Ibland är det bara svårt att låta bli…

Köpte den här broschen från USA alldeles för dyrt, men jag kunde bara inte låta bli…

Broschen är nog inte väldigt gammal, tillräckligt för min samling tror jag nog iofs. Den är i celluloid och troligen från 50/60-talet.

Men i det här fallet är det inte bara det som är grejen, jag samlar plastsmycken, heter Helen och har en ”skägg-hund” (inte en skotte dock, som detta är, utan en schnauzer) – då gick det ju bara inte att motstå! Trots att den egentligen var dyrare än vad jag för det mesta brukar vara beredd att ge.

Veckans skörd

Efter en period av värk och dessutom en maginfluensa så är jag på väg ovanför vattenytan igen… Tillräckligt för att ta en runda till Erikshjälpen och Kupan igen. Kanske jag kan klara av att börja sortera lite också, vilket jag hoppas varje vecka men har en tendens att skjuta på.

Så det här är vad jag lyckats få ihop den här veckan;

Tre armband av olika modeller men märkligt nog, alla melerade. Den övre, i ”sköldpaddsskal ” är sannolikt lucite men kan vara äldre än man vid en första anblick tror. De fyra likadana kan vara både nya och gamla,  kräver lite mer grävande för att konstatera vilket. Till slut då, det svarta melerade har en härlig tyngd och klang, definitivt äldre, frågan bara om det är lucite eller bakelit?

En sk flapper-brosch, en brosch i celluloid från 20/30-talet med en bild av en ”flapper”, den tidens frigjorda kvinna. De är rätt eftertraktade bland samlare. Ett orange halsband i lucite som skulle kunna vara allt från 60-tal till 80-tal, måste undersökas noggrannare. Och till sist en halsband som skulle kunna vara i skuren celluloid men också i ben… Kräver också en lite mer ordentlig undersökning, men oavsett material borde det också, precis som broschen, vara relativt tidigt, 20-talet eller 30-talet. Det var under den perioden den här typen av skurna pärlor var populärt, när det fortfarande handlade mycket om att imitera elfenben.

Undersöker en fin brosch

Ropade in den här fina broschen för några veckor sedan. Den är väldigt skör så min spontana idé var att detta är en äldre brosch, troligen i den äldre formen av celluloid. Den första celluloiden var mycket skör så det skulle absolut kunna vara det. Sedan är det pärlemor som är inlagt som mönster.

Hittade två liknande som sålts, en på Etsy som beskrevs som bakelit, och en på Ebay som stod att det var lucite, ingen av dem hade skrivit någon tidsperiod. Dessutom har alla tre plasttyperna gjorts i ”sköldpaddsskal” så där blev jag inte direkt hjälpt.

Problemet med min brosch är att den är så skör att det inte är helt enkelt att testa material, det bästa vore om man hittade någon mer på nätet eller i någon bok. Bläddrat igenom alla mina ”plastböcker” utan resultat, hittade ingenting liknande…

Konstaterar dessutom att min brosch nog är en mandolin och inte en gitarr eller ukulele.

Så då är det bara fram med ”detektivögonen” och se vad jag kan komma fram till;

1. Först tittar jag på nål/lås och konstaterar att det är ett C-lås och en äldre variant vid böjningen, med andra ord är den relativt tidig. Ser handgjort ut, talar också för att det är äldre.

2017-03-14 13.39.07

2. Skörheten i materialet talar också för de två tidigaste plasterna, celluloid eller bakelit. Lucite kom inte förrän i slutet på 30-talet och blev riktigt stor på 50-talet och sedan framåt. Har aldrig sett ett smycke i lucite som kan tappa skärvor eller få sprickor på det sätt som min brosch har fått (några få på baksidan).

2017-03-14 13.39.16

3. Celluloid är lättare än bakelit, visserligen är broschen väldigt liten men den är rätt lätt. Man ska se igenom det, ja det gör jag.

