonen öppna efter roliga äldre plastsmycken åt mig.

e78744b88d1cf2a6a51dcbc732b1f051

Bland annat ett armband som Olga själv trodde var bakelit – och ja, det är det! Jag har gjort Simichrome-testet och det gav utslag. Tack Olga!

Tre jättefina halsband,  det blågröna och blå är med största sannolikhet lucite och från 1950-talet, det gulaktiga är troligen äldre och kan vara bakelit eller celluloid, inte testat än.

Två broscher och ett set med brosch och örhängen. De ljuvliga turturduvorna är celluloid och gissar 30/40-talet, den typen var poppis då. Fisken får jag fundera på, vet spontant inte varken material eller ålder. Och setet tror jag är lucite och skulle kunna vara 50-tal men även 40-tal.

Örhängen finns ju hur många roliga som helst, de här fyra är troligen 50/60-tal.

Och så till sist de där som är nästan stört omöjliga att få fram ålder på. Ringar är väldigt svårt, plastringar i lucite var väldigt populärt på 60-talet men de kom tillbaka på 80-talet och såg ungefär likadana ut… Det enda lite säkra är om man råkar hitta en bild eller annons där de dyker upp.