Skapa inspiration

Efter en ganska lång, tuff period så tappade jag alldeles inspirationen. Har visserligen ägnat mig rätt helhjärtat åt min samling men saknar verkligen skapandet, det där ”flowet” man kan få när man glömmer tid och rum.

Så – jag har helt sonika bestämt mig gör att skapa inspiration genom att börja göra igen. Jag har lärt mig av bekanta som verkar som formgivare och författare att inspiration sällar bara kommer utan man skapar förutsättningar för det. Så sagt och gjort, de senaste dagarna har jag börjat ”göra” igen. Ett halsband, ett par ringar och ett par lagade örhängen har det blivit. Kanske inte det bästa jag gjort men känns ändå bra att vara igång igen.

Sedan, icke att förglömma, har jag gjort en tavla med en brosch. Det kändes också roligt så fram med fler ramar och djupdykning ner i förråden så ska det nog bli lite mer av den varan också!

Tavlor med äldre smycken

Idag har jag – äntligen – börjat testa en idé jag har haft länge. Ja, idén är inte min, jag har sett den någonstans, men jag tyckte den var bra. Många äldre smycken, särskilt broscher, kan ju vara väldigt vackra och då tänker jag att de skulle vara fina i sin egen rätt så att säga.

Jag ropade in ett litet parti äldre ramar i olika modeller med tanken att göra något sådant här men jag kom av mig med mycket av det kreativa förra året när jag inte mådde bra och så har det bara blivit liggande. Samma sak med den här lilla buketten, det är en brosch som gått sönder som har legat på mitt arbetsbord i evigheter.

Men idag fick jag äntligen lite lust igen! Hade några vackra kartongbitar från Panduro liggande som jag använt till prislappar som blev en fin bakgrund. Sedan har jag limmat och sytt fast den från baksidan. Jag duttade lite lim på knutarna på baksidan, jag använde en vanlig snål och sytråd, så att det säkert håller. I all sin enkelhet blev det en fin liten tavla, tycker jag i alla fall själv…

Sorterar och sorterar

Nu har jag fått upp farten på sorterandet av samlingen, alla broscher klara, alla armband, ringar och allt diverse så nu återstår det två stora grupperna, halsband och örhängen.

Men inser att jag också måste sortera om alla bilder i bildarkivet på Pinterest så snart är jag fyrkantig av alla timmar i soffan med plattan,  fram med bild, spara om,  ny bild, spara om – snacka om evighetsarbete.

Under rubriken Min samling ligger nu i alla fall länkar till alla nya anslagstavlor men det är inte på långa vägar klart. Inser att sisådär 1200 bilder tar lite tid att spara om…

Mycket blommor blev det…

Sådär, nu har alla Blommor och Frukt kommit på plats. Känns riktigt roligt att sortera nu när jag kommit på hur. Dessutom hittar jag ett antal i kategorin tveksamma, antingen till material eller till ålder, dem sorterar jag för sig för att gå igenom senare.

Jag passar på att få så mycket sorterat som möjligt nu innan städhjälpen kommer i veckan. Jag ”inreder” lådorna med sammet och/eller filt också innan jag lägger dit mina smycken och det dammar en del när man klipper i den typen av tyger. Tygbitar från Erikshjälpen och Kupan och tunn dubbelhäftande tejp från Clas Ohlsons så går det galant.

Nu ska jag ge mig på ”kroppsdelar” som nästa kategori,  undrar vad jag ska kalla den kategorin? Kroppsdelar kan den ju knappast heta! Den består även kameer, ansikten, händer etc men det kanske får heta människor? Får nog fundera på det…

Äntligen!

Har verkligen haft ett ”heureka-moment”. Idén om att sortera upp min samling av äldre plastsmycken i kategorier istället för ålder och material var verkligen den förlösande faktorn. Det innebär ju att jag inte först måste ta reda på allting om varje smycke utan kan börja med att sortera, hitta dubbletter och tveksamheter för att sedan gripa mig an dem en och en en. Pust…

 

Ska sortera upp mitt bildarkiv på Pinterest likadant så blir det ju också otroligt mycket lättare att hitta där och se om jag redan har något liknande när jag är ute och letar.