4. Äldre celluloid,  före 1930, ska lukta kamfer när man värmer det men det vågar jag mig inte på att göra med risk att broschen går sönder.

5. Slutligen testar jag för bakelit, för att utesluta det (eller kanske upptäcka att det är det) med simichrome. Men nej, ingen reaktion.

2017-03-14 13.39.46

Så efter alla dessa indicier bestämmer jag mig för att denna brosch är i äldre celluloid, gissningsvis från 20-talet.

Testa plast i smycken, del 1 bakelit

Hur vet man vad det är för plast i ett äldre smycke – och spelar det någon roll? Om du bara tycker ditt smycke är fint och inte bryr dig om ålder, värde eller andra kunskaper så nej, då har det ingen betydelse. Men är du intresserad av att veta mer om ditt smycke är materialet en viktig del.

Som jag skriver under rubriken Plastsmyckens material så brukar äldre plastsmycken vara av någon av följande tre; celluloid, bakelit och lucite. Dessa tre består egentligen av massor av olika plaster men eftersom det är smycken och inte kemi vi sysslar med så håller vi oss till de här tre.

Ett bra sätt att få en känsla för hur de olika materialen ser ut är att titta, titta och titta… I allt från böcker till min favoritplats Pinterest. Här har jag samlat bilder på smycken i de olika materialen för att få en känsla för hur det ser ut, Pinterestlucite, Pinterest celluloid, Pinterest bakelit. Finns i stort sett inga bombsäkra sätt att veta material men ett antal faktorer tillsammans så får man i alla fall till en kvalificerad gissning.

Hur tar man då reda på vilket material mitt smycke har? Jag börjar med bakelit som är det mest missuppfattade materialet. Tyvärr tror många att bara smycket är i plast och lite äldre är det bakelit. Inget kan vara mera fel, bakelit är en av de ovanligare plasterna i smycken som hade en relativt kort storhetstid, 30-tal och en liten bit in på 40-talet. Det är också därför ett äkta bakelitsmycke oftast kostar en del pengar. Men tyvärr också därför många vill att det ska vara bakelit…

Letat runt lite och hittade en blogg VaVoomVintage där det fanns en riktigt bra genomgång hur man gör. Här kommer en sammanfattning;

  1. Titta efter ”sömmar”, ett bakelitarmband eller annat helt i en och samma färg ska inte ha någon söm/kant inuti. Är det fler färger är det en annan sak.
  2. Titta på hur nålar, clips och annat är fäst. I de flesta fall ska de INTE vara limmade utan mer fastgjutna. Naturligtvis finns undantag – det kan ju dessutom vara lagat…
  3. Är bakeliten skuren, alltså någon form av mönster skuren i bakeliten,  ska man kunna se skrapmärken och liknande efter verktygen, kan tom ha gått någon liten flisa (bakelit är rätt ömtåligt), är det helt slätt är det nog en senare reproduktion. Finns det skrapmärken eller små flisor så ska färgen inunder vara samma färg som resten.
  4. Bakelit har en väldigt distinkt färg och yta. Den reflekterar ljuset men inte för ”skarpt”. Ytan ska vara väldigt slät, finns det orenheter etc är det troligen inte äkta vara.
  5. Färgen, bakelit kommer i ett antal ganska tydliga färger röd, grön, svart, smörkola, cremevit, orange, brun. Dessutom i mer marmorerade, ljust brun med mörka inslag (root beer), blekt gul (apple juice) och blå/turkos. Därutöver finns ett antal blandade färger, spenat med mörkare inslag tex.
  6. Vikt, bakelit är oftast tyngre än både modernare plast och annan plast från ”tiden”, tex celluloid eller lucite.
  7. Ljud, när två bakelitsmycken slår ihop uppstår ett speciellt ljud man kan lära sig känna igen, har med vikt och densitet att göra…
  8. Lukt, bakelit ska avge en speciell lukt av formaldehyd när man gjort den varm, gnid den varm med tummen. Inte alla som kan känna den men kan vara värt att försöka lära sig. Går också att spola med varmt vatten på den en stund och sedan lukta.
  9. Till sist kan man använda Simichrome-testet. Simichrome tror jag motsvarar det som, i alla fall förr hette Autosol – ett medel du putsar upp krom med. När du tar en klick på en tops och gnor på plasten ska den bli brun, är lite ljusrosa/skär från början. Ett tips är att tvätta plasten först så det inte bara är smuts…

