Blev en mössa…

Har inte haft ro/lust att sticka eller virka på väldigt länge men när både mamma och svärmor tyckte min mössa var fin (som jag stickade för ett par år sedan) och önskade sig en liknande kom jag igång igen.

Jag stickar på fri hand och hittar på allt eftersom men grunden är resår ca 10 cm för uppvik sedan ett mönster där jag stickar alla varv räta utom var tredje maska som är rätt på rätsida och avig på avigsidan. Sedan tar jag in på fyra ställen någorlunda jämnt fördelat. Jag stickar hela stycket rakt och sedan tar jag in rätt mycket med en gång så får man inte mössan så toppig.

Jag använder alltså inte rundstickor utan syr ihop mössan på slutet men det går ju precis lika bra med rundstickor.

Köper lite stuvar med mjuka tyger som har lite elastisk effekt, kan vara muddtyg men också microfleece som jag sedan fodrar med. Jag tycker att den blir varmare och det blåser inte rakt igenom som det annars gärna gör på en stickad mössa.

Kan vara lite knepigt att få till fodret men jag sätter mössan ut och in på mitt gamla hörlure-huvud och nålar och klipper. Viktigt är att det inte blir för tjockt då riskerar man att mössan blir knölig och dessutom för trång!

Idag är det 60-tal

En sak som jag som samlare tycker mycket om är att köpa ett plastsmycke från någon som faktiskt vet när det är ifrån… och ändå roligare är det när det står på baksidan.

De här två är väldigt typiska ”60-talare” och med största sannolikhet är båda i lucite. Det gulsvarta halsbandet  har jag köpt direkt av kvinnan som burit det på 60-talet, armbandet har jag säljarens bedömning på.

Den här celluloid-broschen är kanske inte lika typisk för 60-talet utan är nog mer 50-tal men samtidigt, tack vare den underbara anteckningen på baksidan, så får jag veta när den är ifrån.

Det är ju inte bara väldigt kul att köpa och äga smycken i samlingen som man vet ursprunget till men det kan också sedan vara bra när man har ett annat smycke man har svårt att tidsbestämma genom att jämföra detaljer. Många smycken, inte bara plast, har sett mer eller mindre likadana ut i långa tider och då är det de små detaljerna som kan avslöja ålder.

Insats för framtiden…

Idag har jag gjort en insats för framtiden… Jag har köpt en knyppeldyna!

Det har stått en knyppeldyna till salu på Erikshjälpen rätt länge, den har hamnat längre och längre in i ett hörn. Jag har tänkt flera gånger att jag kanske skulle köpa den? Jag vurmar för textila hantverk, särskilt de lite bortglömda. Jag har faktiskt kunnat knyppla, var till och med rätt duktig, och tänkte kanske, kanske. Men varje gång har jag ändå gått därifrån och tänkt, jag kommer aldrig att knyppla ändå. Den var fin, komplett med extragrejer, plasthuva och allt.

2016-12-07-11-16-35

Men nu hade de väl nästan gett upp på Erikshjälpen så de hade sänkt priset till 50 kr och då kände jag bara – nu får den faktiskt följa med hem. Kanske jag aldrig knypplar men jag räddar i alla fall ett gammalt fint textilt hantverk till eftervärlden. Nu ska jag leta upp en knyppeldyna och komplettera den med.

Känner mig rätt nöjd med denna insats!

Äntligen kommit igång

Igår kom jag – äntligen – igång med mitt stora skrivprojekt ”plastsmyckens tidsaxel”. Ligger under en egen rubrik.

Eftersom det här är något jag antagligen kommer att hålla på med ett tag framöver så har jag bestämt mig för att jag lägger ut texterna allt eftersom så de kan ibland vara lite under arbete, dvs texten kan ändra sig, ett och annat kan vara felstavat, i lite fel ordning och se allmänt konstigt ut.

Så får vi se om det blir till hjälp i min egen katalogisering, det är ju det som är själva tanken – att skapa en översikt och en slags lathund. Kan det också hjälpa någon annan är det ju bara roligt!

Ibland blir det fel…

Ropade in ett set med halsband och örhängen i svart-vit plast från 60-talet som jag förälskade mig i. Inte nog med att det var äldre plast, det var dessutom svart-vitt. De som känner mig sedan länge vet att jag är tokig i allt svart, vitt och alla kombinationer emellan!

Men döm om min besvikelse när jag fick hem det – örhängen i plast, halsband i glas. Nu var säljaren väldigt bussig och vi kom överens om en deal, hon trodde absolut att det var plast. Så ingen skugga över henne.

Tyvärr är det en av avigsidorna med att köpa på nätet, oavsett vad det är, man kan inte titta, klämma och känna. Var för sig ser de lika ut men tittar man riktigt noga ser man en skillnad på materialet även på bild men då behöver man ju en riktig närbild.

Glas och plast (oavsett vilken plast) har lite olika yta men man behöver nästan se dem intill varandra för att se skillnad. Framför allt kan man sluta sig till skillnaden på två väldigt enkla saker, glas är helt enkelt tyngre än plast men framför allt, det absolut enklaste, glas känns kallt och plast varmt när man håller i det.