Jag har börjat med kategorin Djur och fåglar. Och genast hittade jag ett par dubbletter och en som kändes väldigt tveksam. Så behovet av en genomsortering är stort har jag en obehaglig känsla av…

2017-04-01 09.08.06

 

Alltid lär man sig något nytt!

Nu har jag lärt mig att de här två halsbanden, som jag trodde var 60/70-tal, snarare var 70/80-tal… Det visade sig att dessa såldes, i alla fall bland annat, via Oriflame i början på 80-talet. Det var en kvinna som själv sålde dessa just i början av 80-talet som berättade det för mig. Typexempel på hur svårt det ibland kan vara att skilja årtionden åt…

Lustigt vad man minns och inte minns. Jag har en god vän som sålde Oriflame på 70-talet och kanske in på 80-talet, minns inte riktigt när hon la av, så jag köpte och använde en hel del Oriflame-produkter på den tiden. Men vad jag kan minnas så sålde hon bara smink. Men antingen kom smycken senare, Oriflame hade väl sneglat på Avon som var av samma typ, smink via hemförsäljning,  som också sålde smycken. Vad jag har sett började Avon med den försäljningen på 70-talet om jag inte har helt fel för mig.

Eller kunde man kanske som säljare välja? Om man bara sålde smink eller bådadera? I alla fall så sålde Oriflames säljare tydligen smycken på 80-talet i alla fall.

Testa plast i smycken del 2, celluloid

Den näst största äldre plasten är celluloid, eller som det är med bakelit,  en mängd olika plaster som alla uppträder ungefär likadant och som jag buntar samman under rubriken celluloid. Det är ju smycken jag ägnar mig åt, inte kemi, så jag fördjupar mig inte bland molekylerna…

Celluloid är den äldsta plasten (finns en del andra tidiga material som upplevs som plast men som har sitt ursprung i växtriket, därför räknas de inte fullt ut som plaster) och räknar sitt ursprung till 1860-talet. Det uppfanns för att skapa ett alternativ till biljardbollar i elfenben. Det är också under 1800-tal och tidigt 1900-tal celluloid hade sin storhetstid som ersättningsmaterial för elfenben, sköldpadsskal, bärnsten, korall och liknande dyra och exklusiva material.

Smycken i celluloid kan man hitta under perioden slutet 1800-tal fram till 50-talet, även om lucite tog över mer och mer under 1940-talet. Men det man ska tänka på är att den tidiga celluloiden och den senare kan skiljs sig en hel del åt.  Den tidiga är relativt skör, och dessutom brandfarlig, medan materialet utvecklades till mer hållbara varianter senare.

Det är mycket ovanligt att hitta celluloid-smycken från 1800-talet men naturligtvis kan det gå… från den här tiden är det i stort sett bara ”kopior” på smycken i dyrare material, alltså styrt av modet vid den här tiden.

Den stora mängden smycken jag som samlare hittar är framför allt gjorda de tre första årtionden på 1900-talet. Broscher, hårkammar av olika slag,  hattpinnar, armband och halsband. Men Japan gjorde mängder med lite roliga smycken i celluloid efter kriget som exporterades i rätt stora mängder både till Europa och USA.

Hur vet man då om det är celluloid?

1. Titta, titta och titta… är det ett smycke som är gjort för att likna något exklusivare material? Då är det rätt stor chans att det är celluloid.

2. Titta, titta och titta igen, håller du upp smycket mot ljuset så ska du kunna se igenom det – även om det är helt färgat.

3. Känn på vikten och titta på tjocklek, celluloid är väldigt lätt och oftast relativt tunt.

4.. Värmetest, värm materialet med dina händer (genom att gno rätt intensivt) eller med hjälp av varmt vatten så ska det lukta kamfer – tänk malkulor! Eller går du till apoteket och köper kamfer så du vet hur det luktar. Men, men – lukten säger egentligen ”bara” att om det luktar kamfer är det tillverkat tidigare än slutet på 20-talet när kamfer ersattes med annat, kan alltså vara celluloid ändå även om det inte luktar.