Sedan finns det fler ”kemiska” sätt att testa men det känns som överkurs när man är intresserad av smycken, inte själva kemin…

.

Liten julafton

Idag har jag en liten julafton så här i slutet på februari… Har köpt en hel samling med äldre plastbroscher, de flesta med semester/turist-anknytning.

Man köpte den här typen av broscher som en liten billig souvenir, idag kanske man köper en kylskåpsmagnet eller något sådant. Jag har ett antal svenska i min samling men de allra flesta jag har sett har varit från Tyskland och Österrike så där tror jag att detta varit väldigt stort. Hör främst hemma i den relativt tidiga turismen, 1940/50-tal när ”vanliga” människor började ha semester.

De är alla i celluloid men och med största sannolikhet 1940/1950-tal men jag ska ha så roligt medan jag går igenom dem en och en och säkrar att det också är så som jag tror!

2017-02-27-15-14-502017-02-27-15-14-462017-02-27-15-14-402017-02-27-15-14-362017-02-27-15-14-292017-02-27-15-14-23

Nu har jag nog kommit på det…

Tror jag har klurat ut hur jag ska gripa mig an att sortera och katalogisera min samling. Jag ska sortera upp dem i tre tidsålder,  1870-1920, 1930-1940 och till sist 1950-1960.

Så småningom tänker jag att de rent fysiskt ska ligga sorterade så men nu första tänker jag ägna mig åt att sortera upp dem här på bloggen.

Har lagt upp tre sidor (under arbete) som först har en kort sammanfattning om material och annat som är typiskt för plastsmycken under respektive period och därefter kommer min samling, med kommentarer, finnas under respektive rubrik. Så länge får även min rubrik Min samling… ligga kvar med länk till bildbanken.

Blir naturligtvis långa sjok med texter/bilder under varje rubrik men tror ändå att det kan fungera.

 

Senaste tillskotten

Blivit lite nytt till samlingen  (undrar när jag ska få någon ordning på den…).

2017-02-22-09-15-00

Det här fina halsbandet har silverlås och det gjorde mig lite förvirrad. Spontant hade jag sagt ett halsband i lucite från 40/50-talet men de brukar aldrig ha silverlås… Så en teori skulle kunna vara bärnsten. Det är bundet med textiltråd så Coca-Cola-testet fungerar inte så det är ögon och näsa som får jobba lite. Men jag kan varken se eller lukta bärnsten (luktar kåda) så det är nog trots allt plast. Och eftersom jag inte kan känna någon direkt lukt är det ändå med största sannolikhet lucite.

Tyvärr har inte silverstämpling någon årsstämpel utan ”bara” 830, kattfot och S, så någon hjälp där får jag inte. Min teori är att det är äldre, snarare från 30/40-tal när plast fortfarande var lite dyrare material än vad det är idag så det var värt ett silverlås.

 

Detta fina ”dressclip” som du sätter i ringningen är i celluloid och från 20/30-tal. Det finns en utsmetad stämpel och jag tror att detta är gjort i Japan. Många i den här stilen är gjorda där och såldes till Europa, främst under mellankrigstiden, dvs 20/30-tal. De ska vara skurna och inte gjutna, med vetskap om Japans kultur på det här området stämmer säkert det – fina är de oavsett!

 

Barnsmycken från 50-talet

Den här veckan blev det barnsmycken i celluloid från 50-talet, möjligen början av 60-talet, för hela slanten. Ropade in ett parti med helt oanvända som legat nerpackade, troligen från en butik. Helt ljuvliga!