Ytterligare ett sätt är att slå det lite lätt mot tänderna så hör man också skillnad i ljud men det behöver man träna sig på, det är ju inte alltid man har en av varje! Det kan låta fånigt men det är oftast svårare än man kan tro, ibland blir jag otroligt tveksam själv.

Isolit

Idag har jag – äntligen – hittat en första ingång till svenska tillverkare av äldre plastsmycken. Har lärt mig att det fins något som heter Isolit och som ska vara en svensk version av bakelit.

Isolit tillverkades av Skånska ättiksfabriken i Perstorp. Hittills har jag enbart sett ett enda smycke (se bild hämtad från Tradera – tyvärr förlorade jag auktionen…) men däremot en del fat och liknande av detta material från Perstorp men det är definitivt en ledtråd att spinna vidare på.fat isolit

 

 

Dagens fynd

Skulle bara ut ett ärende och när jag ändå var ute cyklade jag förbi Kupan – och se vad jag hittade! Känner mig väldigt nöjd med de här. Att de dessutom inte kostade mer än 10 kr/paret gör ju inte saken sämre!

50/60-tal är det troligaste och materialet i de två röda och rosa är med största sannolikhet av celluloid, de gula är svårare men troligtvis lucite.

Nästa halsband klart!

Nu har – äntligen – det andra halsbandet, som jag ska ge bort, blivit klart. Jag gjorde det av en kedja, några lösa metallpärlor och en liten brosch med söndrigt lås. 2016-05-30 17.38.02Jag hoppas att hon kommer att uppskatta det, hon har inte mycket smycken och är absolut ingen ”blingig” person. Men det är alltid svårt att veta, om inte annat får hon väl ha det liggande som minne från mig.

14 KGP

Idag har jag lärt mig vad 14 KGP betyder. Hittade ett armband med den märkningen och jag hoppades så klart att det betydde att det var 14 karats guld!

Men så väl var det nu inte, det står för att det är guldpläterad med 14 karat, dvs man har lagt på ett tunt lager guld ovanpå tex mässing eller någon annan metall.

Det satt två berlocker på som såg rätt malplacerade ut och som dessutom hade annan färg. Återstår att som de är i guld eller bara ”kattguld”…2016-04-04 08.59.48

Glutenfria recept

Idag ska jag helt plötsligt skriva om något jag aldrig brukar skriva om här, nämligen glutenfritt. Jag har fått några önskemål på Facebook om att dela med mig av några recept på glutenfritt som jag brukar använda och lite lättare att breda ut sig här!

Båda recepten är ”vanliga” recept som jag byter ut mjölet till mjölersättning  (jag använder alltid Finax Mjölmix i röd paket) och dessutom minskar jag ner sockret lite så det blir bra aven för diabetiker.

Först ett recept på ”klick-bullar”

50 g jäst, 100 g smör, 3 dl mjölk, smält smöret, häll i mjölken och låt det bli fingervarmt. Smula ner jästen och lös upp.

1 ägg, 1/4 dl socker, 1/2 tsk salt, 1 tsk bakpulver, ca 9 dl mjöl (ersättningsmjöl,  se ovan). Tillsätt dessa till jästblandningen,  ta gärna i mjölet lite i taget, och bearbeta med degkrokar på vispen eller liknande. Smeten ska bli slät och seg, dvs du ska INTE kunna hantera den med händerna.

Jag gör sedan inte som i receptet… Plocka ut bullformar, 30 st, på plåtar. Klicka lite i botten på varje form (ska gå åt ca hälften av smeten), försök göra en liten fördjupning i varje smet och lägg en klick sylt, marmelad, nötcreme, mandelmassa eller vad du nu vill använda för fyllning i varje, det är bara att experimentera. Ta därefter resten av smeten och klicka lite ovanpå. Kan ibland behövas att du stryker ut den övre smeten något för att fyllningen ska hamna inuti bullen. Låt därefter bullarna jäsa ca 30 min, de ska gå tillbaka när du trycker på dem.

Pensla dem med ägg och strö över socker om du vill det, jag brukar använda mandelflarn för att hålla nere mängden socker. Grädda i 225 gr i ca 8-10 min.

 

Mandelkubb med äpple

125 g smör, 1 1/2 dl strösocker  (eller ersätt med 1/2 dl strösocker och 1 dl glutenfria Havregryn från Semper). Rör poröst.

1 ägg, 2 dl gräddfil eller yoghurt, 1 1/2 tsk hjorthornssalt, 5 1/2-6 dl ersättningsmjöl  (se ovan), 1 tesked bittermandelessens. Blanda ner detta i smöret och sockret. Rör väl så det blandar sig ordentligt. Blir en kladdig men rätt fast smet (ska INTE gå att forma med händerna, då blir det för kompakt).

Skala 2-4 äpplen och bita dem i små tärningar. Om du vill kan du vända dem i socker och kanel, jag brukar inte göra det för att hålla nere sockermängden. Rör ner bitarna i smeten. Klicka ut på plåt med bakplåtspapper på. Ett tips är att använda två matskedar för att få dem jämnare. Jag brukar strö över mandelspån eller mandelsplitt men det går ju naturligtvis med pärlsocker också.

Grädda i 225 gr ca 10 min.

Jag brukar variera dem med att istället för bittermandel så tar jag arraksessens och använder päron (väl mogna) istället för äpple. Går att röra i lite vad som, det är bara att prova sig fram.