5. Lär dig känna igen smycken från tiden tidigt 1900-tal fram till slutet 30-tal, plus de japanska från 50-talet, genom att läsa och titta på mängder av bilder så är det också en mycket god hjälp. Särskilt eftersom det faktiskt inte finns något hundraprocentigt sätt att säga – detta är celluloid!

En hög blev det…

Men den här gången har jag inte varit ute själv utan de kommer från ett par stycken jag återvänder till på Tradera och från Olga, en av mina ”leverantörer” som håller ögonen öppna efter roliga äldre plastsmycken åt mig.

e78744b88d1cf2a6a51dcbc732b1f051

Bland annat ett armband som Olga själv trodde var bakelit – och ja, det är det! Jag har gjort Simichrome-testet och det gav utslag. Tack Olga!

Tre jättefina halsband,  det blågröna och blå är med största sannolikhet lucite och från 1950-talet, det gulaktiga är troligen äldre och kan vara bakelit eller celluloid, inte testat än.

Två broscher och ett set med brosch och örhängen. De ljuvliga turturduvorna är celluloid och gissar 30/40-talet, den typen var poppis då. Fisken får jag fundera på, vet spontant inte varken material eller ålder. Och setet tror jag är lucite och skulle kunna vara 50-tal men även 40-tal.

Örhängen finns ju hur många roliga som helst, de här fyra är troligen 50/60-tal.

Och så till sist de där som är nästan stört omöjliga att få fram ålder på. Ringar är väldigt svårt, plastringar i lucite var väldigt populärt på 60-talet men de kom tillbaka på 80-talet och såg ungefär likadana ut… Det enda lite säkra är om man råkar hitta en bild eller annons där de dyker upp.

Ibland är det bara svårt att låta bli…

Köpte den här broschen från USA alldeles för dyrt, men jag kunde bara inte låta bli…

Broschen är nog inte väldigt gammal, tillräckligt för min samling tror jag nog iofs. Den är i celluloid och troligen från 50/60-talet.

Men i det här fallet är det inte bara det som är grejen, jag samlar plastsmycken, heter Helen och har en ”skägg-hund” (inte en skotte dock, som detta är, utan en schnauzer) – då gick det ju bara inte att motstå! Trots att den egentligen var dyrare än vad jag för det mesta brukar vara beredd att ge.

Veckans skörd

Efter en period av värk och dessutom en maginfluensa så är jag på väg ovanför vattenytan igen… Tillräckligt för att ta en runda till Erikshjälpen och Kupan igen. Kanske jag kan klara av att börja sortera lite också, vilket jag hoppas varje vecka men har en tendens att skjuta på.

Så det här är vad jag lyckats få ihop den här veckan;

Tre armband av olika modeller men märkligt nog, alla melerade. Den övre, i ”sköldpaddsskal ” är sannolikt lucite men kan vara äldre än man vid en första anblick tror. De fyra likadana kan vara både nya och gamla,  kräver lite mer grävande för att konstatera vilket. Till slut då, det svarta melerade har en härlig tyngd och klang, definitivt äldre, frågan bara om det är lucite eller bakelit?

En sk flapper-brosch, en brosch i celluloid från 20/30-talet med en bild av en ”flapper”, den tidens frigjorda kvinna. De är rätt eftertraktade bland samlare. Ett orange halsband i lucite som skulle kunna vara allt från 60-tal till 80-tal, måste undersökas noggrannare. Och till sist en halsband som skulle kunna vara i skuren celluloid men också i ben… Kräver också en lite mer ordentlig undersökning, men oavsett material borde det också, precis som broschen, vara relativt tidigt, 20-talet eller 30-talet. Det var under den perioden den här typen av skurna pärlor var populärt, när det fortfarande handlade mycket om att imitera elfenben.