Fyra broscher med sagotema, har inte riktigt klurat ut vilka alla sagorna är bara. Snövit, prinsessan som kysste grodan men sen?

Lite maritimt…

Några fåglar/djur.

Och så till sist, förutom ett halsband också något som jag egentligen inte samlar på men som var så otroligt söta…

 

 

Ålder med hjälp av smyckedetaljer, del 3

Jag har försökt att sammanställa vad man ska titta på när det gäller lås och nålar på broscher och lås på armband och halsband. Länkar till dem ligger under Vintagesmycken.

Idag ger jag mig på örhängen, framför allt clips eftersom den tid jag främst ägnar mig åt, sent 1800-tal fram till 60-talet, var det främst clips och skruv som var det rådande.

Som med alla smyckedetaljer så är inte åren så exakta, ofta ganska flytande när det ena eller andra användes. Dessutom kan de vara utbytta så det gäller att inte bara stirra sig blind på baksidan- titta ordentligt på framsidan också.

Måste erkänna att jag trodde att hål i öronen var en företeelse som slog igenom på 1960/70-talet men har upptäckt att det fanns långt tillbaka i tiden. Har aldrig sett ett par örhängen med ”spjut” från långt bak i tiden men vad jag lyckats läsa mig till var själva spjutet mycket tjockare än dagens, dessutom skruvade man på bakdelen. Men måste ändå varit ovanligt. Fanns också ”fiskekroksvarianten”, dvs det vi idag kallar örhängeskrokar eller just fiskekrokar. Bland bijouterier från sekelskiftet och fram till 60-talet så hittar man naturligtvis örhängen för hål men skulle jag vilja påstå att det är skruvar och clips som är, nästan, det allenarådande.

2017-01-31-15-13-48

Skruv kom i slutet på 1800-talet och var vanligt fram till 40-talet, kan även hitta ett och annat örhänge med skruv fram på 50-talet.

Clipsen kom på 20-talet och används ju än idag. Själva funktionen har inte ändrat sig särskilt mycket men däremot kan man titta på utformningen.

 

Den här typen av utseende hittar man oftanpå örhängen från 20-30-talet, väldigt ofta i mässing/mässingsfärg. 

Sådär framåt 30- och 40-talet ser det väldigt ofta ut ungefär så här och kan vara i vilken metallfärg som helst…

2017-01-31-15-14-48

Frampå slutet av 40-talet och vidare  in under 50- och 60-talet hittar man ofta den här typen av clips.

Sedan finns mittemellan-varianten, clips med skruv (som jag just nu inte hittade annat än på bild). Den är ju till för att du ska kunna moderera trycket mot örat och göra bärande av clips mer behaglig. Den användes under 50- och 60-talet.

20170131_155439

Sedan finns det så klart mängder av varianter på temat… Ska försöka fylla på allt eftersom jag hittar olika varianter som jag är hyfsat säker på vilken tid de kommer ifrån…

 

 

From overthere…

Kunde inte riktigt hålla mig så jag ropade in några smycken från Ebay, utbudet är betydligt större än vad jag hittar i Sverige – men också betydligt dyrare.

I USA är det dyrast och där finns också sedan länge en stor skara samlare och det märks, både på utbud och priser. I England finns det också ett hyfsat utbud, inte lika dyrt men framför allt blir inte frakten därifrån lika dyr.

Tre halsband som jag tror är 50/60-tal men kräver en del efterforskning.Möjligtvis är det orange halsbandet äldre. Material är troligen celluloid, både färger och utformning tyder på det, men även det kräver lite mer efterforskningar.

2017-01-24-11-23-24

Ett riktigt gammalt set, armband och brosch, i svart celluloid.  Jag tror (och det trodde säljaren också) att det här är från 20-talet – riktigt, riktigt fint. Armbandet behöver träs om men jag ska ju inte använda det så jag får väl fundera hur jag ska göra.